"Sverige är ett ruttet land" skrev jag igår. Idag är förstås Sverige lika ruttet som igår men framför allt är det ett fermenterat land. Idag är det nämligen den stora dagen för oss surströmmingsälskare. Den officiella premiären för denna fermenterade delikatess. Och dagen till ära så strålar solen från klarblå himmel över Sveriges midja där jag bor.

Så jag antar att det ser ut precis så här utanför templet, hegedomen. Oskars salteri på Tynderö. Min gode vän Hans ringde igår och frågade om jag ville hänga med till vårt närmaste Willys när de öppnar klockan sju.

Och eftersom jag vioste att jag ändå kommer att vara vaken så tackade jag ja.

Kön utanför ringlade sig över hela parkeringen och upp till gatan utanför när vi kom fram. Tyvärr tänkte jag aldrig på att ta en bild av den.

Men när de väl slog upp portarna och släppte in oss gick allt fort och smidigt och vi hämtade våra tillåtna två burkar vardera av den minsta modellen Oskars hel strömming. 5-7 fiskar per burk.

Så nu står det en ganska fin liten samling delikatesser i mitt kylskåp och väntar på att öppnas och ätas. Flera olika fabrikat också även om Oskars dominerar.

Måga butiker började ju sälja redan förra veckan men Willys höll på sina burkar tills idag. I alla fall min närmaste butik. Jag misstänker att de troligen redan sålt slut på denna första leverans med tanke på hur många som redan bildat kö när vi kom dit. Och det strömmade ju in folk även när vi handlat färdigt och åkte därifrån.

En ost på extrapris blev det också men äggen jag också tänkte köpa hade de inte dukat upp ännu. Tydligen härjar salmonellan på ett eller flera stora hönserier så tillgången är begänsad även på ägg.

Så jag  får väl ta Thea med mig och traska bort till X-tra-butiken 1 km bort och hoppas att det finns där.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en härlig surströmmingspremiär i Alvesta, Morkarla, Hyltebruk och Enånger.

Man blir rent mörkrädd när man tvingas inse hur korrupt vårt, en gång så fina land, egentligen är. Jag har skrivit om mörkläggningarna kring både Estonia och Palmemordet där det är helt uppenbart att politiker, rättsväsende och myndigheter ljugit och mörkat sanningen i så många år

Jag har också skrivit flera gånger om den fruktansvärda orättvisa som i år drabbar mig och alla andra som var dumma nog att födas 1957.

Sex partier i riksdagen tryckte på ja-knappen när förslaget klubbades igenom. SD röstade nej och V lade ner sina röster. Alla de andra röstade ja.

Den FB-grupp jag är med i (https://www.facebook.com/groups/1372694006866960) driver frågan mot alla dessa partier och jag har själv mailat S och M och frågat om de tycker det är rimligt att en årskull människor, c:a 112 000 pers. ska betala 2-3 tusenlappar mer i skatt varje månad i år än alla andra.

Igår kom det svar från båda dessa partier. Och eftersom jag redan läst deras svar till andra som 57;or lagt ut i gruppen så fattade jag genast att de inte ens läser våra mail.

För svaren de skickar är nämligen helt identiska.

Jag skickade sedan ett nytt mail till S och talade om för dem att jag är väldigt besviken på att de inte läser utan bara kopierar in en text som de skickar till alla som är kritiska.

Vad tror ni hände då?

Jo, hör och häpna, då får jag YTTERLIGARE en kopia av exakt samma mail som det första!!!

Därmed är det ju glasklart att de skiter totalt i hur deras felbeslut slår mot vår årskull. 

Ordalydelsen är dessutom väldigt likartad fast det är två partier på varsin kant (officiellt). Skillnaden är bara att M skyller på att det var förra regeringen som lade fram förslaget. Medan S tydligt markerar att det nu är Tidö-trojkan som reegerar och att det är sittande regering som har till uppgift att följa upp resultaten av klubbade beslut.

Båda sidor säger alltså; "Nej, det var inte vi, det var de andra!"

Sandlådenivå, alltså.

INGEN av dem nämner med ett ord att deras egna riksdagsledamöter också tryckte på ja-knappen.

