Senaste inläggen

Av Göran - Tisdag 6 dec 19:57

Såg att SD har uteslutit Anna Hagwall efter hennes antisemitiska uttalanden. Undrar hur det går med Ekeroth den här gången då...? Men han tillhör ju innersta kretsen, eliten i partiet, så jag gissar på att toleransen är större mot honom.

Frågan är väl bara hur många gånger han kan kliva över gränsen utan att det får konsekvenser. Järnrörsskandalen var ju några år sedan och jag har sett bloggar där Sverigedemokrater förnekar att det ens har inträffat. Hur de förklarar alla filmer av det som finns på "tuben" (Youtube) har jag ingen aning om. Säger de att det är trickfilmat, photo-shoppat eller att nån annan, utklädd till ledande SD;are figurerar där för att smutskasta partiet vars sanningar av dem anses sannare än alla andra? Vore intressant att få veta...

Vad som vore ännu mer intressant att få veta är hur det kan komma sig att ju fler uppenbart rasistiska människor de utesluter och ju fler skandaler som inträffar rörande SD och rasism så verkar ju fler och fler gilla dem.

Vad skulle hända om de gick ut i talarstolarna med en öppet rasistisk, invandrarfientlig approach? Skulle de få 30-40 % av valmanskåren bakom sig då?

Att det funnits och finns mycket mer smygrasism i Sverige är inget nytt för mig. Det är mer än tjugo år sedan jag började ta debatter med folk i alla möjliga sammanhang när jag märkte att dessa åsikter stadigt ökade i antal.

Då, på 90-talet, var jag dels orolig över hur det skulle komma att drabba mina två äldsta barn. Som alltså varken är blonda eller blåögda som de två yngre.

Resultatet är nästan värre än min farhågor då. De drabbas varenda dag men är tack och lov starka nog att inte låta sig nedslås av det. Båda är födda i Sydkorea och det syns på dem. Men båda har varit här sedan tre månaders ålder och känner alltså inget annat hemland än Sverige. De är svenskar och känner sig som svenskar. Precis som jag tycker att det ska vara. Men fler och fler slänger glåpord efter dem. På stan. På bussen eller var som helst.

På 90-talet var det oftast en skinnskalle, en omogen tonårskille som försökte hävda sig inför kompisarna. Idag kan det vara vem som helst från ungdom till pensionärer.

Vet inte om jag har berättat förut om min första kontakt med den mogna rasismen, d.v.s den som kommer från folk som verkligen borde ha bättre förstånd. Så jag gör det ändå....

Jag och exfrun hade äntligen fått hem vårt efterlängtade första barn och var stolta förälder till en dotter. Vi åkte till närmaste stora ICA för att handla och jag satte dottern med bilbarnstol och allt i en kundvagn medan vi plockade varorna i en korg. Då får jag syn på en svensk stereotyp av modellen; Gammal barnkär tant som särksilt älskar bebisar. Tanten hade sett barnstolen och möjligen dotras lilla mössa som kanske stack upp. Jag såg på flera meters håll hur hon laddade upp för att få gulla med en obekant liten unge och hon satte fart mot oss. Hon log med hela kroppen och lyfte armarna som om hon tänkte kasta sig över mitt barn.

DÅ... hade hon kommit förbi såpass att hon fick se ett runt litet ansikte med mandelformade ögon och ett stort skratt. Då fick "gammal-barnkär-tant-som-särskilt-älskar-bebisar" en chock och satte händerna för ansiktet först. Sedan tittade hon väldigt föraktfullt på mig innan hon tvärvände och skyndade därifrån.

Jag är en i grunden fridsam man. Jag slåss inte. Har aldrig gett mig på en annan människa med våld. Men ilskan jag kände över denna kränkning mot mitt barn liknar inte många andra ilskor jag upplevt.

Jag blev alldeles stum. Trodde inte mina ögon och öron. Tanten sa inte ett ord men hon visade med hela sin uppenbarelse hur besviken hon blev att det inte satt en blåögd lintott i vagnen. Och det var nog bra att hon hade vett att hålla käften för endast VH (vår herre) vet väl hur det slutat annars. "Småbarnspappa misshandlade åldring på ICA" kanske det hade stått i tidningen dagen efter, vem vet?

