Tja, den här borde jag förstås ha lagt ut redan ifjol. D.v.s i förrgår på nyårsaftonen. Men bättre sent än aldrig sägs det ju. Äntligen blev vi av med skitåret 2020! Och, som jag sagt förut; 2021 får ligga i om det ska klara av att bli sämre än 2020. Det året kommer för evigt att sticka ut som ett av de sämsta i modern tid. Säkert ända tills 2020 inte längre räknas som modern tid.

Får jag uppleva det, månntro? Nja, det vete väl fanken. Jag tillhör ju numera den del av folket som har det mesta av framtiden bakom sig. 

Nyårsfirandet blev stillsamt precis som det brukar men jag har en tydlig känsla av att det den här gången var så många fler som var just stillsamma. Visst pangade det och small några gånger under eftermiddagen och kvällen och smattrade på rätt duktigt vid tolvslaget med raketer och smällare men... Det skulle förvåna mig om inte försäljningen av pyroteknik sjönk ganska rejält inför det senaste nyårsfirandet. För sådär 10 minuter in i detta nya år var det nästan helt tyst igen. Det brukar annars smälla på i åtminstone 30-40 minuter.

Om det var så blev förstås detta en välgärning för både tama och vilda djur som annars skräms halvt från vettet på nyårsnatten. Sonens kolsvarta kattoxe brydde sig dock inte alls. Han tittade upp som hastigast då det började men vände sig nästan genast och somnade om.

Men nu är det alltså över. Jul och nyår, menar jag. Och det är skönt, tycker jag. Skönt att slippa julmaten. Nåja,,, Lite rester finns det fortfarande men gravlaxen är slut liksom kalvsyltan och revbensspjällen. Igår lagades pasta carbonara mest för att få något helt annat än julrester. Idag tror jag att det blir stekt falukorv med stuvade morötter eftersom sonen uttryckte önskemål om det häromdagen.

Återkommer gör ju även vardagens små bekymmer. Som att hitta någon händig person som byter styrled, spindelled och handbromswire på Madame Citroen. Där hjälper varken tandkräm eller bakpulver (Se bloggen från 17/12 2020)

Reservdelarna betingar en knapp tusenlapp och ungefär det är jag väl beredd att slanta upp för att få felen fixade.

Men det ger sig väl, tänker jag. För att det måste om inte annat.

Nu ska jag kliva i skor och jacka och se till att röra på mig lite. Vi ses igen!