Hur kan de vara så jävla tröga i huvudet, är det ju lätt att man tänker då. Men det handlar förstås inte alls om det utan det handlar om att de skiter i vad vi tycker.

Nu har mina årsbröder och systrar organiserat en manifestation på Mynttorget i Stockholm den 11/9 kl. 11.

Mycket beroende på den orimliga beskattningen av oss kommer jag knappast att ha råd att resa dit och vara med. Tyvärr! Men i anden kommer jag att stå där med mina jämngamla.

Men jag kan nästan lova att inte en enda riksdagsman kommer att gå ut och möta oss eller ens visa sig på platsen.

Hoppet står då till media. Att dagspress, radio och TV-kanaler uppmärksammar oss så politikerna får skämmas.

Men för att skämmas måste man ju först erkänna att man gjort fel. För jag fattar såklart att beslutet inte togs för att jävlas med oss för att vi är födda ett visst år.

Det klubbades igenom för att de olika remissinstanserna som riksdagen har at tlita på slarvade då man inte undersökte effekterna av beslutet innan det lades fram för riksdagen.

I gamla fina Mosebacke monarki från 60-talsteven sjöng Moltas Eriksson att Norge var ett ruttet land.

Idag är det Sverige som är rutttet! Genomruttet! Och det skulle inte förvåna mig om det är ännu mer ruttet än jag redan vet.

Så välkommen till verkligheten, du som kanske trott att vi lever i en öppen demokrati, en rättsstat. Nej, vi lever i en genomrutten demokratur där korruptionen går hela vägen upp till den styrande eliten.

Man kan rösta på nästan vad som helst, det spelar nästan ingen roll för det blir ingen större skillnad.

Själv har röstat på S nästan varje val men kommer aldrig att göra det igen

Redan måndag! Med en hel vecka som ligger utfläkt framför oss att göra nåt stor och spännande av. I min lilla värld lär det väl knappast bli så spännande eller stort. Lär mestadels bli hemma och göra små utflykter fotledes i grannskapet med fyrbent sällskap i andra änden av kopplet.

Det tycks åtminstone ha slutat att regna såpass länge att marken ser torr ut när jag tittar genom fönstren. Så nu hoppas jag på riktigt härligt sommarväder de dagar som återstår av folks semestrar och skolbarnens sommarlov.

Jag har ju ingen egentlig koll på när skolorna börjar eller slutar. Brukar få reda på det när jag besöker närbutiken och ser en skolgård som kryllar av ungar. Då vet man att höstterminen är igång.

Surströmming har jag också lyckats få tag på en hel del. Sen sist jag berättade om det har det tillkommit två burkar hela strömmingar från Kallax. Dem har jag aldrig smakat innan. 

Bara deras filéer. Tror att det var de som var först med att erbjuda filéer. Och jag vet att jag köpte ett par burkar det året men tyckte att de var alldeles för salta för min smak. Mne eftersom många tycker att de är de bästa på marknaden så måste jag väl ge dem en chans till.

Merparten av mitt lilla hamsterförråd kommer säkert att sparas ett bra tag i kylen innan vi konsumerar dem. Dels har både jag och de vänner som brukar utgöra sällskapet kring den läckerheten ett par burkar med filéer från fjolårets utgåva från Oskars. Dessa vill vi gärna äta upp före årets skörd.

För alla tycker vi likadant, nämligen att den bara blir godare av ett eller några års lagring. 

Jag är ju med i en FB-grupp som heter "Vi surströmmingsälskare" där folk dagligen lägger ut bilder av sina dukade bord, tallrikar med strömming, potatis, rå lök och ev. andra tillbehör.

Det enda som är lite störande med den där gruppen är alla surströmmingsätningsfundamentalister. (Dagens längsta ord!) De där som prompt ska undervisa världen om hur man ska äta på rätt sättt. Rätt kombinationer och vilka drycker det ska kombineras med. Självutnämnda magistrar med stränga pekpinnar som även gärna vill lära ut vilket fabrikat som är det bästa samt att det är fusk att köpa filéer. Själva rensandet är liksom en viktig del av helheten för dem.

Man blir som trött, som Ronny Eriksson brukar säga.

