Ganska intressant, det här fenomenet med bloggande vardagsmänniskor. Såna som är precis som jag och du men ändå så totalt annorlunda. Det finns bloggar om allt även om häst/hund/smink/mode dominerar.

Men de allra flesta bloggar handlar väl ändå om människan som sitter monterad i andra änden av fingrarna som slapar texten på tangentbordet. Om vårt behov av att  få berätta om våra glädjeämnen och sorger. Om vår vardag.

För det mesta är jag dålig på att kommentera men då och då tar jag mig i kragen och skriver några rader till författaren då jag på något vis berörts av hans/hennes texter eller bilder. Och det borde vi kanske alla göra lite oftare för precis som jag själv blir de flesta väldigt glada åt kommentarer.

Dock har jag helt slutat att kommentera inlägg som jag ogillar eller som gör mig förbannad eller irriterad. Några bloggare skriver så att man enkelt kan förstå att det här skrevs av någon som kanske inte har riktigt "alla koppar i skåpet". Dessa kommenterar jag heller aldrig men ett par av dem kan jag inte låta bli att titta in på med jämna mellanrum för att läsa och skaka på huvudet och vara tacksam att jag inte behöver ha med personen att göra i det verkliga livet.

Ofta slumpas jag in på en blogg som drivs av en SD-politiker i Kalmar. Jag läser ibland och är inte så värst förvånad över bloggarens egna ord. Men när man ser kommentarerna (kan bli hundratals på ett inlägg ibland) så¨är det ju nära att nackhården reser sig av obehag. Där spyr man galla över det man kallar PK-media och PK-politiker samt över flyktingar förstås. Liksom över både judar, muslimer och mörkhyade.

Då undrar jag vad som egentligen har hänt med mitt land. Med mitt Sverige som jag alltid varit stolt över och älskat. Jag har inget behov av att hävda någon ensamrätt på det utan står med öppna armar för de som behöver en fristad från krig, förföljelse och terror.

Och hatet bara ökar!

FAST sossarna i regeringen bytt riktning i flyktingfrågan och gett oss en av Europas tajtaste gränser. FAST Kinberg-Batra på den andra kanten inte tycker att det är svårt nog att komma in hos oss. 

SD är inte längre det enda partiet som vill bromsa ökningen av invandring till Sverige, S har redan gjort det.

Personligen tror jag att lösningen stavas integration. Satsa på att så fort som möjligt få de nya svenskarna i arbete och egen bostad. Så faller argumentenn om att de livnär sig på vår välfärd som de inte varit med och skapat. 

Men för rasisterna spelar det kanske ingen roll. Om migranter/flytingar får arbete kommer de väl att skrika om att de tar jobben för svenskarna.

Det finns ännu mer skrämmande bloggar än den nämnda Kalmarpolitikerns men de lämnar jag därhän. En gång skrev jag en kommentar på en av dem och den dagen hade jag över 10 gånger så många besökare på min egen blogg än annars. Samt ett tiotal hotfulla kommentarer som jag inte publicerade.

Efter den betan slutade jag kommentera annat än då jag kan skriva nåt positivt. Men DET ska jag försöka göra oftare för naturligtvis de flesta andra likadan som jag i det avseendet att man bli glad när nån skriver kommentarer.

Dagen utanför mina fönster är gråaktig. Det är typ inget väder alls. Sen en timme tillbaka har jag en högrev i ugnen på 75 graders värme. Saltad och pepprad ligger den i ett foliepaket med en skvätt rödvin i och bakas sakta men säkert till läcker middag åt sonen och mig. Om han kommer hem...

Det blir en liten potatisgratäng till honom och rödvinssås till köttet. Har lagat detta förut och det blir otroligt smarrigt. Inte ens en deciliter vin behövs för att sätta smak på hela köttbiten. Och av skyn som bildas gör man rödvinssåsen. Underbart!

Jamen... gårdagens rubrik duger idag också! Har precis sett mitt kära Timrå IK besegra Södertälje hemma med tre mål mot noll. Christer Sehlstedt, Pekka Lindmark och Kimmo Kapanen i all ära men nu är det Johan Mattsson som är vår store hjälte. Vilken målvakt! Vilken stjärna! Vilken matchvinnare!

