Fredag! Ett ganska vackert ord. Även om det inte har samma betydelse och tyngd för mig som är ledig lite nu och då. Nu till exempel är jag fem dagar in i min 14-dagars ledighet. Nästa gång jag blir ledig i två veckor infaller söndagen efter midsommar då jag går av sista natten.

Innan dess hoppas jag att vi lyckats få ledningen att förstå att deras idéer om detaljstyrning inte funkar. För om de framhärdar och tvingar oss till det även då värman kommer på allvar så kommer det att skörda sina offer. Och jag kan bara hoppas att ingen drabbas allvarligt. Många gånger har jag sett arbetskamrater få värmekollapser. En gång fick vi t.o.m tillkalla ambulans. Jag har drabbats själv också och minns med fasa hur jag släpat mig in i personalrummet med mina sista krafter (kändes det som i alla fall). När benen känts som överkokt spagetti under vägen till vila och vatten.

Jag skickade ett mail till verkscheferna i måndags morse efter vår sista natt och svaret jag fick av den högste av dem oroar mig nästan ännu mer än värmen själv.

Det han skrev fick mig att förstå att de kommer att köra sin grej ända in i september och sedan utvärdera den. Han påstår att det finns många även på operatörsnivå som tycker att detta funkar mycket bättre än vårt vanliga arbetssätt.

Ingen av dessa människor (som han påstår finns) har jag träffat eller ens hört talas om. Det har heller ingen av de andra skyddsombuden jag har frågat. Så jag misstänker att det är önsketänkande från hans sida.

Visst finns det enstaka människor som trivs med att allt är uppstyrt in i minsta detalj. Några människor mår bäst av stram struktur. Men de allra flesta vill ha rätten att tänka lite själv. Att lägga upp sitt arbete som det passar en.

Så jag är extra glad att jag slipper gå dit förrän den 21/5. Den dagen har också fackklubben sitt möte där jag kan bli vald till huvudskyddsombud för hela företaget och därmed jobba heltid med det.

Dagtid, visserligen, men det får väl gå det också. Ekonomiskt gör jag ju ingen förlust för jag behåller samma lön som på skift. Jag ser ju det här som min sista chans att få göra något annat de  sista åren fram till pensionen.

Dagen idag har jag inga stora planer för. På spisen står en gryta med kalops och puttrar. Den ska stå där i en dryg halvtimme till innan den är klar. Jag var där nyss och nosade lite och genast rann snålvattnet till i munnen. Doften av lagerblad, kryddpeppar och så den där lite nötakttiga doften från smöret som kött och lök brynts i. Superbt!

När kalopsen är klar ska jag uträtta ett par ärenden. Handla lite och hämta ett paket samt besöka min lokala bildoktor och boka en tid för service av Madame Citroen. Hon ska få ny olja, tändstift samt alla filter.

Sedan får vi väl hoppas att hon fortsätter rulla lika snällt och fint som de senaste 1½ åren.

Därmed önskar jag er, kära ordbrukare, en fortsatt angenäm fredag i slott och koja! 

Var inte så förtvivlat rädda om er! LEV!