Jag säger... Ät och låt äta! Ät precis som du vill! Eller låt bli om det passar dig bäst.

Vill du ha ris, makaroner, bruna bönar eller socker och ketchup till surströmming eller nåt annat så ät det då.

Men låt andra göra samma sak, äta på sitt vis!

Men de finns ju överallt, de där besserwisser-typerna som egentligen bara vill synas och märkas. Och man gör väl kanske bäst i att bara ignorera dem.

Sen... så råkade jag ju (som varje dag) titta lite i bloggens backspegel. Och idag för ett år sedan publicerade jag nedanstående text som gladde mig så mycket att återse att jag beslutade att kopiera och lägga ut det igen.

Håll till godo. En årgångsblogg lagrad i ett år just idag.

En liten lektion i marknadsekonomi

En man kommer till en liten ort långt vid sidan om allfarvägarna. Men där finns dock ett hotell. Där går han in och möter hotelldirektören som råkar befinna sig i receptionen. Mannen frågar efter ett  ledigt rum för natten.

Javisst, säger hotelldirektören. Men det ligger på femte våningen och hissen är trasig. Men det ser inte kunden som något hinder. Dock vill han se på rummet innan han bestämmer sig och får nyckeln av direktören. Han lägger en tusenlapp på disken för att visa att han minsann kan betala för sig.

När mannen försvunnit uppför trappan nappar direktören åt sig tusenlappen och springer iväg till slaktaren som han är skyldig tusen kronor. Slaktaren går då direkt till bilverkstaden och betalar sin skuld där. Verkstadens ägare, i sin tur, går till byns prostituerade kvinna och betalar herdestunden han fått på kredit kvällen innan. Och hon går till hotellet och betalar hotelldirektören för rummet hon hyr för sin verksamhet ibland.

Då hon försvunnit kommer kunden nedför trappan och säger att han inte tyckte om rummet utan har bestämt sig för att ta tåget och åka vidare. Han får tillbaka sin tusenlapp och går mot järnvägsstationen.

Därmed var han den enda som varken vann eller förlorade något. Men på den korta tiden hann han ändå hjälpa till  att göra hela byn skuldfri. +UTAN att det kostade honom ett enda öre!

Och så säger folk att ekonomi är så svårt att förstå sig på...

Om någon läste ända hit och gillade min lilla repris så berätta gärna det för mig i en kommentar.

Glad måndag på er kära ordbrukare i Väckelsång, Stora Skedvi, Sävedalen och Hoting!

Vi ses! 

Någon "Oh, Jäs" blev det inte men surströmming i glada vänners lag blev det igår. Det för mig okända fabrikatet får stå på lagring i min kyl ett tag till. En bild av bordet från gårdagens festligheter...

Inte nog med det! Imorse ringde min och Hans gemensamma vän M och berättade att hon och hennes man hade hittat Kallax hela strömmingar i en affär väster som staden. Så jag swishade henne pengar för två burkar.

Det börjar bli en rätt ansenlig samlng i mitt kylskåp nu. Tre små burkar med hela strömmingar från Oskars och två likdana från Röda Ulven, de jag köpte i torsdags plus två burkar Oskars filéer från förra året.

Plus nu även alltså två brukar från Kallax i Norrbotten som M och Hans levererade ända hem till mig

Både hon och Hans är ju svårt förtjusta i Thea så de stod en stund i min hall och gullade med henne, båda två.

Och det hade förstås inte Thea nåt emot. Hon, å sin sida, är ju svårt förtjust i allt som går på två eller fyra ben.

Jag skulle gissa att om någon skulle göra inbrott om jag inte är hemma skulle hon klättra på deras ben också och med sin glatt viftande svans följa dem medan de genomsökte mitt hem efter något värt att stjäla.

Nu kryllar mitt hem inte precis av värdesaker som är lätta att omsätta i reda pengar så de skulle nog bli ganska besvikna om de gjort sig besväret att ta síg in här.

En arbetskamrat från längesen hade en stor, snäll schäfer som var tränad till att bevaka hemmet. Det visste inte den som gjorde inbrott i hans lite ensligt belägna hus. Timmy, som jycken hette, hade kommit emot tjuven med glatt vitande svans och följt honom runt i huset medan han sökte nåt värt att bära med sig.

