Tisdag morgon. Jo, för mig är det morgon eftersom jag la mig först efter sju imorse. Rätt gissat - jag jobbade inatt. Sista natten och nu är jag ledig (nåja...) till på måndag. Nästan i alla fall! På torsdag har jag lovat att rycka in i portakten eftersom tjejerna som är ordinarie där båda ska på en kurs. Så mellan 9-17 ska jag hålla reda på långtradare, firmabilar och svara i telefonen och koppla uppringarna till rätt stolle innanför grindarna.

Och eftersom jag inte jobbat där på ett drygt år nu så ska jag åka in någon timme imorgon under dagen för att friska upp minnet och ta reda på om de fått nya eller förändrade regler eller rutiner.

Och på fredag ska jag dit på personalmöte. På "undertid"!

Jamen, fy fan för undertid! Inte klokt vad det bär emot att åka till gruvan och veta att man måste stanna i fyra timmar utan en krona i ersättning. Det är ju illa nog att åka dit fast man får betalt så att jobba gratis är inget som lockar.

Men nu är det så dealen ser ut som vi gjoirde med företaget då de var så angelägna att vi skulle jobba sexskift. Egentligen jobbar vi 96 timmar för lite per år med det schema vi har så man kanske inte ska klaga så mycket över att firman kan kalla ut oss fyra gånger per år, fyra timmar per gång. Och hittills detta år har de inte kallat en enda gång så i år blir det bara dessa fyra timmar. Så det är bara att gilla läget.

Därefter följer lördag och söndag innan det åter är dags att krypa i arbetskostymen och göra sina fyra skift igen. Ekorrhjulet rullar på, kan man säga!

Annars... så är det visst Löfvéns tur att försöka bilda regering. Expertisen ger honom inte så stora chanser att lyckas ser jag i media. Men eftersom jag vet att min gamle fackordförande är lurig och van förhandlare så dömer jag inte ut hans möjligheter även om jag inser att det blir svårt att skaffa sig majoritet i riksdagen. 

Som jag ser det kan varken alliansen, som den sett ut genom åren, eller de senaste fyra årens regering få stöd i riksdagen. Därför, menar jag, att båda sidor eentligen bara har två alternativ. Endera släpper de in Åkesson och SD eller så skrotar man de gamla blocken och hittar nya vägar till samarbete.

Såna lösningar har redan gjorts i både kommnuner och landsting runt om i lander så då borde det väl inte vara omöjligt på riksplanet heller. Men det kräver förstås att man släpper lite på prestgen och tänker "utanför lådan".

Som exempel kan nämnas Timrå, strax norr om Sundsvall, för kanske 10-15 år sedan. Där hade sossarna haft makten så länge att vänstern och MP gick ihop med allianspartierna (sjuklövern kallades det visst) bara för att få bort dessa betongrumpor som suttit så länge att de nästan vuxit fast på sina stolar. Det varade visserligen bara en mandatperiod men jag tror att S i Timrå kanske blev lite mer ödmjuka efter det.

På sonens begäran ska jag steka blodpudding till middag idag. Minns inte när jag senast åt det. Ingen storfavorit hos mig men eftersom det är billig mat så får man väl tugga i sig ändå. "Det får la´ gå!"

För övrigt... så har jag inte ändrat min åsikt att Donald Trump borde avsättas! Helst igår...