Nu har jag provsmakat! I somras hittade jag ju ett fabrikat av surströmming som jag aldrig ens sett eller hört talas om. Och än mindre smakat.

I den FB-grupp för surströmmingsfantaster som jag är medlem av kom flera vitt skilda recensioner av "OH JÄS". Både av hela fiskar och filéer som dte var i mina burkar. Några höjde den till skyarna medan andra hävdade att den var i stort sett oätlig.

Det högtidliga öppnandet av den första burken väckte dock en del oro och misstro. Den luktade surströmming men ändå inte. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som inte stämde. Men den andra burk som öppnades var från Oskars och luktade inte riktigt likadant.

Men... INgen minns ju en fegis, som man säger, så jag lade upp två fliéer på tallriken när jag hade skalat mina potatisar. Sen blev det provsmakning.

Och bedömningen blev att solklart "NJA...".

Den var absolut helt ok men kommer inte att vara mitt förstaval när årets strömmingar släpps ut i butikerna. Inte direkt dålig men inte heller i klass med Oskars eller ens Röda Ulven.

Så de två burkar som står i mitt kylskåp får stå kvar åtminstone till hösten, kanske i ett eller ett par år. För enligt min menng blir ju surströmming bara bättre med några års lagring.

Men trevligt hade vi det, jag och mina sex kamrater. Varav en som jag inte träffat på jättelänge. Vi har ju alla ett förflutet på samma fabrik, det är så vi lärt känna varandra från början. Den yngsta i sällskapet arbetar ju där fortfarande och har väl 12-13 år kvar till pensionen åtminstone. Medan den äldsta fyller 80 i år

Så lite gamla minnen pratades det förstås.

Och det är väl kanske så att ju äldre man blir desto mer minnen har man ju att prata om. Man har mer bakom än framför sig som en del uttrycker det. Och då känns det väl lite tryggare att tala om förgången tid.

Framtid kanske man har eller kanske inte, det vet man ju aldrig.

Närmast ser jag fram emot den syskonträff vi ska ha på onsdag hemma hos brorsan i Julitta i Sörmland. Det ska bli roligt och jag hoppas verkligen att alla kan komma.

Eventuellt uteblir min äldsta halvsyster och det vore ju tråkigt eftersom hon är den som det gått längst tid sen sist jag träffade. Då bodde hon på Kungsholmen i Stockholm och jag och exfrun lånade hennes lägenhet för en övernattning midsommarveckan 1999 då vi skulle se Bruce Springsteens konsert på Sthlms stadion.

Gråväder och duggregn utanför fönsrten så det blir nog en stillsam dag. Inte för att jag lider av gårdagens festligheter, SÅ roligt hade vi inte så att man straffas med sämre mående dagen efter.

Men en sån dag är ju också en dag. Och nu hör jag att Thea krafsar på dörren till mitt sovrum  och vill in. Jag brukar ha den stängd på natten då jag inte vill ha henne i sängen. Men även på morgnarna så jag vill sitta ifred med mina små utflykter på Facebbook eller bland bloggar och nyhetsmedia.

Så nu önskar jag min kära ordbrukare en härlig söndag i Sysslebäck, Årskogen, Tyringe och Bastuträsk.

Vi ses! Tänker jag...