Senaste inläggen

Av Göran - Fredag 14 dec 21:47

Så har jag då fullgjort min första vecka so (tillfälligtvis?) daggående. Och jag kan ärligt säga att just idag, t.o.m före lunch har jag lärt mig mer än på hela veckan innan. Tre avdelningar hade skickat in s.k plockorder till oss. D.v.s en beställningslista över de förnödenheter som de behöver för att klara helgen. Handskar, verktyg, kaffe och diverse skyddsutrustning som andningsmasker, glasögon, visir och annat.

Jag fick eget ansvar över dessa beställningar och fick själv leta reda på varje enskild artikel och pricka av dem från listorna de skickat till oss. När jag sedan hade fyllt på deras lager av kulspetspennor, skolkrita, hörselproppar och annat så ringde jag upp dem och talade om att deras "låda" var klar för avhämtning.

Bara det arbetet gav sextusen steg på stegräknaren som jag har i telefonen och innan dagen var över hade jag gått nästan åttatusen steg.

Igår var jag på den läkarundersökning som arbetsgivaren krävt av mig och läkaren berättade för mig att jag hade ett blodvärde som en elitidrottare skulle vara stolt över. Det enda värde som inte var helt ok var, som vanligt, mitt blodtryck som var lite högt, som vanligt. Dock inte alarmerande högt men värt att ta på allvar och försöka sänka det.

Efter det inkasserade jag min födelsedagspresent från två av mina barn i form av julbord och revy i Stadshussalongen.

Tomtebloss hette föreställningen som bjöds efter skinka, Janssons frestelse och sillbord och jag skulle kanske närmast likna den vid en kabaré av glada amatörer. Det var inte jättebra men samtidigt är det lätt att ställa för höga krav då man sett så många föreställningar av den klassiska Sundsvallsrevyn med Claes och Berit Grebenö.

Där var det ju alltid full orkester och dansare och hela bibban medan gårdagskvällens föreställning utfördes av 4 personer. Två av varje kön och alla mycket musikaliska.

Men allt måste ju inte vara sådär jätteproffsigt utan även humorn i det lilla har sitt värde. Därför bär jag med mig gårdagskvällen i hjärtat som ett vackert och trevligt minne. Mina två vuxna barn var lite besvikna efteråt och tyckte att det var gubb/tant-varning på flera av numren i föreställningen. Men det spelar ingen roll för mig, jag njöt ändå av att få komma ut bland folk och se något annat än TV, dator och hemmets fyra väggar.

De (mina vuxna barn) hade också pratat ihop sig om julen. Jag trodde väl att det skulle bli jag och sönerna hemma hos mig eftersom äldre dotra ska fira med sin sambos släkt i Sthlm och den yngre med sin sambo här utanför stan.

Men nu ska tydligen yngsta dotterns pojkvän  jobba på julaofton så de tyckte att vi kunde fira jul hos äldste sonen.

Deras mamma skulle också bjudas in liksom lillebror (som bor här med mig) men idag fick jag veta att deras mor inte kommer att vara med. Hon ville inte göra något alls på julafton, enligt yngstingdottern. Så då får det väl bli de tre yngsta och jag då. Jag lär väl hjälpa till med matlagningen. Äldre sonen ville gärna ha min hemlagade Janssons frestelse och mina hemmagjorda köttbullar så då står jag väl för det.

Innan dess ska jag jobba en vecka till. Måndag och fredag, kommande vecka, ska jag vara i portvakten. På måndag för att lära mig den nya telefonväxeln och på fredag för att ersätta en av tjejerna som ville ha semester.

Sen får vi väl se om jag blir kallad till något nytt möte med min skiftledare och personalchefen om min framtid i företaget. Kanske får jag veta hur länge de tänker bestraffa mig för den plåtbit som jag böjde och den mätutrustning som föll i marken utan att skadas. Eller också får jag vänta ett tag till på den informationen, vilket kanske är det mest troliga. De kanske behöver tid på sig för att formulera sin motivering...

Själv känner jag dock, mer och mer, att det handlar mer om en personlig vendetta mot mig. Jag vet ju att jag retade upp personalchefen genom att ifrågasätta varför vi skulle ha rehab-möte när företaget inte tillhandahöll någon sån.

Sedan har jag ju också, i flera år, varit "besvärlig" i min roll som skyddsombud och huvudskyddsombud för min avdelning och det känns inte helt otroligt att jag nu "får igen" lite för det.

Mörkret består men om bara en dryg vecka så vänder det, kära ordbrukare. Då blir dagen åter längre och natten kortare. Och om ungefär två månader så vaknar hoppet och livsandarna igen

Så härda ut i slott och koja i Njutånger, Ödeshög, Remsle och Ärlandsbro. Det kommer en vår! Även om det dröjer ganska länge än...

