Försvaret jagar u-båtar igen! Denna gång i Stockholms skärgård. Det var inte igår, minsann!
Annat var det på det glada åttiotalet! Då spanades det efter främmande undervattenverksamet (som det så vackert heter) i minsta vassrugge i varenda havsvik längs Östersjökusten så snart nån mer eller mindre sinnessvag person trodde att de sett nåt misstänkt. Det skojades också friskt om fenomenet både på revyscener och i filmer som Jönssonligan och Lasse Åbergs "Segel-sällskapsresa".

Allt detta började förstås med grundstötningen av U137 utanför Karlskrona hösten 1981. Den officiella förklaringen från maktens korridorer efteråt var felnavigering men samtidigt pratades det "off the record" om fylleslag ombord som ledde till att varken kaptenen eller besättningen hade minsta aning varken om var de befann sig eller vart de var på väg. Alltså inget uppsåt att spionera eller att kränka svenskt terrirorium. Bara en vanlig rejäl gammaldags hederlig sjöfylla, alltså!

Hur det slutar denna gång återstår ju att se men jag hoppas att det inte visar sig vara minkar eller sälar i alla fall.

Möjligen har jag en alldeles egen erfarenhet av u-båtsincidenter men det lär jag väl aldrig få veta säkert.

Sommaren 1980 var jag nybliven förmansersättare på fabriken där jag fortfarande jobbar. Som ung och oprövad fick jag förstås stöd och hjälp av en mer erfaren man som hette Folke. Det var ett nattskift framåt morgonkulan och det var väl varken ljust eller mörkt utan typ gryning/skymning. Jag och Folke hade gjort vår sedvanliga komtrollrunda i fabriken och diverse anläggningar omkring den och bestämde oss för att ta lite luft på en balkong som vetter mot Sundsvallsfjärden. På en bänk där satt vi och småpratade då vi plötsligt fick se något i vattnet mellan oss och Alnön som ligger kanske 2 km bort på andra sidan viken. Vad det nu än var såå rörde det sig utåt öppet vatten och Folke rynkade bekymrat pannan och undrade vad i himlens namn det var.

-Tja, det är väl nån fiskare som är på väg ut till jobbet, föreslog jag.

Folke invände då att då skulle vi ha hört motorljud. Det var också tillräckligt mörkt för att vi inte skulle kunna urskilja tydliga konturer av "vad-det-nu-var". Då föreslog jag att det kanske kunde vara en större roddbåt men måste ju hålla med Folke då han sa att i så fall borde man kunnat se rörelser vid varje årtag. 

Det var också för stort för att kunna vara en simmande älg och om så varit borde den simmat mot land och inte utåt mot öppet hav. 

Så jag tog min tjänstecykel och åkte utför rampen, ut i friska luften. Det blåste från nordost så vattnet mellan oss och Alnön låg spegelblankt i lä från ön. Men från Alnöns sydostspets gick som en linje mellan lä och svag vind som gav vågor på vattnet. Och då föremålet nådde den linjen och vågorna försvann det bara, helt och hållet.

Jag vet att jag stod stilla ett slag och väntade för att se om det skulle synas igen men det var borta. Än i denna dag har jag ingen aning om vad vi såg. Att det skulle kunnat vara en u-båt föll oss aldrig in överhuvudtaget. Inte då. Men året därpå då U137 gick på grund föddes såklart den tanken.

Och om så vore så finns det ju inget som säger att den inte var svensk. Innan U137 tänkte väl ingen på att främmande makt kunde vara här och sniffa av havsbottnarna utanför vår kust.

Vad jag upplevde den där natten får jag förstås aldrig veta säkert men jag hoppas att det inte blir fallet med det som händer i detta nu i vattnen utaför Sthlm. Tror inte det vore så bra för försvarets trovärdighet om allt bara slutar i ett "jaså" och man inte hittar något.

Å andra sidan... Vad skulle Putin (som misstankarna kastats på) ha för intresse av att smyga omkring våra kuster? Eller är han kanske galnare än jag gett honom credd för? Är han kanske igång och planerar för världsherravälde? Att skapa en ny Sovjetstat som innefattar inte bara de forna staterna utan även oss och kanske några till?

Vem vet, om ett år kanske vi räknas som ryssar allihop. Såvida det inte är nån kapten med besättning som gett efter för lusten att ta sig en redig bläcka ombord igen och förirrat sig in mellan Saltkråkan och andra öar.

Nåväl, den som lever får se! Se upp för u-båtar, kära ordbrukare, i Hårsfjärden, Karlskrona, Hanöbukten och runt Ölands södra udde. Och alla andra små kobbar och skär...