Jag vet i alla fall att i den stunden insåg jag att min dotter skulle få en del att fightas mot genom sitt liv. Och det har funnits stunder då man undrar om man kanske gjorde dem en otjänst genom att ta dem till Sverige.

En annan äldre dam i exets släkt hade en annan reaktion när hon fick höra att vi tänkte adoptera. Hon sa; "Är det inte bättre att hjälpa dem där de är?" Hon menade som ett fadderbarn som man skickar pengar till

Jag vet andra adoptivföräldrar som blivit ganska upprörda över även sådana uttalanden. Av nån anledning tror visst en del att folk adopterar barn för att göra en insats, att rädda en liten stackare från nöd och fattigdom.

Men jag skulle nog våga påstå att ingen adopterar av det skälet. Utan av lika egoistiska skäl som när folk skaffar biologiska barn. Man vill ha barn för att liksom fullfölja varje människas livsuppgift. För att få bilda familj "på riktigt"! Nästan ingen tänker i välgörenhetstermer. Och det är väl tur det! Varje barn borde ha rätten att vara väntat, efterlängtat och älskat. Och kan inte den biologiska familjen ge dem det så är det väl bara bra om någon annan ger dem det istället.

Annars... så har jag varit duktig idag. Har flängt omkring som en lusig gris och bytt gardiner, strukit dukar och tvättat fyra maskiner som nu är uppburet och inlagt i skåp och lådor.

Därför tyckte jag att jag förtjänade ett glas vin nu när allt var färdigt. Och när det var urdrucket var det inte alls svårt att övertyga mig själv om att jag förtjänade minst ett till. Det smuttar jag på nu och det är en mycket trevlig bekantskap. LEVA heter det och är rödvin på BiB (bag-in-box). Jag har köpt det vita Leva-vinet några gånger och tycker om det men när jag för ett tag sedan besökte systembutiken i centrum upptäckte jag att det fanns en röd variant också. Rekommenderas varmt. Inte så dyrt heller, jag är nåstan säker på att det kostade under 200 kr för en trelitersbox. Tyvärr har jag inte kommit mig iväg till det där gårdsmejeriet som sålde så härliga ostar när jag var på marknad i augusti men kanske kan det bli en tur under nästa frivecka.

Min långa ledighet börjar rinna ut nu, börjar jobba igen på fredag.

Och... om det beror på vitaminerna jag köpte eller nåt annat vet jag inte men jag tycker nog att jag börjar bli en liten aning piggare. Jag somnar fortfarande sittande då och då men inte alls lika ofta eller lika länge som förut.

Och inatt borde jag väl sova extra gott med både gott samvete efter att ha jobbat ikapp lite med hushållssysslorna samt några glas rödtjut i kroppen. 

Så imorgon! Då jävlar, då tar vi dom! 

(Vilka som är vi och dom vet jag inte riktigt men det kändes bra med en liten pepp-ramsa!)

All positiv pepp som finns skickar jag också till er, kära ordbrukare i Hamburgsund, Klockestrand, Skogstibble och Kolåsen. Eller var ni nu finns...

ANNONS
Av Göran - Måndag 5 dec 11:05

Ikväll smäller det i NHK Arena alldeles intill motorvägen förbi Timrå. "Slaget om Västernorrland" eller "Surströmmingsderbyt" (sytande på att Röda ulven och Oskars sponsrar resoektive lag)

Nu är det alltså dags för de rödvita att visa de där Nolaskogsarna var skåpet ska stå. Vi har revansch att utkräva efter neslig förlust i höstas i Ö-vik.

Den gången var visst Timrå kvar i bussen då första perioden drog igång. En av de sämre matcher man gjort den här säsongen. Så jag förväntar mig en rejäl uppryckning ikväll.

