Senaste inläggen

Av Göran - Tisdag 18 juli 21:52

Lidl är en intressant matbutik. Förra sommaren dök det upp kängurubiff i deras frysdisk och jag köpte. Och smakade. Det var gott! Riktigt gott, till och med!

För ett par dagar sedan såg jag att de hade kängurubiff igen och tänkte köpa. Men så såg jag att alldeles intill låg förpackningar med strutskött som dessutom var bara hälften så dyrt som känguru per kilo. Så jag köpte mig en förpackning med strutsbiffar. Dessa tillagades idag och åts till middag och det var inte tokigt alls.

Paketet innehöll tre stycken små "biffar" på c:a 100 gram per styck. Jag kryddade med salt och svartpeppar från kvarn (Varför krångla till det i onödan?) och stekte dem några minuter per sida.

Köttet var ganska kompakt - mer likt nöt- eller fläskkött än annan fågel men mycket gott.

Så får du chansen att smaka struts så råder jag dig att ta den. 

På jobbet har jag bytt flickvän. Det vill säga att Annika, som jag jobbat tillsammans med i fyra veckor har gått på semester medan Tanja kommt tillbaka från fyra veckor i hennes barndomsland Finland. Jag brukar skämtsamt kalla dem båda för mina flickvänner eftersom de ju är (eller har åtminstone varit) flickor och jag ser dem som mina vänner.

Ombyte förnöjer, sägs det och visst är det väl så? Att Tanja kom tillbaka betyder ju dessutom att mindre än fyra veckor återstår innan jag får min långa ledighet. Kompensationen för min avstickare till dagtidsarbete.

Den 11;e augusti är min sista dag som dagtidare (såvitt jag vet nu i alla fall) och därefter är jag ledig till den 22/9.

Och eftersom vädret har innehålli stora variationer med omväxlande sol och regn så hoppas jag på en bra svampsäsong när jag väl får ledigt.

Annars... så har jag köpt en ny dator. Men... den behagade haverera innan jag ens fått igång den. Så efter många om och men har jag nu returnerat den till leverantören för byte av moderkort. 

Tack och lov fick jag lov att köpa en begagnad laptop billigt av en gammal kompis och det är på den jag skriver nu medan jag väntar på att få ta min spritt nya burk i bruk.

Ordbrukarna hälsas därmed godnatt med förhoppning om en härlig morgondag. Gör aldrig idag vad du kan skjuta upp till imorgon eller ännu senare!

ANNONS
Av Göran - Söndag 9 juli 20:28

Jorå...s´att...! Söndagen lider mot sitt slut och en ny arbetsvecka börjar imorgon bitti. Dagen har innehållit en del matlagning men nu är kalopsen infryst liksom merparten av den karré jag ugnsstekte på låg värme i förmiddags.

Ingetdera blev dock middagsmat eftersom Stockholmsdottern är i stan. Hon ringde på eftermiddagen och frågade om skjuts till närmsta Willys-butik. När jag plockade upp henne var hon hungrig så jag föreslog att vi skulle äta sushi på stadens bästa sushiresturang innan vi handlade.

Lunch för henne - middag för mig. Samt chansen att få umgås en stund med mitt äldsta barn. Barnet ifråga fyller trettio år nästa lördag och är alltså inte så mycket "barn" längre. Men för en förälder blir de ju aldrig riktigt vuxna och jag förhörde mig noga om allt som hänt i hennes liv sedan vi senast träffades. Hur det går med den tilltänkta pojkvännen och hur det går på jobbet. Märkligt att man har så svårt att släppa taget och inse att de är vuxna nu och klarar sig själva.

Sushi har jag ganska nyss lärt mig uppskatta. Däremot förstår jag inte varför man ska äta med pinnar. Jag menar... har man uppfunnit kniv och gaffel så fattar väl alla att det är överlägset pinnarna så varför i herrans namn ska man lära sig äta som man gjorde i Japan och Kina för flera hundra år sedan? Jag klarar då inte av det och tänker fortsätta att äta med samma sorts "gläfsjärn" som jag alltid gjort eftersom jag uppfattar detta som det civiliserade sättet att käka.

