Jag skriver ju ofta om bloggens backspegel. Om hur bra stöd den är för minnena. Men av just denna dag har jag minnen ändå som härrör från långt innan jag ens hade hört ordet blogg. Och än mindre sett en persondator.

Jag talar om den sjunde april 1974. Jag vet hur dagen började, delar av hur den fortsatte och jag minns också vad jag åt till middag.

Anledningen att jag kommer ihåg det är förstås ABBA;s vinst i Eurovision i Brighton.

För det är den saken som är "klistret" som liksom håller ihop dagarna med varandra. 

På söndagsmorgonen den 7/4 1974 hade jag och en kompis stämt möte nere vid ån klockan sju på morgonen. Vi kom dit från varsitt håll på varsin moped med fiskegrejorna lastade.

Och givetvis var vi båda uprymda och euforiska över att lilla Sverige VISST kunde vinna den där tävlingen.

Det pratade vi en hel del om medan vi parkerade våra moppar och skulle gå ner till åns strand för att fiska.

Då tjoade plötsligt Anders (kompisen) till och pekade..

"Kolla vilka jävla stora ormar!", skrek han. Jag tittade i det gulnade fjolårsgräset där han pekade och såg detsamma som han. Men rättt fort insåg vi att det inte var ormar. Två stycken nästan meterlånga ÅLAR var det som kröp tillbaka ner i ån ganska fort. Innan hade jag aldrig hört att ålar hade för vana att ta sig upp på land men nu vet jag att det inte är så ovanligt.

Hur som helst så lugnade vi väl ner oss och började fiska. Rätt snart hade vi fått varsin ganska fin gädda på 1½-2 kg.

Jag fick sen också några fina abborrar och Anders fick också lite mer fisk innan vi avslutade fiskafänget.

Sen så åkte var och en hem till sig.

Jag hade fjällat och rensat gäddan och även gjort abborrarna klara för tillagning innan jag körde hem och fisken blev middag till hela familjen med potatis och nån sorts sås, gissar jag.

Hade det inte varit för ABBA så kanske jag hade kommit ihåg ålarna och gäddan men knappast vetat vilket datum eller ens vilket år det var.

Fiske i ån en tidigt helgmorgon var något som hände lite då och då under mina tre år i Gimo i norduppland. Särskilt på vårarna eftersom det bara var då fisken ur ån smakade bra. Ån hade dyig botten och sånt sätter smak, framför allt på gäddorna, när det blir varmare ute.

Många vill inte äta gädda alls men jag tycker att den är god. Men det beror på var och när den är fiskad. 

Ur havet eller insjöar med sand- eller stenbotten spelar årstiden inte så stor roll.

Detsamma gäller i de flesta åar och älvar.

Min svåger fick en gång en gädda på 12 kg i sjön där de har sommarstuga. Då var det många som trodde att den inte skulle gå att äta. Men vi var ett tiotal vuxna, tre barn och två stora hundar som åt oss mätta och inte kunde känna att det var nåt fel på den.

Allt det där mindes jag igår kväll då jag satt och tittade på SVT;s hyllningsprogram till ABBA;s otroliga framgångssaga. Och det är ju när man får allt serverat sådär som man inser hur otroligt många starka låtar de skrev och spelade in.

Vinst i Eurovision är nästan lite vardagsmat numera men det var ju ändå ABBA som visade vägen. Jag tyckte då och tycker nog ännu att det var välförtjänt, tyckte inte att nån annan låt var ens i närheten.

Så var det däremot inte tio år senare då Sverige vann nästa gång.

Då var jag 26 och jobbade nattskift den kvällen. Och minns hur en rätt mycket äldre kollega var nästan rasande över att en sån låt kunde få representera Sverige. Och nästan ännu argare över att de vann...

"Diggie-Loo diggie-lej, vad är det för skit? Vad fan beryder det? Hur fan kan man ställa sig och sjunga nåt sånt utan att skämmas? Och fjanta runt på scenen och vifta med händerna som några jävla baletthoppor.."'

Ungefär så gormade han gång på gång och svor på att aldrig nånsin titta igen på "den där skittävlingen"!

Och jag måste ju erkänna att jag inte tyckte han hade så fel. Men vann gjorde de ju.

Men karriären därefter kom ju aldrig i närheten av ABBA;s succé.

En av Herreybröderna vet jag jobbade för några år sen som radiopratare på nätterna och gjorde ett bra jobb av det tyckte jag. Som ju jobbade nattskift då och då på den tiden. Och kanske gör han det fortfarande,,,

Vad de andra två sysslar med vet jag inte alls.

Inte heller vet jag om de fortfarande är övertygade mormoner. Och där återkommer vi till gårdagens ämne, religioner. Tanken innan showen i SVT igår kväll var nog att jag skulle fortsätta lite på det temat idag. Men jag tror att jag sparar det till nån annan dag..

För det finns mer jag gärna vill lyfta fram när det gäller religioner och deras förhållanden till varandra och till övriga världen. Bland annat de där extrema rörelserna.

Jag nämnde Jehovas i ett svar på en kommentar jag fick då och om dem finns det en del att säga.

Liksom om scientologerna, Livets ord, kväkarna och de där Amishmänniskorna i USA som lever som för några hundra år sen.

För att återvända en kortis till 70-talet så fanns det en sekt som var ganska stor i Uppsala som var närmaste större stad när jag bodde i Gimo. Dit åkte man då det skulle handlas kläder eller om man hade en ledig vardag nån gång.

En gång blev jag "överfallen" av den sekten.

Guds barn, kallade de sig och jag har inte hört talas om dem på åtminstone 45 år. Det var två unga söta tjejer i ungefär min egen ålder som ville sälja några böcker med sektens budskap i.

Då jag tackade nej försökte de få mig att köpa ett litet häfte som kostade mindre. Jag sa nej igen och då vile de skänka det till mig. Men jag var helt bestämd med att jag inte var intresserad och sa nej tack. Vänligt men bestämt!

Då satte de igång att håna mig på olika sätt och följde t.o.m efter mig då jag gick därifrån.

Så även om tjejerna var söta så var det en väldigt obehaglig upplevelse.

Men jag får återkomma i ämnet så småningom. Nu ska jag åka och handla hem toapapper som är på upphällningen. Och DET är ju verkligen nåt som inte gärna får ta slut helt.

Därmed tackar jag för visat intresse och på förhand för alla trevliga kommentarer som jag hoppas att ni skriver.

Ha ett fint slut på helgen, sov sen gott och vakna till en ny vecka med nya möjligheter.

Då tar vi nya tag och hoppas att våren sätter lite fart även här i norr.

Tack för idag, kära ordbrukare i Hedemora, Matfors, Alsike och Pålsboda!

Vi ses! Hoppas jag...