Men att Timrå ligger topp-tre och Modo krigar på undre halvan har ingen som helst betydelse i en sådan här match. Det här en sån där kamp då det visar sig vem som krigar för klubbmärket och inte. Vi har en hatkärlek mellan oss, vi och Modoiterna och de mest primitiva av oss gläds nästan mer när motståndarlaget förlorar än när egna laget vinner.

Men sånt håller inte jag på med. Jag vill varken Modo, Ö-vik eller Ångermanland något ont så länge de förlorar mot Timrå. Och genom historien finns det ett antal Modo-matcher som etsat sig kvar lite extra i minnet.

Den första ägde nog rum i början av 70-talet innan elitseriens tillkomst. Det var sista matchen i grundserien (Norrra Allsvenskan) och vinnande lag skulle bli fyra i serien och därmed gå till slutspel. Och Timrå tog ledningen och ökade på den ända upp till fem eller sex mål mot noll. Då fick en Modospelare plötsligt ett smörpass i mittzonen och därmed friläge med TIK;s målvakt Christer Sehlstedt. Som chansade på att åka ut och möta Modoiten men blev bortfintad och liggande på isen medan Nolaskogsar´n gled mot det tomma målet för att sprätta upp pucken i nättaket. Men... han missade, trots tom bur, och pucken gick strax över ribban!

I den stunden insåg jag vad äkta skadeglädje är för elakare flatskratt har nog aldrig rungat i den ishallen.

I mycket mer modern tid satt jag på läktaren under en slutspelsmatch (kanske 7-8 år sedan) och var alldeles lugn. Jag tyckte jag såg alla de tecken hos Timrå som brukar föregå en seger men allt ändrades på ett par sekunder. Efter ett ihopslag med klubborna i Timrås försvarszon flög pucken högt upp bland lamporna och Johan Backlund, som stod i Timrås mål försökte följa dem med blicken men den landade i nacken på honom och studsade in i mål.

Och erfarenheten säger mig att det lag som gör sådana mål oftast vinner matchen eftersom de sänker självförtroendet på den som släpper in det så mycket.

Och det är väl precis det det kommer att handla om ikväll - att får det andra laget ur balans. Då kommer också misstagen, felpassen och snubblandet som kan utnyttjas av de andra. "Det är små marginaler!", säger ofta coacherna i intervjumikrofonen. Och visst är det en klyscha men det ligger mycket i det också.

Har inte riktigt bestämt om jag ska se matchen på plats eller hemifrån. Men eftersom C-More tydligen fattat att Timrå spelar bra hockey som dessutom är rolig att titta på så har de bestämt sig för att visa matchen på TV ikväll. Så soffan lockar också...


ANNONS
Av Göran - Lördag 3 dec 14:01

Nej, jag har inte konverterat till asatro eller nån annan tro heller. Balder är företaget som äger huset där jag blor. I somras såg jag hur man bytte ut elstolparna på parkeringen. Och fylldes genast av onda aningar.

Delar av parkeringen på jobbet har sådana stolpar. Med timer försstås.

Man ställer in den tid man vill att bilen ska vara varm så sköter elsystemet resten. Beroende på utetemperatur slås strömmen av och på i intervaller. Jag hade ställt tiduret på "high noon" (tov på dagen på ren svenska) men då jag kikade ut strax innan såg jag att frosten på rutorna nästan helt låg kvar. Och då var det ändå bara fyra minusgrader!

Hur ska det bli när det blir 25-30 grader kallt? (Inte helt osannolikt)

Självklart fattar jag varför. De nya stolparna lär betala sig själva på en halv vinter i minskad elförbrukning. Så till veckan kanske man ska gå in på deras kontor och fråga hur mycket de sänker hyrorna för bilplatserna.

Jomen... när deras kostnader ökar tar de ju ofelbart ut det av sina kunder. Så då borde väl även säsnkta kostnader komma hyresgästen till del? Eller...?

Likaså monterade de en liten termometer med sändare i varje lägenhet i våras. Den lilla manicken skickar med jämna mellanrum uppgifter om temperaturen här till en dator som styr värmen i husen. Där lär de ju också ha tjänat en slant för nog har innetemperaturen gått ner. Inte så mycket att det gör mig något, jag är inte så frusen av mig, men det blir ju fint att få lite lägre hyra.

