En gång i den första halvan av sjuttiotalet då min lillebror kanske var 3-4 år hörde han en gång vuxna tala om datum och säga att det var den nittonde.

Varefter han genast kommenterade med det lila barnets omedelbara logik att "Då är det väl den tittonde imorgon?" Men det är mycket länge sen, han fyller 54 i september...

Den nittonde är en bra dag! Har hunnit med en hel del redan fast klockan bara är lite mer än halv tio på förmiddagen. Har tvättat och hängt en laddning kläder, handdukar och annat samt kört igång en maskin med lakan.

Dessutom har jag varit ute med Thea en sväng, lagat och ätit frukost samt serverat även Thea hennes morgonmål.

Och som om inte det vore nog har jag deklarerat också! Det känns skönt.

Det fanns en gång en tid då man gruvade sig inför deklarationen. Då pappersblanketten som skulle fyllas i var på fyra sidor och det gällde att fylla i rätt siffror i rätt rutor och sen räkna ihop allt innan man undertecknade.

Även då brukade jag göra det så fort jag fått hem blanketten och därefter skicka det med snigelpost. Även om det sista ordet i förra meningen inte var uppfunnet då. Man sa helt enkelt "posten".

Men jag minns att många då väntade till sista dagen med att lämna in deklaraationen och mer än en gång åkte jag förbi skatteverkets hus i staden på den dagen och såg köerna med bilar utanför och inhyrt folk i reflexvästar som hämtade kuverten genom sidorutorna så bilarna kunde komma iväg och ge plats för nya dekaranter.

Så om någon människa är värd ett nobelpris i ekonomi så är det väl den som hittade på det system vi har idag.

Istället för att sitta och räkna på en massa avdragsgilla småsaker infördes ett schablonavdrag som täckte in allt strunt och vips slapp vi allt besvär. Inget räknande och inget lager med kvitton att hålla reda på. "Storebror", d.v.s staten, vet ju redan nästan allt om oss, I alla fall när det gäller inkomster och avdragsgilla räntor och sånt.

Då tog deklarerandet flera timmar i anspråk. Idag tar det inte ens en halv minut! DET gillar jag!

Det finns mycket med vårt land som jag är starkt kritisk emot men vårt system för självdeklarationer älskar jag.

Vet inte i hur många andra länder man har samma eller liknande men jag vet att på många håll är det t.o.m ännu mer komplicerat än vad det någonsin varit hos oss. I USA till exempel...

Där är det bara ett litet fåtal som klarar av att fixa det själva utan måste anlita experter. Som givetvis tar så bra betalt som det bara går och tjänar grova pengar. Så ibland är vårt land underbart att leva i.

Mitt morfarsskap kommer närmare hela tiden och jag har länge sagt när nån frågat att det kan bli vilken dag som helst i stort sett.

Men idag fick jag veta att nu är det verkligen nära. Talade med min gravida dotter imorse på telefon och värkarna har satt igång. Det innebär kanske inte nån garanti för att det sker inom samma vecka men kan ju också hända inom närmaste timmarna.

När hon själv föddes gjorde hon sig ingen större brådska. Vattnet gick en onsdagkväll vid 22-tiden och vi åkte till BB. Men inte förrän nästa natt, 27 timmar efter ankomsten behagade hon titta fram. Och inte med nån brådska då heller utan hon fick tas ut med sugklocka.

Så när hon väl var ute såg det ut som om hon hade en alldeles för liten blåaktig basker liggande mitt på huvudet. Märket efter sugklockan såg ut så. Men den försvann ganska fort.

Så jag hoppas att hon får en mycket snabbare och enklare förlossning än hennes mamma fick.

Det enda man kan vara säker på är ju att ut kommer ju ungen. Förr eller senare! För som en barnmorska sa när exfrun kämpade med dotterns födsel å har ännu ingen unge blvit kvar därinne utan alla har kommit ut. På ett eller annat sätt, förr eller senare.

En annan anledning att den 19;e är en bra dag är att det är dagen så min största utbetalning av pensionen kommer.

Och utan bil som jag är så är risken inte så stor att jag får för mig att åka iväg nånstans och göra av med pengar.

Funderar så smått på att sätta mig på bussen och åka till min kurdiske frisör på andra sidan staden. Behöver verkligen få rensa bort en del av vinterpälsen nu. Men vi får se.

Det ser ut att bli ännu en solig dag här på Sveriges midja så jag kanske tar en sväng ner på strandpromenaden med Thea sen och kollar om isen gått upp på havet här nedanför.

Via bloggens backspegel vet jag att det, just idag, är sju år sedan legenden Chuck Berry slutade att vara en levande legend och gick ur tiden. Året innan, 2016, skrev jag av mig lite lycka och glädje över mitt då nyss gjorda bilbyte.

Och idag har jag då lyckats knåpa ihop ett inlägg där jag nästan inte gnäller alls eller är missnöjd med saker.

Det är alltså en sån där dag då jag "gillar läget"! D.v.s är ganska tillfreds med livet, världen och verkligheten!

Gör det ni med, kära ordbrukare! Försök att hitta de små glädjeämnena i er vardag som ju trots allt finns där.

Han en underbar marstisdag i Sigtuna, Oxie, Robertsfors och Alsike!

Vi ses! Tänker jag...