Är det någon mer än jag som tycker att vägbelysningen, generellt sett, har fått rejält sämre standard mot förr under de senaste tio åren? Jag retar mig mer och mer på att man försämrar och helt tar bort gatlyktor. På flera ställen i min hemstad har man plockat bort de gamla stolparna, breddat gångbanorna och satt upp små stolpar som lyser upp för gående medan det är becksvart på körbanan. Ok, jag fattar väl att man vill spara på strömmen  både av ekonomiska skäl och miljöaspekterna. Men när det börjar gå ut över trafiksäkerheten blir jag bekymrad. Det är inte såååå himla länge sedan man på många ställen bytte ut de gamla lamporna med vitt ljus mot de modernare med gul/orange ljus eftersom vetenskapen hade räknat ut att från de nya var det mycket mer ljus som nådde hela vägen ner till marken.

På vägen från mitt hem och in emot stan sitter det gula lampor de första kilometrarna men i höjd med min arbetsplats (som ligger mitt emellan ungefär) har man byggt om f.d  E4 och gjort just det jag nyss beskrev.

Är inte trafiksäkerhet viktigt längre? Idag när man kommit så långt med det energisnåla LED-ljusen borde man kunna lysa upp mycket mer än förr för samma eller mindre summa.

Men det är väl som med allting annat, fotfolket ska klämmas åt så att det allmännas slantar räcker till att sänka skatter och annat ännu mer åt de stackars miljonärerna. Läste för ett tag sedan att det finns familjer i t.ex Djursholm utanför Sthlm som bara ifjol fick sänkta skatter och andra förmåner motsvarande över 200 000. På samma gång som vissa kommuner inte har råd att ge gamlingar som får mat från hemtjänsten en syltklick till pannkakan på torsdagarna.

Samtidigt som de privatägda äldreboendena räknar på hur många gånger man kan tvätta och återbruka en kronikerblöja. Eller att skolbarnen inte får mjölk till maten längre. Det finns, eller fanns åtminstone i slutet av 90-talet kommuner där endast grundskolan hade fri skolmat. Gymnasieeleverna fick betala alltså. Min ena brorsdotter valde ett gymnasieprogram som inte fanns i hemkommunen (där skolmaten ännu var fri) utan fick plats på annan ort. Där hon var den enda på skolan som inte behövde betala eller ta med mat eftersom hemkommunen stod för det.

Jag vet ju att jag tillhör den bortskämda generationen där gratis skolmat var en självklarhet liksom fria läroböcker som man fick nya och inte behövde ge tillbaka. Men nu verkar det här landet mer och mer gå mot att bli en blek kopia av USA. Där, i borgerlighetens paradis, gäller det att du väljer rätt föräldrar redan från början. Som har råd att sätta dig i en bra skola. Det finns kommunala skolor med de flesta av dem är mycket sämre än de privata eftersom skatt är ett så fult ord där också. I samma paradis kostar det pengar att köra på motorväg, att färdas genom vissa tunnlar och över vissa broar. Broavgiften har vi ju fått här också men jag orkar inte gnälla mer om den.

I samma paradis är det fortfarande så att de flesta arbetare och fattigt folk har väldigt dålig tandhälsa eftersom man behöver höga inkomster för att ha råd att gå till tandläkaren. I samma land dör varje år tusentals människor av något så trivialt som blindtarmsinflammation. Hos oss får du fortfarande hjälp på sjukhus för en överkomlig peng men bor du i Trump-land och inte har privat sjukförsäkring så slutar det ofta med döden p.g.a brusten blindtarm.

Så jag fattar inte riktigt vad det är som är så märkvärdigt med deras system. Högre utbildning kräver också att du har föräldrar som kan pröjsa för skolavgifterna på college och universitet har inte kreti och pleti råd med där borta.

Ändå tycks fler och fler viija hade det så här hos oss också hellre än att betala skatt. Amerikaner blir chockade när de hör om vårt skattetryck men om man tänker på vad man får för det tycker jag inte att det är något att gnälla om.

Jag hörde också för något år sedan någon med månadslön på 100 000  beklaga sig att han/hon måste ge nästan 35000 till det allmänna varje månad. Men.... då har man ju ändå 65 lax kvar och om man bara snålar en liten aning kan jag tycka att det borde gå att leva hyfsat på. Jag och säkert de flesta av mina ordbrukare lever ju på avsevärt mindre än så. En välbeställd släkting till mig gnällde härom året över sin restskatt. Hon hade gjort lite aktievinster och fick skatta för det. Och sa att.... "Restskatt må väl vara men när det blir så mycket att man måste ta ut från banken för kunna betala". Jag avstod från att ta någon diskussion eftersom jag visste att det var meningslöst. Vi har inte riktigt samma livsåskådning och värdegrund.

Och det var ju inte så att restskatten gjort henne fattigare än innan aktieutdelningen utan bara att ökningen av hennes förmögenhet blev lite mindre. Det går fortfarande ingen som helst nöd på henne.

Nej, solidaritet är något som verkligen är på väg bort. Knappt man hör ens Vänstepartiet prata om det längre.

Och gapet mellan de bäst och sämst ställda i landet bara ökar hela tiden. Den som är intresserad kan gå in på SVT-play och leta reda på "Dokument inifrån - Lönesänkarna" så får ni kanske en tankeställare hur ni egentligen vill ha det. VIlken sorts samhäller vill vi ha?

Har vi nått botten då? Nej, det tror jag inte alls. Tvärtom är jag rädd att nästa gång vi går till val så får vi en statsminister som heter Åkesson understödd av åtminstone M och KD. Folk är missnöjda med framför allt sossarnas högervridning och tycks tro att SD ska ta oss åt andra hållet. Det kommer de INTE at göra, det lovar jag er.

Under de åtta borgerliga åren fram till 2014 röstade de med moderaterna i så gott som varje fråga som handlade om försämringar för de som står längst ner i hackordningen. Likaså i alla frågor som handlade om att stärka arbetsgivarnas makt och försämra löntagarnas villkor och inflytande. I mina ögon är de ett löntagarfientligt parti som står på arbetsgivarnas och miljonärernas sida. Och då blir det liksom lite absurt när jag vet att de har sitt största stöd där S och V tidigare varit självklara att rösta på. Bland såna som du och jag!

Men jag är ju bara en gammal relik från en förlorad värld. Från en svunnen tid som aldrig kommer tillbaka. Men jag tror ändå inte att SD skulle skapa någon Sörgårdsidyll om de fick makten. Solidaritet är mossigt numera, nu är det egoismen som regerar. 

Dags att runda av kanske eftersom jag har lite ärenden att uträtta. Ska iväg och handla lite och försöka undgå att bli alltför uppskörtad av luriga krämare som inte heller drar sig för att kram ur mesta möjliga av ens surt förvärvade slantar. Men jag är på min vakt numera. Hela tiden!

Gå inte på bluffen, du heller, kära ordbrukare. Och protestera varje gång du får vänta i telefonkö i mer än fem minuter. De ska jävlarimej serva oss som ju faktiskt föder dem! Ha det!