Den åttonde mars. Internationella kvinnodagen! Och som flera tidigare år stämmer jag in i hyllningskören. Rosor och kramar till mina älskade döttrar. Till mina systrar, mamma, mormor, farmor, mostrar och faster som gått till andra sidan för olika många år sedan. Rosor, kramar och hjärtan till er!

Men även till alla andra mammor, systrar, mor- och farmödrar, tanter och surkärringar världen över.

Tack för att ni finns, tjejer, kvinnor, damer eller vad ni vill kalla er! Sträck på er och var stolta över att er blotta existens gör världen till en lite bättre plats att leva i.

Som jag skrivit nån gång tidigare är det egentligen förjävligt att en sån dag fortfarande behövs.

Tänk om istället VARJE dag kunde vara internationella människodagen. I en fantasivärld där vi alla är lika mycket värda och har samma rättigheter och möjligheter.

Men tyvärr är jag rädd att girigheten är en för stark drikraft för att vi ska kunna komma dit. Den girige samlar på sig förmögenhet som ger makt. Makt att sätta reglerna för hur vi andra ska leva, vilka rättigheter vi ska få.

Sorgligt men sant! Så vi fortsätter väl att fira den här dagen tills den inte längre behövs.

Farmen går mot upploppsrakan och jag fick ju halvt rätt i min förhoppning att Pehr skulle sätta Ronja på att försöka slå ut nån av paktepojkarna. Sen valde han Levin som nästa förstekämpe och han förväntas väl då att utmana den somblir kvar av den lata duon. Men det återstår förstås att se.

Nu ska jag gå och ägna mig åt den enda av honkön som är daglig del av min vardag, nämligen min lilla Thea. Hon förtjänar ju också att uppvaktas lite så jag tänkte ge henne en liten frissning av päls och borstning efteråt.

Sen blir det blöning i form av en skiva kokt skinka eller två. Så hon också får känna sig lte extra uppskattad!

Madame Citroen är ju inte levande så hon räknas liksom inte.

En underbar dag önskar jag därmed alla mina kära ordbrukare med lite extra välmening till den kvinnliga delen.

Vi lär ses igen. Tänker jag....