Har suttit framför datorn hela kvällen och sett mina rödvita hjältar spela skjortan av SSK. Johan Mattsson höll sin fjärde nolla för säsongen men det som framför allt imponerar är hur få chanser TIK släpper till. Målvakten är sjukt bra men han ställs inte ofta på några svårare prov heller. Uteförsvaret ser till att ge honom fri sikt på skotten utifrån samt rensar bort returerna i den mån han släpper några.

Att sedan unge Elias Pettersson slår en helt genial passning till Jeremy Boyce-Rotewall vid 2-0 är förstås helt matchavgörande. Både Elias (17 år) och Jonathan Dahlén (nyss fyllda 18) är lagets två absolut främsta aktörer denna oltoberkväll. Genast blev det mkt roligare att vara Timrå-supporter!

Så... nu bara väntar jag på att C-more ska tycka att Timrå IK också är värda att visa  i direkt-TV. Jag har sett varenda match hitintills men i samtliga fall streamat dem via datorn. Man sänder EN match per omgång i TV medan resten kan ses via datorn. Och fast Timrå IK har vunnit alla matcher utom en har man inte visat en enda av deras matcher.

AIK och Södertälje har man visat minst två gånger liksom MoDo, Västerås och Almtuna. Så nu tycker jag det börjar bli dags att man låter seriens bästa lag synas även på TV.

Dagens svamptur blev ganska kort eftersom mina patenterade ställen inte gav den skörd jag hoppats på. Ett par grabbnävar trattkantarell och rödgul trupetsvamp var allt jag hittade. De står nu på balkongen och ska rensas imorgon och därefter bli en sås/stuvning till de köttfärsbiffar jag tänker laga till torsdagsmiddag.

Men innan dess ska en natt avsovas, en morgon ska genomlidas samt en dag ska klaras av.  Lycka till med det, kära ordbrukare i Skillingaryd, Hästveda. Hörningsholm och Klockestrand.

En bra dag? Tja, jag har väl upplevt både sämre och bättre dagar men för en vanlig sketen onsdag i oktober dög den ganska bra ändå. Frostnupen morgon men bara solen orkade upp så blev det en fin höstdag med frukost framför morgonsoffan i TV. Måste vara åratal sen sist, jag har helt kommit av mig med att titta på dumburken på morgnarna när jag är ledig. 

Dagens stora orosmoln slutade med att bli dagens höjdpunkt. Madame Citroen har varit på hälsokontroll hos farbror Bilprovningen idag och bedömdes må gott och väl så bra som man kan begära av en fransk tolvåring. Visst hade bakljuset slocknat på höger sida sedan i måndags då jag kollade all belysning. Men jag behövde inte komma tillbaka fast hon även saknade varningstriangel.

Den kom jag ju på att kolla först då jag stod utanför och väntade på min tur. De senaste sex åren har jag ju åkt in med samma bil och i den fanns det så jag behövde bara plocka fram den. Det felet är dock redan avhjälpt eftersom jag hade ett par stycken på reserv i förrådet här hemma. Jag är väl lite av en "skrotnisse" ibland och sparar på saker som kan bli bra att ha och eftersom jag genom åren har avyttrat några bilar på skroten så har jag behållit såna saker. Lampan får jag väl åka och köpa på Biltema imorgon. Tror att jag ska unna mig en IKEA-frukost när jag ändå ska till Birsta så kan man gå på Biltema i lugn och ro sedan.

Sen sprang tillräckligt många hästar som jag ville för att jag skulle få åtminstone halva insatsen tillbaka på V86 ikväll. Bättre än inget! Ännu ett glädjeämne!

"I huvudet på Gunde Svan" fick bli mitt kvällsnöje. En synnerligen bra programidé där han nästan varje vecka visar upp en enastående förmåga att bli ganska bra på andras idrott. Plus att intervjuerna är avspända och intressanta.

Jag har sett honom i Fångarna på fortet, Bingolotto och nåt mer också men detta tycker jag är det bästa han gjort efter skidkarriären. 

Nu hägrar kudden och vetskapen att fast jag varit ledig i 1½ vecka återstår ändå 16 dagar tills jag måste jobba igen. Skulle någon ringa och be snällt skulle jag faktiskt kunna tänka mig att göra lite övertid om erbjudandet är bra.