Kanske är jag gammalmodig, kanske är jag ovillig att lära mig nya saker. Men att äta med pinnar har jag testat flera gånger utan att lyckas något vidare och därför väljer jag vårt eget sätt att få i oss maten.

Men sushi är gott! Låt vara att det bara är rå fisk och lite ris men med soya och wasabicreme blir det njutbart. Jag kan till och med få i mig sjögraset och den inlagda ingefäran.

Därmed stänger jag åsiktsfabriken för idag och återgår till att fundera över andra viktigheter. Såsom vattnets betydelse för sjöfarten eller något annat intressant. Sköt om er, kära ordbrukare, för det tänker jag göra!

ANNONS
Av Göran - Söndag 9 juli 09:20

Minnet är bra men kort! Igår gjorde jag en sån där Alzheimer-grej igen. Det händer då och då... 

Medan jag åt middag bläddrade jag i ett sånt där lite flashigare reklamblad där det fanns matrecept. Bland annat på kalops vilket jag omgående blev sugen på. Så jag plockade raskt fram den högrev som legat ett tag i min frys och la den i en skål som jag ställde undan i ett skåp. I akt och mening att den skulle få tina i rumstemperatur tills det blev läggdags och då skulle jag ställa den i kylen.

Därmed var högreven bortglömd. Raderad ur minnet.

Senare på kvällen funderade jag så smått på vad jag skulle hitta på som söndagsmiddag. En tanke poppade upp att jag ju faktiskt hade en fläskkarré i frysen som jag skulle kunna ställa i ugnen på låg temperatur när jag vaknade.

Sagt och gjort - karrén letades fram och ställdes i ugnen som jag betraktar som kattsäker.

Sen... blev det läggdags, natt och morgon. Efter uppstigningen gick jag till frysen för att kanske få någon idé om middagsmat. Tack och lov släppte herr Alzheimer just då greppet om min hjärna och jag mindes karrén.

Just det ja, i ugnen ställde jag väl den. Jodå, där låg den. Och riktigt fin såg den ut. Jag rev en lagom bit aluminumfolie och gned in köttet med salt och peppar samt lite timjan. Paketerade köttet i folie, satte ugnen på 80 grader och skjutsade in paketet.

Då ringde plötsligt ännu en klocka i skallen. Högreven, förihelvete! Tog jag fram den eller gjorde jag inte? Jomen, visst gjorde jag väl det...?

Jajamensan, i ett skåp hittades även den och när den nu ändå var upptinad var de tki lika så gott att ställa sig och skära den i bitar samt skala och hacka lök.

Karrén ska jag skära i tunna skivor och lägga i frysen som portionspaket. Perfekt sommarmat med lite coleslaw eller potatissallad för sonen och dottern. 

Kalopsen går exakt samma öde till mötes. Suveränt att ha på reserv dagar då jag liksom inte har lust att stå vid spisen när jag kommer hem från jobbet. Eller att ta med som lunch när jag saknar andra matlådor i frysen. Ingen skada skedd alltså! Allt kommer till användning, inget slöseri här inte!

Och precis i detta nu når mig doften från den puttrande grytan med kalops och kittlar mina doftsensorer så den får bli dagens middag idag.

Sa jag att herr Alzheimer släppt greppet om min hjärna? 

Det hade han inte, inser jag nu. För jag kom precis på att jag har tillagat en jävla massa mat men inte ätit frukost ännu. Nåja, klockan är inte ens tio så det hinns nog.

Druckit kaffe har jag i alla  fall gjort så det kanske finns hopp ändå. Glömmer jag DET, då är det dags att bli orolig på riktigt! Tror jag ska gå och brygga en kanna till (jag har hört att kaffe ska vara bra för minnet) och lämnar därmed mina ordbrukare åt era egna öden och äventyr!

