Söndag kväll igen. Hur kan timmar, dagar, veckor gå så långsamt när åren går så fort? Så skrev jag på FB för ett tag sen och orden har liksom vuxit i mina ögon sen dess. Jag blir mer och mer nöjd med dem. Och det är inget jag hört eller läst och kopierat från någon annan utan jag har filosoferat fram dem alldeles själv. Det gäller ju att någon gång ibland leva upp till mitt sjävvalda epitet som amatörfilosof!

Den gångna veckan har innehållit två dagskift, ett nattskift samt en dag som vikarie i portvakten. Chefen där ringde i onsdags  och frågade om jag ville så jag tänkte att eftersom de inte vill ge mig några påslag på lönen för alla mina inhopp där så får jag väl själv se till att koste lite extra när de vill ha dit mig. Och särskilt på kort varsel.

Så jag svarade att javisst, för min del är det ok att jobba fredagen där. Men att han fick göra upp med min chef först om att få låna mig och därefter om att ge mig ledigt natten innan med fullt betalt.

Det fick jag och kände mig ganska nöjd. Men efter att beslutet var fattat mindes jag vad avtalet säger om den sortens arbetsbyten. Enligt det skulle jag ha gått till jobbet på torsdag kväll kl. 18 och sedan gått hem när elva timmar återstod tills jag skulle vara på plats i portvakten. På det viset hade jag fått fullt betalt för nattskiftet PLUS övertid i åtta timmar för fredagen. Det ska jag minnas om det blir någon fler gång.

Nu väntar jag bara på att han (portvakternas chef) ska ringa mig imorgon förmiddag och be mig komma in några timmar på dagen imprgon. För det är ju internationella kvinnodagen då och företaget har en tradition att alla kvinnliga anställda bjuds in till firande av den dagen i personalmatsalen. Men kanske ställer man in den traditionen med hänvisning till pandemireglerna, vi får se. Jag vet att man planerar något men det kanske blir annorlunda form på det i år. Tidigare år har jag vikarierat många gånger där just den dagen.

Men fredagen kan också visa sig bli mitt sista vikariat där eftersom företaget bestämt sig för att outsourca portvakten. Securitas ska ta över det jobbet men när vet varken jag eller tjejerna som är ordinarie där.

Inte heller vet de vad de får för jobb då entreprenörerna är utbildade. De erbjuds att flytta över till Securitas men får i så fall inte jobba kvar där de är idag utan hamnar någon annanstans. Annars får de söka de platser som blir lediga inom företaget vilket med största sannolkhet innebär skiftgång för dem. Och så ska man komma ihåg att de en gång hamnade där för att de inte längre orkade med skiftgång. Jag och många med mig tycker att det är rent förjävligt hur man behandlar dem. Särskilt som man är tydlig med att förändringen inte syftar till att spara pengar för det blir inte billigare. Utan det är någon eller några ur företagsledningen som har fått för sig att det inger mer respekt om besökare och kunder möts av uniformerade väktare med ett välkänt vaktbolags logga på skjortan.

Pratar man med kunder, chaufförer och andra besökare som kommer varje vecka eller t.o.m varje dag så vill ju alla ha tjejerna kvar. De är alltså omtyckta och populära bland beökarna men det har visst inte företaget brytt sig om att ta reda på. Bedrövligt!

Farmen rullar vidare och det fanns väl bara en som var glad åt att Erik kom tillbaka. Och inte nog med det - han blev ju storbonde också! Så han och hans kompis Linnea trodde förstås att de skulle styra Farmen tillsammans kommande vecka men där fick de tji. Karin som åkte ut i Tinget fick utse gårdskarl eller gårdsfru åt Erik och jag har svårt att tro att hon väljer Linnea. Kanske tar hon Piano-Philip för att ge honom en frisläng till finalveckan. Om man nu är fredad från att bli kämpe som gårdkarl eller fru. Imorgon kväll vet vi!

Timrå spelade borta ikväll och såg till att behålla chansen att slå Björklövens poängrekord från ifjol genom att bortaslå Västerås med uddamålet. Nu återstår en hemmamatch mot ärkerivalerna Modo på onsdag, Västervik borta på fredag och sist hemmamatch mot AIK på söndag. Men behöver ta full pott i dessa matcher för att knäcka rekordet men egentligen bryr jag mig inte alls om det. Det viktiga är ju det som kommer sedan. Slutspelet om en plats i SHL nästa vinter. Serien är redan vunnen men det är ju inget värt om man inte klarar av att gå upp. Men jag har gott hopp om att det går vägen i år!