Annars står jag nog ut med fritiden också. Tänkte mig ut till skogs en tur imorgon och skörda några av mina svampställen såvida inte markägarna varit där och skövlat. Händer nästan varje år att något av ens favoritställen förstörts av skogsavverkning. Men då letar man sig bara nya ställen. Och jag vet ju att om en skog kryllar av trattkantarell så är det bara en tidsfråga innan den huggs ner eftersom det är ett tecken på begynnande försurning. Detta vet såklart skogsägarna och ser till att avverka innan kvaliteten på virket sjunker och minskar deras vinster

Därmed tillönskas de trogna ordbrukarna godnatt i Sveriges alla hörn och skrymslen. Som Jordbro, Tiveden, Ammarnäs och Karlskoga, för att nämna några.

Vi ses igen! När andan faller på...

På kort tid har lag från Sveriges midja tagit sig an tre lag från stora landskapet Småland. Först ut var Timrå IK med att slå IK Oskarshamn med 3-0. De följde sedan upp den segern med att slå Tingsryd igår kväll med 4-0. Och i eftermiddags var det dags för GIF Sundsvall att möta Jönköping Södra i fotbollsallsvenskan. 3-1 slutade den drabbingen med GIF;s siffror först. 10-1 till Medelpad. alltså!

Fotbollen tar lite paus nu för landslagsmatch. EM-kval tror jag att det handlar om. Och vad hockeyn beträffar så rullar serien på men Timrå IK får ett litet uppehåll. Men det är ett uppehåll som inleds från serieledning.

Tidigare ikväll såg och hörde jag Mike Helber, expert hos C-more och f.d sportchef och spelare i Linköpings HC stå och säga att AIK är det bästa laget i hockeyallsvenskan. 

Så... då undrar jag vad han grundar det uttalandet på. I min värld är det Timrå IK som toppar tabellen i överlägsen stil. Men Helber anser alltså ändå att AIK är seriens bästa lag...

Jovisst, de är ju det enda lag som slagit TIK i seriespel denna säsong men faktum kvarstår att Timrå leder serien.

Klart, dessutom, så varför skulle AIK vara bästa laget?

Jodå, jag har full respekt för att AIK (och inte bara de) har ett starkt lag. Säkerligen kommer de att vara med i toppen av allsvenskan ända in i mars/april då kvalespelet går av stapeln.

Men jag tycker att det är lite för tidigt på säsongen att utse seriesegrarna. Erfareheten säger mig att det brukar dröja 12-15 matcher in i serien innan tabellen liksom "sätter sig". Efter det brukar endast små förändringar hända De som ligger i bottenträsket då brukar bli kvar där liksom de som är med i toppstriden.

Men just nu, som det ser ut just idag, känner jag mig nöjd med mina favoritlag. Jag är beredd att sätta en bra slant på att GIF Sundsvall klarar sig kvar i allsvenskan ett år till. FAST jag egentligen inte är någon riktig giffare.

Nej, det lokala fotbollslaget i mitt hjärta heter IFK Sundsvall. Men... tyvärr huserar mina hjältar långt ner i seriesystemet idag och är inte i närheten av att hota GIF på något sätt. Och tills DET händer är jag väl giffare då.

IFK Sundsvall spelar (tror jag) i division fyra idag, långt från allsvenskanns glamour och status. Och ska de någonsin ta sig uppåt i seriesystemet tror jag att de måste engagera någon eller några av gamla tiders allsvenska hjältar som affischnamn. Den allra främste är förstås Bosse Börjesson - mannen som lyckades bli landslagsman först som forward, sedan som mittfältare och sedan som mittback/libero. Vem mer har lyckats med det?

Han är dessutom unik på ett annat vis. Ingen mer än han har spelat varenda minut som IFK Sundsvall befann sig i allsvenskan för 35 år sen eller mer. Aldrig någonsin skadad eller sjuk, aldrig någosin utbytt eller bänkad.

Till detta kan läggas att Bosse B är den enda (?) som både spelat allsvensk fotboll och legat på tio-i-topp.

Jodå, innan han kom till IFK Sundsvall från Örgryte spelade han trummor i ett Göteborgsband som hette The Shakers. Frontman för dem var sedermera radioprataren Tommy Rander.

Jodå, jag vet att dåvarande GIF-spelaren Kevin Walker vann Idol i TV4 för ett par år sen men vad är väl det mot att ha lirat med Tommy Rander och hamnat på klassiska Tio-i-topp?

Dags för lite närhet med kudden nu. Tack för att du läste så här långt! Vi ses igen! Om Gud vill och pjäxern håll´!