Det svider! Jo, men det gör faktiskt det att förlora mot arvfienden när skottstatistiken säger 41-21 med Timrås siffror först. Men jag vet ju att skottstatistik eller spelövertag inte räknas utan det handlar om att göra fler mål än motståndarna för att vinna matcher. Ö-vikarna vann alltså säsongens första "surströmmingsderby"!

Å andra sidan... Med 29 poängs försprång på de där Nolaskogsarna så får vi väl bjuda på den trepoängare som de helt välförtjänt krigade till sig idag. Modo vann för att de hade den bästa målvakten för dagen, den större kamplusten och offerviljan. De följde sin matchplan till punkt och pricka och lyckades, precis som Karlskoga för några dagar sen, få ner farten på Timråspelarna. Både vad gäller skridskoåkning och passningstempo.

Så... gentleman som jag gärna vill försöka vara så gratulerar jag Ö-vikarna till segern.

Returmötet äger ju rum redan imorgon kväll. Båda lagen ska bussas 16-17 mil söderut för match i NHC Arena i Timrå imorgon kväll. Ny match, nya möjligheter!

Innan dess hoppas jag att Fredrik Andersson och Ante Karlsson gjutit nytt mod i sina spelare och att de går ut och visar vem som är storebror numera.

Sen... om jag glömde, skämdes elller om jag var för besviken på mig själv som köksmästare på amatörnivå så ser jag att jag inte har skrivit ett ord om mitt försök att tillaga gratinerad hummer på nyårsafton.

Hur det gick? Jo, det gick åt helvete, på ren svenska! Käpprätt dessutom!

Till att börja med hade jag ju aldrig förr delat ett sånt där skaldjur på längden och jag kan säga att det sket sig redan där. När proffsen gör det på TV eller Youtube ser det ju skitenkelt ut och det är bara att gröpa ur skalen och göra någon sorts röra som man sedan lägger i nämnda skal med ost över till exempel.

Det sprack ju förstås som ett byxarsle. Skalen flög över halva köket och det gick ganska fort att inse att ingen av halvorna var ens i närheten av att vara så komplett att de gick att använda som jag velat.

Sen... så blev jag förvånad av hur lite mat det faktiskt är i såna där djur. När jag grävt fram det ätbara ur hummer nr ett låg där kanske en knapp deciliter hummerkött på skärbrädan.

Så då tog jag väl Gud i hågen och bestämde mig för att delningen av den andra hummern säkert skulle gå bra och då kunde skalhalvorna räcka att lägga köttet i så vi fick en var. 

Men tror nån det så tror ni fel, kan jag säga. För den sprack, om möjligt, sönder ännu värre och medan jag tillvaratog det ätbara funderade jag på hur jag skulle rädda vår nyårsmiddag. 

Lösningen blev att jag plockade fram en rejäl grabbnäve med räkor ur frysen och blandade med hummerköttet. Därefter gjorde jag en god stuvning på bl.a spadet ur hummerns förpackning, dill, vitt vin och grädde.

Av detta blev sedan tre rejäla varma mackor vardera till sonen och mig.

Inte som jag tänkt mig innan men gott blev det ändå så jag ska väl inte klaga.

Kanske är de där frysta humrarna för små för att hålla ihop när man snittar dem på längden. Den som Mannerström gratinerade på TV en gång var nog ganska mycket större och säkert pinfärsk också.

Bara att konstatera att man inte är någon mästerkock. Ska kanske hålla mig till mina långkok av kalops och ärtsoppa och kanske vid festliga tillfällen göra hemslagen bea-sås på sin höjd. Och för övrigt hålla mig till exempelvis falukorv och fiskpinnar samt kanske en köttfärssås då och då.

Idag fuskade jag med halvfabrikat - ABBA;s citronsås för lax - som serverades med kokt ris. Gott det med!

Nu ska jag strax stänga ner här och krypa i säng så jag orkar stiga upp och jobba min näst sista dag hemifrån imorgon. På tisdag ska jag in på "Gruvan" en sväng för att göra min sista rondering av avfallsstationerna och därefter göra en överlämning med ordinarie person på det jag haft som jobb i elva månader.

Sköt om er, kära ordbrukare i Vattlång, Örbyhus, Tiveden och Ragvaldsnäs. Så ingen annan måste göra det!

Vi ses!