Tycker nästan lite synd om Trelleborgs FF just nu. Det kan inte vara roligt att förlora hemma med hela 1-6. Och det mot "lappjävlarna" från Sundsvall dessutom. Linus Hallenius gjorde tre mål men var ändå ödmjuk efteråt och sa, precis som jag också tyckte, att han inte gjort någon vidare bra match. Han kom fel flera gånger och det var hans felpass som bäddade för Trelleborgs enda mål. Ändå gör karl´n hat trick. D.v.s tre må i samma match. Han hade tre chanser och satte dem allihop. Det är, i min värld, också ett bevis på kvalitet även om inte spelet stämde så bra för övrigt.

Så... vad sa ni nu då, "expertjävlar"? Alla ni så kallade förstå-sig-på´are som dömde ut detta norrlandslag innan säsongen startade och tippade oss hjälplöst sist. Efter både Trelleborg, Dalkurd och Brommapojkarna som alla är nykomlingar. Förklaringen är inte så komplicerad - jag var inne på det redan tidigare idag i mitt förra inlägg. Två spanjorer vid namn Juanjo Ciercoles och David Batanero på Giffarnas innermittfält styr och ställer mot nästan vilket motstånd som helst. Fördelar passningar på löpstarka forwards som Hallenius, Maic Sema och Peter Wilson.

Den sistnämnde har förresten suttit i mitt kök och käkat saft och bullar en gång i tiden. Han är jämnårig med min yngsting och uppvuxen i samma område där vi ännu bor. Liksom Jonathan Morsay som var inhoppare denna glada kväll.

Det vore kul att få höra de självutnämnda "experternas" förklaring hur de kunde tippa så fel. Jag menar... de två spamjorerna var här redan ifjol och visade redan då sin kapacitet. Flertalet övriga i truppen likaså så man kan ju undra hur de resonerar, de där "experterna".

GIF Sundsvall har nu 26 poäng. Tio poäng ner till kvalplatsen och en ganska trygg sjundeplats i tabellen. Åker ur gör vi INTE i år i alla fall, det vågar jag säga redan nu.

Men det brukar ju vara så det funkar. Den där s.k expertisen består ju till 99% av Stockholmare eller andra sörlänningar som inte tror att man kan spela fotboll norr om Dalälven. Men det har ju både GIF och Östersund motbevisat så det borde räcka i flera år.

Är inte säker men jag tror att detta kan vara GIF;s största bortaseger i allsvenskan. Om inte största segern över huvud taget. Vi har vunnit med 5-0 mot Assyriska för länge sedan och mot Östersund för 2-3 år sen men det var på hemmaplan, båda tillfälllena. Och kanske smäller det en aning högre att hålla nollan, jag vet inte.

Hur som helst så var det en härlig seger för alla som gillar GIF Sundsvall

Sonen var bilsugen på förmiddagen. Sugen på att övningsköra, alltså. Sagt och gjort så satte vi oss tillrätta i Madame Citroens mjuka famn och skulle precis till att rulla iväg då vi kom ihåg den gröna skylten som ska sitta på. Men... den gröna skylten (Dock icke att förväxla med systembolagets) hade tydligen fått en smäll för mycket för det hade blivit flera veck på den och magneten ville inte hålla den fäst mot bakluckan. 

SÅ vi åkte mot närmaste mack för att se om de hade skyltar så vi kunde köpa en ny. Det hade de och det gjorde vi. Eller rättare sagt jag. För när saker ska betalas så brukar det vara jag som får slanta upp.

Och tur var väl det att de hade skyltar för då vi kollade så hade den gamla fallit av någonstans mellan parkeringen här utanför och macken. Och utan den hade det inte blivit mer övninskörning idag.

