Igår var jag intressant! Och det inte bara för en utan för TVÅ personer! Som dessutom båda är läkare, bara en sån sak.

För tre veckor sedan fick jag diagnosen dubbelsidig lunginflammation och förskrevs för den skull att äta mig genom en kur med antibiotika. Vilket jag förstås gjorde som den gode patient jag försöker vara.

Den gången var doktorn lite förundrad över att alla värden så så bra ut med tanke på mina beskrivningar av hur jag mådde. Det var bara sänkan den gången som var lite för hog.

Igår var den inte lite för hög längre utan åt h-e för hög. Allt annat vad värden heter hade också barkat iväg så långt att den läkare som fick mig på sin lott igår tillkallade även Hassan som undersökte mig senast.

Blodtrycket hade gått upp på mycket att de övervägde att medicinera även för det, blodvärden och blodsocker bevisade samma sak som mun och tangentbord uttryckt ideligen - att jag inte mår riktigt bra.

Så det är alltså ingen vanlig vardagspneumoni jag har fått utan en rejäl en som spottar penicillinkuren rätt i ansiktet och sedan reser sig och slår ner mig en gång till med ännu större kraft.

Den antibiotika jag fick utskriven igår ska vara dubbelt så stark så nu vore det väl självaste (ja, ni vet vem jag menar) om inte veten skapen och jag ska knocka den ändå. Jag fick även en slemlösande medicin som jag ska ta på morgnarna samt jordens mest effektiva hostmedicin. Coccilana Etyfin heter den och skrivs bara ut när det är riktigt besvärligt. Den bedövar slemhinnorna så man sover lite bättre och innehåller desutom en liten aning morfin som hjälper en att slappna av så man kan somna.

Om det sen är tron, hoppet, medicineringen eller ren inbillning vet jag inte men när jag vaknade för en halvtimme sen kände jag mig faktiskt lite piggare än igår morse. Sen dess har jag sipppat i mig en kopp hett citronté med en halv tesked honung samt tagit mina mediciner, vitaminer och zinktabletter. Dagens första kopp kaffe ska strax avnjutas för, som Martin-Ljung-figuren "Viking" sa i en gammal revymonolog; "Jag ska ju leva också!"

Känner mig nästan lite som hypokndrikern Viking när jag sitter här och gnäller över mina små krämpor. Om någon ordbrukare inte hört/sett den så kan ni göra det här...

"Min vänstra lunga är inte så stark . MEN DEN HÖGRA!" Såna gubbar görs inte längre. Och inte "se-på-fan-tabletter" heller.

Den medicin jag ordinerat mig själv består av vatten, alvedon, vila samt hockey på TV. Jag har gjort klart för min omgivning att jag inte orkar vara den där som servar och ställer upp i alla lägen den närmaste tiden. Återstår att se om de respekterar det.

Här hemma är vi lite mer trångbodda igen efter att lilla dottern flyttat hem igår. För vilken gång i ordningen vet jag inte säkert men hoppas att det snart ordnar sig med ny bostad åt henne. Ännu har vi inte märkt så mycket av det men jag vet att det kommer. Sonen och jag är ganska lika på de viset att vi försöker hålla någorlunda ordning omkring oss medan min "lillflicka" inte bryr sig så mycket om det. Har hon använt t.ex en sax så ligger den sedan kvar där hon använde den medan jag och hennes bror oftast hänger dem tillbaka på avsedd plats. Vi har pratat lite om det där problemet eftersom vi alla tre är medvetna om det. Jag sa att om hon anstränger sig för att försöka skärpa till sig en aning så ska jag anstränga mig för att inte irritera mig i onödan eller gnälla om struntsaker.

Jag spiller mitt gnällande här istället eftersom ni, kära ordbrukare, i alla fall har ett val. Ni kan trycka på slumpknappen när ni tröttnar på min klagosång. Därför ska jag också lämna er ifred nu i Väckelsång, Byxelkrok, Mellösa och Hissmofors. Nu ska jag dricka mitt kaffe och läsa nyheter!

 

skogsnuvan

4 februari 2017 09:03

Ja men fasiken vilken otur. Nu är det nog bara för dig att ta det lugnt ett tag och som tur är så är det väl bara sport på tv dagarna i streck så du kan väl bara ligga och glo och dricka varma drycker och låta din dotter passa upp på dig. Jag är nog som hon, lämnar grejor efter mig överallt men å andra sidan får jag själv plocka upp efter mig och det är svårt att ändra på människor. Nog svårt att ändra på sig själv dessutom. Hoppas att du nu snart blir bättre när du får ny och stark medicin. Kram på dig gubbe

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...

Godmorgon på er, kära ordbrukare! Jag har varit på resande fot i några dagar. Kom hem igår eftermiddag efter två dagars besök i Julita i Sörmland. Där bor min storebror, sen några år tillbaka, i ett s.k generationsboende med en av sina döttrar och he...