ANNONS
Av Göran - Måndag 10 dec 20:45

För ett år sedan just idag fyllde jag sextio år. Alltså måste jag ju vara 61 nu då. Det är inte riktigt klokt egentligen! Jag känner mig inte äldre än jag gjorde för 10 eller 20 år sedan.

Men spegeln och prästbetyget säger ju annat så då är jag väl en gammal gubbe då!
Och det är väl inget att fira att man blir en ännu äldre gubbe än dagen innan. Därför har jag inte gjort det heller. Inga blommor, ingen tårta och inga paket. Men jag är lika glad ändå.

För nobelpris har jag ju fått ändå i vanlig ordning. Denna gång består det i att mina barn bjuder ut mig på julbord med efterföljande revy i stadshussalongen på torsdag. Det ser jag fram emot.

Den dagen ska jag också gå på den läkarundersökning som min arbetsgivare har begärt. Synkontrollen gjordes ju förra veckan så nu får vi se vad farbror doktorn hittar. Om jag lyckats få ner mitt blodtryck t.ex

Därför deltog jag med liv och lust i rehabträningen i eftermiddags och körde på så bra att tröjan jag hade på mig fick hängas på tork så jag kan lägga den i tvättkorgen sedan utan att den surnar.

Lilla dotra (hon som "bara" är 25) lyckades med sin uppkörning idag och efter jobbet följde jag med henne för att provköra bilen hon sett ut. En Peugeot 207 av -08 års modell, en väldigt behändig liten bil som dessutom gick alldeles utmärkt. Priset var dessutom nedsatt från 38 000 till 34 900.

Tillbaka på bilfirman visade det sig att säljaren kände igen mig. Han hade sommarjobbat i fabriken för något år sedan och jag känner 3 av hans bröder. När han hörde det sjönk priset omedelbart till 30 000 jämnt så hon slog till och köpte bilen. Nedan syns hon i mörkret framför sin alldeles nyinköpta fransyska.

 

Så glad blir man när man klarat körkortet och bliviit bilägare på samma dag.

Skönt, tycker också jag som nu slipper stiga upp tidigt eller åka och hämta henne från jobbet i Timrå när hon jobbar på tider då inga bussar går.

Skönt är också att jag smärtan i mina axlar börjar ge med sig. Och jag tror att jag hittade botemedlet alldeles själv. I fredags kväll kände jag hur en förkylning började byggas upp bakom näsan. Ni vet, när man liksom känner att... Imorgon när jag vaknar är jag säkert dunderförkyld. Sedan många år vet jag att om jag då proppar i mig rejält med C-vitamin och några vitlöksklyftor så kan jag vända trenden. Men det måste vara innan det bryter ut.

Och det hjälpte. Så jag fortsatte ta C-vitamin och vitlök före sänggåender även lördag och söndag.

Och i morse då jag steg upp kändes även axlarna mycket bättre och jag mindes att jag läst någonstans att vitlök har en inflammationsdämpande verkan. Så jag ger mig tusan på att det är vitlöken som hjälper mig.

Därför fortsätter jag att ta det i några dagar till trots att förkylningskänningarna är borta nu. Billigare medicin måste man nog fan ha frikort på apoteket för att få!

Så ät mer vitlök, kära ordbrukare! Det hjälper mot nästan allt. Och om det inte hjälper så tror jag att man nog måste tratta i sig kopiösa mängder om det ska göra någon skada. Annat än för andedräkt och kroppsodör (om man äter väldigt mycket). Ha det gott tills vi ses igen i Katthammarsvik, Liatorp, Lövstabruk och Harsprånget.

Godnatt Sverige! Var ni än är...

ANNONS
Av Göran - Onsdag 5 dec 20:03

Det är den femte december idag. Fem-i-tolv-rörelsens dag. I år firar de dessutom 30-årsjubileum. Organisationen blidades i Härnösand 1988 av, bland andra, Sara Westin. Året därpå mördades Sara av sin utlandsfödde pojkvän.

Hennes pappa, Stig Wallin, engagerade sig djupt i rörelsen efter mordet på hans dotter och Stig blev även dess ordförande. Femte i tolfte - fem i tolv - ett symboliskt namn som berättar att det börjar bli bråttom att sätta stopp för rasism och främlingsfientliga krafter i Sverige och världen.

Jag är inte medlem av den men det kanske jag borde vara. Deras verksamhet ligger mig i alla fall väldigt varmt om hjärtat. De första åren försökte jag också hitta tid till att delta i manifestationen på stora torget inne i stan men nu var det länge sedan jag var med. Får skärpa mig nästa år.

