Jamen, kom igen då, vinterjävel! Skicka hit den där Kung Bore när du får lust så får vi väl se om han kan skrämma mig! Icke, sa Nicke, för nu sitter det fyra spritt språngande nya vinterdäck på Madame Citroen. Och alla fyra kryllar dessutom av små vassa dubb som är beredda att bita i vilken is- eller snöväg som helst och se till att jag tar mig dit jag vill samt hjälper mig att få stopp när jag bromsar.

Och nu fick jag än en gång ett kvitto på att det måste varit hjulinställningen som rådde för att mina främre sommardäck tog slut på bara lite drygt ett år. Två av de gamla vintersulorna var så nedslitna att varken dubb eller mönsterdjup fanns på yttersidorna av slitbanorna. Och jag kan säga att inte ens en väldigt närsynt polis hade låtit mig åka vidare om jag hade stoppats i någon kontroll. Inte ens en full polis! Fast såna hoppas jag att de inte finns. Åtminstone på arbetstid!

Men nu vet jag vad jag har och kan känna mig trygg även om det dimper ner snö redan inatt

Låt vara att jag blev några tusenlappar fattigare men som de gamla däcken såg ut hade jag inget val om jag ville köra bilen även under dubbdäcksäsongen. Alternativet vore väl att ställa av bilen tills snön försvinner nästa vår men det kändes inte som någon bra idé.

Annars... så väntar jag just nu in starten av Timrå IK;s nästa match. På hemmaplan mot Linköpings HC och jag håller de tummar och tår jag har för att de äntligen ska få ordning på spelet och vinna en match igen. Det är sex raka förluster man ståtar med i nuläget och i diskussionsgrupperna som fansen har på sociala medierna är ilskan och besvikelsen stor. Några drar sig inte ens för att kräva sparkande av både spelare, tränare och sportchef.

Så drastisk är dock inte jag. Jag inser att de behöver lite tid för att komma in i det högre tempot och klara av det i 60 minuter utan att tappa fattningen. Låt oss hoppas att det sker just ikväll. Om lite mindre än en timme.

Därmed återgår jag till att nervöst vanka av och an och otåligt titta på klockan!

Vi ses! När andan faller på...