Idag är det världspremiär! Idag debuterar jag som bloggare för detta datum. Aldrig tidigare, under mina dryga tretton år här, har jag skrivit något den här dagen. Backspegeln är alldeles tom. Men det ska jag förstås råda bot på. Nästa år då vi kommer till den 27 april så har jag i alla fall det här inlägget att läsa.

Hur livet ser ut då står ju skrivet i stjärnorna, som man säger. Har Putin tagit sitt förnuft tillfånga då och lämnat Ukraina? Har våra politiska partier klarat av att bilda en handlingskrftig regering eller sitter det, även då, en minoritetsministär som kanske måste administrera andra sidans budget? 

Hoppas åtminstone att vi får lika vackert väder som vi har och haft hela dagen här på SVeriges midja. Solsken och blå himmel med bara enstaka små molntussar då och då. Men ganska kyligt i luften så det gäller att ta på sig om man ska ut i vårvädret. 

Sent omsider sitter numera också sommardäcken monterade på min kära Madame Citroen och hon rullar så mycket tystare än med dubbdäcken. Att bära ner dem i källaren återstår dock. Jag var iväg och fick dem bytta igår för en ynka tvåhundring. Det är det värt att slippa slita med fälgkors och förlängare samt domkraften. Verkstaden jag brukar åka till har ju både billyft och luftdrivna mutterdragare så det går fort och geschwinnt. I år hade ägaren dessutom en medhjälpare, en yngre man som jag gissar är på upplärning för han fick kontinuerligt instruktioner av ägaren. Kanske är de far och son, jag vet inte. Kan tyckas lite märkligt annars att anställa någon på en bilverkstad som behöver handledming i att skifta däck...

Min lilljänta (28 år bara) var här och hälsade på en stund i söndags och tyckte att jag skulle köpa en hund. Hon visade mig en bedårande underbar schäfertik som tagits ifrån sina ägare och nu skulle få ett nytt hem. "Bara" sjutusen kostade hon dessutom. De flesta hundar ligger annars från 12 till 15 tusenlappar eller mer i pris.

Just nu känner jag inte att jag riktigt orkar med både den utgiften och de utgifter som följer med ett djurägande så jag får passa den här gången. Men med tiden kanske...

Några minuter efter att unga fröken hade åkt hemåt ringde hon och hade krockat med bilen så jag ryckte förstås ut för att hämta och även stötta gentemot de hon krockat med. Tur i oturen var ju att varken hon eller nån i den andra bilen fick några kroppsliga skador. Och den andra förarens försäkringsbolag kommer att få stå för alla kostnader.

De svängde vänster på huvudled precis framför näsan på dotra och är därmed ensamt vållande. Hon försökte både bromsa och styra undan men kunde inte undvika krocken ändå.

Nåja lite plåt, plast och glas går att fixa. Jag är bara glad att min lilltjej är oskadd.

Nu börjar det bli dags att fixa fram nån sorts middag i huset. Känner inte alls för att ställa mig vid spisen så det kanske blir några rester från frysen som kan tinas i micron bara. Det gäller ju att ta vara på det man har.

Gör det ni också, kära ordbrukare! Ta vara på vad ni har och gläds åt det istället för att sörja över det ni INTE har i Parteboda, Hörnefors, Övertorneå och Brösarp!

Vi ses! Endera dagen...