Borde kanske döpa om min blogg till tvättstugebloggen. Jo, för jag tror nästan att en majoritet av det jag skriver här tillkommer mellan turerna till tvättstugan rakt under mina fötter. Så även detta.

Riksbanken har sänkt reporäntan till noll. Och vad betyder det då?
Jo, att det är gratis för de svenska affärsbankerna att låna av riksbanken.

Varför det då?

Jo, för att få fart på ekonomin och skapa fler jobb, säger man.

Och... tror jag att det blir så...?

Såklart inte! 

Hur tror jag att det blir då?
Tja, utan ens basala kunskaper i nationalekonomi tror jag att manövern med nollränta kommer att ytterligare berika de som redan är rikast i landet. Oss övriga lär det knappast gynna för det är väl ingen som tror att bankernas utlåningsräntor också blir noll.

Nej, just det! Hur skulle det se ut, föresten? Till och med jag förstår att då blir det inga vinster till deras aktieägare och utan vinster fungerar såklart inte en marknadsekonomi. Jodå, jag skulle OCKSÅ vilja ha utdelning på mina aktier om jag hade några. Så tro inte att jag inbillar mig att samhället skulle funka om inga företag tjänade stålar. Det är inte det jag opponerar mig emot.

Det jag inte fattar är att vinstmarginalerna hela tiden måste bli större och större. Är det farligt att vara nöjd när man driver företag? Vore det ekonomiskt självmord att säga; "Nu tjänar vi så bra att det räcker!" eller "Nu har vi så gott ställt att det gott kan få spilla över lite på våra anställda och på våra kunder. Det är ju ändå tack vare dem som vi lyckats bygga denna stabila ekonmi."

Visst är det så att girigheten är den största drivfjädern för att få företag att växa och blomstra. Men nånstans borde det finnas en gräns, tycker jag.

När etablissemanget talar om tillväxt och utvecklingen tillskriver man gärna den till entreprenörsanda hos företagare och andra ledare. När det i själva verket är två bespottade egenskaper hos människan som är de främsta krafterna bakom tillväxt och utveckling. Lättjan (som jag skrev om häromdagen) och girigheten!

Jamen...., lättja och girighet har jag väl aldrig hört nån moderatledare stå i en talarstol och försvara! Har ni?

Ändå är det just de två tvivelaktiga mänskliga dragen som driver oss framåt.

Så... det kanske är dags att sprida girigheten neråt i företagens organisationer. Det kanske är enda sättet för oss som producerar det där som makteliten tjänar sina miljarder på att mer bestämt kräva vår del av kakan. Kanske måste vi göra både lättjan och girigheten mer rumsrena.

Jag föreslår att vi inleder denna nya tid med att chocka makthavarna/kapitalägarna med en vild generalstrejk. Ska det vara civil olydnad så ska det vara ordentligt!

En dag kan få räcka för att visa dem att vi menar allvar. Om vi stänger ner all verksamhet utom vård och omsorg för en dag så skulle de genast få panik och börja räkna sina pengar. Vilda strejker är normalt sett inget jag förespråkar men när ändamålet helgar medlen så får man väl tumma lite på etik och moral. Det gör ju vår motpart hela tiden så varför inte vi? Och du kan lita på att det skulle skaka om dem rejält om HELA Sverige vägrade att jobba en dag. Endast med undantag för samhällsbärande funktioner som vård, omsorg och polisen.

Kanske skulle det sen bli ett lite annat ljud i skällan vid förhandlingsborden. Men det kräver förstås att vi alla ställer upp och det vet ju makthavarna lika bra som jag att den sammanhållningen finns inte idag.

Så tyvärr lär det inte ske. Såklart! Men... medge att som tankeexperiment är det lite intressant!

Därmed gömmer jag åter den lilla anarkist som bor längst inne i mig, rättar in mig i ledet igen och återgår till att vara en snäll och lydig medborgare. Slutar sprida naiva och samhällsfarliga idéer och tankar och går tillbaka till tvättstugan för att hänga upp lakan, skjortor, byxor, strumpor och borddukar på tork. När allt torkat ska jag iväg och träna ett pass för att bygga lite kondition och styrka inför återstoden av vandringen i jämmerdalen. (Kan ju vara bra att ha OM vi ska göra revolution...)

Ha en underbar onsdag, kära ordbrukare, i Vålådalen, Anderslöv, Bredaryd och Nusnäs! Vi hörs!