Inte hittade väl heller han så värst mycket men några smycken och lite annat hann han stoppa på sig. Men när han skulle lämna huset bytte Timmy presonlighet totalt. Om han närmade sig en dörr eller ett fönster gick hunden emellan och morrade och visade tänderna.

Så när husfolket kom hem var det bara att ringa polisen som kom och hämtade inbrottstjuven.

De kunskaperna har dock inte min lilla lurvtuss utan hon betraktar alla hon ser som potentiella nya vänner med händer som kan klappa och klia och som hon gärna slickar lite också.

Och det är förstås också en väldigt vacker egenskap - att möta alla med kärlek och nyfikenhet och öppet sinne. Det skulle den här världen behöva mer av.

Nu börjar det bli dags för eftermiddagspromenaden med den där lilla lurvtussen jag nämnde ovan och nämner i nästan alla inlägg jag skriver. Det blir ju så när någon tar en stor och viktig plats i ens värld.

Så ha en trevlig lördag och helg nu, kära ordbrukare i Kvidinge, Savolax, Rättvik och Gåsemora!

Vi ses! "Om Gud vill å pjäxer´n håll´!"

Det blev en tidig shoppingrunda idag. Om än inte så långvarig. Kompisen Hans hade fått nys om att ICA Maxi skulle få in årets surtrömming idag. Så han ringde först och jag sa att jag bara skulle gå ut med Thea en sväng först. Men hon snarkade så gott och märkte inte ens att jag var uppe och gick. Och eftersom jag vet att hon klarar sig till framåt tiotiden innan det blir akit för henne att få gå ut lät jag henne sova vidare.

Så åkte vi till Birsta och en nästan folktom butik där vi snart hittade disken med godsaker. 2 burkar var tillåtet per person att köpa så vi handlade två burkar vardera.

På vägen hem ville han gå in och kolla om Citygross också fått leverans idag. Det hade de inte, den skulle komma imorgon och innehålla ett fåtal kartonger med Röda ulvens filéer. Däremot hade de 10-15 burkar av ett fabrikat jag aldrig tidigare sett. Nämligen "Oh Jäs".

På burken kunde man läsa sig till att den kom från Kalix i Norrbotten men hur den smakar har jag ingen aning alls om. Jag tog dock Gud i hågen och chansade med att köpa två burkar.

Så om någon av mina vördade ordbrukare har ätit den sorten så får ni väldigt gärna skriva en kommentar och berätta vad ni tyckte. 

Det finns en FB-grupp också för surströmmingsälskare (såklart - vad finns det INTE en FB-grupp för?) och där har jag fått lära mig att det finns flera salterier som jag aldrig ens hade hört talas om. T.ex Borkbo, Rovögerns, Hållstrands med flera. Här i trakten brukar man bara se Oskars och Röda Ulvens. Möjligen Kallax  också vissa år.

Oskars har alltid varit min favoritsort men med den dåliga tillgången så får man ju öppna sig för att testa annat också.

Sen måste jag väl hitta på ett sätt att fira min andra namnsdag också. Under hela min uppväxt var det enda jag hade eftersom mitt tiitalsnamn inte kom med i almanackan förrän jag var vuxen med god marginal. Så den tionde augusti var en dag jag säg fram emot och längtade till. 

Inte firades jag som på en födelsedag men nån liten present brukade jag alltid få. Eller kanske nån liten slant att köpa glass eller godis för.

Så gratis till Begrhagen, Ohly, Winnerbäck och alla andra kända och okända Larsar därute.

Om ingen annan firar dig så fira dig själv!
Det är vi värda!

För ett tag sen visade jag ju lite skrytsamt upp min pelargon på balkongen som vaknat till liv då den fixk sällskap på bordet av en chilplanta. Då såg den ut såhär...

Inte så märkvärdigt tycker kanske de flesta. Men för mig känns det stort att ha lyckats hålla liv i en växt som inte är av plast. Och inte bara liv. Idag prunkar den ännu ståtligare och både blommor och blad ser så välmående ut.

