Nostalgi? Ja, för fan, den här låten kom väl 1982 eller nåt sånt men den ger fortfarande härlig vårkänsla. Sen heter den ju också precis som idag "21/3" och inte "Dansa utan skor" som man kanske skulle kunna tro....

Så vrid upp volymen och upp och dansa! Utan skor förstås!

.... som man tänkt sig! Hade planerat att ta nån timme ledigt i slutet av dagen imorgon och vila trötta armar, axlar och rygg lite extra. Men idag dök min f.d chef upp och frågade om jag kan "rädda honom" imorgon genom attt hoppa in som vikarie i portvakten mellan kl. 13-18.

Yes, några timmar lättförtjänt övertid, borde jag kanske ha tänkt.

Men det gjorde jag inte...

"Helvete också, jag VILL inte!", var det absolut första som kom upp i skallen och jag sa snabbt att jag nog inte kan så han bad mig tänka en timme och återkomma. Så det gjorde jag och kom fram till att om jag vill ha nån chans på eventuella framtida vakanser där så håller det inte att säga nej när jag får chansen. Det är bara att gilla läget och bita ihop! Och det är ju, som sagt, betydligt lättsammare jobb rent fysiskt. Och... "bara" 3 timmar så det får väl gå!

Annars har J och jag haft en mycket produktiv och innovativ vecka. Vi har massor av goda idéer om hur vi ska förändra och utveckla vår arbetsplats så den blir lite mer dräglig.

Stridisarna här hemma har hållit sig lugna idag. De slickar väl sina sår, tänker jag, och laddar för nästa batalj kanske...

De 2 yngre ska till mamman i helgen så det blir mycket ryggläge i helgen för en trött singefarsa.

Ljuset i min tunnel är väl annars just ljuset! Ljuset som den begynnande våren ger oss tillbaka, lite mer för varje dag. Snödrivorna sjunker ihop en aning för varje dag också. 3 månader till midsommar - håll ut!

"På väg mot kudden", skrev jag igår. Och det är jag nu med men.... man kommer sig ju inte iväg. Trots att jag är rejält trött.

Men jag måste få bukt med tankarna först annars blir det en sån där natt då jag somnar och sover en halvtimme för att sen vara klarvaken till 3-4-tiden och ett lik kl. 5 då reveljen går.

Det har varit "one-of-those-days" idag. Ni vet, en såndär dag då allt tycks vara emot en. En skitdag, på ren svenska!

På jobbet var det väl rätt ok, vi fick massor uträttat och man börjar ana hur det kan komma att se ut när jag och J fått styra upp saker och ting klart.

Men det var värre att komma hem... De tre yngre personerna som delar min bostad var samtliga på risigt humör idag. Kanske jag också, men det är svårare att märka på sig själv. Jag har blivit skrikt åt, (av alla tre) kallad gubbjävel och värre (av en av dem, fast inga skäl fanns), sparkad och knuffad (av samma som föregående).

Man kan, kort sagt, hålla sig för skratt!

Och inte på länge har jag varit så nära att ge tillbaka som idag. Tröttheten sänker toleranströskeln ganska rejält men allt jag gjorde var att ta tag i armen på en av de älskade då vederbörande sparkat  omkull skurhinken i köket när jag försökte snygga upp lite. Jag krävde att den som sparkat skulle torka upp efter sig men då riktades fötterna mot mig istället. Jag är ingen vän av våld men nog finns det stunder då man önskar att lagen inte vore fullt så tight. Och det fanns även för längesen en tid då det hände att jag gav efter för impulserna - inget jag är stolt över och det vet barnen idag!

Fast de där tankarna går fort över och varje gång det hänt och jag klarat att behärska mig så är jag nöjd efteråt för jag vet att ingen då kan anklaga mig för nåt heller.

Jag vet att dessa tankar delas av massor av föräldrar i Sverige och världen. Det är mänskligt att tänka så i stunden, tror att de flesta gör det NÅN gång! Men visst är det rätt att ha stränga lagar om sånt. Våld föder bara mer våld. Slår man tillräckligt ofta och hårt k a n s k e skräcken kan göra att de inte vågar göra om en dumhet men hur många föräldrar har målsättningen att barnen ska vara rädda för dem? Och rent generellt är det så att barn som blir slagna lär sig inte bättre uppförande utan de lär sig EN enda sak - De lär sig att slå!

Givetvis skulle jag vilja vara perfekt, vara den förebild på alla områden som barnen förtjänar. Men eftersom jag vet att jag inte klarar det så fortsätter jag att göra det enda jag klarar - att göra så gott jag kan! Förr eller senare kommer det att löna sig!

Vem som fick torka upp vattnet? Jovisst, blev det jag, såklart. Vem annars?

Det finns en blogg-kollega här (som jag inte ska nämna vid nick-name) som dagligen spyr galla över sitt ex och hans nya partner. Ofta med 5-6 inlägg samma dag! Jag har tyckt att det känts lite konstigt att dels hävda att man skiter totalt i vad ens ex har för sig och dels gotta sig i varje motgång han drabbas av eller ställer till för sig. Skällsorden haglar i den bloggen och jag undrar för mig själv hur man orkar lägga sååå mycket energi på att hata nån annan och önska att all världens olycka ska drabba den personen.

