Senaste inläggen

Av Göran - Torsdag 22 juni 20:47

Det lackar mot midsommar. Nej, så säger man ju inte. Den enda gång det "lackar" mot nåt så är det ju mot jul. Varför är det så?  Och varför använder vi så många motsägelser i svenska språket? Finns det, till exempel, nåt mer språk där man skapat ett ord som "skitgott"? Eller jätteliten? Pyttestor säger vi ju inte, eller hur. Men jätteliten är ok. Liksom skitgott och skitbra.

Asläckert och asbra är andra exempel på absurda ordbyggnader. Undrar om man kan må underbart dåligt också! Eller vara äckligt snygg. Eller fantastiskt ful...

Nånstans på nätet läste jag tidigare idag att man ska försöka att peppa sig själv varje dag genom att ställa sig framför en spegel och säga till sig själv att man är underbart vacker. 

Den prövade jag men inte fanken funkade det. Jag såg ju genast på mig själv att jag ljög. 

Så... "Det var ju ingen glädje med den sorgen, sa han som grät på fel grav."

Men det tycks ju finnas åtskilliga människor som tycker att det fungerar, det där med självsuggestion. Då och då kollar jag "hemnet.se" för att se hur det ser ut i lägenheter för 2 miljoner eller mer. Och otroligt många har "Carpe Diem" på väggen i sovrummet eller "Du vet väl om att du är värdefull" och liknande uppmuntrande små fraser.

Kanske man skulle börja hänga upp lite sånt här hemma. Ja, inte med de texterna men med såna som jag själv gillar och vet är sanna. Kanske ska jag brodera en bonad där det står; "Varje gång du säger att nu kan det inte bli värre...

Så har du FEL!". Eller min klassiker; "Det är aldrig för sent att ge upp!"

Eller "Jag vaknade imorse och så var den dagen förstörd" i snirkliga bokstäver på väggen ovanför sängen. 

En arbetskamrat hade för länge sen en skylt på sin och fruns sovrumsdörr där det stod "Verkstad (men verksamheten liggger nere)". Själv hade jag som tonåring en skylt med orden; "Kom in bara, dagen är ändå förstörd!"

På väggen inne i samma rum hade jag en liten affisch föreställande en man som liknade seriefiguren Kronblom. Han stod innanför en ytterdörr på glänt. Utanför i hällande regn stod en tant med skäggvårtor och ilsken uppsyn och så var det en pratbubbla över mannen där det stod; "Men goá svärmor, int´ska svärmnor stå där ute i regnet - Gå hem med sig vetja´!"

Men...självpeppning är visst på modet. Jag besökte ICA Maxi (eller heter det Maxi ICA?) idag och även där har man börjat försöka pigga upp sina kunder. För bredvid kortläsaren där de tar betalt satt en liten tryckt lapp med texten: "Så söt du är idag!"

Ok, jag erkänner... LITE glad blev jag. För jag hade ju faktiskt besökt min kurdiske frisör och befriats från lite av vinterpälsen. Och jag HADE ju också bytt skjorta innan jag åkte.

Men tillbaka ute i bilen talade jag genast förstånd med mig själv för att inte tuppkammen skulle växa alltför mycket. Sa till mig själv att den där lappen har någon, i och för sig välmenande men tanklös individ hängt upp. För "söt" är knappast ett ord som någon använder om överviktiga farbröder som snart fyller sextio år.

ANnat var det i förra veckan då jag agerade guide på jobbet för ett gäng gymnasieungdomar från Östersund då jag fick höra två av tjejerna viska om mig. "Innan vi gick ut i fabriken tyckte jag att gubben ("Gubben" i det fallet var alltså jag) såg ut som en surgubbe men han var ju jättesnäll", sa den ena till den andra.

DET, mina kära ordbrukare, var nog den finaste komplimang jag fått på mången god dag. Och det fast jag ju egentligen inte fick den. Hon pratade ju OM mig - inte till mig.

Nu ska den jättesnälla surgubben snart krypa ner mellan rena lakan och vila upp sig inför midsommaraftonen hos syrran på fäbodvallen, precis som ifjol och många, många andra år. 

Kanske tar jag lite bilder i år också och skriver nåt mer imorgon natt då jag kommer hem. Eller vid senare tillfälle.

Glad jävla midsommar på er, kära ordbrukare. Ta det lugnt så att det inte går som för Herr Lindeman om ni minns.

Han som inte tordes ta av sig hatten "Då springer huvudet i bitar!"


Se till att ni törs ta av er både hatt och annat imorgon kväll. Själv tar jag mig en vit midsommar. Åtminstone tills jag kommer hem på kvällen/natten...


