Amors pilar har nått Sundsvallsbron. En kvinna från Västerås mötte en man mitt på bron under en motionsrunda. Hon stoppade honom och bad om hjälp hur hon skulle springa för att komma till Sidsjön (en rejäl bit från bron). Mannen förklarade så gott det gick och fortsatte sedan åt sitt håll. En stund senare hade kvinnan en såndär aha-upplevelse.

Hennes tanke var att där var ju mannen som ska bli far till mina framtida barn, svärson till mina föräldrar. Kort sagt mannen i hennes drömmar. Jag läste detta i torsdags kväll på jobbet då hon gått ut med efterlysning på Facebook och tänkte att jag kanske borde höra av mig och fråga om jag kunde få stå på reservlistan ifall hon inte hittade drömprinsen. Jag är ju varken nån dröm eller prins men...

Men jag insåg ju genast att jag faller för åldersstrecket. Damen i trettioårsåldern sökte knappast en gubbe som var dubbelt så gammal som hon själv.

Därefter ägnade jag lite tankemöda åt att hoppas hon hittar sin Prince Charming och att de lever happily ever after och allt det där. Men det vore väl förstås att begöra för mycket, tänkte jag sedan och jobbade vidare på mitt nattskift.

Upplölsningen kom igår förmiddag då pressern berättade att mannen ifråga hade hört av sig. Men någon riktig happy-end blev det ändå inte eftersom han redan var i ett lyckligt förhållande.

Säger han, ja, tänkte jag genast! För vad ska han annars säga? Om han lever med en annan människa så kan han ju inte gå ut i media och säga att han är beredd att kasta sig in i detta nya. Även om han känner så.

Ja, jag väljer att tro det! Att de unga tu får varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Här i Sundsvall eller i Västerås som damen kom ifrån spelar mindre roll. Givetvis gifter sig där också, mitt på bron. Och slår sedan ihop bröllopsmiddag och bröllkopsresa genom att hoppa bungyjump ner på däcket till MS Medvind som passerar där både väg ut och på väg tillbaka till hamnen. SEDAN... går solen ner i väster....

Sådärja, då har jag vädrat min romantiska ådra litegrann också. Det sker inte så ofta. 

"Säg mig du som vet, som alltid visste allting bättre. Som var så förnuftig och som tog det så försiktigt. Är inte alla romantiker? Kan en männ´ska va´nå´nting annat om hon vill leva det här livet rätt och riktigt?" Så skriver Lundell i texten till underbara "Ut ur mörkret". Lyssna själva..

Jodå, jag VET att jag har lagt ut den förut. Men låtar med DEN klassen tål att höras igen och igen. Nu ska jag gå och titta på Postkodmiljonären. Ha det!