Ni som brukar surfa runt här fattar säkert vem jag menar.

Påhoppen är oftast barnsliga och på dagisnivå och den enda nyfikenhet den bloggen väcker hos mig är... Vad är egentligen sant?

Vem är denne förhatlige föredetting? Uppenbarligen har han i alla fall lyckats så en djup, obotlig bitterhet hos bloggerskan eftersom det verkar som om hela hennes existens går ut på att gotta sig i hans eventuella motgångar eller ännu hellre jävlas med honom om hon kan.

Kan det vara så att det är bloggerskan själv som är en riktig ärkebitch? Jag vet inte men konstigt verkar det...

Jag har stött på en och annan ärkebitch själv genom åren (och manliga skithögar också, för den delen) men det var ju det där med att inte "kasta skit" på namngivna personer som jag hade lovat. Så vi låter det vara FAST nån i min närhet gjorde mig riktigt besviken ikväll och det med en massa dåliga svepskäl som ursäkt för att inte ställa upp när jag bad om hjälp.

Får väl kanske fundera lite till på att skaffa en till blogg som ingen i kretsen runt mig vet adressen till. En där jag är helt anonym och kan spy galla över vem jag vill!

Fast bättre vore förstås att ta fram den kunskap jag har om samurajfilosofi. "Glöm det som varit ty det har farit!", är ett exempel på deras klokskap.

Hur är det den lyder, den där "bönen" jag läst så många gånger men ännu inte lyckats memorera helt? Nåt sånt här, tror jag...;

"Ge mig modet att förändra det jag kan förändra

Styrkan att acceptera det jag inte kan förändra

Och förståndet att inse skillnaden"

Tisdagskväll över Sverige! Dagarna blir längre och längre. Ljuset återvände sakta men säkert och tinar frusna kroppar och hjärtan. Avslutar med att citera en av mina husgudar, Ulf Lundell...

"Det är gott att leva... Trots allt!"

Snart har ännu en måndag gått och tyvärr slutar den i moll för en inbiten Timråsupporter. Säsongen är över i och med förlust mot HV ikväll!

Men nästa år... Då ni!!!

Som vanligt på måndagar var det massor att göra på jobbet, det gäller att jobba ikapp det skiftfolket inte hunnit under helgen. Det flöt åtminstone på som det skulle och jag hann det jag skulle hinna så jag får väl vara nöjd.

Imorgon kommer dessutom min arbetskompis J tillbaka efter en semestervecka i Malaga så jag får lite avlastning och vi kanske kan hinna ta tag i lite extrastädning som behövs men som man inte hinner när man är ensam. Jag trivs bättre om jag får ha lite ordning omkring mig!

Mitt val av middagsmat uppskattades inte nämnvärt av ättlingarna. Det blev snabblagat idag, fryst pyttipanna med ägg. Kanske ingen större kulinarisk sensation men "det duger att vrida ihop en skit av" som en f.d arbetskompis brukade säga. Samme man "ursäktade" också det faktum att hans bil var totalt fallfärdig med orden; "Den duger att skjutsa matväskan i, åtminstone". Själv har jag ju också, genom åren, ägt en och annan sån bil...

Det är fattigt här nu, inte mycket kvar på kontot i väntan på barnbidraget på fredag. Men det finns mat i frysen så de stackars slantar jag har ska jag använda till att fylla på mjölkhyllan i kylen, köpa kaffe (det MÅSTE man ju ha) samt tanka min röda SAAB såpass att jag kan "frakta matväskan" i 4 dagar till. Märkligt att det alltid är så mycket månad kvar i slutet på pengarna...

Och därmed säger jag godnatt till fattiga och rika, unga och gamla, ljusa och mörka! Sov gott och dröm vackert! Var ni än är....

Titta, lyssna, läs den vackert pampiga ryska nationalsången. Med svensk text och allt.. Sjung gärna med också! :-)

Jag har aldrig varit arbetslös. Hittills i alla fall! Något jag är glad och tacksam för. Jag har inte precis haft världens glassigaste arbeten men jobb har jag alltid haft. Och alltid sagt att jag vore beredd att göra nästan vad som helst hellre än att gå och stämpla. Men jag har haft för vana att göra ett undantag - jag har varit väldigt anti mot att bli parkeringsvakt! Detta därför att vi tidigare hade en samling parkeringsvakter i den här stan som förde tankarna till Hitlertyskland. De gick också, mycket riktigt, under namnet "Gestapo" i folkmun här i Sundsvall. Exemplen på deras maktmissbruk och vidriga beteende mot sina "kunder" är många men på senare år har det blivit bättre.

Så idag har jag bytt ut dem mot en annan yrkeskategori.

Telefonförsäljare!!!