Eller kan det vara så att eventuella ökade vinster bara går till aktieägarna?

"Kan di va´så jävvli´a?" (som de sa i TV-programmet Helt apropå för 25-30 år sedan)

Jo, det kan di säkert!

Dessutom skickade de nyligen ut ett erbjudande om att få en standardhöjning på lägenheterna. Man kunde få en såndär flaschig modern spis där hällen är på ett ställe och ugnen på ett annat. Tvättmaskin och diskmaskin fanns också det som tillval mot en "smärre avgiftsökning". Men nu fick jag veta att två av de andra tre som har likadana lägenheter som jag fått sina vitvaror uybytta utan att betala något. Så jag ska gå dit till veckan och försöka få loss ny kyl och frys samt en modernare spis. Jag misstänker att Archimedes hade ett finger med i spelet då min nuvarande spis byggdes. Kanske kan jag få den utbytt mot en med motsvarande standard med dagens mått. Gärna glas- eller keramikhäll och ännu mer gärna en varmluftsugn så jag kan torka svamp fort och enkelt.

Egen tvättmaskin behövs inte och ryms inte heller. Såvida man inte byter badkaret mot en duschkabin. Nej, det blir trångt ändå för mitt badrum är knappa 2*2 meter.

Men en diskmaskin skulle jag kanske kunna tänka mig att sslanta upp några tior i högre hyra för. Jag kan ju erbjuda mig att efterskänka min del i vinsten på värmen i lägenheter och bilar...


Av Göran - Tisdag 29 nov 21:17

Och så var det ju det är med snön. Hela världen vet ju att svenskar, liksom britterna, älskar att tala om vädret så varför inte besanna deras föreställningar en gång till.

Nu är vi tillbaka där vi brukar vara såhär års. D.v.s utan snö och med regn och mulet väder. Det som blivit normalt väder fram till jul och ibland längre. Det kom ju närmare 25-30 cm för lite sen och därefter en period på några dagar med flera minusgrader på det så jag närde en vag förhoppning att det kanske kunde få ligga kvar. För ljusets skull om inte annat. Men nej då, gumman tö har smält ner alltihop och mörkret utanför är mörkare än någonsin.

Idag var jag kallad till ett möte på jobbet och lyckades komma dit i väldigt god tid. Min arbetsgivare har startat upp ett förändringsprogram efter den medarbetarenkät de lät oss fylla i förra våren. 

Ett externt konsultföretag har anlitats för att hjälpa dem och det är i en av deras referensgrupper jag skulle delta idag.

Jag var tidig, konsultfirmans representant var "right-on-time" som det så vackert heter nuförtiden.

Men de andra 13 deltagarna lyste med sin frånvaro!

Så jag och konsulten satt ett tag och småpratade och väntade på att någon kanske skulle dyka upp. Och en kvart sen kom faltiskt Josefine från mekaniska verkstaden och bad om ursäkt att hon var sen. Hon hade fullt godtagbara skäl att bli försenad så det var inga konstigheter. Men alla de andra?

Konsulten och jag pratade en hel del medan vi var ensamma och det blev mer prat när Josefine anlände för hon är ungefär lika frispråkig som jag. Och konsulten skrev så pennan glödde medan jag passade på att få sagt några saker som jag tyckte att han borde känna till. Han fortsatte att notera även då vi blev tre personer så kanske blir det någon nytta med de övertidstimmarna som företaget får betala mig ändå.

Två träffar återstår och innan dess ska jag fråga några andra deltagare varför man prioriterade bort mötet.

En sak som jag hann förmedla till konsulten var min kritik mot alla delar av företagets policy som nästan inga chefer lever upp till. Det står t.ex att "Personalen är vår viktigaste resurs".

Då frågar jag...; Om personalen är er viktigaste resurs - varför finns det då inget lönesystem där personalen kan belönas för goda insatser, för innovativa lösningar, för lång och trogen tjänst.