Av Göran - Torsdag 6 juli 20:26

Mitt "sommarjobb" är et väldigt socialt arbete, man träffar folk hela tiden nästan. Både öga mot öga och via telefon. Och man vill ju självklart försöka att serva dem så bra man kan. Men ibland blir det svårt när man inte lyckas göra sig förstådd. Det kommer ett tjugotal lastbilar per dag för att lasta våra produkter och majoriteten av dem kommer från det vi förr kallade Warzsavapaktländerna. Polackerna dominerar stort men även baltstaterna och Ukraina skickar långtradare till oss. Vi använder bilder för att förklara vår regel att alla måste ha heltäckande klädsel och i de flesta fall går det bra att få dem att förstå. Även om några skakar på huvudet och småskrattar då de går till sina fordon över våra galna påhott att tvinga på dem långbyxor och skjjorta eller jacka innan de släpps in.

Alla har inte det med sig så därför förvarar vi ett antal par byxor, jackor och skjortor för utlåning, Just idag dök det upp en polsk herre som absolut inte var en centimeter högre än 1 ½ meter ovan jord. Han saknade både långärmat och långbent. Han såg ut som en skämtfigur då jag hade gett honom de minsta plagg jag kunde hitta - de var ändå alldeles för stora för den småväxte mannen. 

Men han skrattade nog mest själv då han såg sig i spegeln. När han gick till sin bil såg han ut att tänka att han nu fått något att berätta när han kom hem igen.

Värre var det med estländaren som kom strax före lunch. Längden var väl ungefär medellängd men jag garanterar att han vägde närmare 200 än 100 kg. Våra allra största byxor är stl. 64 och dem fick han på sig men att knäppa ihop dem var bara att glömma. Som tur var kom han ihåg att han hade en skjorta i bilen. Den tog han på sig och den räckte honom till knäna. Och tack vare den syntes det inte att c:a 30 kg mage inte rymdes i brallorna.

Jag tänkte för mig själv att må det inte komma någon som är ännu större än han för då går vi nog bet på att klä på den personen.

Ifjol föreslog jag för han som är chef där jag jobbar nu att de skulle kolla om man kunde köpa in tunna överdragskläder att låna ut istället. I flera storlekar förstås och gärna elastiska så att de passar så många som möjligt. Ingenting har dock hänt sedan dess så imorgon ska jag fråga hur vi ska agera om det skulle dyka upp någon som vi inte har kläder åt. Det kan ju vara bra att veta OM det händer...

Idag började det också dyka upp en ny sorts besökare. Företaget firar 75-årsjubileum i år och planerar flera evenemang för att fira det. Vi anställda bjuds på middag på en bättre resturang i månadsskiftet augusti-september och någon vecka innan är det "Öppet hus" för både anställda med familjer och utomstående. Dessutom anordnas det en lunch för alla pensionärer. Drygt 230 stycken har man lokaliserat och bjudit in, jag stod själv och körde kuverten genom frankeringsmaskinen igår och skickade iväg dem med eftermiddagsposten. Och idag började det dyka upp pigga "gamlingar" som ville anmäla sig. Flera gamla arbetskamrater jag inte sett på åratal. Bland annat en friskus till farbror som snart fyller åttio år. Han kom idrottsklädd för han hade precis kört en sväng på rullskidor (Sådär 3-4 mil)

och ville gärna komma och träffa andra pensionärer. Den mannen är närapå 80 år och spänstigare än många 30-åringar. Han kör Vasaloppet varje år och har gjort sedan 1962!

Så nu förväntar jag mig att det dyker upp fler imorgon som vill lämna in anmälan. Hade gärna deltagit i lunchen som företaget bjuder dem på också. Inte för gratis mat utan för att få en pratstund med farbröder och tanter som man kände förr men kanske inte sett på åratal.

Tränat har jag inte gjort idag men imorgon bitti slipper jag öppningen så då blir det ett morgonpass innan jobbet. Och om tillfälle uppstår ska jag fråga ansvariga om de behöver någon hjälp med värdskapet för pensionärslunchen. Personalfesten i början av september har jag redan anmält mig till och under "Öppet hus" är det redan klart att jag ska jobba som guide åt besökarna.

Klockan är inte ens nio men jag känner att dagen närmar sig sitt slut för mig. Dags att borsta tänderna och krypa i säng så jag är utvilad till gympasset imorgon bitti.

Sov så gott, kära ordbrukare. Vi ses igen. Nånstans, nån gång!


