Nu börjar jag bli ritkigt jävla spytrött på den där förbannade Coronan. Det som jag, för ett par månader sedan, trodde var hejdlöst överdrivet av media börjar arta sig till den kanske största händelsen i världen (bortsett från krig och annnat förstås) på hela århundradet. Eller åtminstone under min livstid.

Kan inte påminna mig något som förändrat dagligt liv så mycket på så kort tid. Och då har pandemin inte peakat ännu enligt expertisen. Det tror man visst att den kan göra i början av maj.

Kanske får jag ångra att jag valde att ta semester från måndag efter midsommar och inte i augusti. Ska man tvingas häcka inomhus hela semestern?

Och allt påverkas ju också! ALLT!!! Evenemang efter evenemang ställs in. Valborg, första maj, nationaldagsfirandet liksom sommar-OS och EM i fotboll. Liksom allt seriespel inom idrotten.

Båda mina äldsta barn är nu korttidspermitterade och jobbar bara några strötimmar varje vecka. Och på radion hör man dagligen om fler som varslas om uppsägning, I bransch efter bransch.

Funderade tidigare på att åka upp och se Ulf Lundell vid Skuleberget i slutet av juli men det kan jag sluta fundera på för det är inställt liksom säkert Lars Winnerbäcks planerade konsert här i stan samma kväll.

Festivaler och stadsfester runt om i landet ställs in på löpande band liksom andra jippon och nöjen.

Men de jag nästan tycker allra mest synd om är de stackare som råkade födas år 2001 och skulle ta studenten i år. Det blr inget åkande på lastbilsflak eller folksamling utanför skolorna när de släpps ut i sina vita mössor. Om dryga trettio år är dessa ungdomar bittra 50-åringar som känner sig åsidosatta eftersom de är den enda årgång som inte fick fira sitt skolslut på traditionellt vis och vakna nerspydda i nån buske utan en aning om hur de hamnade där.

Det är nästan bara travet som kör på. Fast utan publik. Idag meddelades det att man kommer att köra Elitloppet på Solvalla sista helgen i maj. Men inför tomma läktare.

Påminn mig, när det är över (om det nu ar slut nån gång....) att vara glad och tacksam om jag kan åka till stan eller Birsta och handla utan att fundera över hur mycket folk som är i omlopp där. Eller gå på bio, revy, konserter eller idrottsevenemang. Påminn mig att vara tacksam att jag "bara" behöver vänta kanske en vecka på nästa match för Giffarna eller Timrå IK.

Ja, jag är gnällig idag. Kanske delvis beroende på att jag hade en så mördande tråkig dag på jobbet. Hade ingenting att göra på hela dagen. Jag använde en dryg timme på morgonen till att friska upp mina kunskaper inom det jag tillfälligtvis jobbar med men resten av dagen blev det bara slösurfande på nätet i väntan på att något skulle hända.

Lekte en stund med tanken att åka ut och göra en extra rond och kolla avfallsstationerna men dels gjorde jag den igår och det behövs bara två gånger i veckan. Men den bil jag använder för att ta mig runt fabriksområdet var upptagen av kollegerna plus att den skulle på service efter lunch. 

Jag kunde förstås ha ronderat till fots men det hade blivit en promenad på 3,5-4 km och då jag tittade ut såg jag en grå himmel plus snöflingor som dansade förbil fönstren. Plus att det blåste hårt från norr. Så då valde jag att ha långtråkigt istället.

Hittade en sajt med korsord där jag fördrev en stund också och funderade starkt på att ta med en bok att läsa om det skulle bli likadant imorgon.

Lyxproblem? Javisst är det så, kära ordbrukare. Men nu fick jag ju gnälla av mig lite så nu känns det faktiskt bättre.

Akta er för "osynliga fienden" i Staffanstorp, Vikarbyn, Grebbestad och Häggdånger. Vi ses!