Påskafton! Men vem bryr sig? Inte jag i alla fall! Det är måååånga år sedan påsken betydde nåt alls för mig.

Reigiös har jag nog aldrig varit så mina senaste skäl till att alls bry mig om påsken härrör sig nog  till barndomens längtan efter påskägget. 

Traditionen i min familj var att när man vaknade på påskdagen så låg det under elller nära kudden i ens säng.

Fram till kanske 10-11 års ålder innehöll det förstås godis av olika slag.

Men jag minns väldigt tydligt att jag nån gång längs livsresans gång föreslog att det kunde få innehålla en räkmacka istället för sötsaker. Vet också att den önskningen besannades en gång under 1970-talets tidigare år.

När jag senast fick ett påskägg har jag ingen aning om men det lär väl vara 50 år sedan eller mer...

Olika familjer har olika traditioner kring det där med påsken. På julaftonen kom förstås tomten. I skepnad av min äldsta mosters man. Som sedan kom tillbaka och sa att han hade mött tomten utanför på väg hem från kiosken för att köpa Expressen eller Aftonbladet.

Men på påskaftonen kom det en påskkärring som bestod av hans fru, min då äldsra moster. Som kom infarande med kvast och allt under gälla skrik och såvitt jag kan komma ihåg fick man nån liten leksak av den påskkärringen innan hon försvann spårlöst ut i periferin...

Mina egna barn har förstås fått påskägg med godis under sina barndomar men allt det där andra har vi lämnat därhän

Mitt första barnbarn, Luis (den lille sötnöten) har allt det där kvar. I år var han alldeles för nyfödd för att ens bry sig om påsken men nästa år hoppas jag att jag får chansen att göra hans påsk mer minnesvärd än i år.

Hans mor, min yngsta dotter, har dessurom lovat att hon ska komma upp hit till Sveriges midja med min lilla dotterson inom nån månad så jag får träffa honom och sniffa lite på hans bebishuvud.

Nu lär väl resten av påsken förflyta förbi ganska obemärkt men det kommer väl fler påskar och då hoppas jag få samla mina barn och barnbarn omkring mig och skapa nya traditioner som de kan berätta om långt efter att jag har lämnat jordelivet. Typ att "såhär sa/gjorde morfar/farfar medan han levde"

För det är väl det som är alla mor- och farföräldrars uppgift här i livet - att skapa nya minnen som våra barn och barnbarn kan föra vidare till kommande generationer.

Därmed ska jag uppsöka kudden och vänslas lite med den innan jag glider in i drömmarnas land.

Sov gott, mina älskade ordbrukare i Jämtkrogen, Oxie i  Almunge och Bastuträsl..

Endera dagen dyker jag upp igen. Som en ubåt! Oavsett om ni vill eller inte!