Vi har haft några olika modeller genom åren men bara ett som varit bra. Men sedan 12-14 år har vi inget alls vilket gör att bara den som har en chef som vågar ta lite strid för sina medarbetare har chansen att få något utöver det alla får från centrala förhandlingar. Och såna chefer finns det inte många, kan jag säga.

Däremot har man ett väldigt vl utarbetat system för att bestraffa de som gör fel. Ofta hör man ledare på alla nivåer prata om muntliga och skriftliga varningar eller uppsägning och avsked.

I mitt huvud går detta inte ihop. Det blir en omöjlig ekvation. Belöningar och motsatsen borde vägas mot varandra.

Att sedan min syn på ledarskap säger att det är mycket viktigare att berömma än att kritisera är en annan sak. Men jag är helt övertygad efter dryga 10 år som skiftledare att man kommer mycket längre med att lyfta det som är positivt än motsatsen. 

Den som gjort ett misstag, handlat fel vet om det själv i 99 fall av 100. Då räcker det att chefen talar om att han/hon har sett det (såvida de inte handlar om att skapa risker för liv och hälsa).

Det är mycket viktigare att chefen ser och uppmärksammar de goda insatserna. Först mellan fyra ögon men i nästa skede gärna inför hela arbetsgruppen. På så sätt skapar man en positiv spiral när folk ser att chefen faktiskt har koll och ser vad vi gör och inte gör.

Det som beaktas och uppmärksammas förstärks, lyder en gammal sanning. Således är det så att om man som ledare för en grupp människor väljer att dagligen se några positiva saker och berömma dem så är chansen skyhögt större att arbetslaget vill prestera ännu mer och bättre än om man väljer den vanligare vägen och säger;

"Jo, det är väl bra MEN..."

Så sa min egen farsa till mig när jag var femton år och inte lyckades få något sommarjobb. Vi höll då på att inreda övervåningen i vårt hus och jag hade lagt en hel dag på att med körnare slå in alla spikar i gipsplattorna på väggar och tak och dessutom spacklat över dem. Det sved som fan att min egen farsa inte kunde kosta på sig att berömma mig lite när jag faktiskt hade jobbat hårt en hel dag fast ingen hade bett mig. 

Jag minns inte längre vad som inte var perfekt i hans ögon men hur han började sin kommentar glömmer jag aldrig! 

Dock måste jag säga att jag beundrar dig! Ja, just DU, käraste ordbrukare från Misenträck, Kuala Lumpur, Vladivostok eller Lofoten. Tänk att du orkade läsa min smörja ända hit! Det är minsann inte alla som skulle orka det!

Så sträck på dig och var stolt! Och minns mina ord nästa gång du tycker att någon annan inte gjort något tillräckligt bra. Titta då en gång till och tänk efter. Kanske han/hon verkligen har gjort sitt bästa och gör det troligen ännu bättre nästa gång om du väljer att klappa på axeln och berömma.


Av Göran - Måndag 28 nov 17:23

Inte blev det väl så mycket gjort idag som jag hade tänkt. Men lite blev det och ätit gott har jag gjort också. För en gångs skull har jag fotat både min brunch (sen frukost som fick gälla som lunch också) och min middag.

Inte sker det ofta men här syns min kombinerade frukost/lunch. Lufttorkad skinka och äggröra med gräslök!



Inte tokigt alls. Dessutom närapå helt fritt från kolhydrater. På den tallriken stod jag mig sedan genom storhandling på Willys och hem igen.

Middag blev Julias tacogratäng. Den har jag lärt mig av min yngsta dotter som enligt egen utsago hittat på den alldeles själv. Enkel, god och inte farligt dyrt heller. Ser ut ungefär såhär...


   


Tänkte dela med mig hur man gör den så kan ni testa själva.


Du behöver till fyra personer....