Av Göran - Onsdag 5 juli 21:15

Madame Citroen har varit på sin årliga hälsokontroll och än en gång händer det där som aldrig händer annars. Att fel uppstår under sista dygnen eller t.o.m sista dygnet innan. I förra veckan då jag lämnade in henne för fläkt och bromsar bad jag verkstaden gå igenom all belysning på samma gång. Och i söndags kollade jag för säkerhets skull upp den själv och allt lyste som ska lysa. Men idag hade helt plötsligt inte en utan BÅDA bromsljusen gett upp och endast det extra bromsljuset i bakrutan fungerade.

Normalt sett hade jag frågat om jag inte kunde få åka och köpa och montera lampor men de hade dessutom fått felmeddelanden från bilens dator. Två larm från tändspolen och såna får alltså inte finnas. Så jag åkte till samma verkstad jag anlitade senast och frågade.

-Tja, sa ägaren. Vi måste koppla in den på vår dator och kvittera bort larmen. Sen får du köra några dagar och komma tillbaka. Har larmen då kommit tillbaka så måste vi byta tändspolen annars är det bara att besikta om den.

Jag frågade om det inte borde märkas på hur bilen går om det vore allvarliga fel på en tändspole. Då nickade han och sa att med stor säkerhet är det bara "spök-larm" som bara behöver kvitteras. Så det börde inte ruinera mig att få henne genom besiktningen innan den 4;e augusti. Lamporna är ju en baggis, dem kan till och med jag byta fast jag har felmonterade händer. Sen får jag väl slanta upp nån standardavgift för att koppla upp bilen mot verkstadsdatorn och släcka larmen.

Annars är hon i mycket gott skick, fick jag veta. Ingen rost undertill och inga anmärkningar på styrning eller bromsar. Så jag behåller henne nog ett tag till, tror jag.

Måste skryta lite också eftersom jag tycker att jag börjat veckan bra. Måndag morgon var tanken att jag skulle träna ett pass i jobbgymmet innan jag började jobba. Det sket sig för jag hittade inte nycklarna till skåpet där jag har mina träningskläder och skor tillsammans med blåställ och annat för fabriksarbete.

De dök dock upp frampå dagen på jobbet då jag tog på arbetsjackan för att ställa mig ute och leka polis med entreprenörer och besökare genom att titta i deras bagageutrymmen så att inte stjäl med sig nåt eller för in sprängämnen och alkohol på området.

I fickan på den jackan låg knippan. Ganska logiskt med tanke på att jackan hämtades i just det skåpet i förra veckan och jag la väl ner knippan där på väg tillbaka.

Så igår morse körde jag ett pass före arbetets början kl. 7:24. Idag hade jag öppningen och började före kl. 6 så det kanske vore lite väl tufft att gå och träna då. Så därför åkte jag dit vid halv sex ikväll istället och körde ett hårdare pass än dagen innan. Likadant blir det imorgon, har jag tänkt och på fredag blir det åter ett morgonpass eftersom jag har stängningen då och börjar senare.

Jag är fortfarande kvar i stadiet där jag måste tvinga mig själv att komma iväg och ser fram emot när jag fått in vanan så att det nästan blir ett begär istället. Ännu är jag inte riktigt tillbaka till normalkondition efter vinterns strapatser och sjukdomar men jag ska både dit och förbi! Så det så!

Dessutom har jag klarat att motstå både en chokladask som vi fick av en utländsk chaufför förra veckan och de pinfärska munkar som en entreprenör kom och gav oss igår. Kollegan Annika har en kompis som går på rehab i huset fyra timmar om dagen och tjejerna har fått äta "mina" chokladbitar och munkar också.

Apropå mitt brinnande engagemang från igår ska jag bjuda er på en klassiker från youtube. Titta på det här, alla ni som funderar på att rösta på SD nästa höst! Men även ni andra. Det finns många, många människor som skulle behöva höra detta tal idag. Lika aktuellt som på 60-talet. Snacka om att vara före sin tid...


Mer än trettio år har gått sedan han lämnade oss men det han säger är lika aktuellt idag som då han sa det. Såna här poltiker görs inte längre. Inte sån poltik heller, för den delen!