Chiliplantan däremot tycker jag inte har förändrats i stort sett alls. Men den kanske är lite segare i starten efter flytten. Så jag kanske har lite "gröna fingrar" ändå.

Kanske jag ska göra verklighet av en tanke jag haft i många år. Att ha en liten kryddträdgård på kruknivå i köksfönstret. Oregano, basilika, timjan, gräslök och persilja att klippa och använda precis som TV-kockarna brukar göra. De försök jag har gjort är ganska länge sedan nu och de har fallit på att jag glömt/slarvat med vattningen.

Men då hade jag ju både arbete, fackliga uppdrag och hemmaboende gökungar så kanske det funkar nu när jag bara har Thea att tänka på.

Hennes pälsvård har jag ägnat ganska mycket tid åt idag men det har hon inget emot. Hon skulle nog låta sig borstas, klippas och trimmas i timmar om så vore. Enda gången hon blir ite ivrig och vill ner på golvet är när jag avslutar och hänger på henne halsbandet igen. För då vet hon att hon alltid får ett sånt där tuggben som käkas upp på några minuter. Och dem älskar hon. Så fort hon fått ett springer hon fort till sin sovplats och lägger sig och gnager.

De är ju bra för tänderna också så jag är glad att jag hittat en sort som är så förtjust i.

Ännu ett onödigt inlägg på samma dag som det förra men jag blev så stolt att jag måste få skryta lite.

Snart är det dags för kvällspromenaden och jag tror och hoppas att det fortfarande är uppehållsväder då. Vi skulle få massor av regn idag men det har inte regnat sen tidigt imorse och även om det inte är klarblå himmel så har jag gott hopp om att komma tillbaka hem lika torr som då vi gick ut.

Trevlig kväll o natt på er, Sverige! Var ni än är....

Tänk så mycket gnäll man har hört i flera veckor nu om hur torrt det var i skogarna och i folks trädgårdar. Jag har själv också önskat mig en rejäl rotblöta eftersom det gynnar möjligheterna att få hem lite svamp äben detta året.

Så jag antar att VH (Vår Herre) tröttnade på tjatet och tänkte att nu ska jag allt täppa till käften på dem därnere.

För rotblöta är bara förnamnet! Man kanske ska tänka sig för vad man önskar sig. För ibland får man det sjudubbelt upp och känske ännu mer.

Våldsamma skyfall över Sveriges midja har spolat bort vägar på flera ställen och i måndags mätte man upp en halvmeter djupt vatten i en av stadens viadukter under järnvägen.

Men nu kan, å andra sidan, ingen komma och klaga att det är torrt i markerna. Pratade med en bekant som bor lite mer lantligt än jag och han är fast i sitt hem till nån gång mitt på dagen imorgon. För vägen är avskuren av vattenmassorna åt båda hållen från där han bor. Men han sa att han har det som behövs hemma för att klara sig en bra bit längre än så. Så han tycktes ta det med jämnmod.

Så gör även jag även om jag inte drabbats mer än att jag undviker att köra på ställen där jag vet att det brukar bli översvämningar när det regnat mycket.

Och mer ska det visst komma om man får tro SMHI. Fast just för stunden tittar solen fram med jämna mellanrum och det är ganska torrt på marken när jag tittar ut genom fönstret.

Så nu önskar jag mig solen tillbaka i 3-4 dagar ungefär så det torkar upp lite i skogarna. Men det lär ju törstiga tallar, granar och andra träd sköta om och suga i sig överflödet så fort den kan. Sen ska jag ut och se efter om det är som jag tror och hoppas. Att ystra små kantareller, taggsvampar, Karl-Johan och andra tittar fram och är plockfärdiga.

Då får jag också se hur det funkar att ha Thea med mig i skogen. Att ha henne i koppel när jag letar svamp känns inte bra men jag tror och hoppas att hon håller sig i närheten av mig och inte sticker iväg på egna små upptäcktsfärder.

Jag har ju testat att ha henne lös i skogen och hon kom direkt varje gång jag ropade på henne så det ska nog funka.

Allra bäst vore förstås om jag kunde snabbutbilda henne till att nosa reda på svamparna åt mig. Men tyvärr har jag ingen kunskap om hur man går tillväga för att lära henne. Hon är dessutom åtta år gammal och knappast lika lättlärd som valpar och unghundar. 