Nåväl, vi kom iväg med skylt och allt och körningen gick ännu lite bättre än senast. Eftersom vi närmade oss stadens västra utkanter erbjöd jag mig att bjuda på lunch på Bite Line West. Det amerikanska pizzahaket där man även har en buffé med husmanskost som brukar vara god. Just idag hade de stuvade makaroner och falukorv samt klassikern från 70-talet - Flygande Jacob! Vilket namn på en maträtt, förresten! Fågeln i den har ju definitivt flugit färdigt. I den mån nu svenska höns och kycklingar flyger alls. Inte mer än någon meter, i alla fall, och aldrig högre upp än att de kan sätta fötterna i marken när som helst. Så eftersom jag inte mindes när jag senast smakade dennna rätt valde jag den till lunch. Stuvade makaroner gör jag godare själv om jag vill ha det så valet blev lätt. Och visst var det helt okej men medan jag åt funderade jag på om det inte brukade vara både bananbitar och jordnötter i F.J

Bananerna saknade jag kanske inte så mycket eftersom jag har lite svårt för frukt i mat men jordnötterna fattades, tyckte jag. Var det förresten inte tärnat bacon i rätten också, då när det begav sig? Har en vag känsla av det men jag kanske blandar ihop med någon annan 70-talsmat.

Det var vanligare då med frukt i maten. Minns att jag någon gång fick ungsgratinerad falukorv med äppelbitar mellan korvskivorna. Till helgdags serverades då och då en rätt med fläskfile i currysås som också innehöll bananer. Eller min styvmorsas gratinerade kassler där hon varvade kasslerskivor med ananasditon och hällde grädde med någon sorts tomat-touch över innan den kördes in i ugnen.

Den sistnämnda lagade jag själv en gång för några år sedan men den fick så svalt mottagande från arvingarna att jag avlägsnade den från menyn efter den första gången.

Fläskfilé hade jag redan tagit fram ur frysen för att ha till middag. Men den blir inte till någon currygryta med varken bananer eller annan frukt utan ska få svettas i grillpannan bara och ätas med potatissallad.

Märkligt egentligen hur mycket ocoh hur snabbt våra matvanor förändras. Bara under min livstid har det hänt massor på det området. Jag var femton år gammal innan jag smakade min första pizzeria-pizza. Hemmagjord hade jag ätit eftersom brorsan varit till Italien och testade att göra själv hemma. Jag hade säkerligen fyllt 18 innan mitt första besök på en Kinakrog och femtio med råge innan jag testade sushi.

Å andra sidan har jag inte ätit pölsa sedan jag senast låg på sjukhus. Den pölsan var vedervärdig, inte alls som den mormor serverade hemma i min barndom. Leverstuvning och stångkorv likadant. Inte sedan barndomen.

Det är väl på gott och ont, det där. Jag välkomnar influenser från andra delar av världen och försöker hela tiden lära mig göra afrikanska, asiatiska eller sydamerikanska specialiteter. Men jag står också upp för den genuina svenska husmanskosten och storkokar både ärtsoppa och kalops några gånger per år. Samt försöker få barnen att inse att isterband och pepparrotskött också är delikatesser lika väl som allt det där nya.

Ikväll är det fotboll på TV igen. GIF spelar borta mot Trelleborg och borde väl ha sn hyfsad segerchans. Särskilt som de båda spanka härförarna på mittfltet (Ciercoles och Batanero) är tillbaka efter avstängningar. TFF är nykomlingar i serien och ligger ganska långt efter GIF poängmässigt men är givetvis fullt kapabla att vinna om Giffarna inte tar dem på fullaste allvar. Ingen underskattning, tack!

Nästa hemmamatch är till helgen mot Häcken från Hisingen i Göteborg och jag har fått två friplåtar. Så om det inte är åska, hagel och drivis ser jag den matchen på plats i NP3 Arena, som gamla Idrottsparken numera heter.

Bara lite mer än en månad nu innan hockeysäsongen drar igång på allvar. I fotbollen är det ju bara en match i veckan, de flesta veckor medan hockeyn har två eller tre. Och t.o.m fyra någon enstaka vecka.

Se där, ännu ett inlägg utan större värde. Men skitsamma, jag publicerar ändå! Tänk bara på allla de där filmerna och böckerna man inte fattat ett smack av. Då får det väl finnas bloggar också även om ingen begriper varför de finns!

Ingen tvingar er ju att läsa...