Dagens andra blogginägg. Ibland blir det så... Måste ju få skriva av mig lite av euforin efter  Timrå IK;s totala kross av Malmö på bortaplan. Matchen slutade 0-7 och var Malmös största förlust på hemmais sedan 2004. Då var det faktiskt OCKSÅ Timrå IK som var där och vann med8-1.

Sju måls skillnad, alltså men det anses en aning större att "nolla" sin motståndare än att göra åtta mål och släppa in ett.

Givetvis är jag glad över vinsten och över att Timrås eminente målvakt, Jacob Johansson, lyckades hålla nollan. Att inte släppa in ett enda mål bakåt, alltså.

Matchen krockade tidsmässigt med GIF Sundsvalls bortamatch mot Hisingens stolthet, fotbollslaget Häcken men den skummade jag mig igenom när hockeyn var över och den gjorde ju inte någon Medelpading gladare eftersom GIF förlorade med 4-1. Därmed är deras allsvenska saga över för den här gången och man får börja om i ssuperettan till våren och därifrån försöka ta sig tillbaka tilll fotbollens finrum.

Men jag kan leva med det! Timrå IK;s väl och ve är mycket viktigare i mina ögon. Så länge de vinner sina matcher så får det liksom gå lite som det kan med fotbllen och Giffarna. Hockeyn är och har alltid varit lite större för mig!

Annars.... så lär vi få en ny regerinhg inom inte alltför avlägsen framtid. En regering där Sverigedemokraterna visserligen inte ingår men där de kommer att ha ett större inflytande än någonsin förr.

Såsom varande största borgerliga parti kan de ställa krav på vilken plitik som ska föras och sedan rösta med M och KD i de frågor där de är överens. För att sedan, i nästa valrörelse, kunna  förneka all delaktighet i de besut som svenska folket inte gillade lika mycket. Säga att...Nej, men vi fick ju inte vara med i regeringen så vi har inget ansvar för det!

Jag funderar redan nu på att kanske SD inte är en förkortnng för Sverigedemokraterna utan mer för Sörgården-drömmarna. För visst är det väl det de målar upp i valtalen. Ett Sverige som lksom återgått till det där landet vi kände en gång för länge sedan.

Så gör inte misstaget att tro att SD inte kommer att rösta för alla förslag som försämrar för de sämst ställda i samhället men gynnar de  redan rika.

Men det kanske var vad ni ville ha, ni som röstade på dem! Ni kanske önskade en högerpolitik som ifrågasätter allt som aretarrörelsen lyckats driva igenom under så många år.

Rätt åt er, säger jag! Problemet är bara att det även drabbar mig och andra som INTE ville ha SD vid makten.

Men nu är de där och vi kommer alla att få lära oss vad detta innebär!

Något nytt Sörgården ska vvi nog inte hoppas på. Däremot ett kallare klimat där det gäller för dig att kunna bevisa att du verkligen är SVEnSK. Så akta er, samer, judar och andra i SD;s ögon misshagliga individer.

Tyvärr är det inte bara jag som i andanom hör fraset av bruna skjortor eller trampet av marschkängor. Grattis, svenska folk! Nu har ni fått vad ni bad om! Var det det här ni ville ha?

Gud bevare oss alla...

Jag känner mig inte gamal ävem om alla som är yngre tycker att jag är det. Och spegeln bekräftar det ju också om jag skule få för mig att spegla mig. Då ser jag ju genast att det inte är samma ansikte, samma kropp som då jag var 20, 30 eller 40. Men mannen som bor i kroppen är väl ändå ungefär densamme?

Frågan måste besvaras med både ja och nej. Mina grundläggande värderingar om vad som är viktigt har t.ex inte förändrats. Utvecklats och breddats hoppas jag att de gjort men hörnstenarna i dem är samma som då jag var t.ex 25. Och det är förstås på gott och ont, det där. För samtidigt som intellektet och tankarna är desamma så förfaller kropp och utseende obarmhärtigt.

Så ju mer man får att se tillbaka på, desto mindre har man kvar att se fram emot. Det är den enkla men hårda sanningen. Livets grymma gång och så har det ju alltid varit för varje generation. Och så kommer det att fortsätta.

Det var bättre förr, säger vi som passerat 40 och 50 gärna och påp sätt och vis stämmer det förstås på vissa sätt. Men totalt sett, om man tar med all utveckling som skett under ens jordavdring så har väl mer blivit bättre och bättre än motsatsen? 

Den som är riktigt gammal och även då mycket äldre än jag vill väl knappast tillbaka till den tid då man kanske inte ens hade ström indragen i sitt hem. Min generation vill väl kanske inte så gärna tillbaka till den tid då TV var enkanalig och svartvit. Tiden innan datorer och internet.

Men samtidigt som vi vinner något på den galopperande tekniska utvecklingen förlorar vi annat istället.

