Jag vaknade imorse - och så var den dagen förstörd! Nejdå, så illa är det väl inte ändå men av nån anledning kände jag mig lite lätt vresig då jag steg upp. Lite smått grinig. Lite morgonsur, helt enkelt.

Varför vet jag inte alls och det gick väl över ganska fort. Men efter den obligatoriska turen till badrummet på väg mot köket dök han upp. Som han så ofta gör på morgnarna.

Batman! Ja, han heter så,  sonens kolsvarta kattoxe som liksom fungerar som barnet i familjen. Han kom springande när jag lämnade badrummet för att fixa mitt morgonkaffe i köket. Uppenbarligen på mycket bättre humör än jag för han började med att försöka springa slalom mellan mina fötter medan de traskade genom hall och kök.

Det blev jag inte muntrare av även om jag förstod att han bara var glad att se mig. Glad att få lite sällskap. Jag sover med dörren stängd till mitt sovrum eftersom jag inte vill ha honom i min säng på natten. Om hans avsikt var att irritera mig eller raka motsatsen vet jag inte men där började vårt lilla samtal.

Jag: Nej, ge fan i det där, Batman!

Han: Mjau! (På svenska: Nej, det tänker jag inte göra)

Jag: Jo, sluta med det där så jag inte råkar trampa på dig. Det vill du inte, jag lovar!

Han: Mjau! (Nej, det förstås men... det är ju roligt, ju)

Med en varsam fot föser jag honom åt sidan men han är raskt tillbaka och börjar stryka sig mot mina ben då jag stannar upp i höjd med kaffebryggaren.

Jag: Vad vill du? Mat har du ju och vatten också. 

Han: Mjau! (Jo, men jag tänkte se om jag kunde fjäska till mig några andra godsaker som du säkert har i kylen. Har du nån skinka till exempel? Eller leverpastej? Det är också gott)

Jag: Nej, lilla gubben, det blir inga godsaker. FLytta på dig nu för jag är på dåligt humör!

Han: Mjau! (Hur kan du vara det? JAG är ju här!)

Jag: Jo, jag förstår att du bara vill vara snäll och muntra upp mig. Men just nu så funkar det inte. Jag måste ha kaffe först innan jag blir sällskaplig.

Han: Mjau (Varför det? Jag behöver inget kaffe. Jag är glad ändå

Jag: Jo, jag märker det. Men nu får du sluta ändå. Gå och lägg dig med din husse eller nåt!

Jag föser honom åter undan med en försiktig fot innan jag börjar gå för att lämna köket och sparka igång datorn medan jag väntar på mitt morgonkaffe. Och nu ger han upp och går före mig med svansen i vädret.

Han: Mjau! (Skit i det då, jävla surgubbe!)

Jag: Kom igen när jag har fått i mig kaffet så kanske vi kan prata mer!

Nu svarar han inte. Han ignorerar mig och uppsöker troligen någon av sina liggplatser för hans husses dörr är också stängd så honom kommer han inte åt att terrorisera.

Nu är första koppen avnjuten och det känns genast bättre. Men Batman syns inte till. Blev han sur, månntro?

Nejdå, det tror jag inte. Han vill nog bara markera att han gör som han vill. ATt det egentligen är han som bestämmer. Kanske handlade inte det där strykandet, buffandet med huvudet mot mina ben om att ge mig några kärleksförklaringar utan helt enkelt att lämna sin doft på mina byxor. En sorts revirmarkering att den här gubbjäveln är min egendom så håll er borta från honom.

Nu finns det ju inga andra katter i familjen men han kanske gör det ändå. För säkerhets skull, liksom. 

En något annorlunda blogg idag mot vad jag oftast skriver. Men så kan det också bli ibland.

Ha en fin onsdag, kära ordbrukare i slott och koja! Vi ses!

 

skogsnuvan

26 januari 2022 10:32

Ja du katter bestämmer själva. Det är inte som med hundar att dom liksom vill vara till lags. Jag har öppen sovrumsdörr så min katt ligger en stund hos mig varje kväll men går sedan till någon annan plats, oftast i gungstolen. Han gillar att sätta fart på den så den gungar. På morgonen kommer han en stund igen.
Nu är han på dåligt humör för att hunden Jack kommit hem och dom gillar inte varandra.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Göran

26 januari 2022 11:14

Tja, när jag väl fått till mig det där livgivande kaffet blev jag liksom lite full i skratt åt hans envisa kontaktförsök som inspirerade mig att blogga lite om honom. Många bloggare här iklär ju sig sina husdjurs identitet och bloggar åt dem istället för om dem. Finns både hund- och kattbloggar där deras människor skriver åt sina kelgrisar. Batman är sonens kelgris i första hand. Till mig kommer han bara om inte hans husse är tillgänglig.

 

wiper

27 januari 2022 11:48

Man kan inte alltid vara på topp. I dag är jag inte i form men i går i toppform så det ändrar sig snabbt ;) Det är nåt visst med katter och hade jag kunnat ha djur så hade jag valt katt. Vilket häftigt namn katten har

Roligt skrivet ;) och jag gillar att katter är mer självständiga och alla är så olika

Ha en fin dag
Hälsning från
Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

 

wiolettan

27 januari 2022 17:13

Bättre djursällskap än katt har jag svårt att föreställa mig. Mycket därför att de är sådana roliga individer som gör som dom vill, men ändå så kan man känna att de bryr sig om oss.
Roligt och trevligt inlägg, gillas skarpt, kattälskare som jag är. Jag har haft katt i en stor del av mitt liv, men inte sedan min nuvarande man kom in i bilden, han är allergisk.
Ha det bra.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Göran

27 januari 2022 22:24

Den dag sonen lämnar boet ska katten med och sen blir det inte fler katter för mig. Har en soffa i vardagsrummet som liknar en ruin efter att ha blivit sönderklöst av mina barns katter. Det är liksom inte lönt att köpa en ny förrän kattklor inte längre finns i mitt hem. Och den är ju frotfarande, för all del, skön att sitta/ligga i.
Det har funnits katt i mitt hem nästan hela mitt vuxna liv men jag har själv aldrig varit drivande i att skaffa hem någon. Visst tycker jag om dem även om jag nog hellre skulle ha en hund. Om jag ville ha en fyrfota vän. Så det kanske det blir nån gång om ekonomin och hälsan tillåter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...