Så var det klart då! Allting inskickat och färdigt. Har varit på möte med pensionsrådgivaren idag och den mycket trevliga damen hjälpte mig att få iväg alla ansökningar som behövs för att det ska börja ticka in pengar varje månad när min arbetsgivare stänger börsen i december. 

Det betalar mig fram till 64-årsdagen och sen får jag slutlönen innan jul. Den innehåller då förutom månadslön för 10 dagar även skifttilläggen för november samt intjänad och innestående semester. Så denna, min sista lön därifrån blir troligen den fetaste på alla år. Välbehövligt dock när det blir jul och när dessutom bilskatten ska betalas då.

Sen planerar jag att vara arbetslös i tre veckor innan jag blir pensionär på riktigt på nyårsdagen.

Och jag som varken har gungstol, mops eller keps. Men det får la gå ändå, som göteborgarna säger.

Efter en solig och ganska fin dag igår vaknade jag inatt av att regnet åter smattrade mot rutorna. Det regnade mindre när jag steg upp vid halv sju och när jag klivit ur duschen och satte mig här med morgonkaffet hade det upphört helt.

Och när jag åkte hem från stan för en dryg timme sedan tittade faktiskt solen fram igen lite smått.

Tänkte laga kronhjortsskav med trattkantareller och tagliatelle till middag. Förr var det renskav jag köpte och åt men den har blivit så mycket dyrare att jag numera väljer viltskav eller kronhjort. Tycker de är lika goda som renskav och när priset är typ en tjuga mindre för ett paket blir valet enkelt.

Receptet jag använder kommer från ingen mindre än självaste Jokkmokks-Jokke. Hörde en gång en intervju i radio med honom och antecknade när han beskrev hur han lagade renskav. Den för mig mest oväntade ingrediensen var två matskedar messmör men när jag testat gillade jag det så jag har fortsatt. 

Han åt det helst med potatismos på mandelpotatis och det är gott men ris eller pasta funkar också jättebra. Så jag får väl nynna eller vissla lite på Gulligullan medan jag smojsar ihop maten idag. För att hedra en av barndomens första idoler.

Jag gillade honom mycket i lågstadieåldern och har ett särskilt minne där han är inblandad. En sommarkompis, d.v.s en kille som tillbringade somrarna där även jag gjorde det, hade en far som var inblandad i Folkets park i stan på den tiden och Lars, som kompisen hette, fick ofta träffa den tidens populära artister. En sommar hade Lars brutit armen och jag var ganska avundsjuk när han visade mig autograferna han fått på gipset. Bland Lill-Babs, Carli Tornehave och Ann-Louise Hansson fanns också en tillönskan om snabb läkning från "Din vän Jokkmokks-Jokke"

Idag är varken Jokke eller Lars kvar här på jorden, men autografen minns jag väldigt tydligt.

Därmed tror jag att jag nöjer mig för idag. Hade ju egentligen inget att skriva om men ibland blir det ju ett inlägg ändå. Bara för att få tiden att gå, liksom!

Ha en härlig onsdag, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land.

Vi ses igen! Förr eller senare...