ANNONS
Av Göran - Tisdag 20 juni 20:20

Efter två dagars portvaktsjobb börjar hjärnan plocka fram kunskap och rutin igen. Igår lät jag mig stressas ett par gånger då det hände mycket på samma gång men idag lyckades jag plocka fram den lugna och metodiska portvakt som bor nånstans inom mig och helt enkelt ta en sak i sänder. Folk dör inte om de får vänta i ett par minuter.

Och idag har jag ju arbetat både inne och ute.

Chefen där har bestämt att vi, bland allt annat vi gör, ska ägna en stund varje dag åt att stå utanför lokalerna i reflexkläder, hjälm och skyddsglasögon och stoppa alla paketbilar och mindre lastbilar för att titta i bilarna.

Där ska vi stå oavsett väder nynnande; "Här är polisen som mitt i gatan står..." Eller nåt. Och myndigt höja handen till stopp så fort någon firmabil försöker smyga sig förbi. 

Riktigt vad det är som vi ska leta efter har han däremot aldrig berättat men på utgående transporter gissar jag att vi ska titta efter misstänkt stöldgods. På alla gånger jag har stått där i regn, sol, snö och blåst har jag aldrig någonsin hittat något som känts misstänkt det allra minsta. Det har inte heller mina två kvinnliga kolleger som har detta som ordinarie arbete varje dag. Och har haft i många, många år dessutom.

Än mer oklart är det vad jag ska titta efter i bilar på väg in på området. Bomber? Vapen? Kärnavfall?

Tja, din gissning är nog lika bra som min...

För 5-6 år sedan hade vi en Vd som var lite militärisk och dessutom hade ett fruktansvärt humör. Det var f.ö han som införde dessa kontroller.

Då tipsade jag en gång en förare av en liten firmabil att han inte skulle lämna bakluckorna öppna medan han jobbade. Han hade nämligen en genomskinlig plastsäck därbak fylld med tomburkar (mest ölburkar). Jag visste att det skulle kunna räcka för att få platschefen att gå i taket om han var på det humöret så jag sa att de vore klokast att dölja dem medan han lastade eller lastade ur sina verktyg.

Men det var också den enda lilla anmärkning jag haft på säkert flera hundra såna kontroller.

Då är det lätt att börja fundera om våra entreprenörer och besökande företag kanske inte är så skumma ändå. Hade jag nåt att säga till om i frågan skulle jag nog föreslå att man kan ta ner beredskapen en aning.

Men jag är förstås bara en enkel sommarvikarie som inte vet och förstår allting här i världen.

Duktig var jag också imorse och åkte till jobbet nästan en timme i förväg. Den tiden användes till mitt första pass i gymmet. Det första för i år. Jag har varit på väg många gånger men idag gjorde jag slag i saken.

Så blir det nog knappast imorgon för då har jag öppningen vilket innebär att jag ska vara där i god tid före o6:00.

Kanske lite magstarkt att kräva ett träningspass av sig själv före halv sex på morgonen.

Fackklubben har haft sin årliga grillningsdag för sina medlemmar också. De bjöd på hamburgare med tillbehör.

Så jag tog med en assiett och gick dit. LCHF;are som jag är så tog jag förstås inget bröd men däremot två hamburgare med lite senap emellan och räksallad vid sidan om. Det var faktiskt riktigt gott.

Imorse då jag nyss kommit till jobbet efter träningen hämtade jag den s.k rondknippan i nyckelskåpet för att hämta lite saker i valvet. Det kallas så fast inga pengar har förvarats där på många år men det står ett fett kassakåp där.

Rondknippan innehåller 8-9 nycklar som skulle kunna passa och jag valde rätt på första försöket. Genast tänkte jag att om det är en sån dag så måste jag väl köpa en trisslott eller nåt. Det blev en Harry-påse på travet för 99 kronor så vi får väl se om turen räckte ända till kvällen när Jägerso har avslutat sina tävlingar om en timme ungefär.

Håll tummarna för det, kära ordbrukare. Vi ses igen. När andan faller på...

ANNONS
Av Göran - Torsdag 15 juni 20:31

Idag har jag tagit adjö av det tillfälliga jobb jag hållit på med sedan första halvan av april. Innan jag började var jag osäker om jag skulle klara av det. Inte skyddsutbildningarna på flera avdelningar, den biten visste jag att jag skulle fixa ganska lätt. Men det andra...

Det där med att gå igenom instruktioner och riskanalyser och revidera dem. Och på samma gång lägga in länk för varje råvara som förekommer i kemikalieregistret. Det hade företaget fått nedslag på vid kvalitetsrevisionen i våras.

Men det gick och det gick dessutom fortare och lättare än jag trott. Vilket har gjort att jag kunnat ställa upp och hjälpa till som guide vid flera externa studiebesök.