Den som lever får se, kära ordbrukare i Vattholma, Ödeshög, Simrishamn och Kaunisvaara. Och se får också jag. Alla de tre matcher jag nämnde för kommande vecka jobbar jag inga nätter. Dagskift onsdag till fredag och sedan sex dagar ledigt. 

Så har man då äntligen avgått! Nej, inte från jobbet, så menade jag inte. Men jag har avgått som rehab-fall. Vi hade uppföljningsmöte idag och min chef var så nöjd med mina framsteg sedan jag kom tillbaka att hon föreslog att vi skulle avsluta rehab-projektet (om jag får kalla det så). VIlket jag självklart omedelbart accepterade eftersom jag vet att som rehab-fall är man alltid i riskzonen för att arbetsgivaren ska bestämma sig för att de gjort allt de kan men att det inte räckte utan säger att man inte kan göra mer. I det läget spelar anställningsår ingen som helst roll utan då kan de säga upp en. Om inte facket har starka argument emot, förstås.

Men dessvärre har de flesta i vår fackstyrelse vuxit fast på sina uppdrag och är mer engagerade i ett få behålla dem än att kriga sig blodiga för en ynka medlem som behöver deras hjälp.

Flera gånger under resans gång har jag väldigt tydligt känt att just det är vad företaget egentligen vill - att få göra sig av med en gamling som ändå inte har så långt till pensionen.

Så nu känns allt liksom lite tryggare när jag inte längre är "under luppen" på samma sätt.

Arbetsdagen i övrigt flöt precis lika bra som nattskiften förra veckan. Jag rattade min 7-tons Kalmartruck genom dagen och vi var klara en dryg timme innan hemgång. Så jag lekte lite med tanken på att ta ut flextid och åka hem lite tidigare men bestämde mig för att spara på timmarna tills de behövs bättre.

Jag har visserligen drygt 30 timmar innestående men... Företaget tog ju av oss flextiden vid årsskiftet eftersom ett litet fåtal hade missbrukat den. Jag kan alltså inte tjäna in flextid men de timmar jag har innestående får användas under hela det här året. Och då är genast 30 timmar inte så mycket.

Däremot har man infört en Coronaregel som säger att vi får stämpla ut en halvtimme innan skiftbytet med orsakskoden "Tjänsteärende". Detta för att vi inte ska vara för många i personalrummen i samband med skiftavlösning

Hur länge vi får ha den förmånen återstår förstås att se men så länge vi har den känns det onödigt att "flexa ut" tidigare än så för då dras flextid fram till klockan 06 eller kl.18, beroende på om vi jobbar dag eller natt.

Handlade hem mjölk och lite annat på hemvägen men strax före sju var jag klar med förberedandet av mat för morgondagen och kunde sätta mig vid datorn och streama ner dagens Farmen och Torpet.

Allan som surnade till i Tinget igår när de andra sa att han var grinig när han inte fick mat i tid, blev storbonde och jag tror att han får ta sig lite i kragen och koppla på charmen om han ska få de andra med sig under veckan.

Innan Tinget hade jag kunnat sätta en bra slant på att han skulle göra förstekämpe av Philip om han blev storbonde men idag är jag inte lika säker. För nu har han ju onda ögat på ett par av tjejerna också så det kan mycket väl bli Karin som får kriga för sin plats nästa söndag. Den som lever får se.

Innan dess har jag tre Timråmatcher att se fram emot. Den första imorgon kväll mot Västervik borta och sedan hemmamatch mot Tingsyd på fredag. På söndag, innan Farmen, tror jag att de möter Västerås borta.

Sex matcher återstår av hockeyallsvenskan, 18 poäng att spela om. Tar man 11 av dem så slår man Björklövens poängrekord från förra vintern. Det vore roligt men är inte hela världen om man missar. Huvudsaken är att man lyckas i slutspelet som följer efteråt och tar sig tillbaka till SHL.

Därmed får jag meddela att John Blund just knackade mig på axeln och drog isär mina käkar i en gäspning medan han sandade i mina ögon också. Så det är bäst att jag går och borstar tänderna medan jag fortfarande är vaken.

Sov gott, kära ordbrukare i Rydaholm, Björklinge, Teckomatorp och Sangis.

Jag kommer tillbaka, förr eller senare - jag kommer ALLTID tillbaka!