Sommaren är inne på upploppet, känns det som. På dagarna är det fortfarande varmt så det både räcker och blir över men de allt mörkare nätterna blir allt svalare. Vilket inte är så dumt i min värld. Jag sover med fönstret på glänt så länge det är plusgrader ute. Vill ha det svalt i sovrummet för jag sover bäst då. Men mitt varma sköna duntäcke har jag inte använt på ett par månader. Det räcker med ett påslakan  än så länge.

Har glarr mig åt fina svenska framgångar i OS i Tokyo. Det blev visst ett guld till idag i lagtävlingen inom hästhoppning eller dressyr eller vade de nu tävlar i. Den där ridsporten har väl aldrig intresserat mig så värst men för det kan man ju glädjas åt svenska framgångar. 

Måste dock lyfta på den hatt jag aldrig ägt för de svenska fotbollstjejerna som förlorade finalen mot Kanada igår men de gjorde det ändå med den äran, känner jag. De svenska tjejerna kan vara stolta över sin insats i turneringen. Obesegrade fram till full tid och förlängning 2 * 15 minuter. Sedan blev det straffsparkar och det kan ju sluta hur som helst. Det är mer tur och taktik än fotbollskonst. SÅ att förlora där är ingen skam. TVärtom, var stolta, tjejer! Ni gjorde en jätebra OS-turnering!

Aningen bättre gick det väl för GIF Sundsvall som ändå fick med sig den ena poängen från bortamötet i Halland mot Falkenberg. Det känns ändå som ett fall framåt för idag spelade man riktigt skapligt långa stunder och skapade fler farliga chanser än på de tre föregåeende matcherna tillsammans.

Så det är bara att bryta ihop och komma tillbaka, Mycket återstår ju ännu av superettan och får man bara ordnng på mittfältet så har de goda chanser att klättra i tabellen.

Klättrat har jag inte gjort idag men besökt södra stadsberget har jag gjort. Det har utvecklats till ett utflyktsmål för Sundsvallsborna förstod jag efter en promenad på ett av flera spår som leder dit och därifrån. Finns även en hel del slingor som för en tillbaka dit man började.

Jag har varit ganska duktig den här veckan. Jag har ju länge vetat att jag måste röra mer på mig men haft så förtvivlat svårt att komma igång. Men från förra lördagen och fram till idag har jag och sonen traskat i skogen en stund varje dag. Rätt blygsamma promenader men det sägs ju att varje resa börjar med ett steg. 

Och det är rent löjligt vilken usel kondition jag har skaffat mig det senaste året. Jag är tillbaka ungefär på den nivä där jag var efter min dubbelsidiga lunginflammatoin för ett par år sedan.

Men jag vet ju att det är bara att hänga i och bita ihop så kommer orken tillbaka. Jag har gjort det förr och ska klara det en gång till. Stegräknaren i min "aj-fån" är ett bra hjälpmedel. Planen är att varje gång jag klarat ett visst antal steg per dag i kanske en vecka så höjer jag målet med tusen steg till. Då var det väl självaste... (Ja, ni vet vem jag menar) om jag inte ska komma i någorlunda form snart.

Under mina skogsturer har jag förstått hur vaansinnigt torrt det är i markerna här omkring. Massor av björkar har inte bara gulnat utan bladen är nästan bruna och på väg att falla av på grund av vattenbrist. Och den lilla ystra bäck som porla så vackert under broarna på tre ställen vid spåret där vi oftast går är helt torrlagd.

Så en rejä'l rotblöta i form av några dagars ihärdigt regnande skulle nog all växtlighet må bra av nu. Fick veta i en kommentar till mitt föregående inlägg att det visst regnat rätt ordentligt i Stockholmstrakten så det är väl bara att hoppas att vädergudarna föser det vädret hit sen. Så här års brukar jag allrid se svampar när jag är ute i skogarna, om än inte alltid svampar jag känner igen eller vet är ätbara. Men svampar brukar jag se. I år har jag inte fått syn på en enda trots att vi varit ute en sväng nästan varje dag.

Nåja, vädret rår vi ju inte på, varken ni eller jag, kära ordbrukare i Vessigebro, Ärentuna, Rimbo och Hälleforsnäs.

Ha det gott i värmen tills nästa gång!  När det blir? Tja, det vet ingen men förr eller senare så...