Det var också vad som stod i kalendern idag. Två busslaster med gymnasieungdomar från Östersund kom på besök och skulle visas runt. Tyvärr fanns det nästan ingen personal tillgänglig för att hjälpa till så vi var bara två guider. Med grupper om 14-15 personer i varje. Normalt sett vill jag inte ha mer än 6-7 personer per grupp, det blir så svårt att göra sig hörd när man är för många.

Men... jag förklarade det problemet för de jämtska ungdomarna och de uppförde sig exemplariskt under vår rundvandring i fabriken. Trevliga och positiva var de också, allihop.

De besökte oss och en annan fabrik i närheten och då de ätit lunch fick vi ta emot gruppen som besökt Akzo Nobel på förmiddagen. Lika trevliga och artiga ungdomar där också.

Klockan visade nästan hemgång då vi var klara och killarna och tjejerna satt sig på bussen för att åka hem till Jämtland. Då kollade jag min kalender för imorgon och kunde konstatera att ingen bokat in mig för utbildning på hela dagen imorgon. Jag hade alltså NOLL att göra. INGENTING!!! 

Så... Då författade jag ett hövligt mail till min tillfällige chef (Vi kan kalla honom "R") och berättade det.

Skrev sedan att jag vet att det är en fräck och närapå oförskämd fråga men skulle jag kunna få ok för att... Ska vi kalla det att jag jobbar hemifrån imorgon? Jag talade ärligt om att visst kan jag komma till fabriken som vanligt och sitta av mina timmar framför datorn. Men jag gör precis lika mycket (eller lite) nytta om jag stannar hemma.

Mina förhoppningar var inte jättestora. Men eftersom min tillfällige chef varit min chef förut i ungefär 8-9 år så känner jag ju honom väldigt väl och han känner mig. Och jag visste dessutom att han är väldigt nöjd med vad jag har åstadkommit så jag tänkte att kanske, kanske vågar han bryta mot regelverket.

R ringde mig en halvtimme efter jag hade kommit hem och sa ok. I gengäld fick jag lova att komma in på kort varsel om de skulle behöva mig. Det är jag dock rätt säker på att inte gör.

Det finns bättre och sämre chefer men den här skulle jag gärna ha som chef för resten av min arbetstid innan pensionen. Han förstår det där med att ge folk en extra uppmuntran ibland även om det inte ryms inom företagets regelverk. Att de är viktigare att få personalen nöjd och glad än att hålla på regler och paragrafer.

Han förstår att det gagnar inte företaget på lång sikt om han tvingar mig att komma till fabriken bara för att sitta av tiden mellan in- och utstämpling

Så jag är alltså ledig en extra dag även denna vecka. Den ska dock förstöras i tvättstugan så alldeles sysslolös är jag ju inte.

Från och med måndag nästa vecka har jag en paragrafryttare till chef i åtta veckor. Honom skulle jag inte ens ha drömt om att fråga om något sådant som R godkände idag. Men så är det ju inte heller något som jag har den minsta rätt att begära av NÅGON chef. Men det är skönt att det fortfarande finns en och annan med hjärtat på rätta stället!

Eftersom jag alltså inte behöver stiga upp i ottesången imorgon så unnade jag mig nyss att slå upp en liten singel malt av märket "Mack". Den tillverkas av svenska Mackmyra och är mycket prisvärd.

De har en annan variant som kallas Mackmyra Brukswhisky. Som kostar en hundring till men enligt min smak är klart sämre än "Mack" för ungefär 300 kronor per flaska. Testa gärna om du gillar att ta en virre ibland!

Ledig alltså och långhelg. Så vad blir det mer än tvättstuga? Tja, åtminstone två rejäla långpromenader i skogen innan måndag morgon. Då börjar mitt arbete i portvakt/reception och telefonväxel. Måndag och tisdag har jag stängning och börjar senare (07;25) så då tänkte jag stiga upp samma tid som annars och köra ett pass i jobbgymmet innan ordinarie arbete. Samma på tisdag men onsdag och torsdag har jag öppningen på morgonen så då får jag försöka orka gå till gymmet efter jobbet istället. 

Snälla ordbrukarna, håll de tummar ni har för att jag klarar det!

Donald Duck... F´låt TRUMP är fortfarande kvar i Vita Huset! Hur är det möjligt???

Av Göran - Söndag 11 juni 09:24

Nejdå, jag ska inte gnälla. Sååå dåligt mår jag inte. Ett lätt tryck inifrån mot pannbenet och lite tröttare än vanligt är det enda straff min kropp gett mig för att jag slog mig lös igår kväll. Märkligt dock att jag är så törstig idag när jag drack så duktigt igår...

Men idag är det vatten som gäller. Min lilla minisemester på en vecka slutar ju nu och från och med imorgon bitti jobbar jag dagtid i nio veckor till innan jag får tillbaka all ledighet jag gått miste om under våren och sommaren.