500-600 gram köttfärs eller blandfärs (det du gillar bäst)

Olivolja till stekning

I påse Tacokrydda

1 burk Tacosås av valfri styrka (225 g)

1 ask Philadelphia ost (naturell)

2 ½ dl creme fraiche

Några grabbnävar tacochips

Riven ost 


Smörj en ugnsform och bred sedan ut Philadelphiaosten jämt över botten på formen

På den bredes sedan creme fraiche. Hetta upp en stekpanna med lite olivolja och fräs färsen lagom brun. Rör sedan ut tacokryddan och tacosåsen med färsen och bred ut i formen. Sedan sticker man ner tacochips lite här och där i färsen. (Stoppa gärna ner dem lite diagonalt så osten fastnar även på dem.) Toppa sedan med riven ost av den sort du själv föredrar.

Gratinera i 225 grader i 10-12 minuter och servera med en krispig grönsallad och gärna hemlagad guacamole. Skivad rå rödlök kan man strö över gratängen före servering om man, som jag, gillar det.  Och om man vill kan man också ställa fram en skål med tacochips om någon vill ha mer än de som finns i gratängen.

Kanske inte sådär alldeles magert med väldigt LCHF. Och gott dessutom.

För den som är supernitisk med LCHF kan man utesluta chipsen också. Möjligtvis går det även bra med selleri men det har jag inte prövat ännu. Vill man minska på fettet funkar det säkert med lightvarianterna av osten och creme fraichen.  Imorgon lutar det åt ugnsgratinerad falukorv med blomkålsmos, tror jag.



Av Göran - Söndag 27 nov 18:42

Första advent idag. Men vem bryr sig. Det vore mycket häfigare om det vore tjugosjunde advent, tycker jag. För 27 veckor från nu borde det väl vara om inte sommar så i alla fall försommar eller åtminstone vår. Vilket jag alltså finner betydligt mer tilldragande än november. Även om jag är nöjd med att vi snart lägger åtminstone en hatmånad till handlingarna.

Jag hade förresten fel i mitt förra inlägg där jag kallade "Black friday" för märkesdag. Den svarta fredagen räcker visst över hela helgen för reklamen fortsätter strömma in. Till min stora förtret.

Och knappt hinner den helgen gå så är vi inne i julruschen. Av nöden tvungen besökte jag Norrlands shopping-Mekka nummer ett, Birsta mellan S-vall och Timrå)  en sväng igår. Sen lördag eftermiddag, klockan var nästan fem, men ändå såg parkeringen ut att svämma över av bilar och ett myller av människor som gick mellan parkeringen och varuhusen.

En del älskar ju det där med att trängas med en halv miljon andra på liten yta och nästan slåss om utrymmet framför varudiskarna och skyltfönstren. Men inte Ferdinand... F´låt, inte JAG, skulle det förstås stå.

Nej, men det kan ni slå er i backen på, kära ordbrukare, att hade jag bara haft en korkek så vore min kropp parkerad under den så ofta det bara gick. Luktandes på blommorna, spanandes på justa kossor i hagen intill och aktandes mig för humlor och annat oknytt.

Däremot fick jag helt rätt i förhoppningen att Timrå skulle spela skjortan av Björklöven på hemmaisen. De har sådan fart under skridskorna att huvudena ibland inte hinner med. Och det slog mig där i soffan framför CMore att det nog är det som är den största skillnaden mellan de två högsta serierna. De flesta allsvenska lirarna åker gott och vl så fort som behövs i SHL men när det kommer till att dessutom vara konstruktiv och effektiv i denna höga hastighet ser man skillnaderna. Det var topp mot botten igår i NHK Arena som "ladan" numera heter. Och det syntes i spelarnas agerande att det var klasskillnad mellan dessa två klubbar.

Så jag får glädjas i novembermörkret åt att det är mitt favoritlag som toppar allsvenskan och hålla mina tummar för att de kan konservera den formen till nästa vår då kvalspelet går av stapeln. Där ska det först kvalas fram två lag från allsvenskan som får chansen i bäst av sju matcher mot de två jumbolagen från SHL.

Då handlar det mindre om hur fort man kan åka, motståndarna kan också det. Och mer om vem som har krafter kvar att spela så tufft och hårt man kan i närkamperna utan att dra på sig onödiga utvisningar. Detta för att trötta ut sin motståndare och tvinga dem till misstag. Sen gäller det också att hålla huvudena kalla för att kunna utnyttja dessa misstag. Samt att vinna fler matcher än det andra laget.