Men att det går att träna hundar till det vet jag ju. Om inte annat så efter att ha läst en bloggkollega här som bloggar åt sin hund och berättar om deras fynd och hur man lär dem. Damen ifråga har även skrivit en bok i ämnet så jag kanske får skaffa hem den och försöka lära mig.

För om jag håller fram en svamp framför Theas näsa och säger "sök!" så lär hon inte alls fatta vad jag vill.

Se där, nu har jag kräkts fram ett inlägg om nästan ingenting igen! Men ingen tvingar ju någon att läsa så jag säger som jag brukar; Om du läste ända hit så är du en tålmodig människa. Och tålamod lär ju vara en dygd, har jag hört.

Men nu är pinan över och jag önskar fortsatt trevlig pig-lördag till alla mina kära ordbrukare i Ulricehamn, Ammarnäs, Herrljunga och Vällingby!

Var inte så förtvivlat rädda om er! Lev istället! Sjung, skratta, le och älska medan du har livet kvar!

Ja, ovädret som just nu hemsöker vårt avlånga land heter precis som min kompis! Så jag måste komma på ett fiffigt sätt att pika honom lite för den sakens skull. Inte elakt! Nej, absolut inte, vi är snälla mot varandra och när vi skämtar så gör vi det alltid med glimten i ögat.

Och jag misstänker starkt att det kan ha varit just den stormen som drog över Sverige midja under natten som var.

Vid halv fyra vaknade jag av regnet som piskade mot mitt fönster samt ljudet från stupröret där vattnet forsade med en väldig kraft och en hel del oväsen.

Åskat har det också gjort för jag vaknade några gånger även av det. Dessutom stod klockradion och blinkade när jag till sist vaknade för dagen så vi har haft strömavbrott. Hur länge vet jag förstås inte.

Såna nätter är jag extra glad att jag inte längre arbetar i Sveriges enda smältverk för primäraluminium. Strömstyrkan i smältugnarna där ligger på 160 000 Ampere. Att jämföra med de 6 eller 10 Ampere vi oftast har i våra hem.

Denna enorma strömstyrkla omges ju självklart av väldigt starka magnetfält. Vilket alltså drar till sig åskvädren. Med nedslag och strömavbrott som följd.

Oftast gick det ganska fort att få strömmen tillbaka men några gånger hände det att avbrottet blev flera timmar långt.

Ska inte förklara det närmare men kan säga att då blir det ett helvetes jobb för de som har oturen att vara där just då. Det är så illa att t.o.m en fördubblad personallstyrka skulle vara i minsta laget.

Häromdagen läste jag om ett sånt avbrott i bloggens backspegel och mindes med fasa hur jag blev beordrad dit på övertid mitt i friveckan för att stötta ordinarie personal. Vi var massor av extrafolk där de där dagarna och till min f.d arbetsgivares försvar måste jag ändå berömma dem en aning,

De bjöd på hämtmat från en av stadens bättre pizza-hak plus att de bjöd på obegränsade mängder av läsk, alkoholfri öl och mineralvatten. Annars var de ju inte precis kända för sin personalvård. Men den gången överträffade sig själva med råge.

Och vi räddade ju fabriken den gången också. Som så många gånger både före och efter.

Nu är det i alla fall uppehållsväder och åskan har jag inte hört på flera timmar.

Så nu väntar jag bara på att Thea ska komma tassande så ska jag passa på att ta ut henne snarast möjligt. För regnet ska vi visst få dras med även under resten av dagen enligt väderappen i mobilen. Och varken hon eller jag gillar ju att vara ute när det öser ner.

Hon kände nog på sig vad jag skrev för så fort jag satte punkt för förra meningen kom hon med svansen på högsta fart och krävde morgonmys i husses famn. Som varje morgon. Sådär tio minuter eller så får hon sitta i knäet medan vi småpratar med varandra och jag klappar och kliar lite här och där.

Så jag avslutar dagens första svammel och önskar mina kära ordbrukare en härlig måndag i Smygehuk, Arvika, Lagmansören och Treriksröset.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...