Så var det lördagskväll igen då. Och det mesta är som vanligt. Jag smuttar på ett glas rött framför datorn dit jag flyttade från TV;n för en stund sedan. Jag gillar ju frågesport så Postkodmiljonären ser jag gärna om jag har tid. Ikväll var en sån där afton då jag nästan blev förbannad på den tävlande eftersom jag kunde svaret och tyckte att det var skitenkelt men han tog en livlina för att kunna svara att Lukas och Alice var de vanligaste namnen på barn födda under 2019.

Frågan kunde förstås ha varit svår men de tre andra alternativen innehöll namn som jag inte hört på barn sedan jag var ett själv. Som Sune, Gertrud, Bertram m.fl Man kan säga att de tre felaktiga alternativen gjorde valet lätt eftersom de vanligen bärs av människor som passerat åtminstone sextioårsåldern.

Efter det skötte han sig dock bra och tog sig upp till andra säkerhetsnivån på 100 000 kronor.

De får ju välja mellan tre eller fyra livlinor och väljer man fyra så får man bara en säkerhetsnivå  (10 000 kr). Jag tycker att varje tävlande borde få 5-6 olika livlinor och istället välja hur många säkerhetsnivåer man vill ha. Välljer man en får man använda 4 valfria av de livlinor som finns och om man väljer två säkerhetsnivåer har man fortfarande lika många livlinor att välja på men får bara använda tre av dem. För "Byt fråga" anser jag vara en bättre livlina än "Fråga publiken" Den sistnämnda kan iofs vara bra om den tävlande är relativt gammal och publiken ganska ung, eller tvärtom. Men "byt fråga" känner jag vore bättre i de flesta fall.

Och när det tog slut zappade jag raskt över till SVT 1 och "Smartare än en femteklassare". Delvis för att jag råkade se det förra lördagen och den som var kvar i tävlingen sedan dess var en människa som jag faktiskt har träffat på riktigt.

Clownen Ruben är han känd som i Västernorrland och kanske särskilt runt Ulvön där han numera bor. Ruben Madsen heter han och gjorde kanske ingen stor lycka som tävlande även om han gnetade ihop 60 000 kr innan han tackade för sig. Pengarna skulle han skänka till den organisation som opererar läpp-gomspalt hos barn i fattiga länder och bara det kände jag var en ytterst fin gest av denne mycket godhjärtade man.

Ska inte alls påstå att jag känner honom men jag har flera bekanta som gör det. Jag träffade honom för kanske 35 år sedan då jag hälsade på hos en f.d arbetskompis som startat en egen billackeringsfirma. Då kom Ruben dit med sin bruna Roll´s Royce som skulle lackeras om. Om slutresultatet vet jag ingenting men jag vet att med tiden lackerades den om en gång till för att i möjligaste mån lika en surströmmingsburk från Röda Ulven.

Idag tror jag att Ruben har eget salteri där han tillverkar sin alldeles egna surströmming och om han fortfarande kör Roll´s Royce har jag ingen aning om.

Lite märkligt med skillnaden mellan de där två tävlingsprogrammen. Tror att jag nog skulle ta mig åtminstone till 100000-nivån i postkodmiljonären men i det andra programmet finge jag nog vara glad om jag nådde 20 000 som är säkerhetsnivän där. Tar man sig dit så får man åtminstone det med sig. Attans, så svårt det är. Vilket bevisas om inte annat av att efter Ruben ikväll kom en kvinna som var med i Menza. D.v.s den där klubben för de allra smartaste i landet. Ändå fick hon gå hem med tomma fickor.

Hemma i soffan är det ju mycket lättare så man kan sitta och dryga sig över korkskallarna i TV som inte vet hur många ben en spindel har till exempel. MEN... Hemma i soffan är det också riskfritt att gissa bäst man vill och man förlorar ingeting utom möjligen lite självförtroende.

Här hemma har sonen bakat kladdkaka ikväll och vispat grädde till den också. Och skam till sägandes har jag ätit en ganska rejäl bit. Men det är nog bara för att man är deppig över Corona-pandemin som man förfaller till såna saker...

Annars hade jag säkert ståndaktikgt tackat nej och förtsatt suga på mitt glas med bulgariskt Leva-vin.

Skål på er, kära ordbrukare i Dannemora, Smygehuk, Lagmansören och Stugsund. Förr eller senare kommer nya tider med nya bekymmer och glädjeämnen!