Tänk så mycket en arbetsgrupp kan förändras på bara två år. Jag började jobba igen idag, dagskift den här gången och känslan är densamma som jag hade under mina tre inkedande nattskift runt förra helgen. Jag känner liksom inte riktigt igen mig i mitt gamla skiftlag där jag arbetat sedan 2011. Det blir tio år i maj.

Människor har lämnat och andra har tillkommit och jag har förstås själv blivit två år äldre och kanske är det det som spökar. För flera av de nya är snorvalpar på typ 12-13 i mental ålder. Och jag är ju numera så gammal att jag inte uppskattar att höra könsord hela tiden. Småpojkar som kallar varandra allt möjligt och verkar tävla om vem som är mest barnslig. De är i själva verket 25-30 och de två allra värsta är dessutom gifta och har barn. Vilket får mig att undra om de uppför sig likadant hemma med familjen eller om vuxenlivet smög sig på dem alldeles för fort innan de hunnit leka färdigt men de andra fjortisarna. Och därför passar på när de är på jobbet.

Just dessa två hade chefen parat ihop mig med idag. Vi var tre på jobb som normalt utförs av två. Som ett led i att slussa in mig lite försiktigt efter min långa bortovaro. Så imorse klättrade jag upp i ett av de specialfordon som finns hos oss men ingen annastans i Sverige. För första gången på mer än två år. Lite orolig var jag innan att jag skulle få sitta och fundera vilken spak som styr vilken funktion men det var som att cykla ungefär. Har man en gång lärt sig så kan man sen! Då sätter de där två ljushuvudena igång att börja förklara jobbet för mig men jag tystade dem genom att visa att jag kunde utföra det minst lika bra som de själva. Den ene har jobbat ett drygt halvår medan den andre är inne på sitt andra år i företaget och ändå trodde båda att de skulle ha något att lära mig som har 45 år i bagaget.

Och det kanske de har. Men i så fall på andra områden än det som rör driften i fabriken eller hur jobben utförs.

Samma konstellation ska jobba ihop imorgon också och jag ser inte fram emot det så värst.

Men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka hålla god min. Av de andra "gamlingarna" på skiftlaget har jag fått klart för mig att de flesta av dem tycker likadant som jag om dessa små tuppar. Men jag har också sett att en eller två av 45-plussarna tycks ha regredierat till ynglens nivå och skrattar gott åt deras sexistiska och ibland även rasistiska skämt. Vilket OCKSÅ förvånar mig en aning eftersom båda har invandrarbakgrund.

Jag har alltså tio år bakom mig på samma skiftlag och visst har arbetskamrater kommit och gått under alla de åren men jag har aldrig upplevt att gruppdynamiken förändrats så mycket på så kort tid. Inte ens då vi fick nya chefer flera gånger på kort tid. 

Nåja, det kanske blir bättre med tiden. Annars får jag väl be vår chef att undvika att para ihop mig med dem i framtiden. Jag funkar ju bra ihop med de allra flesta övriga så det borde inte vara nåt stort bekymmer.

Stegräknaren i min "aj-fån" visar smått hisnande summan av drygt11 700 steg idag så nog har jag rört på i alla fall.

Farmen i TV4 har börjat igen och jag föll för frestelsen att titta i år också. Men jag kan inte säga varken bu eller bä om nästan någon av deltagarna. Den enda som jag känner har stuckit ut på ett sätt som inte rikigt passar mig är årets första storbonde. Har en känsla av att han ligger risigt till för att bli förstekämpe nästa vecka. Men vi får se.

Imorgon ska det ju kampas i tinget och två manliga deltagare ska skickas till Torpet så under kommande vecka kanske jag får lite mer grepp om årets besättning på Farmen.

Nu hägrar sängen så jag orkar stiga upp före fem imorgon bitti och därefter stå ut med de två överkaxiga ungtupparna en dag till. Men vi kommer att ha ännu mer att göra imorgon så kanske arbetet tar orken ur dem att hålla på och larva sig så mycket som de gjorde idag.

Och när jag har gjort det så bär det iväg hem så jag missar minsta möjliga av Timrås hemmamatch mot Södertälje. Så ska jag streama Farmen och upplösningen i Tinget efter matchen.

Sov gott Sverige, var ni än är! Vi ses!