Luciamorgon. Men vem bryr sig? Själv sov jag över allt vad TV-Lucior heter och är ganska nöjd med det eftersom jag har första natten ikväll. Och innan dess hoppas jag kunna sova ytterligare någon timme så det går lättare att hålla sig vaken och någorlunda alert till klockan sex imorgon bitti. 

Min fasta är inne på sin femte dag och det går väldgt bra den här gången. Ingen hunger att tala om och ännu inga "cravings". D.v.s det där oförklarliga suget efter någonting/vad som helst som alltid inträder när jag fastat några dagar. Ungefär som gravida kvinnor kan drabbas av och skicka ut sina män mitt i natten efter pepparkakor, rödbetor, salami eller cement eftersom de just då "MÅSTE" ha det.

Mina egna "cravings" har varit olika för varje fasta. Den allra första gången krävde min kropp plötsligt ett särskilt knäckebröd (som jag tror heter Ryvita) med keso och paprika och en annan gång längtade jag mig plötsligt sjuk efter chili con carne. Så vi får väl se vad det blir den här gången. När detta sug kommer brukar jag tolka det som en signal från min kropp att det räcker nu. Att det är dags att återgå till fast föda igen.

Annars är planen att fasta idag och imorgon och att sedan på tisdag börja trappa upp till normalt liv igen.

Men åter till det där med Lucia.

Min egen barndoms luciatrauman skrev jag om här redan denna dag för fem år sedan i ett försök att slå hål på myten om att alla barn älskar såna där jippon. Under veckan som gått har jag hört på lokalradion att flera dagis i länet bannlyst föräldrar från luciafirandet och ännu fler har infört fotoförbud. En massa folk var upprörda över det men jag tycker precis tvärt om. Ur barnens synvinkel blir det garanterat mindre press när inte ett trettiotal vuxna trängs i halvmörkret och det blixtrar från kameror medan de försöker minnas sångtexter som de inte förstår ett dugg av.

Och ur de vuxnas perspektiv... Jamen, handen på hjärtat, är det inte egentligen ganska skönt att slippa pussla och planera för att komma loss från jobbet och delta när snörvlande små treåriga tomtar och lucior står och stakar sig?

Klarar vi vuxna oss egentligen inte precis  lika bra utan det? Barnen kan ju berätta om det när de kommer hem!

Nu har jag ju inga ungar i lusseåldern så jag klarar mig. Men jag minns ju hur det var en gång.

Barmark ute fortfarande. Tillfälligheter eller global uppvärmning? Jag tror nog på det senare eftersom trenden är så tydlig. Under min uppväxt på 60- och 70-talen tror jag inte att det nånsin var barmark vid den här tiden men de senaste 20 åren händer det allt oftare. Jag är ingen större vän av vinter men med rådande mörker fick det gärna komma några centimeter så det blir lite ljusare åtminstone.

Inte mycket till blogg denna gång heller men det får vara så. Det hör årstiden till att inte vara så inspirerad och spirituell. Valde du att läsa ända hit så får du ju faktiskt skylla dig själv, kära ordbrukare!

Fortsatt fin Lucia tillönskas er alla i slott och koja från Treriksröset till Smygehuk och tillbaka igen!

 

Gubbfan

13 december 2015 15:25

Synd att du missade TV1:s luciasändning.
Där uppträdde duktiga musiker och körmedlemmar.
Vuxna människor alltså
En njutning för örat.
Sedan håller jag helt med om att de små skall förskonas från luciatramset med den press det kan innebära.
Skolbarnen åtminstone upp tom högstadiet bör också slippa eländet.
Att få vuxenvärlden att berätta vad lucia- och jultraditionerna egentligen handlar om är nog svårt. Hjärntvätten har nog varit för effektiv.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

 

gun

14 december 2015 18:29

Hmmmm, vet inte om jag håller med dig i allt!!
Fotoförbud ja under uppträdandet och inget delas på nätet.
Men visst är det fint med våra traditioner och allra helst Lucia som kommer i mörkret med ljusen.
Våra barn var jätte duktiga 1-5 år ca 80 personer som kom och lyssnade på dem.
Tv1:s Luciafirande var vackert.
Kram gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Göran

14 december 2015 19:42

Nja... Liiiite glimten i ögat hade jag allt när jag skrev det där om "skönt att slippa". Har annars ett lite ambivalent förhållande till allt sånt där efter allt tvång i barndomen... Kanske därför jag ironiserar en aning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...