Glömde ju förut... Fick ett sms från storbrorsan förut där det stod; "Grattis på namnsdagen!" och blev lite förbryllad. För mina två namnsdagar har tidigare infallit i april (Göran) och den tionde augusti då det är Lars, som är mitt andranamn. Tänkte att då har de väl kanska flyttat Göran-dagen för Lars vet jag att det var 10/8 precis som vanligt. Men när jag kollade almanackan på köksväggen fattade jag. Det var Bror som hade namnsdag idag. Så jag skickade genast ett "Tack, detsamma!" till brrorsan som följaktligen hade lika mycket namnsdag som jag. Och som alla män och pojkar i världen som har syskon. Så glöm inte att gratta din bror om du har en. För Bror har namnsdag idag!

Och dagarna går, liksom veckorna och månaderna. Det är nu drygt fyra månader sedan min senaste (och sista) arbetsdag på fabriken och tänk... Jag har inte längtat dit en enda gång! Visst kan jag sakna  den sociala biten, umgänget och munhuggningen med arbetskolllegerna. Men då behöver jag bara dra mig till minnes alla imkompetenta personer som gjort prydliga karriärer utan minsta kompetens. Pratade för ett tag sedan på Facebook med en annan tidigare anställd, en rysk ingenjör med mer utbildning för ändamålet än hela nuvarande verksledningen tillsammans och han höll med mig till 100%. Han och jag kom alltid väldigt bra överens medan han fanns kvar där. Mycket beroende på att jag har stor respekt för människor som verkligen vet vad de pratar om och inte bara upprepar vad deras tidigare chefer sagt utan att ifrågasätta eller ens fundera över rimligheten i vad de säger och gör. Riktig gammaldags kompetens, alltså!

Någon sådan finns det inte där idag och jag misstänker att företaget kommer att få problem den dag de drabbas av svårare driftsstörningar nästa gång. Inte heller är man intressrade av att lyssna på de som varit med länge och mycket längre erfarenhet än de själva. Man resonerar såhär enkelt; "JAG har det här jobbet, alltså KAN jag! Men du har INTE det här jobbet så då kan inte du!"

Mot den bakgrunden tackar jag min lyckliga stjärna att jag slapp därifrån lite i förtid och att jag i två månader till har full lön utan att lyfta ett finger innan det blir dags att försöka hanka sig fram på statens knappa kaka.

Men... "De får la gå, de får la gå, det med..."

Idag har jag traskat i skogen i dryga 4 km i kuperad terräng och därefter ägnat mig åt att koka ärtsoppa. Riktigt bra blev den. Jag har provsmakat men middag blir den först imorgon. Sonen hittade nämligen en pyts i frysen imorse med chili con carne som han käkade till lunch. Och han tyckte liksom att det kanske blir lite för gasigt i magen med både chili och ärtsoppa samma dag.

Imorgon ska jag köra sonen till stan för tredje lektionen på körskolan. Köra kan han men de måste ju bocka av alla saker på sin lista innan de bokar uppkörning åt honom. Halkbanan har han också kvar att göra innan dess.

Sånt trams fanns minsann inte på min tid. Ändå har jag kört nästan prickfritt i 45 år. En fortkörning (77 km/h på 70-väg för 14 år sedan) men annars så har jag rena papper.

Om vädret är någorlunda och om vi orkar så kanske det blir en svamptur på eftermiddagen. En god vän hade plockat mängder av pepparriska igår och så hoppas jag givetvis på trattkantarell och rödgul trumpetsvamp. Alltidi trevligt att ha i bodar och visthus när vinterkylan bits.

Ska försöka att ta lite bilder också i så fall. Det blir liksom lite småtråkigt om det blir för många inlägg utan nytagna bilder. Säger jag som nästan aldrig lade ut några bilder förut. Och bilden på ärtsoppan har jag hämtat i de egna arkiven. Den har jag lagt ut en gång förut så den förestället en tidigare ärtsoppa som var lika god som dagens.

Men de säger ju att vi ska återvinna och återbruka så mycket som möjligt så...

Därmed stänger jag butiken för idag. Godnatt på er, kära ordbrukare, i Villmanstrand, Örkelljunga, Tanums Hede och Blåvattnet. Vi ses!