Av Göran - Tisdag 4 juli 21:26

Tänker ofta på hur vi människor delar upp varandra. Efter poltisk ståndpunkt, efter kroppsbyggnad, efter kön, härkomst eller vilken bil folk kör. Många tycker illa om ett bilmärke och på samma gång ogillar man de som kör det märket eftersom det inte går ihop med ens egna värderingar.

Almedalsevckan pågår i Visby och jag kan inte säga att jag hört eller sett speciellt mycket. Det är liksom det vanliga käbblet om skattesänkningar från högersidan och ökade klyftor från den andra kanten.

Och nog ökar klyftorna alltid! Gå, för Guds skull inte och slit ut er på tunga och monotona jobb för då kan det gå som för Christer.

Honom lärde jag känna från första dagen jag började jobba skiftgång 1976. Vi blev kompisar och har tidvis umgåtts även privat. Vi har varit kolleger som arbetsledare både på samma och varsitt skiftlag. Han har varit min chef och jag har varit hans. Under olika tidsperioder förstås.

Men vänskapen har alltid funnits i botten och han är en av de jag respekterar mest och gillar bäst av alla jag jobbat ihop med genom åren. Igår eftermiddag kom han och hälsade på mig i portvakten då min kollega gått för dagen och jag satt och väntade på att få stänga och gå hem. Det var väldigt lugnt just då så jag hade tid att prata.

Jag blev väldigt glad att se honom. Dels var det nästan ett år sen vi sågs men framför allt var det så förra gången att då kunde han knappt gå. Han använde kryckor för att ta sig fram och hade svåra smärtor.

Christer har alltid varit en slitvarg, en plikttrogen arbetsmyra som satt en ära i att utföra sitt till punkt och pricka. Ingen som avlöst honom på en arbetsuppgift har någonsin behövt rätta till något han ställt till. Tvärtom, löste man av Chirster visste man alltid att allt var ordentligt gjort.

Och vad brukar hända med såna människor? Vad är det som brukar ske med de som aldrig någonsin tar en genväg? 
Just det! Alldeles riktigt, de blir utslitna och får en massa krämpor av sitt slit.

På Christer var det höfterna som tagit slut och då, ifjol, väntade han på operation. Jag minns att jag då sa till honom att inte gå tillbaka till jobbet om han fick sin operation. För jag räknade snabbt ut att de tre år han nu har kvar till 65 säkert skulle räcka för att förstöra även de nya höftlederna.

Igår träffade jag den nya Christer. Som rörde sig obehindrat och dessutom var på strålande humör. Han kom precis från personalavdelningen där han hade skrivit på papper att han lät dem säga upp honom till årsskiftet mot att de betalar hans lön fram till dess utan att han behöver sätta sin fot i fabriken.

Därefter gör han förtida uttag av pensionen och har därmed gjort sitt.

På sätt och vis en solskenshistoria men den fick en lite bitter eftersmak ändå. Christer berättade att medan han väntade på operationen så blev han utförsäkrad hos Försäkringskassan så från januari i år och fram till nu hade han inte fått en enda krona. Som tur var hade han och frun varit kloka nog att skaffa sig ett sparkapital genom åren så klarat sig hade de ju gjort. Men ändå...

Nämnas ska också att Christers sjukdagar på hans 42 år i företaget troligen kan räknas på fingrar och tår på en människa. Aldrig sjuk, aldrig sen till jobbet och betalat skatt troget i mer än fyrtio år.

Men Sverige idag har alltså inte råd att ge honom ersättning fast han var på tok för sjuk för att jobba. Det är viktigare att sänka skatter för miljonärer och öka företagens vinstuttag.

Gnällt på skatter har vi säkert alla gjort genom livet. Men man måste tänka den tanken en bit till. Den som inte just då behöver vård, skola eller omsorg tänker liksom inte på att det kostar pengar utan vill hellre ha några hundra mer i handen varje månad. Skatt har liksom blivit ett fult ord.

Tänk tvärtom!

Tänk så bra det vore om vi kunde se till att INGEN blev utförsäkrad från sjukkassan! Eller utstämplad från A-kassan. När man arbetat ett helt liv med tunga och slitsamma jobb i en skitig fabrik borde man ha samlat ihop skattemedel nog för att vara garanterad försörjning även när kroppen sviker.

