Hösten tycks ha gått in i fas två nu. Då kraftiga vindar ska blåsa träden rena från gulnade eller rodnande rester av sommarens gröna lövverk. Jag gick ut strax före elva för att invänta min gamle vän, Hans (även kallad min tama husmekaniker) som skulle komma och plocka upp mig för vår lunchdate på Svartviks herrgård, Den ligger strax norr om Kvissleby, en knapp mil söder om mitt hem så alltså måste man åka på den "päråker" som tidigare var E4 och numera är ett 1½ mil långt vägarbete. Men det funkar ju om det inte regnat nyligen och det hade det inte. Soligt och fint var det ute men blåste iskall nordan så jag hann faktiskt börja huttra så smått innan han dök upp.

Rotmos och fläsklägg var det som hade lockat våra smaklökar denna gång. Till detta serverades senapscreme. Vilket var alldeles utsökt gott som tillbehör. Jag har ätit det en gång förut. Då var det min far som bjöd mig på en restaurang i Uppsala och det var tillbehör till Biff Rydberg. Som också var helt fantastiskt gott. Enda gången i livet jag ätit det.

Och jag minns en tydlig smak av senap men dagens senapscreme smakade nästan mer pepparrot även om man även anade lite senap också. Men jag klagar inte alls för det var supergott och det ska jag göra själv som tillbehör nästa gång jag lagar rotmos. Jag försökte få veta ungefär hur de gjort den men det var tji. Det var företagshemlighet tydligen.

Men det gör inget för jag vet att det på Youtube finns en video där kändiskocken Marcus Aujalay lagar just Biff Rydberg och senapscremen också. Om jag tittar igen på den så kan jag säkert mixtra till den själv sedan med eller utan pepparrot.

Även min middag blev väldigt lyckad även om jag kanske inte orkade äta så mycket efter den stadiga lunchen. Jag brukar emellanåt laga piccaata milanese i lite olika varianter. I orginalreceptet ska det förstås vara kalvstek i tunna skivor som vänds i först vispat ägg och därefter i en fifty-fifty-blandning av ströbröd och riven parmesan eller peccorino innan den steks snabbt på hög värme. Serveras sedan med tomatsås och kokt ris eller pasta.

Jag har lagat det på fläskfilé och även benfri kotlettrad som bankats tunn först men idag prövade jag att göra dem av kycklingfiléer. Och det passade hur bra som helst. Rekommenderas varmt!

Spiralmakaroner blev det som tilltugg den här gången och det var också lyckat eftersom den goda tomatsåsen fastnar så mycket lättare på dem än på t.ex spagetti.

Lika bra att passa på ch käka medan man har råd att göra det. Som priserna galopperar uppåt nu blir det väl svält framåt våren, kan jag tro. En ny variant på den där fem-två-dieten. Fast tvärtom så att man fastar helt på vardagarna men äter lite på helgerna. Då kanske man kan ta sig råd att festa till på kålsoppa, blodpudding eller pannkaka som väl är bland det billigare man kan äta. Plus de där japanska nudelsopporna förstås.

Och de ska inte föraktas för hittar man rätt fabrikat så är de ganska goda. Mitt eget favoritmärke heter Nissin instant noodles och finns i flera olika smaker. Biff, fläsk, kyckling och räkor t.ex Fast den  sistnämnda tycker jag personligen är lite smaklös. Men de finns även som "strong" och innehåller då sataykrydda som brukar få fram svetten i pannan när man käkar den. Och har man riktig tur kan man också hitta soppan med currysmak. Min ppersonliga favorit men det var flera år sen jag såg den i nån affär. Antagligen sålde de väl för dåligt.

Fem dagar vatten och två dagar kålsoppa, nudlar och pannkaka. Vid extra festliga tillfällen kanske man kommer att kunna unna sig en liten bit falukorv eller en sillburk.

Men den som lever får se, som jag brukar säga. Den som lever får se hur det blir. Får de inte bort den där psykopaten som regerar Ryssland snart så kan nästan vad som helst hända. Och än har vi ju heller inga svar på hur vår egen regering ska formeras. Jag har en känsla av att Åkesson inte har så mycket emot att eventuellt hamna utanför regeringen. Då kan han ju ställa ganska hårda krav men slipper vara med och ta ansvar mer officiellt. Och på det sättet få sitt eget parti att fortsätta växa.

För det är ju de regerande som brukar drabbas av folkets missnöje i nästa val. Att sen ett annat parti också röstat ja i samma frågor som regeringen gjort det brukar inte folk ha koll på.

Så att regera Sverige i de tider jag är rärdd kommer de närmaste åren är ingen avundsvärd uppgift. Alla som känner sig missgynnade av den kommande regeringens arbete kommer att byta till andra partier och gissningsvis ger det SD ännu större del av valmanskåren. Kanske blir de vårt största parti redan vid 2026 års val...

Fast... då vete fåglarna om jag vill vara med längre eller om jag kanske emigrerar till Finland eller Norge.

Men som sagt... Den som lever får se! Låt oss hoppas att vi alla ska leva länge än, kära ordbrukare i SMålands stenar, Örbyhus, Lenhovda och Flurkmark.

Vi ses! "Ôm Gud vill å pjäxer´n håll´!"