Ett litet missöde drabbade mig i förmiddags och jag kan liksom inte låta bli att berätta om det. Bjuda lite på min egen klantighet. Nej, förresten, jag väljer att kalla det otur.

Jag hade kört min rakmaskin över ansiktet och en bit ner på halsen och tänkte stänka på mig lite "lukta-gott" innan jag tog på skor och jacka och lämnade hemmet. I akt och mening att besöka min frisör på andra sidan SUndssvallsfjärden och låta honom frissa till min nu ganska rejäla kalufs. Tänkte även passa på att besöka Willys när jag blivit nyklippt och så tjusig som överviktiga farbröder på snart 64 år kan bli.

Så jag öppnade vänster skjutlucka i badrumsskåpet och greppade flaskan som jag valt ut för dagen. Det var bara det att då råkade jag komma åt flaskan bredvid. Och den föll ut rakt framåt. Mot mig alltså.

Men ni ska inte tro att den landade i handfatet som står rakt under badrumsskåpet. Nej, jag fick se den träffa tvättställets kant och studsa åt höger. Rakt ner i toaletten. För givetvis var ju inte locket stängt.

Jag har ju en sån där modern vattensnål toa så det är ganska ont om plats där under vattenytan. Det upptäckte jag då jag hämtat en plasthandske och betvingat min motvilja att stoppa ner handen där. Löjligt egentligen för dels fanns inga föroreningar i toastolen. Tvärtom hade jag skurat ur den med rengöringsmedel och spolat innan jag rakade mig. Dessutom hade jag, som sagt, en plasthandske på mig. Kan inte förklara det men motståndet sitter liksom i hjärnbarken och är svårt att övervinna.

Men jag gjorde ju det och kände snart den lilla ganska platta flaskan där nere. Men varje gång jag försökte lirka fram den så gled den ur mitt grepp och lade sig tillrätta igen på botten av toastolen. Flera gånger lyckades jag få grepp men då fastnade den när jag skulle dra fram den. Så jag insåg att det gällde att vrida och vinkla den i exakt rätt läge för annars skulle den bara fastna igen.

Men efter tio minuters fruktlösa försok gav jag så upp och satte mig att ringa till värdens felanmälan. Damen som tog emot samtalet lät ganska road av denna ovanliga felanmälan men lovade att be vaktmästaren att komma så fort det gick. Drygt två timmar dröjde det innan han anlände och inte heller han kunde låta bli att skratta lite åt min otur.

Om han sen hade mindre och smalare händer än jag, om han hade bättre tålamod eller helt enkelt var skickligare än jag låter jag vara osagt. Men efter mycket lirkande lyckades han till slut bärga min flaska med Adidas after shave.

Som jag skyndsmat förpassade till soppåsen. Jodå, korken satt på ordentligt så risken att toalettvatten trängt in var väl nästan noll. Men jag känner mig själv och vet att jag aldrig i livet skulle kunna förmå mig att använda något jag vet har legat i toaletten. Som ju dessutom bara innehöll rent vatten. Men ändå! Nej, där går min gräns!

Jag tackade honom ordentligt berömde hans förmåga att lösa problem. Sedan sa jag att han ju l alla fall fått nåt att berätta för sina kolleger. Nåt han troligen är ensam bland dem att ha upplevt.

Så vem i hela världen skulle kunna ha nåt intresse av att läsa om det här? Tja, kanske någon, kanske ingen. Men jag vet att kommande år kommer jag själv att dra på smilbanden den 25/10 då detta inlägg dyker upp i bloggens backspegel.

Klippningen blev uppskjuten till imorgon och Willys ska jag åka till när jag hämtat upp min rena tvätt från källaren.

Ha en underbar måndag kväll, kära ordbrukare i Nykroppa, Askersund, Timmernabben och Bastuträsk!

Vi ses! Nån dag...