Sitter här och undrar om jag är på väg att  "komma ner med något" som de säger i Amerika. Fast de säger det förstås på engelska, de flesta av dem.

Sonen var dundersjuk för ett par dagar sen så det är väl därfrån smittan koommer. Kan dock trösta mig med att för honm gick det över ganska fort.

Har känt mig hängig hela dagen, näsan rinner om än inte hela tiden. Hostat har jag också gjort några gånger men inget allvarligare, Det som gör mig lite betänksam är att trots att det känns som om jag har feber visar termometern inte ens 37 grader. Jag kollade imorse och sen en gång till alldeles nyss. Men nej, 36,6 sa min nästan nya digitala termometer sen den legat under min tunga nog länge och pep till.

Så jag funderade nån sekund över om det bara är gammalt hederlgt svenskt pjål som en del säger att framför allt vi män ägnar oss åt alldeles för ofta.

Men den här gubben är inte av den sorten. Jag tillhör de där som slår bort alla små känningar med att säga att det går över själv. Några gånger genomm åren har jag fått ångra de orden och de tankarna. För c:a sex år sen, t.ex då de mätte up ett syhögt bodtryck och gav mig diagnisen dubbelsidig lunginflammation. Läkaren nästan skällde på mig för att jag inte kommit tidigare. Den gången blev det sjukskrivning och antibiotika.

Så jag beslöt att lyssna på min kropp och ta till ett gammalt knep som fungerat många gånger genom livet för mig . Jag skalade och delade två vitlölsklyftor och svalde bitarna med lite vatten. Sen en smärre överdos av C-vitaminer.

Denna hästkur har jag glömt vem som lärde mig men om jag tar den innan förkylningen riktigt brutit ut så har den oftast vänt och lämnat min kropp. Imoorgon kanske jag vet hur det gick med det men ni får gärna hålla tummarna.

Och jag hoppas verkligen att det funkar ännu för i eftermiddags ringde vännen Hans och frågade om jag ville käka surströmming en gång till imorgon eftermiddag. Han och vår gemensamma kvinnliga vän, M, hade suttit och pratat om det och då blev båda sugna fast det inte ens är en vecka sen sist. Har aldrig tackat nej till surströmming vad jag kan minnas.

Så det är bara för förkylningsjäveln att packa  ihop och åka vidare så jag inte tvingas avboka.

Ett riktigt glädjepiller fick jag dock för ett par timmar sen då mitt kära Timrå IK besgerade Rögle med 5-2 på hemmaplan. Skåningarna var ju seriesegrare i våras så det måste väl räknas som en fin skalp!

Nu väntar en lördagkväll i lugnets tecken. Ska kolla på Postkodmiljoären i efterskott på datorn och sen tror jag att jag ska titta på nån film.

Ha en fortsatt fin helg, ära ordbrukare, i Staffanstorp, Ludvika, Rotebro och Övertorneå.

Vi ses! Förr eller senare!

 

Pinkozzy

24 oktober 2022 09:46

Nej, nej, nej. En s k överdos av C-vitaminer kissar du bara ut utan någon verkan. Det där med surströmming kan du också glömma. Det lockar väl bara till sig virus och flugor. Fy fan. Nej, läs mitt recept i nästa kommentar. Den funkar och luktar dessutom gott.

http://www.pinkozzy/bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...