LCHF-andet fortsätter att fungera även om takten på viktnedgång bromsats upp en aning. Och då jag konsulterar en av vår tids nya gudar (internet) och söker orsaken får jag till min stora förvåning veta att det antagligen beror på att jag ätit för litefett och lite för mycket protein. För jag har då inte "syndat" med kolhydraterna. Inget bröd, pasta, ris eller ens potatis och dessutom har jag och sonen tränat duktigt de senaste två veckorna.

Vi har regelbundet besökt gratisgymmet på min arbetsplats som får brukas av anställda och våra familjer. Tio pass har det blivit på lite mer än två veckor och jag har ökat min träningsmängd lite i taget. Första gången var jag andfådd och svettig redan efter fem minuter på gåbandet. Samma band som jag numera går på i nästan en halvtimme och dessutom i betydligt snabbare takt. Jag har ökat både farten och tiden stegvis.

Sen har man ju alltid hört att när man väl kommer igång med träning och motion blir det som ett gift, nåt man inte kan/vill vara utan. Och jag känner redan att jag är på väg att bli beroende.

Men så var det ju det där med fettet...

Jag lagade min egen absoluta favoriträtt idag - kalops. Brynte naturligtvis både kött och lök i riklig mängd smör.

De båda hemmaboende avkommorna fick förstås potatis till den medan jag gjorde blomkålsmos till mig själv. Givetvis med en rejäl klick riktigt smör och en hel del grädde.

Om du aldrig ätit blomkålsmos rekommenderar jag varmt att du prövar det. Koka blomkålen mjuk i saltat vatten och finfördela den sen med en stavmixer. Tillsätt en klick riktigt smör och lite grädde. Salta och peppra och rör om, sen är det klart att avnjutas. Enligt min mening t.o.m mycket godare än hemlagat potatismos!

Det passade perfekt till min hemlagade kalops (Den kan ni f.ö också få recept på om ni skulle vilja) och jag saknade inte potatisen alls.

Träning blir det imorgon, vi hade vilodag idag. Och faktiskt så längtar jag redan efter att få svettas lite.

Imorgon fyller också min kära syster 29 år för trettiofjärde gången - hon blir nämligen aldrig äldre än så enligt hennes egen utsago. Lite märkligt att sju år efter hennes första 29-årsdag blev jag alltså äldre än min egen storasyster. Men säger hon att det är så... Ja, då är det väl så! Man ska inte ifrågasätta storasyster.

Så morgondagen får väl ägnas åt att fixa nån sorts present åt henne. Vad det kan tänkas bli vet jag inte men det brukar lösa sig. Eventuellt köper jag en korg nånstans och fyller den med ät- och drickbarheter.

Eller om någon av mina trogna ordbrukare har nåt tips vad man ger en tjej som fyller 63 (Schhhh, säg inte till henne att jag sa 63!) så får ni gärna skriva som en kommentar!

Ibland när andan faller på så avnjuter jag gärna en liten whisky på kvällen. Och ikväll är en sån kväll. Så om någon whiskylover råkar läsa så rekommenderas härmed Kapten Haddocks (han i Tintinböckerna) favoritwhisky Loch Lomond. Billig för att vara single malt, bara 279 kronor och absolut njutbar. Tipset bjuder jag på.

Och medan ni dricker den kan ni ju alltid sjunga den gamla fina "On the bonny, bonny banks of Loch Lomond" och tänka lite på Kapten Haddock.

Därmed känner jag att det är dags att runda av för idag. Sov gott i slott och koja i Lennhovda, Kaunisvaara, Skärplinge, Värmlands Brattfors och Garphyttan.

Som en bumerang kommer jag tillbaka. Förr eller senare. Jag kommer ALLTID tillbaka. På gott och ont...