I våras utklassade Modo Leksand i flera matcher medan masarna vann sina med uddamålet i förlängning eller på straffar. Jag kan inte siffrorna men minns att Modo vann ritkigt stort åtminstone två gånger. Om de tvarit målskillnad som vore det viktiga hade de vunnit skitenkelt. Men Leksand gnetspelade i rätt lägen och lyckades med det.

Många experter anser att LIF bara hade tur och att det knappast kommer att upprepas. Att detta är så nära den stängning av SHL som vissa vill ha eftersom det nästan är omöjligt att ta sig upp igen.

Jag håller delvis med. Jovisst, det ÄR svårare än förut. Det blir kanske inte alltid det bättre laget som har vunnit när tjocka tanten börjar sjunga. Jag säger så här; Må det smartaste laget vinna! För så tror jag det blir.

De som har smartast coach som dessutom klarar av att få spelarna att följa matchplanen från första nedsläpp till slutsignalen kommer att stå som segrare när det är över.

Nåväl, dit är det långt just nu. En lång mörk vinter står emellan mig och de glada (?) kvaltiderna framåt mars/april.

En lat dag, som så många andra. Men jag lyckades i alla fall släpa mig till jobbet och fixa protokollet från onsdagens skyddskommitté och sedan hem igen.

Imorgon ska jag försöka göra lite nytta här hemma. Jag har latat mig så flitigt så länge nu att "borde-listan" vuxit sig både lång och motbjudande. Därför bestämde jag mig idag för att med start imorgon beta av 3-4 punkter per dag av den. Köket ska grovstädas och frysen avfrostas. Mitt eget sovrum dammsugas och skuras golv i. Dessutom SKA jag gå ut och röra lite på mig medan solen skiner. Om så bara 15-20 minuter så SKA jag ut. Tror att det kanske kan bidra till att pigga upp mig lite. När det nu känns som om vitaminerna kanske gör lite nytta så kan jag ju hjälpa till lite själv genom att se till att få frisk luft och lite sol på blekfet hud.

Med det, kära ordbrukare, bjuder jag er trevlig söndag kväll tillsammans eller var för sig i Gysinge, Harsprånget, Kilafors och Hökhuvud. Håll ut - det kommer en vår! Till sist! Jag lovar!

Av Göran - Fredag 25 nov 18:08

Så har vi då fått ännu en sån där märkesdag. Vem tror ni att den är till för? För oss tilltänkta kunder så att vi får förmånen att handla billigare? Nej, det var fel. Fler förslag?

Att vad då, sa du? Att den dagen precis som alla de där andra som tillkommit på senare år endast är till för att öka handelns omsättning och inkomster?

Mmm... Nu tror jag visst att vi börjar närma oss sanningen!

Herreduminskapare så idiotiskt. Handeln sänker priset på ett fåtal varor marginellt och den dumma pöbeln förväntas glänta än mer på sina plånböcker. Snabblånefirmorna bombar oss med reklam så vi ska handla ännu mer. Helst för pengar vi inte har. Men det värsta i hela soppan är ju hur många som går på det! Folk blir ju som galna under de här jippona. De åker flera mil för att "tjäna" på att handla lite billigare och sen handlar de ÄNNU mer för att det blev lite pengar över när man köpte den där jättebilliga TV;n.

Nej, här har ni en som gjort bästa affären av alla idag - jag har inte stuckit stortån utanför porten ens idag. Utanför lägenheten har jag varit men bara i tvättstugan. Så mig tjänade ingen en krona på idag.

Utom ATG förstås...

Ja, skam till sägandes så gjorde jag ett litet system för 48 kronor på V64 ikväll. Men ATG har inte bombat mig med reklam om Black friday så därför känns det ok ändå. Löningsdag som det är och allting.

Sen KAN det ju faktiskt också bli så att jag prickar in nog många rätt för att både få slantarna tillbaka eller t.o.m gå med vinst. Det får kvällen utvisa!

