Augusti är här. Första riktiga svampmånaden även om jag hittat både kantarell, soppar och blek taggsvamp även i juli vissa år. Så dock icke detta år. Kanske mest beroende på att jag inte har letat.

Det bär mig liksom emot att tvinga på mig långbyxor och gummistövlar i denna hetta. Ja, mot ormarna, alltså, för någon blöta i marken behöver man ju inte akta sig för i den temperatur som råder sen länge. 29 grader idag fastän det är ganska molnigt på himlen. Ska det aldrig ta slut nån gång?

Samtidigt är jag glad för alla skolbarns skull. De får ju ett härligt sommalov, åtminstone de som har möjligheten att svalka sig i havet, insjöar eller åtminstone en bassäng.

I deras minne kommer dock barndomens somrar att vara mycket soligare och varmare än de somrar de får som vuxna. Det beror förstås på att det är i vackert väder vi skaffar oss fler minnen. Gör mer roliga saker som är värda att komma ihåg.

För... om jag verkligen rannsakar mitt eget minne så visst upplevde man regn perioder även på -60 och -70-talen. Liksom dagar och veckor då inga av mina jämnåriga bebodde sina familjers stugor av olika orsaker. Då man hade mördande tråkigt i evigheters evighet innan någon kompis dök upp ett slag.

Hur fördrev vi tiden, kan man undra? Datorer hade vi ju inga. Och inga mobiltelefoner heller! Om jag rannsakar minnet lite mer så kommer jag ihåg hur syrran och jag och vår kusin Eva kunde spela kort en hel dag om det regnade. Vändåtta, Skitgubbe, Canasta, Plump, Bluffstopp och Femhundra hette några. Femhundra minns jag att jag gillade för jag vann väldigt ofta där. Men jag kan för mitt liv inte minnas hur det gick till. Vet bara att det är det enda spel jag prövat där jokrarna används. Om jag minns rätt fick man 50 extra poäng för jokern. Och det gick ut på att först ta sig till 500 poäng. Det är allt jag minns!

Nu är det säkert 30-40 år sedan jag spelade kort med andra människor. Däremot kan dte bli en patience på datorn ibland om jag är riktigt "göra-lös".

Inte vill man laga mat heller i värmen. Knappt ens äta den. I barndomen drabbade förstås samma lättja min mormor, som jag växte upp hos till största delen. Och då fick man nöja sig med nödprovianten hon alltid hade i skafferiet i stugan. Norrlandspölsa eller köttbullar på burk med potatis eller pulvermos kunde det bli. Eller sån där skinka på burk som var så populärt på den tiden. Serverades oftast med kokt potatis och legymsallad hemma hon mig.

Picnicbog står det nuförtiden på de ovala burkarna. Det var säkert inte skinka på den tiden heller...

Och var mormor riktigt ordentligt oinspirerad kunde hon vispa ihop lite kräm från ett Blå-band-paket. Den åt man sedan kall med mjölk förstås och en smörgås eller två för att fylla ut tarmfickorna, som hon brukade säga.

Sonen skulle knappast uppskatta att få en middag bestående av pulverkräm och ostmacka så lite bättre får jag väl försöka hitta på n'är det blir så dags.

Stugan vi bodde i om somrarna var primitiv så någon avanceerad matlagning blev det sällan. Och en del av den där nödprovianten tyckte jag ju faktiskt om att få. Bullens pilsnerkorv till exempel var lika god då som nu. Men det var inte så ofta man fick den eftersom den var lite dyrare än både "nattkorv" och "Kumlakorv" på burk. De två sistnämnda konserverna har jag heller inte sett på decennier men Bullens är still going strong. Lite lös i konsistensen kanske men väldigt smakrik. Nu som då! Kostar inte ens en tjuga på mitt närmaste Willys så det händer att jag köper en burk nån gång ibland. Bra att ha hemma om man behöver en snabb lunch nån gång. Det slår mig förresten att jag aldrig någonsin druckit pilsner till den. Namnet antyder ju att passar bra så det ska väl testas någon gång.

Den finns ju även på stor burk om man är sådär 25-30 pers som ska käka. Då är den mer än dubbelt så lång och heter varmkorv istället för pilsnerkorv. Men smeten inuti är densamma.

En gång köpte vi två såna burkar till sista natten på jobbet. Plus korvbröd och diverse andra goda tillbehör. Istället för att beställa pizza eller kinamat sista nattskiftet. Vi öppnade burkarna och ställde dem direkt på varsin spisplatta och hela skiftlaget käkade korv av hjärtans lust. Mycket uppskattat som omväxling.

Nu är det dock slut på den traditionen efter att vår arbetsgivare tvingat igenom sin jävla schemaläggning av våra jobb. Vi har inte rast i schemat samtidigt som vi kunde ha förut. Och skapa lite socialt liv på jobbet för trevnadens skull. Men det skiter de där lökarna totalt i. De har bara kronor och ören och sina egna idéer framför ögonen.

Därför är jag glad att jag är ledig i nästan en hel vecka. På tisdag morgon i nästa vecka börjar sista skiftsvängen före vår 14-dagars ledighet. Som i år infaller över Selånger marknad, bland annat. Och då om inte förr lär väl regnet komma. Det brukar ösa ner och blåsa småspik om jag går på marknaden.

Får se hur jag gör i år. Min tama husmekaniker jobbar hela den helgen i år så jag måste endera hitta annat sällskap eller också gå dit själv. Nå, vi får se, som sagt. Hur vädret är och hur sugen jag är på ren- och älgkorv, de där maffiga oliverna jag köpte alldeles för mkt av ifjol eller Åsbergets ostar.

Nja, det ska nog vara ett jävla skitväder om det ska stoppa mig från att handla Åsbergets ostar, när jag tänker efter. 

Nu ska jag dock ge mig ut i hettan en sväng. Åka och handla hem mjölk och juice och kanske en bit kassler och potatissallad som man kan äta utan tillagning. Eller något färdiggrillat från deras grill...

Svalka er så gott ni förmår, kära ordbrukare i världens alla hörn. Vi ses!