Under min barndoms somrar brukade jag och mormor, som jag växte upp hos, gå till min ena mosters stuga ett par hundra meter från oss om kvällarna och kanske se på TV. Ström hade vi i vår stuga också men ingen TV eller telefon.

Jag minns at det fanns dagar då jag var väldigt TV-sugen som t.ex de dagar då man sände västernserien High Chaparall. Allsång på Skansen kan jag inte påminna mig att det börjat sändas ännu då men däremot hade man auktioner på Skansen som sändes en kväll i veckan. Om jag minns rätt så gick intäkterna till radiohjälpen. De kvällarna var det nog mer mormor som blev TV-sugen. Men visst tittade jag också ibland om jag inte hade nåt bättre för mig. Om inte annat för att han ju var rolig, den där farbrorn som ledde auktionerna.

Karl-Erik Eriksson hette han om jag minns rätt. En fryntlig värmlänning som gärna drog vitsar och berättade historier som värmlänningar av många ansågs vara lte bättre på än vi andra.

Men samlades halva släkten gjorde vi även utan att ha TV;n på. Flera i släkten var musikaliska och då och då hade vi vår alldeles egen allsångsafton till cittra, banjo och gitarr då vi sjöng tillsammans och pratade lite mellan varven.

Sådant tvivlar jag på att det ens förekommer idag. Nu ska ju de flesta ha klösbrädan (mobilen) i handen mer eller mindre varje vaken stund. Ungdomar förstås men även många vuxna ända upp i min egen ålder. Ofta då jag har mina lunchdejter med kompisen, Hans, ser jag hur folk vid borden omkring äter med bara gaffeln för att kunna ha blicken i mobilskärmen. Som om man hellre kommunicerar med den som inte är inom hörhåll än den man har som sällskap vid bordet. Samma sak är det på tåg och bussar, i väntrum på diverse inrättningar. Och vid kulturevenamang måste arangören t.o.m påminna publiken att stänga av sina telefoner. Fattar vi inte det själva så är det ganska svagt, kan jag tycka.

Nu är det ju inte så att jag är motståndare till utveckling. Tvärtom! Men jag känner att det där med levande social kontakt får allt mindre plats i våra liv. Beröringsabstinensen är redan utbredd och jag misstänker att bristen på sociala kontakter med levande människor utan elektronikens hjälp kommer att skapa fler olyckliga människor.

Men å andra sidan.... Vad vet väl jag som bara är en gammal gubbe. En kvarleva från en tid då man fortfarande fick handla sin mat över diskav expediter som servade kunden så snabbt och bra de kunde och dessutom småppratade om väder och vind och lite skvaller med dem. Jag är ju så gammal att jag t.o.m varit springpojke i en sån affär och levererat kundes per telefon beställda varor hem till deras köksbord. Jag är så gammal att jag alltid bockade och tackade artigt när jag fick min dricks av dem. Oftast en krona men med kanske 10-12 "skubb" per dag så blev det ju pengar. GB:s "Storstrut" kostade på den tiden 1:25 eller kanske 1:50. Bara för att ge lite perspektiv på penningvärdet.

Lönen var från början  50 kr/vecka men den rörde jag aldrig utan sparade själv ihop till en egen stereoanläggning . Dricksen räckte gott som fickpengar. För självklart fick jag ingen vecko- eller månadspeng hemifrån när jag tjänade egna pengar. När skolan slutat för dagen sprang jag hem med  skolväskan och sen direkt ner till jobbet. Och på lördagarna började jag klockan åtta och slutade när jag cyklat hem till allakunder som ville det. Man stängde affären klockan 13 men det var inte ovanligt att jag måste jobba 1-2 timmat efter det . Undrar om någon tonårskille eller tjej skulle kunna tänka sig att göra det för motsvarande pengar i dagens värde.

Det blev mest svamel idag, känns det som. Men då får det vara så. Jag tvingar iingen att läsa utan det står ju var och en fritt att slumpa vidare när man vill. Du som ändå läste hela vägen hit kan trösta dig med att snart är det över. Jag ska börja avrunda nu-

Tänk.... när jag satte mig vid tangentbordet var tanken att jag skulle skriva lite tankar om regeringsbildningen men det får nog bli en annan gång. Den oroar mig en hel del och jag undrar vad folk kommer att tycka när de ser vad de röstat fram. 

Verkmästaren i magen börjar bli lite grinig och pekar på klockan att det är dags för frukost för en bra stund sen. Så jag ska glädja honom med att smojsa till lite äggröra och toppa den med lite riven parmesan.

Lördag råder över Sverige och världen så jag önskar mina kära ordbruare en trevlig helg och ber er hålla tummarna at Timrå slår Malmö borta idag. Matchen krockar i tid med Giffarnas bortamatch på Hisingen mot Gbg-laget Häcken men den ser jag i efterhand istället. Risken att nån förstör spänningen genom att berätta resultatet är ju nästan obefintlig. 

Vi ses! Förr eller senare