Värmeböljan ger sig inte. Som barn och tonåring hörde jag ofta äldre människor säga att efter en hård vinter kommer en varmn och torr sommar. Som vuxen har jag hört åtskilliga meteorologer dementera denna "sanning" och säga att dte bara är gammal folktro. 

Men när jag ser tillbaka på mitt vuxna liv så ser jag ändå tydligt att 1994 då vi hade en riktig grisvinter med tonvis med snö och kallt så in i... (Ja, ni vet vad jag menar!) blev sommaren lång, varm och torr. Samma gällde 1982, -97 och 2018.

Vinter värre än i mannaminne men sommar som fick oss att förlåta allt!

Tidigare idag åkte jag förbi min lokala badstrand, bara några hundra meter från mitt hem, och kunde konstatera att så översvämmad av badsugna har jag inte sett den stranden sedan jag flyttade in i lägnheten jag bor i.

Nu är det säkert tomt där.

En gång för elva år sedan var jag själv där och badade mitt i natten med mitt hjärtas dåvarande dam efter att vi varit på Sundsvalls Gatufest inne i staden och bland annat sett Ulf Lundell.

Damen ifråga flyttade ut ur mitt hjärta ett drygt halvår senare men jag mindes det badet då jag körde förbi där i eftermiddags. Tyst för mig själv undrade jag om hon, som jag, då och då ägnar den där natten en tanke. Då vi plaskade omkring där i strandbrynet som två lekfulla småbarn. Kära och lyckliga.

Jag HAR släppt taget om henne nu. Efter många om och men! Och det känns bra att inte gå och gräma sig över allt det där som aldrig blev som man velat.

Kanske, kanske får jag uppleva förälskelse och lycka en gång till innan jag dör. Kanske inte... Ingen vet men jag har i alla fall slutat sörja det som inte blev som jag ville och lärt mig minnas de bästa stunderna med glädje och kärlek.

Och henne... mitt livs största kärlek, glömmer jag aldrig så länge jag lever och andas.