Midsommarhelgen blir det ju förstås en dag längre helg men annars är det femdagarsveckor som gäller.

Igår kostade jag också på mig nya brallor och eftersom man fick tre för samma pris som två så blev det tre par plus tre kortärmade skjortor, mitt favoritplagg sommartid. Dessutom gjorde jag äntligen slag i saken och köpte mig en ny kamera. Ingen dyr eller märkvärdig men lättskött och lagom stor. Jag är ju inte så avancerad som fotograf att jag behöver lägga flera tusen på en kamera. 1500 gick den här på och jag tror att jag kommer att vara nöjd med den rätt länge. Den fick följa med på båtresan igår och jag använde den ganska flitigt.

Det fina med den moderna tekniken (digitalt, alltså) är ju att man kan ta hur många bilder man vill och sedan radera de som inte blev bra. Förr snålade man för att filmrullen skulle räcka men idag är det ju bara att knäppa så fort man får lust. Lägger ut några båtbilder på festglada fabriksarbetare som jag dock inte frågat om lov, som man kanske bör göra innan man publicerar bilder på andra. Men så länge inte bilderna är komprometterande på något sätt så tror jag att de flesta förlåter.  


 

 

 

 

 

 

Mannen som på bild nr 3 uppifrån står framme vid baren med svart skjorta är den man jag brukar kalla min tama husmekaniker. Sen blandade bilder på lite random folk och så en på allas vår födkrok. Fabriken sedd från havet.

Sist fick det bli en bild av Sundsvalls siluett tagen strax innan vi åter fick fast mark under fötterna.

Städat och trevligt var det hela kvällen. Det tycker jag hedrar oss alla. För under 70- och 80-talen brukade det ofta urarta vid firmafester eller fester ordnade av facket. Ofta utbröt lite spontan boxning och det är ju aldrig roligt när det blir så. Några mår dock förmodligen mycket sämre än jag idag men ingen föll allvarligt ur ramen såvitt jag såg och hörde i alla fall.

Idag är det  tvättstugan som dominerar min tillvaro. Sonen har varit i Spanien och kom hem igår. Och han tycks ha bytt kläder flera gånger per dag för tvättkorgen var smockfull. Första laddningen hänger på tork och maskin nummer två är snart klar. Så det ska hängas så snart jag har svamlat färdigt här.

Har ni vägarna förbi Sundsvall under sommaren så rekommenderas varmt att ta en tur med MS Medvind och gå loss på skärgårdsbuffén som de kallar sitt smörgåsbord. Vad det kostar vet jag inte eftersom facket betalade för oss men särskilt i vackert väder (som vi dock inte hade) är det en trvlig liten tripp.

Därmed tillönskas den lilla skaran ordbrukare en fortsatt skön söndag i slott och koja mellan Trelleborg och Treriksröset. Ha det!


Av Göran - Fredag 9 juni 21:12

Fredag kväll och tanken var att kolla på VM-kvalmatchen mellan Sverige och Frankrike. Men dessvärre var jag bara tvåa på TV;n så jag offrar väl matchen då. Det kommer ju nya matcher hela tiden. Och det är ju just det som är sportfånens livsnerv. Hur hårt man än ramlar i backen efter nesliga förluster så tar det oftast bara någon dag att karska upp sig och se fram emot nästa match, nästa säsong. För DÅ... Då jävlar!!! Då ska de få se, alla de där som dömt ut ens favoritlag.

Svenska herrlandslaget i fotboll håller fortfarande på att lära sig leva utan Zlatan, den kanske störste vi någonsin haft. Med ålderns rätt tackar han ju nej till landslaget numera. Men det finns en hel del sportjournalister som älskar att spekulera kring utopin att Sverige skulle kvala in till nästa VM och om inte "Ibra" kanske skulle ställa upp då.

Personligen har jag förstås en helt annan åsikt i frågan. Vore jag förbundskapten skulle jag inte ens ställa frågan till honom. Har man sagt nej så har man sagt nej! 

Dels ska det förstås respekteras men också med tanke på de spelare som spelat oss dit. För gör Zlatan comeback kommer hela laget och spelsystem och allt att byggas på just honom. Vilket inte vore juste mot de som tagit oss dit!

Det är lite som de där människorna som fortfarande drömmer om att ABBA ska återförenas och göra konserter och spela in skivor. Det hoppas jag djupt och innerligt att de INTE gör.

För att jag är en "Tjalle Tvärvigg"? En "kärring mot strömmen"? 

Nej, därför att jag inser att efter 35 år skulle de helt enkelt aldrig klara av att motsvara folks uppskruvade förväntningar. Att tro att fyra människor som fyllt eller närmar sig sjuttio skulle låta lika bra som när de var 30-35 är ju helt befängt egentligen.