Jamen, finns det nåt värre? Jag är så spyless på alla dessa flåshurtiga grabbar och tjejer som ringer mig på söndagar och måndagskvällar för att försöka pracka på mig diverse strunt. Tele- och elabbonemang, prenumerationer på diverse tidningar, pensionssparande och kalsonger för att nämna några av de varor och tjänster de vill kränga.

Så fort man svarat sätter de igång att rabbla sin inlärda ramsa och det tar flera minuter innan de hämtar andan såpass att man hinner få ur sig ett "Nej tack" och kasta på luren igen.

På sätt och vis tycker jag lite synd om dem också. De försöker ju bara göra sitt jobb men jag orkar liksom inte med dem.

Lite som Jehovas vittnen som förr tränades att ta ett steg fram och sätta foten i dörrspringan när man öppnade. En gång i min ungdom brann det totalt för mig då Jehovas ringde på och en liten tant klev fram med foten sådär. Jag var färdig att handgripligen knuffa bort henne men sansade mig nog för att hotfullt säga; "Om du är rädd om den där foten så råder jag dig att ta bort den genast för nu tänker jag stänga dörren! Jag är inte intresserad!"

Jodå, hon klev undan men dessa telefonsäljare som terrar en idag är nästan värre. Kan ingen uppfinna en telefon som automatiskt känner av när det är försäljning eller tiggeri på gång och kopplar in en telefonsvararröst som säger ungefär...; "Just nu är det många som ringer till mig och ditt samtal är placerat som nummer 6714 i kön. DIn väntetid beräkknas till mindre än 2 veckor, 3 dagar, 17 timmar och 36 minuter!"

Sen var det väl f-n om de inte skulle lägga på!

Om du som läser råkar arbeta med teleförsäljning så ta det inte personligt. Det är företeelsen jag vänder mig mot, inte er som personer!

Jag VILL INTE bli uppring av såna! Hur slipper man dem?

Hoppsan! Ser att jag råkade stava lördagskväll med tre "l" i rubriken på gårdagens inlägg. Men det bjuder jag på! En bokstav hit eller dit är inget att knussla med.

Nu är det söndag, dag efter matchen och dag efter melodispektaklet. Såhär i efterhand kan jag tycka lite synd om Måns som nog trodde på seger när han ledde så klart hos expertjurygrupperna. Men svenska folket ville annat och det enda som egentligen förvånade mig var väl att "Moving on" inte blev bättre än sexa. Men, som jag skrev igår, det är måååånga år sen jag var så engagerad att jag kunde bli upprörd över vem som hamnar var i den tävlingen.

Då var det värre med hockeyn.

Jag brukar alltid hävda att man inte ska prata om tur eller otur när man vinner eller förlorar i idrott. För det vi på läktaren uppfattar som tur eller otur är i själva verket bara olika grad av självförtroende. Spelare eller lag med självförtroende vågar försöka mer och då kommer också de där studsarna som ser så turbetonade ut från åskådarplats. Men att "Lellos" ena skrilla skulle gå sönder i just det läget kan ju inte klassas som annat än extrem otur. Jag svor ve och förbannelse över honom när det hände innan jag förstod VAD som egentligen hänt. Och jag vet i alla fall EN Timråspelare som kommer att vara fullpumpad med revanschlystet adrenalin på måndag kväll nere i Jönköping! Svår uppgift men absolut inte omöjlig!

Middagsplanerna fick ändras idag för dottern glömde köpa med sig kött hem från affären där hon jobbar så det blir att använda vad som finns i frysen. Så eftersom det är söndag ska vi festa till på ugnsstekt falukorv med hemlagat potatismos.

Vaddå, ingen festmat? Då har du inte smakat MIN ugnsfalu eller MITT hemtjorvade mos. Det kan man bjuda kungen på. Men jag tror knappast han kommer. I alla fall inte på så kort varsel. Skulle vara för matens skull då... Måste maila hovet genast! Ha en härlig söndag i skidspår och TV-soffor!

Alltså... SÅN j-a otur finns ju inte! Eller...? Kollade på Timrås match mot HV71 och... har aldrig sett nåt liknande! Först får de ett mål godkänt i efterhand! Jag har väl aldrig varit med om maken! Aldrig har jag upplevt att mål godkänts retroaktivt! Men ikväll hände det!

Inte heller har jag varit med om att en spelare tappar skenan på skridskon under pågående match. Men det var precis vad som hände Timrås Mikko Lehtonen i sudden death idag. Och just detta skapar läget för HV att avgöra matchen.

Nu kan man ju tro att detta otroliga flyt ger HV71 mer vind i seglen inför den sista och avgörande matchen i Jöns-pöking. Och så kanske det är! Men i min bok kan det lika gärna vara så att detta blir den tändvätska Timrå behöver för att vända igen och vinna detta!

Annars har väl lärdagkvällen flutit på ungefär som vanligt! Låten jag tippade som segrare vann melodifestivalen! Efter många om o men...

Alltså, ingt gnäll om att "fel låt vann"! Sånt växte jag ifrån när Forbees vann med sången om Beatles 1977!