Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk.

Och nu har jag fått hålla honom, sniffa lite på håret och känt hans grepp med handen om mitt pekfinger. Det var ett rejält grepp, kan jag säga! Och såklart stal han morfars hjärta omedelbart. 

Bilden är tagen i motljus från köksfönstret men den får duga ändå. Sen dök ju hans yngsta morbror upp också i ett annat ärende och han fick också hålla sin systerson en stund

Och visst såg väl även den nyblivne morbrodern lite stolt ut över att för första gången i sitt liv  få ha en bebis på armen. Det kommer säkert fler chanser för honom, tror jag.

Den större av dessa båda gossar börjar sitt nya jobb på måndag. Han har ju kört sopbil i ett par månader men nu har han fått det jobb han hellre vill ha. Längre sträckor och tung lastbil med släp och allt.

Så i fortsättningen ska han köra varannan vecka till och från Östersund  (c:a 20 mil) och övriga veckor till Stockholm med traktamente och övernattnngar i lastbilen.

Så nu håller jag tummarna att allt ska gå bra under provanställnngen och att han sen får fast jobb sen. Mycket körning på obekväm arbetstid betyder ju dessutom goda inkomster. Plus att det är precis nåt sånt han har önskat sig ända sen alla körkorten var avklarade.

Så nu ska jag snarast sätta igång med att leta mig en annan lägenhet där jag får komma ner nån tusenlapp i hyra varje månad. Det blir ju liksom mer och mer akut eftersom inget verkar stoppa inflationen.

Men enligt min ringa mening så är det ju bankerna och handeln som driver på inflationen. De var så snabba att höja priserna då drivmedlespriserna rakade i höjden.

Liksom bankerna omedelbart höjde utlåningsräntorna då riksbanke höjde styrräntan. Men räntorna på folks sparpengar var det ingen brådska med att haka på uppåt.

Lika lite som dagligvaruhandeln har låtit oss märka på matpriserna att kostnaderna för bensin och diesel nu är tillbaka på ungefär samma nivåer som innan priserna började skena.

Så den enda lösningen jag kan se där vi kan ge igen en aning är väl att vi äter mycket mindre, Just jag skulle ju säkert inte den minsta skada av det på minst ett år eller två. Äter jag bara hälften så behöver jag ju bara köpa hem hälften också. Och det är väl snart av nöden tvunget så dyrt som allt börjar bli.

Jag handlade hem olivolja, en rätt stor flaska, nån gång i början av vintern. Och om jag minns rätt betalade jag 89 kronor för den då. Igår köpte jag hem en likadan fast mycket mindre av samma märke. Den kostade 80 kr.

Och den större som stod intill betingade nu 119 kronor per flaska.

I förmiddags hade jag TV;n på en stund medan partierna i riksdagen berättade om budgeten. Rekordstora nedskärningar inom vården tallade Vänsterpartiet medn Moderata finansministerna menade att de gjort en historiskt stor satsning på just vården.

Undrar vem som talar sanning??? Eller om NÅN av dem gör det...

Nej, politiker är ena bluffmakare och skurkar, allihop, så gott som. De skor sig själva och sina uppdragsgivare och låtsas sen att de vet nåt om hur barmfamiljer, sjuka, arbetslösa eller pensionärer i allmänhet lever.

Vi är bara siffror på ett papper för dem. Eller kanske snarare siffror på en bildskärm.

Nej, jag ska inte gnälla. Dagen har varit mer glädje än nåt annat så jag ska föröka hålla humöret upp trots allt!

Att få träffa sitt första barnbarn för allra första gången gör man ju bara en gång o livet. Svära över politiker kan jag göra nån annan dag.

Så god kväll på er, grevar och baroner och trappstäderskor, rallyförare och bridgespelare samt ordbrukare i världens alla skrymslen och vrår.

Vi ses!