Själv har jag haft min "nya-tag-vecka" där jag påbörjat resan mot bättre form, lägre vikt och mera ork. Varenda dag har jag rört på mig. Och jag vet att bara jag hänger i så kommer konditionen tillbaka så småningom. Än så länge har det handlat om skogspromenader men dessa har förlängts lite för varje dag. Förtfarande får jag stanna och vila och hämta andan ganska många gånger men jag vet att trägen vinner. Om jag bara hänger i så ska jag förbättra värdena på flera olika plan. De byxor jag burit under det senast halvåret (i huvudsak två pat svarta jeans) måste jag ha bälte på mig för att hålla dem kvar. Och från slutet av april har jag dragit åt dem två pinnhål hårdare.

Imorgon ska jag ta en sväng till Birsta och köpa mig ett par nya byxor att bära imorgon kväll då det bär iväg på båtresa med MS Medvind runt Alnön med ett gäng glada arbetskamrater från samma företag när facket bjuder på båtresa med skärgprdsbuffé som det så vackert heter.

Då tänker jag, för en kväll, skita totalt i allt vad träning eller viktminskning heter. Unna mig att både äta och dricka vad jag får lust med. Det kommer att rinna ett antal stora starköl genom min strupe. Annars har jag inte smakat en pilsner sedan påskafton. Och efter imorgon blir de tvärstopp igen.

Men under och kanske före och/eller efter båtresan tänker jag kosta på mig att festa loss. När gjorde jag det senast? Jo, förra året då facket bjöd på samma resa. Så EN gång per år måste man väl få slå sig lös och vara fri och tanklös.

Om det sedan innebär att jag får betala för det på söndag med en viss dos av "krapula" så får jag väl genomlida det också. Det ska bli ganska illa för att jag inte ska tycka att det är värt det.

Min tama husmekaniker har lovat att plocka upp mig en halvtimme innan så jag behöver inte ens åka buss. Han har en kvinnlig arbetskamrat på sitt skiftlag som inte dricker alkohol alls och hon har lovat vara chaufför i hans stora och rymliga bil så vi kommer både till och från båten. Kanske kommer jag ihåg att få med mig kameran och kan lägga ut lite bilder efteråt, det får vi se.

I skogen har jag dock haft den med ett par gånger och tänkte visa up lite hur fint ordnat det är i spåren ovanför mitt hem. Stigarna jag brukar gå är en del av ett spårsystem på säkert 3-4 mil runt södra stadsberget. Så jag har möjlighet att förlänga mina promenader nästan hur långt som helst.

Här syns t.ex den gamla "NTO-stugan" som ursprungligen byggdes av nykterhetsrörelsen. Sedan togs den över av kommunen och var en av ett tjugotal liknande stugor runt staden som var öppna på helgerna på vintern och där skidåkande familjer kunde endera köpa kaffe, smörgåsar, korv eller halstrad sill eller också bara gå in och sitta där och äta medhavd matsäck.

 

Hit gjordes skolutflykter under de tre åren jag gick i lågstadiet. Både under barmarks- och skidsäsong. Och sista veckan före sommarlovet gjorde vi varje år en utflyktsdag hit med hela skolan och spelade brännboll på den stora gräsyta som finns där. Idag har man ordnat med grillplats och ett gammaldags hederligt utedass. Jag rekommenderar dock att brukare tar med eget papper för jag kan inte tänka mig att någon går dit och fyller på...

Bäckar och broar finns det gott om också. Detta är en av dem...

 

Ni kanske ser att det sitter en avlång skylt på trädet bakom så jag tog en bild på närmare håll av den...


 

Inte helt enkelt att läsa texten men om du klickar på bilden så kommer den upp i större format och då ser du att det står "Suckarnas Bro". Någon humoristisk människa har alltså gjort sig besväret att tillverka skylten, bära dit den och hänga upp den i trädet. Vad allt kan inte människor hitta på för att få ha lite roligt?

Vad däremot kommunen eller kanske skidklubben har fixat är små rast- och grillstugor här och där längs spåren. Ganska enkla byggnader men ändå. De fyller ju sin funktion. Och att de används styrks av att i den jag fotgraferade fanns flera tomma korv- och korvbrödsförpackningar samt en ölburk där färgen ännu inte bleknat. Alltså måste den ha kommit dit rätt nyligen.

 

Nu vet ni lite om hur det ser ut runt spåren där jag förhoppningsvis ska traska bort ett och annat kilo under kommande månader. Vackert och fridfullt är det i alla fall trots närhet till både stad, Europaväg och tunga industrier. Allt som hörs är egentligen fågelkvitter och möjligen vindens sus i träden.

