Det sägs att "motivation slår klass". Och oj så nära det var att det blivit precis så i Tre Kronors måstematch mot Lettland. Nu är den över och vi vann med 3-2. Man kan också säga att vi vann med ett nödrop för jävlar vad letterna krigade. Jag tror att den här segern är viktigare än någon annan vinst i detta VM för våra svenska hjältar.

Det kändes också, då och då, som om vi hade domarna emot oss när flera gränsfall bedömdes till Sveriges nackdel med utvisningar av svenska spelare.

Men Tre Kronor reste sig och red ut stormen. Att det "bara" blev 3-2 har ingen som helst betydelse, nu är det bara vinna eller försvinna som gäller. Och vi vann ju mot Lettland!

Alla som kan aldrig så lite om hockey fattar att vårt lag SKA slå dem alla dagar i veckan om man tittar på laguppställningen "gubbe för gubbe". Men det är ju inte så enkelt! Matcherna ska vinnas också!

Ärkefienden Finland är utslaget av Schweiz som får spela semifnal mot Kanada medan Sverige ska möta USA. En nation som historiskt sett passar oss illa. Och kollar vi en gång till "gubbe för gubbe" så borde det bli en enkel match för svenskarna men den ska spelas först. Och helst vinnas, förstås!

På lördag går semifinalerna så det b lir bråda tider för mig då eftersom jag gärna också vill följa GIF Sundsvall i det så kallade Mitt-Sverige-derbyt mot Östersund i fotbollsallsvenskan. Men det ordnar sig säkert på något vis. Förhoppningsvis går matcherna inte på samma klockslag.

Mina kolleger bland skyddsombuden på min avdelning hörde av sig idag och jag fick veta att de planerade en avtackning av mig efter lång och trogen tjänst. Så på tisdag kväll, efter jobbet, ska vi ut och äta en bit och säkert också dricka en skvätt eller två. Det ser jag fram emot.

Har idag också bevistat möte i den centrala skyddskommittén, företagets högsta beslutande organ när det gäller skydds- och miljöfrågor. Och det kan inte vara roligt att ha en chefsbefattning på vår arbetsplats just nu eftersom Trumps blockad bakbinder oss än mer än vi är vana vid. Så gott som alla entreprenörer har lämnat företaget eftersom de inte får betalt för sina tjänster. Och vad värre är så har vår huvudleverantör av personlig skyddsutrustnig som handskar, andningsskydd och skyddsglasögon med mera också dragit in sina leveranser.

Det är alltså bara en tidsfråga innan vi måste börja stänga ner verksamheten om inte personalen får tillgång till den personliga skyddsutrustning som instruktionerna säger att vi måste ha.

Tills vidare så väljer jag dock att tro at det kommer att ordna sig eftersom det alltid har gjort det förut. Men det ser inte alls bra ut, just nu...

Det märktes också tydligt vid mötet att flera av de ansvariga cheferna har nerverna utanpå skjortan för närvarande. Därför valde jag också att vara mycket snällare mot dem än jag kanske hade varit annars.

Synd bara att de inte uppskattar det faktum att de har en mycket mer lojal personal än de förtjänar! De behandlar oss illa gång på gång men vi fortsätter ändå att ställa upp för dem.

Jag hoppas dock att de hittar lösningar på alla de där problemen så att vi kan återgå till normala förhållanden igen. Om jag då fortfarande har något med tingens ordning att göra (Läs: Om jag blir vald till företagets huvudskyddsombud på måndag) kommer jag dock inte att lägga fingrarna emellan i de frågor jag anser avgörande för personalens välbefinnande.

Men då ska jag förstås vinna valet först! Och om jag gör det så kommer jag ärligt att kunna säga att jag vann det utan att ha smtskastat mina medtävlande! Vem kommer att ärligt kunna säga det när riksdagsvalet är klart i höst?

Ja, jag bara frågar...