Äntligen skrev jag som rubrik. Och då menar jag "äntligen" på flera olika plan. Dels är jag äntligen ledig igen, gick av sista natten imorse. Så vidare mycket sömn blev det dock inte men det ska jag snart ta igen när jag är klar med skrivandet och äntligen får gå och lägga mig.

Äntligen fick jag också under båda natskiften chansen att utföra mitt favoritjobb, det jag själv tycker att jag gör allra bäst. Chefen hade schemalagt mig som truckförare. Ett iofs ganska enkelt jobb, det svåra ligger i att planera sin körning så att man ger de andra bästa möjliga service. Det går ut på att köra fram det gruppen behöver för att klara sitt jobb samt att köra bort det som är förbrukat och har bytts ut. Fabriken är ungefär 700 meter lång och hastigheten i trucken är spärrad till c:a 12 km/h, vilket ungefär motsvarar snabb gånghastighet.

Så då kanske ni förstår att det tar tid att åka från ena änden till den andra 20-25 gånger eller mer under ett 12-timmars pass.

När jag steg upp i 7-tonstrucken i måndags kväll var jag först lite osäker om jag skulle komma ihåg allt som jag behövde minnas. Men den oron var helt obefogad för jag behövde bara lämna garaget och köra ut i fabriken så vaknade de celler i min skalle som för två år sedan var vana att planera och utföra jobbet. Så det flöt på riktigt duktigt. Och jag fick t.o.m beröm av arbetskamraterna. "Äntligen en riktig truckförare som vet vad vi behöver och ger oss det", sa en till exempel. Kul!

På Farmen börjar man närma sig upploppet nu och flera har kommit till insikten att "själv är bäste dräng". D.v.s att man inte ska lita på någon annan än sig själv. Äntligen (igen) verkar åtminstone några ha fattat.

På Torpet fick de äntligen en riktig fest och självaste Wincent deltog i den tillsammans med de tävlande. Den torpkamp som var nyss var den sista så nu undrar men så smått om någon eller några av torparna får någon mer chans att ta sig tillbaka till Farmen. Finge jag själv välja en som skulle få en frisläng tillbaka skulle jag ta Helena, den värmländska tjejen med sin härliga dialekt och sitt härliga humör. Hon blev grymt besviken då storbonden valde henne till gårdskämoe och jag förstår henne. Men som sagt, man kan och ska bara lite på en person i den där tävlingem. Sig själv!

Äntligen fick mitt kära Timrå IK ordning på både spelet och målskyttet ikväll. AIK från Solna besegrades på bortaplan med inte mindre än åtta mål mot noll. Som kunde ha blivit ännu mer. En kanoninsats av mitt hjärtas lag!

Äntligen tickar också lönen in på kontot under natten. Det sägs att januari är årets fattigaste månad men för mig var fabruari ännu värre. Mycket beroende förstås på de extra tusenlappar jag blev tvungen att kosta på Madame Citroen för att få henne i lagligt körbart skick.

Så imorgon när jag klarat av bestyren med att tvätta och hänga på tork ska jag åka iväg till Maxi eller Willys och proviantera för nu är det mycket som är slut i kyl och frys och ännu mer som det bara finns lite av. Äntligen!

Och äntligen ur er synvinkel, vördade ordbrukare i Vittangi, Järlåsa, Frändefors och Vallåkra ska jag avrunda mitt svamlande här om ni nu läste ända hit. Sköt om er så ingen annan måste göra det!

Håll i! Håll ut! Håll avstånd!

Vi ses!

 

skogsnuvan

25 februari 2021 08:35

Visst är det så att vissa saker sitter kvar i hjärnan och det är väl det som hände när du satt dig i trucken och körde som om det var igår. Jag håller med dig den värmländska tjejen borde få komma till farmen för hon är både trevlig och duktig. Här har snön rasat av taken och som tur är så har Kinabror traktorn med skopa på så han kan skotta bort all snö som kom rasande ner från taken.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

25 februari 2021 10:15

Ja, du ser! Finns alltså hopp om livet även i Fisksjön då. Här på Sveriges midja började dagen disigt och mulet men nu skiner solen från blå himmel. Plus fyra ute och det droppar från hängrännorna. Dessutom är det löningsdag så livet kunde vara mycket sämre! Våren kommer, var så säker!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...