Där uppe ägnar jag varken rasister, SD eller Trump en enda tanke. Jag bara njuter av naturens stillhet och tänker snälla och glada tankar.

Man mår bra av skogar. Särskilt av att gå i dem. Och givetvis UTAN hörlurar där man spolar musik genom huvudet. Lyssna på lugnet och tystnaden istället. Lyssna på skogen och stillheten. Och känn hur livet sakta men säkert återvänder i din trötta slitna kropp.

Med det lägger jag ner för idag och önskar mina kära ordbrukare en härlig natt och heög.

Vi ses igen! När andan faller på...


Av Göran - Lördag 3 juni 08:40

Hur ska det gå? Idag åker GIF Sundsvall västerut för att möta våra närmaste grannar i fotbollsallsvenskan. Östersund har tagit fotbolls-Sverige med storm ifjol och i år genom att vara mycket bättre än "experterna" trott. Framför allt är de mycket bättre än expertisen i storstäderna och riksmedia VILL att de ska vara.

Etablissemanget inom fotbollen vill nog helst inte ha några norrlandslag i allsvenskan. De vill ha Solna som seriens nordligaste punkt. Allt som är norr om nationalarenan förknippar de med långa och dyra resor. De vill inte åka hit upp och riskera att kanske till och med förlora. Det har många gjort i Jämtlands fotbollsmetropol, både i år och ifjol.

Matcherna mot grannen förra året slutade med en storseger (här i Sundsvall) och en stor förlust i ÖFK;s egen kula.

Men det som är allra roligast med Östersunds framgångar är att det inte finns något hat mellan de båda norrlandslagen.

I Stockholm finns en otäck rivalitet mellan AIK; Djurgården och i viss mån Hammarby. Där är det hat och stora slagsmål i anslutning till derbymatcherna. Här på Sveriges midja är vi vänner och respekterar varandra. ÖFK;s supporters är en förebild för fotbollsfans över hela landet, tycker jag.

Medan matchen pågår unnar man förstås inte motståndarna några framgångar. Inte så att vi skriker hata-ramsor men då håller båda sidor på de sina. Men så fort den är slut gläds vi åt varandras framgångar mot resten av seriens lag.

Så jag hoppas på fullsatt arena i Östersund, strålande sol samt bra spel och seger för GIF i eftermiddag. Gärna också något mål som är paritet med Noah Sonko-Sundbergs läckra cykelspark i derbyt från förra året i Sundsvall.



Sånt ser man inte ofta. Egentligen är det bara Zlatans fullträff mot England vid invigningen av Friends arena som var ännu snyggare av de mål jag sett. 

Men det behöver inte vara vackert så länge mitt lag gör de mål som krävs för tre poäng. Skitmål räknas, de också!

Lördag med en hel ledig vecka framför mig. Vad ska jag då göra med den? Tja, jag tänkte ta bilen uppför de branta backarna till skidstadion här ovanför och ta med stavarna på en rejäl promenad i skogen. Jag skulle kunna gå även upp dit men då skulle jag vara så trött då jag kom fram att jag nog vände innan jag kom till skogen. Därför tar jag bilen en bit eftersom jag då säkerligen kommer att gå längre totalt än annars. Stegräknaren är jättebra om man vill tävla lite mot sig själv, mot sina egna resultat från dagen innan och tidigare. Få bevis inför sig själv att man ökat dosen motion dag för dag, vecka för vecka.

Lite har jag säkert gått ner också. Har inte vägt mig på rätt länge men brallorna börjar sitta lösare och jag har fått gå in ett hål på bältet för att inte riskera att bli anmäld för sedeslöst beteende om jag tappar dem.

Därmed önskar jag de trogna ordbrukare en trevlig helg med varandra eller var för sig. Njut av försommaren hur den än ser ut för den kommer inte åter förrän nästa år.

Trump sitter kvar och jag kan för mitt lv inte förstå varför!

Av Göran - Torsdag 1 juni 18:59

Undrar nån vad rubriken betyder? Gör då bara tvärtemot vad Sundsvallsdialekten gör med många ord med "U". En äkta inföding här bor inte i Sundsvall utan i "Sönnsvall". Jag gjorde tvärtemot när jag skrev rubriken. Som min ena halvsyster då hon var liten. Ö blev gärna U när hon pratade. Så hon hade nog också sagt "umma futter" p åden tiden. Men så kom hon inte från "Sönnsvall" heller.

Det finns en gammal anekdot om en liten Sundsvallspojke som av fröken i skolan ombads säga några fåglar som började på Ö. Han tänkte en bra stund innan han svarade...

"Örn..., Öggla och..... JAAA! Öndölat!!!"

