Hösten visar sig idag från sin sämsta sida, tycker jag. Det ösregnar och blåsten (stormen...?) gör att det inte spelar någon roll om man har ett paraply, såvida det inte är gjort av hårdplast eller liknande, för vindarna vänder det ut-och-in på en halv sekund.

Vindarna gör alltså att regnet inte bara faller utan det kommer från sidorna, underifrån och alla jävla håll som finns. Var iväg till Lidl en sväng nyss och hann bli ganska blöt trots att det knappt är 10 meter från porten till bilen och ungefär lika nära parkerade jag utanför den tyskägda matbutiken i stan.

Så... jag hoppas det lugnar sig för om ungefär en timme har jag och sonen planerat ett träningspass. Som jag faktiskt ser fram emot! Vem hade trott det för ett par månader sedan?

Att jag skulle sjunka så djupt! Fastna i motionsträsket. Bli slav under de endorfiner som frigörs då man plågar sin kropp lite mer för varje gång än föregående träningstillfälle.

Men det är bara att erkänna att jag ser fram emot att få knalla på gåbandet i 25-30 minuter och sedan köra mitt cirkelträningspass på några olika maskiner.

Och det är inte ens en ledig dag idag utan den vanligtvis så zombiebetonade dagen mellan de båda nattskiften. Första natten är avklarad och den kommande blir bara tre timmar lång. Och garanterat fri från svett och tyngre ansträngning!

Detta eftersom jag har skyddskommitté imorgon och har rätt till betald sovtid i elva timmar.

Så jag ska göra den månatliga skyddsronden och därefter sitta vid en dator och försöka fylla ut den timme som återstår med förberedelser inför morgondagen.

Åtminstone heter det så... D.v.s det var vad jag sa till min chef då jag förvarnade att jag inte är disponibel för de vanliga slavuppgifterna ikväll. Och han accepterade tacksamt min lätta töjning av sanningen.

För sant är det att jag ska göra det där. Men jag fyller knappast tre timmar med det. Men ur hans synvinkel får han ett bekymmer mindre med att hitta på nåt vettigt för mig att fylla tre timmar med. Så han är säkert lika nöjd med situationen som jag och kan lägga sin energi på viktigare saker. Alla nöjda, alltså!

Men innan dess ska det som sagt köras ett gym-pass. Det ska också lagas och ätas middag med sonen och möjligen även med dottern om hon behagar komma hem idag. Det återstår att se. Hon delar idag sin tid mellan sitt eget och pojkvännens hem i den fasta övertygelsen att jag älskar att gräva ur kattlådan 5-6 ggr/dag samt se till att hennes två husdjur har mat och vatten.

Om någon av de vördade ordbrukarna har kunskaper om I-phone får ni gärna tala om vad jag ska göra. Häromdagen talade min telefon om att den behövde uppgraderas. Och lydig som jag är tryckte jag på rätt knappar för att starta processen. Resultatet blev att mycket av layouten blev ny och lite fräschare samt att den la till två nya appar som jag ännu inte har tagit reda på vilken nytta jag kan ha av.

MEN.... resultet blev också att telefoneländet ÄTER batteri. Innan räckte batteriet ledigt från morgon till kväll men nu får jag vara glad om strömmen räcker i sex timmar. Vad göra?

Får väl kanske konslutera äldre sonen som brukar kunna det mesta på området...

Efter detta alldeles för långa stycke av ovärderlig information ska jag avsluta och gå och stoppa nåt i magen innan gym-passet. Ha det gott och om du inte vill/kan/orkar gå på gym kan du väl i alla fall göra armar-uppåt-sträck samt vicka lite på tårna innan du går och hämtar nästa kopp kaffe med bulle eller vad du nu vill ha!

Sköt om er, kära ordbrukare, i Mönsterås, Sorsele, Molkom och Örsundsbro. See ya´!