Idag har jag meddelat min avgång. Nej, jag har inte sagt upp mig från arbetet. Bara klivit av mitt fackliga uppdrag som jag haft i närapå tio års tid. Som huvudskyddsombud för min avdelning.

Det blev för mycket till slut från en arbetsgivare som knappt går att beskriva rättvist för folk som inte själva upplevt något liknande. Toppstyrning samt chefer som helst inte jobbar med skydd och miljö utan bara säger att det är viktigt och ska gå före allt annat. Och säger det gör de för att de fått lära sig att säga så.

I praktiken ligger arbetsmiljön långt ner på deras agendor.

Men nu är den epoken över. Generös som jag är lovade jag att stanna kvar månaden ut men sen är det slut och nya, yngre krafter får ta över. Själv ska jag därefter betrakta dem utifrån, säkert med kritiska ögon ibland men stötta när jag kan också förstås.

Min arbetsgivare är bortom all beskrivning. Det händer ständigt saker som får en att undra om man ska skratta eller gråta. På den Facebookgrupp som några anställda bildat hade en man som vi kallar Robban imorse lagt ut en bild föreställande en parkeringsruta utanför fabriken med motorvärmarstolpe och allt. Plus en skylt på tråräcket framför. Den bar texten "Parkeringen reserverad för ledningsgruppen".

Arbetskamraten F visade den för alla som satt i närheten och vi skrattade alla åt Robbans roliga skämt och jag yttrade nåt i stil med; "Tja, det skulle ju inte förvåna mig!". Med ett skratt dock. För självklart skulle jag tycka att det vore rent förjävligt om de högsta cheferna skulle få ensamrätt på de 10 närmaste parkeringplatserna.

Men vid tiotiden kom info ut på vårt intranät som bekrräftade "skämtet". Det var på riktigt!

Undertecknat av vd;n själv!!!

Så nu väntar jag bara på vilka roliga följder detta får när folkhumorn bestämmer sig för att skoja med dem. Kanske kommer det upp hemmagjorda handikappskyltar eller något liknande.

För mig känns det bara som ytterligare ett steg på vägen mot maximal förnedring av sin personal. Jag undrar egentligen bara om det är nye platschefen eller nye personalchefen som styr senaste tidens sparkanden mot fotfolket. "Söndra och härska" talas det ju om när man beskriver totalitärt ledarskap.

Påminner om mitt inlägg på samma tema från 14/4 i år. Den där skylten som beskriver hur man bränner ut sin personal blir bara mer och mer sann. Och mot sådant har jag alltså kämpat så gott jag orkat i nästan tio år. Är det konstigt att man får nog?

Men från och med första juni ska jag återgå till mitt sätt att klara av det från tiden innan mitt fackliga uppdrag.

Jag åker dit när schemat säger att jag ska, jag gör mitt jobb så bra jag måste för att slippa skäll, men inte mer än så.

Sedan åker jag hem och ägnar inte det där stället en enda tanke. Tack och lov har jag förmågan att stänga av alla tankar om jobbfrågor då jag går ut genom snurrgrinden. Och den ska jag öva ännu mer på nu!

Såvida inte...

Såvida jag nu inte får ett nytt uppdrag. Men det ska beslutas på fackets klubbmöte i slutet av denna månad. Då blir jag huvudskyddsombud för hela fabriken i så fall. Och jobbar därmed heltid med arbetsmiljöfrågorna. Vilket är en helt annan sak. Det finns en liten grupp människor som velat nominera mig till det valet och jag har sagt ja.

Men... då ska jag ju bli vald också. Så vi får väl se...

 

skogsnuvan

4 maj 2018 08:31

Fy sjutton. När jag läser det här är jag så innerligt glad att jag slutat jobba

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...