Luciamorgon. Men vem bryr sig? Själv sov jag över allt vad TV-Lucior heter och är ganska nöjd med det eftersom jag har första natten ikväll. Och innan dess hoppas jag kunna sova ytterligare någon timme så det går lättare att hålla sig vaken och någorlunda alert till klockan sex imorgon bitti. 

Min fasta är inne på sin femte dag och det går väldgt bra den här gången. Ingen hunger att tala om och ännu inga "cravings". D.v.s det där oförklarliga suget efter någonting/vad som helst som alltid inträder när jag fastat några dagar. Ungefär som gravida kvinnor kan drabbas av och skicka ut sina män mitt i natten efter pepparkakor, rödbetor, salami eller cement eftersom de just då "MÅSTE" ha det.

Mina egna "cravings" har varit olika för varje fasta. Den allra första gången krävde min kropp plötsligt ett särskilt knäckebröd (som jag tror heter Ryvita) med keso och paprika och en annan gång längtade jag mig plötsligt sjuk efter chili con carne. Så vi får väl se vad det blir den här gången. När detta sug kommer brukar jag tolka det som en signal från min kropp att det räcker nu. Att det är dags att återgå till fast föda igen.

Annars är planen att fasta idag och imorgon och att sedan på tisdag börja trappa upp till normalt liv igen.

Men åter till det där med Lucia.

Min egen barndoms luciatrauman skrev jag om här redan denna dag för fem år sedan i ett försök att slå hål på myten om att alla barn älskar såna där jippon. Under veckan som gått har jag hört på lokalradion att flera dagis i länet bannlyst föräldrar från luciafirandet och ännu fler har infört fotoförbud. En massa folk var upprörda över det men jag tycker precis tvärt om. Ur barnens synvinkel blir det garanterat mindre press när inte ett trettiotal vuxna trängs i halvmörkret och det blixtrar från kameror medan de försöker minnas sångtexter som de inte förstår ett dugg av.

Och ur de vuxnas perspektiv... Jamen, handen på hjärtat, är det inte egentligen ganska skönt att slippa pussla och planera för att komma loss från jobbet och delta när snörvlande små treåriga tomtar och lucior står och stakar sig?

Klarar vi vuxna oss egentligen inte precis  lika bra utan det? Barnen kan ju berätta om det när de kommer hem!

Nu har jag ju inga ungar i lusseåldern så jag klarar mig. Men jag minns ju hur det var en gång.

Barmark ute fortfarande. Tillfälligheter eller global uppvärmning? Jag tror nog på det senare eftersom trenden är så tydlig. Under min uppväxt på 60- och 70-talen tror jag inte att det nånsin var barmark vid den här tiden men de senaste 20 åren händer det allt oftare. Jag är ingen större vän av vinter men med rådande mörker fick det gärna komma några centimeter så det blir lite ljusare åtminstone.

Inte mycket till blogg denna gång heller men det får vara så. Det hör årstiden till att inte vara så inspirerad och spirituell. Valde du att läsa ända hit så får du ju faktiskt skylla dig själv, kära ordbrukare!

Fortsatt fin Lucia tillönskas er alla i slott och koja från Treriksröset till Smygehuk och tillbaka igen!

"Frivecka över" satte jag som rubrik sist jag skrev nåt här. Och om tre dagar är jag i samma läge igen som då. Tredje lediga dagen var det idag och den har varit ganska fulltecknad med tvättstuga och träningspass. Förkylningen tycks vara på väg att ge med sig för denna gång och jag ser fram emot att få börja om det metodiska plågande av min kropp som ska utmynna i kondition som Gunde Svan, styrka som Magnus Samuelsson och smidighet som en katt ungefär.

På sikt alltså!

I det kortare perspektivet är jag nöjd om jag märker tydliga resultat och kanske allra först och främst att jag kommer förbi det där stadiet då det tar emot att gå ut på rask promenad eller åka till gym eller simhall.

Denna vecka har jag tänkt mig ett pass om dagen till och med torsdag. Sen jobbar jag dagskift fredag och lördag så då blir det paus. Söndag kör jag igen ett lättare pass mitt på dagen innan jag åker hem och försöker sova till mig orken att jobba natt. Under nästkommande frivecka är tanken att simningen ska komma in i programmet också för att få lite mer variation, Gåbandet i all ära men roligt är det inte precis att traska på det och räkna minuter och kilometrar.

Inte så mycket har hänt på vågen ännu men 2,5 kg hade jag ändå gått ner vid dagens kontroll. Och med tanke på att jag inte kunnat träna som jag vill så ska man kanske vara nöjd över det.

Och förhoppningsvis ska viktraset ta fart nu snart för mitt nästa steg nu är att komma igång med den fasta jag planerat sedan i somras men alltid hittat ursäkter för att skjuta upp. Jag har börjat trappa ner ätandet och kanske blir jag helt vätskedriven från och med imorgon men senast onsdag i alla fall ska jag vara igång, Målet är att fasta, d.v.s leva på grönsaksjuice, örttéer, grönsaksbuljong och fruktsafter i 7-10 dagar.

Vi får se hur det går för jag vet nämligen att ingen fasta är den andra lik. Jag har fastat 7-8 ggr genom livet och fått olika reaktioner från kroppen varje gång. Den gången det gick som bäst fick jag tvinga mig själv att börja äta efter den tolfte dagen. Jag visste ju och vet att man inte ska hålla på så mycket längre än så FAST man kanske mår bättre än nånsin. Och det var just vad jag gjorde den gången. En nästan euforisk känsla, som om jag skulle kunnat hoppa över små hus. En annan gång blev det precis tvärtom så jag tar inte ut nåt i förskott.

Det viktiga med fastan är att man rensar kroppen på gifter och ger organen lite vila. Alltså inte den eventuella viktnedgången även om jag såklart hoppas tappa ännu lite midjemått av det.

En annan vinst är att magsäcken drar ihop sig under fastan så när man börjar äta igen blir man mätt på mindre och DET hoppas jag kunna dra nytta av under resten av resan mot ett lättare liv.

Hur det går för mina medtävlare har jag ingen aning om men jag har då inte sett till andra än de som brukar använda träningslokalen annars också- Men de tränar kanske på gym eller i elljusspåret. Eller på tider då inte jag är i gymmet. Men det kvittar ju egentligen för det enda resultat jag kan påverka är ju mitt eget.

Imorgon är almanackan tom, förrutom träningen förstås, och jag hoppas på ännu en dag som idag. D.v.s sol och några plusgrader så jag kan städa ur min bil utan att åka till nån mack med gör-det-själv-hall. Rutor ska rengöras och säten och mattor dammsugas. Inte klokt hur skitigt det blir i en bil på bara några månader.

Ännu ett ganska meningslöst inlägg med text som egentligen bara är av intresse för mig själv- Men åren har lärt mig att även dessa inlägg har ett värde om än bara för mig själv. Som tidsdokument. Som minnesanteckning och påminnelse om hur det var just idag. Alltså får det finnas, har jag bestämt!

För ingen är ju tvungen att läsa det.

Men du som ändå gjorde det kan dra en suck av lättnad nu för nu är det över. EN god natt tillönskas hög och låg, knubbig och mager, blond och brunett liksom ung och gammal i slott och koja i vårt avlånga land!