Direktlänk till inlägg 22 april 2009

Tryggheten i det invanda

Av Göran - 22 april 2009 21:21

De har stängt mitt gamla invanda duschrum på jobbet! Först stängde de vår matsal och flyttade oss in i "Gruvan" där man inte ser dagsljuset och så nu detta! I tre dagar har jag irrat runt där och sökt efter "min" duschkur. Den plats där just jag trivs bäst och kan känna mig trygg. Så småningom lär jag väl hitta den men just nu känns det bara förvirrande. Hur mycket ska man egentligen behöva stå ut med under ett och samma år?

Jättelöjligt, jag vet det, men det är så vi människor fungerar! Vi behöver rutiner, fasta vanor som ger förutsägbarhetens trygghet. Olika människor behöver det olika mycket men jag har tyckt mig märka att behovet ökar med stigande ålder. Förhoppningsvis kan dessa rader ge dig som eventuellt orkar läsa dem ett igenkännande leende eller två. Om du nu är så ärlig mot dig själv att du medger dessa primitiva drifter!

Kor går alltid till sitt eget bås när de släpps in i lagår´n. Båset är tryggheten, "hemma" för dem. Om de drabbas av panik, om det t.ex börjar brinna och husfolket leder ut dem för att rädda deras liv så rusar de vid minsta chans tillbaka in igen utan att bry sig om elden just för att den egna platsen ger dem trygghetskänsla.

Riktigt så korkade är ju inte vi människor men vi fungerar i grunden likadant. I alla fall jag och många med mig. Man kan ibland t.o.m se på folk att de blir störda när de måste sätta sig på en annan plats än de brukar för att t.ex äta sin lunch. Man säger ju såklart inget men nog finns det ett uns av irritation hos en när detta händer.

Olika människor påverkas i olika grad med nästan alla känner nog igen sig i det jag skriver nu!
En gång i unga år var jag ute på övertidsjobb på ett annat skiftlag än mitt vanliga och hade just svalt min mat då en äldre herre vid namn Werner kom in i matsalen. Han gick till värmeskåpet (detta var före microugnens tid) och hämtade matlådan. Sen ställde han sig bakom mig.

Bordet var runt och ganska stort- 5-6 personer kunde obehindrat äta där samtidigt och jag var den enda som satt där. Jag vände mig om och frågade Werner varför han inte satte sig ner.

- Nja, sa han, jag brukar liksom vilja sitta där när jag äter!

- Jamen, det är ju ledigt runt hela bordet, försökte jag.

Då suckade Werner och sa mycket sakta och med stort eftertryck;
- Jag brukar liksom vilja sitta på den där platsen när jag äter!

Nånting sa mig att jag lika bra kunde resa mig och gå så jag gjorde det och Werner satte sig och åt sin mat men såg lite missbelåten ut.

Efteråt, när han ätit klart och gått igen, sa hans arbetskamrater till mig att jag haft turen att Werner råkat vara på gott humör just denna dag för annars hade han troligen kastat mig av stolen. Han var känd för att kunna bli riktigt aggressiv!

Idag lever inte Werner längre och jag har ofta tänkt att det måste vara jobbigt att vara SÅ inrutad som han var. Att bli SÅ störd av små petitesser som ju egentligen inte har nån betydelse! Så jag försöker intala mig själv att det inte är farligt att byta plats ibland. Men lätt är det inte!
Som i de flesta andra familjer sitter vi på bestämda platser vid matbordet här hemma men jag har märkt att om jag nån gång är ensam (som t.ex till frukost på vardagar) så sätter jag mig ändå automatiskt på "min" plats!

Det skulle liksom kännas fel att sitta nån annanstans!
Det där är primitiva instinkter hos oss som jag väl egentligen anser att man bör bekämpa men det är svårare än man tror att ändra på sig! Eller vad säger ni? Måtte jag aldrig bli så beroende av en strikt inrutad tillvaro som min egen far var. Han kunde bli riktigt irriterad om det t.ex pågick ett vägarbete längs hans normala väg till/från jobbet så han måste köra en annan väg. Och när de stängde kiosken där han stannade och köpte Expressen varje dag på väg hem var han grinig i mer än en vecka!

För att inte tala om den nyårsafton då jag lovade köpa denna tidning på vägen hem från en kompis. Men den var slut i kiosken så eftersom jag visste hur viktig kvällstidningen var för honom gick jag en lång omväg till det lilla samhällets två andra kiosker för att köpa den. Men ingen lycka där heller! Dock hade den sista kiosken ett ex. kvar av Aftonbladet så jag köpte den istället. Bättre än ingen tidning tänkte jag!

Men se det tyckte inte min käre fader! Han var sur och irriterad hela kvällen och sa flera gånger "Du kunde väl ha gått hem lite tidigare!"

Lyxproblem, javisst! Men ändå.....

Nattinatti!

 
ANNONS
 
Ingen bild

Catten

22 april 2009 23:01

Ruriner är inte bara bra, utan också viktiga för oss - men de där herrarna du nämner var ju rent av inskränkta! Det är mindre bra - man måste tänka utanför lådan ibland också.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Göran - Tisdag 3 dec 21:50

Har just lämnat TV-soffan efter att ha svettats och lidit i tre perioder. Det skilde nio poäng mellan Timrå och Vita Hästen från Norrköping inför kvällens drabbning, nu skiljer det tolv. Men skillnaderna på isen var marginella och om något lag stundt...

Av Göran - Söndag 1 dec 18:43

Nu har skåningarna runt Kristianstad bevisat att det finns lika dumt folk där som här. Efter förra matchen, lagen emellan, utsattes ju deras buss för stenkastning av någon eller några inteligensbefriade individer. Idag har lagen mötts igen nere i S...

Av Göran - Fredag 29 nov 21:40

Idag har jag, på min arbetsgivares bekostnad, käkat tapas för första gången i mitt liv. En intressant upplevelse! För dig som kanske inte har en aning om vad tapas är så kan jag berätta att det är en spansk företeelse där man beställer flera olika ...

Av Göran - Torsdag 28 nov 20:59

Idag har vi äntligen fått lite snö här på Sveriges midja. Marken är vit och det blev genast mycket ljusare ute. Jag var till mitt närmaste Willys för några timmar sedan och det var en helt annan sak att köra dit jämfört med förra gången då jag fick k...

Av Göran - Tisdag 26 nov 18:32

Eftersom jag var ledig igår hade jag liksom måndag i huvudet hela förmiddagen idag. Vi niokaffet kommenterade jag att det var besynnerligt att ingen av de stora produktonsavdelningarna kört ner sin grå låda till oss. De har varsin gigantisk plastback...

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27
28
29
30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se