Kroppen som jag bor i känner sig gammal ikväll. Sliten och trött efter ännu en arbetsdag i ett tempo som jag är tvungen att lära mig leva med. Mycket tuffare än innan jag lämnade mitt ordinarie arbete för mer än två år sedan.

Tempot har skruvats upp ganska rejält sedan dess och marginalerna för fel på utrustning, maskiner och fordon i stort sett obefintliga idag. Arbetsgivare är ett märkligt släkte, de tycks hela tiden utgå ifrån att deras anställda är lata odågor som maskar allt de kan för att slippa jobba. Därför utför de gärna tidsstudier som de sedan sitter på sina luftkonditionerade kontor och räknar på för att hitta vägar att ytterligare dra åt tumskruvarna på oss.

Det skojfriska och mestadels glada gäng som var mitt skiftlag under större delen av 10-talet har förvandlats till en samling uppgivna robotar som biter ihop och knyter näven i fickan för att dölja sin ilska och frustration.

De nya som tillkommit under min bortovaro är alla under 30, eller åtminstone under 35 år och män med egon som de inte riktigt vuxit in i. De är odödliga, orkar jobba hur mycket som helst, kan allt, vet allt och gör aldrig misstag.

Såna har jag förstås träffat massor av genom åren och min erfarenhet är ju att det är just de där självutnämnda hjältarna som så gärna tävlar med varandra om vem som åstadkommer mest som först får förslitnngsskador.

De har gått på arbetsgivarnas lögner om att det lönar sig att slita hårt. Inte fan lönar det sig!

Det enda som är lönsamt i längden på min och säkert på de flesta arbetsplatser är inställsamhet och ögontjäneri. Brunaste tungan får flest och störst löneförhöjningar! 

Det beror på att de allra flesta av cheferna i organisationen är just oduglingar själva. Nollor som rövslickat och fjäskat sig till sina befattningar utan någon som helst verklig kompetens. Och eftersom de flesta av deras föregångare också var just nollor så gick det enkelt att lura dem. På samma sätt som de själva sedan låter sig luras av nästa generation ögontjänare. Tack och lov att jag inte har så många år kvar att jobba där!

Kylan har bitit oss hela veckan också. Runt -15 varenda dag. Jodå, jag vet att det varit mycket kallare än så på många ställen men här vid kusten biter kölden så mycket värre så länge inte havet är fruset. Fortfarande öppet vatten utom intill land så luftfuktigheten gör att det känns som tio grader kallare än vad det är.

Så jag får vara glad att min hyresvärd inte är så snål med värmen i lägenheterna som en del andras som jag får höra om på jobbet. En arbetskamrat hade haft tolv grader i köket när han vaknade imorse.

Här hos mig är det fortfarande varmt och skönt inomhus åtminstone. Det är bara elstolparna på parkeringen som är snålt inställda. Startklockor i all ära, jag fattar att det är slöseri att motor- och kupévärmare står på hela tiden, men när jag betalar för parkeringsplats med eluttag så tycker jag att rutorna borde vara isfria åtminstone.

När jag framförde den kritiken till områdeschefen sa han att några såna garantier kunde de inte ge. Han menade att elstolpen var tänkt för att värma motorn för att undvika kallstarter som skadar miljön.

Kyss mig i arslet, tänkte jag då. Inte fan bryr de sig om varken miljön eller hyresgästernas huttrande i kalla bilar utan det handlar bara om att tjäna mesta möjliga pengar.

Jag ser det såhär....

För dryga tio år sedan flyttade jag in och valde då att köpa den tjänsten av dem. Då stod det gamla elstolpar här där strömmen var på hela tiden. Sedan dess har de både försämrat tjänsten och höjt priset med c:a 40 % på samma gång som de sänkt elförbrukningen på stolparna med minst 75 %. Rövare och gangsters är de allihop, både arbetsgivare och hyresvärdar! Liksom banker, förskringsbolag, privatskolor, butiker och de allra flesta företag.

Men... det är inte ens ett halvår kvar till midsommar!

Förresten... Är det inte underligt att minuter, timmar och dagar kan gå så långsamt när åren går så fort?

Sug på den en stund, kära ordbrukare i Flen, Hisings Kärra, Lagfors och Teckomatorp! Vi ses!