"Det är en blåsig morgon i mitten av april, knopparna spränger, inte en själ syns till..."

Tänkte bjuda på ännu ett mästerverk signerat Ulf Lundell. Detta eftersom så många bara känner till "Öppna landskap" och "Kär och galen".

Slutraden i texten lyder...; "Det är en tidig morgon i mitten av april. Det är gott att leva. Trots allt!" På albumet "På andra sidan drömmarna" heter nästa låt just "Gott att leva" så han knyter liksom ihop titlarna med varandra.

För kanske en månad sedan skrev jag om att jag tittade ut genom fönstren vid 16-tiden och det var fortfarande ljust.

Ikväll kom sonen och frågade om jag kunde skjutsa honom till Circle K-macken en bit ifrån var vi bor. Och på vägen hem konstaterade jag glatt att klockan var nästan 21 men det var inte helt mörkt ute ändå.

Jävlar så fort det kommer nu, det där livgivande ljuset. Bäst av allt är att ljuset skiter i både Corona och alla våra andra bekymmer. Det kommer oavsett andra problem och jag uppskattar det verkligen.

Precis som jag uppskattar att Tanja, som jag ersatte i portvakten under förra veckan, skickade ett sms till mig och berättade att hon kommer tillbaka till jobbet imorgon bitti.

Vilket i sin tur betyder att jag får sova en timme längre imorgon och återgår till mitt nya jobb på labbet. Lunchlådan fixade jag redan igår av resterna från söndagens middag bestående av nötytterfilé, som de behagar kalla det. Endast Gud vet vad det egentligen är för slags kött men någon filé är det då inte. Gott var det ändå med min hemlagade potatisgratäng med massor av vitlök och duger bra som tisdagslunch.

Kommande vecka blir det rödspätta en dag och korvstroganoff en annan. För övrigt får vi se. Jag har en pyts i frysen med diverse rester av nötkött, skinka och korv så det kan säkert bli hemlagad pyttipanna också någon dag. Får bara se till att ha ordentligt med kall kokt potatis i lager innan dess. Mycket godare än att köpa färdig pytt i påse.

Ägg finns det också gott om eftersom vi inte ätit så många under helgen.

En härlig vårdag skulle jag säga att vi haft om det inte vore för den där förb... blåsten. Jag tankade bilen nära oljehamnen vid södra brofästet och nordan skar genom märg och ben inder den korta stund jag stod utanfär madame  Citroen medan tanken fylldes av bensin.

Samtidigt vet jag ju att vinden tar med sig massor av förångad snö så blåsten hjälper ju oss att få barmark lite snabbare. Man får glädjas åt det lilla i dessa tider.

Det hoppas jag att ni också gör, mina kära ordbrukare i Ödeshög, Bromölla, Askim och Njutånger. Förr eller senare kommer jag tillbaka. Ta det som ett hot eller ett löfte, vilket som passar dig bäst!