Nu går vi in i påsken, kära ordbrukare. Mindes nyss en arbetskamrat från längesedan som satte fingret precis på hur jag ser på denna och övriga kristna högtider. Han sa att jul och påsk är enda gången man har någon nytta av den där förb... religionen. Märk väl att det var HANS ord som jag bara citerar, vill inte förnärma någon troende. Var och en får tro och tänka som man vill för mig så länge de låter mig och andra göra detsamma.

Men vad han menade var att endera fick man lediga dagar (daggående) eller så fick man in lite extra OB-tillägg om man, som vi, var skiftarbetande. De lediga dagarna får jag njuta av i år men det skiftlag i driften som jag tillhör är också lediga så jag får inget storhelgstillägg i år.

Men jag väljer att vara glad över de extra fridagar som påsken erbjuder. Gick hem en timme i förväg idag eftersom jag ligger bra till på flexkontot men också för att jag var så utomjordiskt trött efter arbetsveckan.

Då jag kom hem satte jag mig bekvämt i soffan och lutade mig tillbaka efter att ha ställt väckning på mobilen en timme senare. Sov middag, alltså. Måste ju börja träna inför pensioneringen. Oavsett när den inträffar.

I bästa fall sker det imorgon kväll när dragningen i Eurojackpot äger rum. Potten där är nu uppe i nästan en miljard (nio nollor, alltså) och går den till mig så finns det ingen som kan få mig att gå tillbaka till fabriken en enda sekund mer i livet. Men troligen är sannolikheten större för att få en meteorit i skallen eller komma fram fort i telefonkön hos stora företag eller myndigheter.

Nåväl, denna lilla tupplur (eller säger man micropaus nuförtiden) gör att jag nu känner mig ganska pigg och säkert orkar vara vaken någon timme till. Jag får ju sova imorgon bitti, så länge jag nu kan det...

Tanja som jag vikarierat för i portvakten tros vara tillbaka på tisdag morgon då helgen är över. Men ingen vet, inte ens hon själv i dagsläget. Så därför kom jag överens med den chefen idag att jag kommer till jobbet före klockan sex på tisdag utifall hon är fortsatt sjukskriven. Om hon däremot dyker upp återgår jag bara till min ordinarie rehab-plats på labbet och får sluta en timme tidigare än annars.

Inte en enda påringning av påskkärringar har jag fått och det gläder mig att föräldrarna lyckats stoppa sina små från att traska runt och tigga godis. Det verkar som om Sverige börjar fatta och ta riskerna på allvar.

Jo, jag vet att jag själv, till en början, också slätade över och inte riktigt ville tro att det var så farligt. Men när livet förändras så mycket och så fort måste ju alla inse att nu är det på riktigt. Har tagit temp på 40-50 besökare på jobbet och delat ut andningsmasker till de som inte själva hade med sig det.

Och folk accepterar det. Inte en enda har varit otrevlig eller tyckt att det är fjanterier vi håller på med. Och det gäller både svenskar och polacker, bulgarer, finländare och norrmän som besökt oss de senaste dagarna.

Låt oss hoppas att vi snart når kulmen och att kurvan vänder nedåt igen. Det är inte så farligt där jag bor men i storstäderna är det fortfarande mycket tuffare.

Så... härda ut, kära ordbrukare i Garphyttan, Vendelsö, Laholm och Mattmar. Minns de gamla visdomsorden...

"ALLT SOM INTE DÖDAR DIG GÖR DIG STARKARE!"

Jävlar, så starka vi alla ska vara när detta är över!