För att återvända till rubriken så har jag haft just det ett tag. Ömmande fötter, alltså. Delvis beroende på vikten de får lov att bära varje dag men allra mest därför att jag har försummat dem rent förjävligt. Ni vet, den där håglösheten som jag skrev om häromsistens. Den har också fått mig att skjuta upp det där med att ta hand om de delar av min kropp som behövt det. Jo, jag håller mig ren, borstar tänderna och rakar mig ganska regelbundet men med fossingarna har det varit sämre. Förhårdnader på både hälarna och på sidorna framtill bakom stortårna och djupa sprickor som gör att det ofta blivit smärtsamt att trampa golv eller andra underlag.

MEN... man är väl inte sämre karl än att man kan ta sig i kragen och rycka upp sig! Det har jag gjort nu sen ett par dagar tillbaka. En elektrisk fotfil inhandlades för det facila priset av 129 kronor (Tack för det, Lidl!) och den är faktiskt helt suverän. Några sprickor finns fortfarande på hälarna med de är inte alls så djupa som när jag började bearbeta dem. Sedan ett par dagar har jag ägnat en stund åt detta efter middagen. Först Lidl-maskinen och sedan ner med baktassarna i varmt vatten med grönsåpa. Denna kur lärde mig min f.d svärmor och inget mjukar upp som såpvatten. Sedan tar jag den gamla hederliga raspen och filar bort allt löst. Avslutningsvis smörjs fötterna med fotsalva och får glida in i ett par sockar för att inte kladda ner där jag går. Så snart har jag renoverat dem till närapå nyskick! För nu vill jag ju kunna använda dem mycket mer och det är trevligare om det inte gör ont.

Med stegräknarens hjälp vet jag att jag ökat antalet meter jag gått sedan i måndags. Bara på jobbet har jag idag gått nästan 5 km. Så man kan verkligen säga att jag är "på gång!"

En futtig dag återstår av denna arbetsvecka och jag kommer att gå minst lika mycket som idag. Sen är jag ledig i en vecka och då ska jag köra igång med att träna på gymmet på jobbet också. 

Två skandaler har de lokala journalisterna grävt fram också. Den ena handlar om landstingets förra HR-chef som kvitterar ut dryga 60 lax i månaden som fallskärm fast hon fått nytt jobb nån annanstans. Maktens människor förnekar sig inte, minsann!

Den andra är lite mer komplicerad och handlar om att brukare av hemtjänsten i flera kommuner har getts rätten att vägra ta emot hjälp från personal med utländsk bakgrund. Gamla, sjuka och funktionshindrade kan alltså kräva att deras hjälpare ska vara pursvenska. Jag får liksom en dålig smak i munnen av sådant där.

Men ändå upprör det mig inte på samma sätt som andra rasistiska tendenser. För jag kan förstå att om man är åttio-plus och kanske med begynnande demens så är det svårt att acceptera det man inte känner till, inte är van vid.

Jag kan förstå att det kan vara svårt för en sån människa att umgås med folk som kanske pratar dålig svenska. Och om man dessutom inte hör så bra så behövs det inte så mycket brytning för att det ska kännas svårt att förstå. Det behöver inte betyda att den gamle är rasist.

Men för nysvenskarna i personalen känns det säkert kränkande att få höra att tant Gertrud eller farbror Albert inte vill ha dem i sina hem.

Och hur ska man lösa det? Tja, jag är ju ingen expert på området men kanske man kan pröva med att hemtjänsten i möjligaste mån jobbar i par där nysvenskar får jobba med "gammel-svenskar" som hjälper till med det språkliga.

För om man bara kan ta bort den där rädslan hos brukarna så tror jag att de flesta kommer att inse att de utlandsfödda hos hemtjänsten är lika bra/dåliga som sina helsvenska kollegor

Valfrihet i all ära men om den går ut över andra så måste man hitta någon sorts medelväg!

En tidigare arbetskompis berättade att när hans thailändska fru för första gången följde med när han besökte sin gamla mormor på 90 plus blev tanten så förtjust i henne att de knappt kunde gå därifrån. Varför? Jo, för att hans fru tog mormoderns händer i sina och gned och masserade dem hela tiden medan de pratade. I den delen av världen har man andra traditioner och just beröring och närhet är man noga  med. Man har helt enkelt fattat att många gamla och ensamma lider av olika grad av beröringsabstinens. Detta gäller även små barn som man bär nära kroppen så mycket som möjligt. Så att hans mormor älskade när någon masserade hennes händer är egentligen inte svårt att förstå. Närhet och beröring är ju några av våra allra mest grundläggande behov.

Nåja, skandaler finns det gott om! Överallt! Själv tycker jag det är skandal att Donald Trump fortfarande är president i nordliga Amerikat!

Sparken, tack! Nu!

