Så var det klart då! Allting inskickat och färdigt. Har varit på möte med pensionsrådgivaren idag och den mycket trevliga damen hjälpte mig att få iväg alla ansökningar som behövs för att det ska börja ticka in pengar varje månad när min arbetsgivare stänger börsen i december. 

Det betalar mig fram till 64-årsdagen och sen får jag slutlönen innan jul. Den innehåller då förutom månadslön för 10 dagar även skifttilläggen för november samt intjänad och innestående semester. Så denna, min sista lön därifrån blir troligen den fetaste på alla år. Välbehövligt dock när det blir jul och när dessutom bilskatten ska betalas då.

Sen planerar jag att vara arbetslös i tre veckor innan jag blir pensionär på riktigt på nyårsdagen.

Och jag som varken har gungstol, mops eller keps. Men det får la gå ändå, som göteborgarna säger.

Efter en solig och ganska fin dag igår vaknade jag inatt av att regnet åter smattrade mot rutorna. Det regnade mindre när jag steg upp vid halv sju och när jag klivit ur duschen och satte mig här med morgonkaffet hade det upphört helt.

Och när jag åkte hem från stan för en dryg timme sedan tittade faktiskt solen fram igen lite smått.

Tänkte laga kronhjortsskav med trattkantareller och tagliatelle till middag. Förr var det renskav jag köpte och åt men den har blivit så mycket dyrare att jag numera väljer viltskav eller kronhjort. Tycker de är lika goda som renskav och när priset är typ en tjuga mindre för ett paket blir valet enkelt.

Receptet jag använder kommer från ingen mindre än självaste Jokkmokks-Jokke. Hörde en gång en intervju i radio med honom och antecknade när han beskrev hur han lagade renskav. Den för mig mest oväntade ingrediensen var två matskedar messmör men när jag testat gillade jag det så jag har fortsatt. 

Han åt det helst med potatismos på mandelpotatis och det är gott men ris eller pasta funkar också jättebra. Så jag får väl nynna eller vissla lite på Gulligullan medan jag smojsar ihop maten idag. För att hedra en av barndomens första idoler.

Jag gillade honom mycket i lågstadieåldern och har ett särskilt minne där han är inblandad. En sommarkompis, d.v.s en kille som tillbringade somrarna där även jag gjorde det, hade en far som var inblandad i Folkets park i stan på den tiden och Lars, som kompisen hette, fick ofta träffa den tidens populära artister. En sommar hade Lars brutit armen och jag var ganska avundsjuk när han visade mig autograferna han fått på gipset. Bland Lill-Babs, Carli Tornehave och Ann-Louise Hansson fanns också en tillönskan om snabb läkning från "Din vän Jokkmokks-Jokke"

Idag är varken Jokke eller Lars kvar här på jorden, men autografen minns jag väldigt tydligt.

Därmed tror jag att jag nöjer mig för idag. Hade ju egentligen inget att skriva om men ibland blir det ju ett inlägg ändå. Bara för att få tiden att gå, liksom!

Ha en härlig onsdag, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land.

Vi ses igen! Förr eller senare...

 

wiper

22 oktober 2021 07:30

Vad skönt att alla papper blivit klara inför pensionen. Jag som är mycket äldre än dig har än inte gungstol utan går för egen maskin och är samma människa som förut. Alla är inte stöpta i samma ram utan vi har arv och miljö

Det lät som väldigt god och exklusiv mat. Vad kul att det är Jokkmokks Jockes recept. Han glömmer man aldrig ;)

Vilket härligt minne du bjuder på gällande honom och andra. Du är verkligen en bra ordbrukare

Ha det bra
Önskar dig Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...