På kvällen efteråt såg jag lite av debattprogrammet från Almedalen där en debattör som jag inte minns namnet på talade om att vi sänkt skatter med si och så stor del av BNP;n medan hans motståndare, en professor i historia som förde ett borgerligt resonemang talade om att Sverige har världens högsta skattetryck. De talade om samma sak men hade så totalt olika infallsvinklar och ingen av dem lyssnade på den andra.

På mitt tillfälliga jobb möter jag dagligen lastbilsförare från andra länder och man ser väldigt tydligt på nästan alla att de kommer från ett betydligt fattigare land än Sverige. Det syns på deras kläder men framför allt ser man det på deras tänder. Eller kanske snarare brist på tänder.

De flesta är polacker, estländare eller från Ukraina och även unga män på 25-30 är har ofta fler gluggar än tänder i munnen. Det har börjat bli mer och mer av det även här hos oss. De som inte har råd att regelbundet gå till tandläkare för att sköta om sina tänder blir hela tiden fler.

Jag minns att i mina yngre dagar talade S och V mycket om att man ville genomföra en tandvårdsreform med ett högkostnadsskydd ungefär som i sjukvården. Idag tror jag att fler poltiker vill försämra sjukvårdens villkor än driva fram reformer som ger även de sämst ställa möjligheten att få tandvård regelbundet.

Folkhemmet raseras, sten för sten och bredvid står SD och vill få oss att förstå att om vi bara slänger ut alla muslimer, judar, asiater, afrikaner och andra så får vi tillbaka vårt Sörgården-Sverige från 1950-talet.

De är "inte rasister men..."

Vad är då rasism, undrar jag.

Jag vet ju att väldigt många av deras sympatisörer även vill kasta ut de som adopterats hit som spädbarn. Är man fortfarande inte rasist då?

Nej, jag delar SD;s åsikt såtillvida att jag inte känner igen mitt land. Men sedan uppphör alla likheter. 

Jag vill se ett tolerant Sverige där ALLA ska kunna känna sig trygga. Ett Sverige där vi bryr oss om varandra och då inte bara inom de egna väggarna eller staketen utan även grannarna och de som valt att komma till oss för att få en fristad undan förföljelse och våld. Ska vi inte vara stolta över att så många vill komma till just oss?

Vi behöver alltså MINDRE av "vi-och-de-tänk" - inte mer!!!

Av Göran - Söndag 2 juli 12:05

Juli månads första söndag är här. En av veckans två lediga dagar blir inte ograverat ledig. Tvättkorgen såg ut som en dräktig flodhäst ungefär då jag bar den nerför källartrappan imorse. Nu är dock allt tvättat och jag väntar in torkningen innan jag ska ner och mangla och vika ihop för att sedan bära upp och lägga/hänga in i garderober och lådor.

Lite småmulet ute idag efter tre dagar med strålande sol. Tyvärr har det blåst lite väl mycket för att vara riktigt njutbart att vara lättklädd.

Efter massor av strul har jag så äntligen fungerande luftkonditionering i min bil. Nu är fläkten ersatt med en ny och inte nog med det. Postorderfirman Misterauto i Tyskland gör återköp på den felaktiga fläkt de levererade TROTS att orginalkartong och emballage hade kastats bort av verkstaden. Det är annars ett krav de ställer för att ta emot returer och betala tillbaka pengarna - att reserdelen är obrukad i oskadad förpackning.

Men eftersom det var de själva som skickat en felaktig reservdel så tar de tillbaka den ändå. Jag lär väl få ligga ute med extrakostaden för den nya fläkten en vecka eller tvä men det är det värt. Sååå skönt att få svalka snabbt när bilen stått i gassande sol. 

Sex veckor återstår av mitt sommarvikariat i portvakten och sedan är det minsann min tur att få en rejäl ledighet. Låt vara att den kommer lite väl sent på sommaren men september är ju också en trevlig månad. Särskilt de år då skogarna är fulla med svamp! Det hoppas jag förstås att de ska vara i år när jag nu också har en varmluftsugn att torka dem i.