En kväll som ska tillbringas bekvämt tillbakalutad i soffan och förhoppningsvis få se Timrå IK göra processen kort med Umeålaget Björklöven. Serien har snart spelats till hälften och ikväll får Cmores tittare äntligen se serieledande Timrå spela på hemmaplan. Två gånger förut under mer än 20 omgångar har de valt att visa Timrå men då bara i bortamatcher. Bottenlagen AIK, Modo och Västerås har däremot synts lite då och då...

SÅ eftersom lite tvätt hänger kvar en trappa ner så önskar jag redan nu en trevlig kväll och helg till den lilla men naggande goda läsekretsen. Sköt om er! Så ingen annan måste göra det.

Av Göran - Lördag 19 nov 22:06

Vet egentligen inte riktigt vad det är med mig. Vet bara att det inte hjälper hur mycket jag sover/vilar/slappar/tar det lugnt. Tröttheten blir bara värre.

Jag tror att det började någon gång i somras för att sedan eskalera alltefftersom hösten/vintern kröp upp och bäddade ner mig/oss i mörkret.

Några tappra försök har jag gjort att få igång kroppen men varje gång mitt bättre jag föreslår att jag ska klä på mig skor och jacka och ta en promenad rycker mitt sämre jag på axlarna och frågar vad fan det ska tjäna till. Och mitt sämre jag håller visst på att ta makten mer och mer över min kropp och själ och inte minst mitt liv.

Jag var ledig i nästan en måmad från september och halvvägs in i oktober så man tycker väl att jag borde ha hunnit vila ifatt det jag eventuellt slarvat med under månaderna innan. 

Jag vaknar oftast ganska tidigt när jag är ledig och känner mig hyfsat utsövd. Då stiger jag upp, fixar morgonkaffet som avnjutes här framför datorn. Men inom någon timme efter det sitter jag här på stolen och nickar till.

Likaså om jag sätter mig i soffan för att titta på TV så tar det max 15 minuter innan hakan trillar ner mot bröstkorgen och jag hör mig själv snarka till.

Kanske är det "bara" brist på vissa ämnen i kroppen som ställer till det. Därför har jag inhandlat en burk med multivitaminer samt en burk zinktabletter för det tipset fick jag när jag googlade på mitt tillstånd. Så nu hoppas jag att dessa energitillskott balanserar upp vad som nu är i obalans i min kropp.

Om inte så får jag nog söka proffessionell hjälp för då är det nog så att jag har gått in i den berömda "väggen". Det finns ett och annat som tyder på det redan nu. T.ex den där håglösheten som är min följeslagare sedan lång tid tillbaka. Känslan att inget liksom spelar någon roll.

Det brukar kännas ungefär såhär vid denna tiden på året men i år är de liksom värre på något sätt. 

Annars... så har jag kollat på SMB (Så mycket bättre i TV4) ikväll och fått en helt ny syn på Lisa Ekdahl. Det är liksom svårt att inte tycka om henne. FAST jag egentligen aldrig varit något stort fan av hennes låtar. Men här tycker jag att den personlighet som tränger genom rutan och in i mitt vardagsrum ger mig en ny syn på henne. Hon är ju faktiskt riktigt, riktigt begåvad.

Och... Jag somnade INTE medan jag tittade på programmet där hon var kvällens huvudperson.

Mina döttrar är annars lite i fokus denna helg. Lilla stumpan fyller 23 idag. Stora stumpan är hemma från Sthlm över helgen och vi ska äta lunch på stan imorgon. Ikväll skulle hon träffa kompisar.

Hmmm... det blev visst ett gnäll-inlägg, det här. Men en sån dag är också en dag, som Sven-E i "Pitsvakt" skulle ha sagt. "Dragbana´ ska oljes och väderchecken ska göres. Oavsett om en ôrke eller int´!"

Jag slutar här och hoppas att jag är lite piggare när jag vaknar imorgon bitti. Det hoppas jag att ni också är, mina högt värderade ordbrukare i Sangis, Veberöd, Morkarla och Hagsätra. Ska försöka vara lite mer uppåt nästa gång!

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se