Nä, hockeyn gick samma väg för tionde gången. Tycker faktiskt synd om mina rödvita hjältar nu. Och hoppas att de inte läser vad s.k fans skriver om dem på sociala medier. Jag är med i en grupp för Timråsupporters på FB och ilskan, besvikselsen och frustrationen tar sig ibland rent skrämmande uttryck. "Nu måste huvuden rulla" skrev någon för några dagar sen. Men hallå, säger jag! Kamma er en stund och tänk efter, Det är ju bara idrott!

Men det var inte därför jag loggade in för att skriva lite. För andra gången idag, dessutom. Inte vanligt men det händer.

Nej, det här borde jag ha skrivit redan igår om jag kollat almanackan.

För ett par veckor sedan berättade jag ju att jag fått grattishälsning på namnsdagen av storebror. Jag vet ju att mina två namnsdagar infaller i april och augusti. Men han var så humoristisk att grattade mig när Bror hade namnsdag.

Därför vill jag, en dag i efterskott, gratulera en av mina största favoritlåtar med Ulf Lundell på namnsdagen. Det var ju Isabella igår. Så här kommer han/hon! Jag ger er Ulf Lundell/Isabella. En av hans allra bästa i mitt tycke.

De som normalt inte lyssnar på Lundell har nog inte hört den. Eftersom den är så lång vill inga radiokanaler spela den. Men jag lyssnar ofta på den och tröttrar aldrig på den. Ett mästerverk, tycker jag! FAST den är dryga 10 min.

Vad jag är glad att jag är färdig med varma, dammiga fabriken och aldrig mer behöver fundera över om jag är ledig nästa jul, midsommar eller på söners och döttrars födelsedagar. Inte heller behöver jag en enda gång till i livet riskera att arbeta den natt som kommer ikväll. Just i år hade det inte spelat någon roll, mitt f.d skiftlag är lediga och börjar på måndag morgon nästa gång. Men jag kan lova att det är drygt som... (Ja, ni vet vem jag menar!) att jobba en extra timme när det räcker så bra med tolv timmar. Jag har gjort det många gånger så jag vet hur drygt det är.

Ännu gladare är jag nog över att jag slipper träffa en handfull av cheferna mer. D.v.s de där som jag anser är totalt inkompetenta och framför allt inga ledare värda den benämningen.

Och kanske blir jag ännu gladare om ett par timmar när Timrå spelat sin bortamatch mot Leksand i SHL. Knappt jag vågar hoppas efter den långa raden av förluster. Nio stycken i rad är det nu.

Men å andra sidan... Vad vore jag för supporter om jag inte åtminstone höll hoppet vid liv och vek in både tummar och stortår för att försöka hjälpa till andligen? Jag har ju lärt mig att det är aldrig för sent att ge upp. Så varför göra det redan nu när bara en fjärdedel av serien är avgjord? Nej, ge upp hinner man alltid. Sen! Nån gång...! Kanske...

En kvart över tre drar matchen igång och då sitter jag bänkad i soffan med ett stort glas kallt kranvatten och tänker bara poisitiva tankar om matchen ända tills den definitivt är avgjord.

Och redan imorse insåg jag förstås att då kan man inte kasta bort tid på att laga middag. Därför hämtades ärtsoppa från frysen som man värmer på några minuter i microugnen i en av pauserna i hockeyn. Både gott och näringsrikt.

Vad då, ingen helgmat? Jodå, det duger vilken veckodag som helst. Jag har ju levt hela mitt vuxna liv nästan med skiftarbete och utan att hålla någon av veckans dagar för bättre eller sämre än någon annan. Så varför skulle jag börja med det nu, plötsligt? Och hemlagad ärtsoppa är ju faktiskt mat för gudar så jag kommer att njuta av den.

För sen börjar ju den där natten då man måste ställa väckning för att gå upp kl 02 och vrida tillbaks klockan...

Låt oss hoppas att utfallet i matchen också gör mig lycklig. Och att mina kära ordbrukare får en fortsatt härlig lördag och helg i Skattungbyn, Lövstabruk, Målilla och Ramsele.

Vi ses igen! Hoppas jag...