Alldeles för sent upptäckte jag att Weeping willows hade konsert i Galtström, några mil söder om staden igår. Så det missade jag tyvärr. Men om ett tag kommer Py Bäckman och Janne Baark hit och uppträder i närheten så kanske unnar jag mig att gå dit och lyssna då.

Idag ska jag laga i ordning en fläskfilé jag hade glömt att jag hade men hittade i frysen igår kväll. Troligen med ugnsrostade grönsaker och bea-sås. 

Se där! Än en gång har jag lyckats kräkas fram ett fullständigt onödigt blogginlägg. Som väl knappast gör någon lycklig. Men det får slinka igenom ändå. Ett klent inlägg är också ett inlägg.

Kanske blir det mer spirituellt nästa gång, vi får se! Ha en fortsatt fin söndag, kära ordbrukare! See ya´!

Av Göran - Tisdag 27 juni 21:37

Jamen, fatta! Fattar ni att vi redan är i slutet av juni. Den bästa tiden på året, i mitt tycke, är snart över. Och det utan att vi har fått nämnvärt med sol och värme. Visserligen inte precis kallt heller men det blåser ju småspik varenda dag så man måste liksom klä sig mot det istället.

Jag har åkt buss idag. Första gången i år och jag hoppas att det blir den sista också. Madame stod ju hos bildoktorn imorse så det var bara att hasa sig till hållplatsen i tid. Tror ni bussen kom i tid? Nejdå, "Din Tur" förnekar sig inte. För mig kan de gärna döpa om sig till "Din Otur" för otur är det att tvingas åka med dem.

Men höja priserna kan de minsann! Ifjol vill jag minnas att det kostade 25 kronor hemifrån till jobbet. Idag kostade det 40! En ökning med mer än 50 % alltså.

Men det funkade ju. Imorse.

Efter jobbet skulle jag ta mig till verkstaden på andra sidan stan och frågade chauffören när jag steg på om den bussen passerade min verkstad. Nej, sa han, då ska du åka med tvåan för den går förbi där. Så på terminalen i stan väntade jag in linje 2 och frågade föraren för säkerhets skull om bussen gick förbi OK/Q8 i Skönsberg vilket han sa att den gjorde.

Ganska snart märkte jag att han endera ljugit eller missförstått min fråga. För den bussen kom som närmast 1½ km från min resas mål. När jag insåg det skyndade jag mig att kliva av  för att slippa gå ännu längre.

Så det var med stor tacksamhet jag satte mig i Madame Citroens mjuka famn efter att ha slantat upp dryga tvåtusen.

Och då var inte fläkten bytt. Den jag skickat efter från tyska (billiga) "Misterauto" på i-net passade inte på fästena. 

Så nu har de beställt en ny fläkt åt mig som ska monteras på fredag eftermiddag när jag slutat jobbet.

Bromsarna var dock åtgärdade och hugger inte längre som förut. Dessutom steg min respekt för den verkstaden då det visade sig att bromsoken inte behövde bytas som jag nästan var säker på. Något säger mig att om jag hade lämnat bilen där jag förr brukade laga bilar så hade bromsoken varit i miserabelt skick.

Heder dock åt "Misterauto" som lovat att göra återköp på fläkten som inte passade trots att jag skickade efter grejorna redan i april. Så dem kan jag också rekommendera om ni vill handla billiga reservdelar.

Fredag eftermiddag har jag förhoppningsvis inte bara fungerande bromsar utan även svalka på sommaren och värme på vintern för den gamla fläkten hade inte längre några vingar. Inte konstigt då att det kommer alldeles för lite luft ur utblåsen.

Nu är det snart sängdags för gamla farbröder som jag. Sovmorgon imorgon och på torsdag då jag inte börjar förrän halv åtta. Men åtminstone en av dagarna, helst båda, ska jag köra ett gympass innan jobbet.

Och försöka låta bli att tänka på att vi nu passerat den ljusaste dagen och nu går mot mörkret igen. Men än finns det tid att njuta. Än är det massor kvar av sommaren och med lite tur så kommer det sol och värme också.

Håll tummarna för det, kära ordbrukare! Jag kommer tillbaka. Förr eller senare! Eller kanske både-och...

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se