Av Göran - Måndag 29 maj 20:15

Arbetsdagen idag får mig nästan att skämmas. Sällan har företaget fått så lite tillbaka som idag. Hade ett möte inbokat som blev inställt och när jag satte igång med arbetet vid datorn visade det sig att det jag hade kvar att göra bara tog någon timme i anspräk.

Då borde jag förstås ha kontaktat min chef och sagt att jag var sysslolös men... Jodå,  jag ringde honom men han satt kanske i nåt möte eller nåt för svarade gjorde han inte. Och ringde heller inte tillbaka.

Så... då ägnade jag mig åt lite surfing på nätet och planläggning av mitt nya liv. Som startade i morse med att jag faktiskt kom iväg ut och röra på mig en stund innan jobbet. Styrkt i anden av detta tankade jag ner en stegräknare till mobilen. Jag vet nämligen att ett av de sätt som funkat förr att få igång mig själv har varit att tävla lite mot mina egna resultat. För tiotalet år sedan bodde jag i villa och hade en kilometer brant uppförsbacke den sista biten hem. Jag hade också för vana att cykla till och från jobbet under barmarksperioden. På vårarna var det jobbbigt som tusan med backarna på slutet men jag bestämde mig för att för varje dag skulle jag cykla några meter längre än dagen innan. Slutmålet brukade vara att trampa hela vägen hem utan att ändan lämnade sadeln. 

3-4 veckor brukade det ta att nå dit men då var jag ju också 10-15 år yngre än idag.

Steg upp gjorde jag vid fem, klädde på mig och gick ut. Inte så länge och inte så längt men en god början ändå! Sedan ägnade jag en hel del arbetstid åt att läsa in mig på lite nya spännande LCHF-rätter. Plus om effekterna av träning.

Sen undrar jag om inte dottern har varit inne här och läst för ikväll frågade hon om vi inte skulle gå ut och gå. För bara ett par dagar sedan hade jag säkert hittat någon ursäkt för mig själv att säga nej. Men nu sa jag ja och vi traskade en sväng längs strandpromenaden här nedanför. 

Och... ja, jag stannade några gånger och vilade på de träbänkar som någon godhjärtad person ställt upp längs vägen. Men vi gick ändå mer än tre gånger så långt som jag gick själv i morse och utan henne hade det nog inte blivit någon kvällspromenad. Så jag är ganska nöjd med första dagen i resten av mitt liv.

Jag vet att jag kommer att få bita ihop och kämpa fram viljan de första veckorna men bara man kommer över den där första höga tröskeln av motvilja så blir det ju snart motsatsen. Det blir nästan ett begär att komma ut.

Om de blir någon morgonpromenad imorgon får vi se men jag ställer i alla fall väckningen på samma tid. Sedan vet jag att morgondagens arbete innehåller två rundvandringar på fabriken med arbetskamrater från andra skiftlag som jag ska uppdatera i skyddsföreskrifter på två andra avdelningar.

Totalt närmare 5 km promenad. Låt vara att det blir ett antal stopp där man pekar, visar och förklarar men betydligt mer rörligt än idag.

Jag har förresten inte särskilt dåligt samvete för hur jag spenderade min arbetstid idag. För slår jag ut det över de dryga fyrtioett år jag jobbat där så ligger jag på plus, känner jag. Har alltså oftare gett dem lite mer än de egentligen betalar för. Dessutom var det ju inte bara ren nöjessurfing utan kanske har jag lärt mig saker som gör mig piggare, friskare och gladare. Kort sagt - en bättre anställd! Trötta gamla farbröder är väl inte intressanta för en arbetsgivare?

Ingen håller ju heller så mycket koll på vad jag gör och inte gör. Min chef har sitt kontor nästan en kilometer bort och jag sitter i det sista kontoret längst bort i korridoren då det är inte så mycket spring utanför dörren heller.

Och den stora biten av datorjobbet är ju klar och överlämnad till verkschefen för godkännande. Han var väldigt nöjd redan med det i förra veckan. Han trodde ju inte att jag skulle få tiden att räcka när jag började. Det som återstår nu är repetitioner med personalen på min avdelning gällande två andra avdelningars skydds- och säkerhetregler. Onsdag och torsdag har jag två rundvandringar att göra och vecka 24 ytterligare tre inbokade. Vecka 23 är jag ledig och då tänkte jag köra lite hårdare med motionen.

Nöjd med mig själv tillåter jag mig att vara ikväll. Inga hjältedåd precis men om man betänker vilken inbiten soffpotatis jag blivit på sista året så är det i alla fall en god början.

Så håll tummarna, kära ordbrukare, att jag klarar av att bita ihop och kämpa mig över det där första motståndet. Gör jag bara det så kommer resultaten inte att låta vänta på sig.

Slut för idag. Vi hörs! Kanske imorgon, kanske om en vecka eller tre, vi får se!


Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se