Efter enträgen forskning har jag nu, till världens stora glädje, lyckats utröna vilka bokstäver som används mest i svenska språket. Hur vi har klarat oss så länge utan den informationen, kan man verkligen undra.

Men det där med enträgen forskning är förstås en sanning med ganska mycket modifikation, om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju. Det är helt enkelt på det viset att jag funderar på att köpa nytt tangentbord, så fort finanserna medger dylika utsvävningar. Främst därför att några tangenter börjar kärva en aning.

Detta kärvande föranledde mig att blänga lite surt på nämnda tangentbord häromdagen och då såg jag att på vissa knappar går det knappt att se vilka bokstäver de representerar. Alltså måste de ha använts flitigare än t.ex X, Z och Q för att ta några exempel. Dessa tre ser i stort sett helt oslitna ut medan framför allt A, S, N och R nästan helt suddats ut från sina tangenter. Så var det alltså med den forskningen och jag får knappast några ärofyllda priser för mina rön.

Fast å andra sidan så minns jag att jag för evigheter sen (troligen på 70-talet) hörde på radio att biblioteksutredningen som dåvarande regering tillsatt kommit med sitt betänkande efter fyra års arbete. De hade kommit fram till att på våra svenska bibliotek skulle texten på bokryggarna kunna läsas antingen uppifrån och ner eller från vänster till höger.

Jag minns också väldigt tydligt att jag då undrade hur de kunnat hålla på i fyra år för att komma fram till nåt jag själv kunde ha sagt till dem utan minsta betänketid. Och nästa tanke blev en undran hur många sammanträden de haft och hur höga arvoden de plockat ut per möte. Så mot den bakgrunden kanske man borde anmäla sig som presumtiv "sakkunnig" i för ändamålet lämpligt departement. Varför inte ta betalt för sitt kunnande?

Dessa och liknande tankar föds oftast då hjärnan har för lite att göra. Jag har ganska nyss (igår morse) påbörjat ännu en 14-dagars ledighet. Givetvis blir den inte helt ograverad, jag ska till "gruvan" på onsdag morgon för att delta i en riktad skyddsrond gällande golvskador på avdelningen där jag jobbar. Så några lediga timmar försvinner ju då.

Annars har jag förstås, som vanligt, storslagna tankar och planer om allt det där jag borde hinna med på så lång frivecka. Förrådet behöver städas ur liksom lägenheten och bilen. Snön sägs vara i antågande så jag borde förstås montera vinterdäcken på också. Putsa fönster och byta gardiner vore, även det, synnerligen välbehövligt liksom att rensa ut gammal lump ur garderober och byrålådor.

LCHF-andet och min nyvunna träningsiver skapade en rivstart på viktminskningen men de senaste tre veckorna har det inte hänt så mycket på vågen. Men konstigt nog händer det ändå saker med min kropp. Midjemåttet minskar trots att jag nästan stått stilla i vikt. Och det så till den milda grad att mina bälten redan börjar bli för långa trots att jag kapade dem 10-12 cm i mitten av augusti. Så ännu en kapning  står också på "att-göra-listan". Jag tror faktiskt att jag får prioritera upp det till listans topp innan jag tappar brallorna nånstans där man inte ska tappa dem. Och därmed kanske anklagas för förargelseväckande beteende. Jo, jag flyttar upp den punkten till plats 2. Direkt efter punkten "Vila och kaffedrickning" som vidtar omgående efter att jag svamlat färdigt här.

Gör det, ni också, kära ordbrukare! Unna er att ta det lite lugnt och drick en extra kopp kaffe. Allt det där viktiga hinner vi sen. Och om vi inte hinner det... Tja, då var det kanske inte så viktigt ändå!

Så... Gör aldrig idag vad du kan skjuta upp till imorgon! Med lite tur har nån annan redan gjort det då.