Stig Wallin träffade jag förstås aldrig men han är en av de där människorna som har min fulla respekt och beundran. Han insåg att det inte var pojkvännens hudfärg, religion eller härkomst som berövat honom hans dotter och kämpade därför emot främlingshatet och rasismen. Och som genom en ödets grymma ironi avled också han själv just den dagen för fem år sedan just idag. Jag hoppas att det brinner många ljus på hans grav just nu.

Ganska stillsam dag annars idag. Enda lilla ansträngningen bestod i att bära ned sommardäcken i källarförrådet. De har legat och "skvalpat" baktill i bilen länge nog nu!

Sonen och jag testade ett ganska nytt hamburgerhak i stan. Bastard Burgers hette det och var förstås mycket dyrare än "Donken", Big Boy, Max och de andra stora kedjorna. Ganska gott dock, särskilt själva burgaren. Ska sträcka mig så långt som att säga att köttet i den var det bästa jag ätit som jag inte tillagat själv. Ändå är det ju bland det enklaste man kan laga. Rulla en boll av högrevsfärs, platta till den och lägg i grillpannan på hög värme. Nymalet salt och svartpeppar från kvarn är allt utöver färsen som behövs. Sedan komponerar man tillbehören som man vill. Personligen gillar jag bäst lite senap, en skiva cheddar som får smälta, lite isbergssallad, färska tomater och rödlök samt lite hamburgerdressing. Bättre blir inte en burgare tycker jag.

Imorgon är sista lediga dagen. På fredag börjar jag på mitt nya (tillfälliga?) jobb i förrådet.

Hur tillfälligt det blir får vi väl se men jag gjorde i alla fall synundersökningen igår. Och det visade sig att höger öga hade blivt ganska mycket sämre plus att mörkerseendet också minskat i effektivitet. Det sistnämnda har jag märkt av själv men om sedan min arbetsgivare ser det som en förmildrande omständighet till mina ytterst grova brott återstår att se. Nya glasögon är beställda och imorgon ska jag ringa dem och be  om en tid för att få prova ut privata också.

Med stor omsorg har jag totat ihop ett system på travet till ikväll (V86 på Åby och Solvalla). 108 kronors insats hoppas jag ska fylla på mina konton innan dagen är över. Gärna med några miljoner i utdelning så jag kan skita i vad min arbetsköpare tycker och vill och istället tåga in på personalchefens kontor och snyta mig i gardinen. Därefter slänga en tusenlapp på hans bord och säga åt honom att köpa nya gardiner. Och sist av allt meddela min omedelbara avgång ur tjänst!

Men chansen att DET händer är väl ungefär lika stor som att en snöboll överlever en timme i helvetet...

Imorgon ska jag försöka komma till skott med att släpa snabeldraken tet varv runt lägenheten. Katten tycks ha ömsat extra mycket ett tag nu och råttorna börjar snart att likna kattungar istället.

Då, kära ordbrukare..., DÅ är det dags att dammsuga!

Sköt om er nu så inte någon annan måste göra det. Eller ännu hellre, sköt om varandra! I slott och koja i Abbekås, Myckelgensjö, Fiskebäckskil och Almunge.

See ya´!

Av Göran - Tisdag 4 dec 08:39

Så har vi då klarat av åtminstone EN av mina hatmånader. November har tackat för sig för den här gången och det är inte utan att man drar en lättnadens suck över detta faktum. December har jag en aning mer fördragsamhet med men vetskapen att både januari och februari lurar runt hörnet förtar ju en del av glädjen som advent och julen ger.

Och december kan inte gärna bli sämre än föregående månad som i vanlig ordning blev en årets sämsta. På flera sätt. Trött och småkrasslig är man ju varje år vid den här tiden men årets november slår de flesta av tidigare rekord. Det återspeglas också tydligt här i bloggen där det inte blev många inlägg alls. Jag har helt enkelt inte haft varken ork, lust eller inspiration. Och då kan man lika gärna låta bli.

Igår morse klev jag av sista natten. SIsta natten på kanske ett bra tag och kanske t.o.m mitt sista nattskift i livet. Jag har råkat ut för/ställt till några små incidenter på senaste tiden på jobbet.

Först transpoterade jag en Europapall med dyr mäturtrustning på mellan min egen och en annan avdelning. Jag kollade noga att den var rätt surrad innan jag tog den på gafflarna och backade nedför utfartsrampen för säkerhets skull. Men ute på asfalten råkade jag köra ner i grop som syntes dåligt och vips låg mätvagnen på marken. Det visade sig att lastpallen gått sönder och att spännbanden därmed förlorat sin sträckning. Utrustningen skadade en aning och man fick byta en kopplingsdosa på den. Men utredningen frikände mig till slut eftersom det var omöjligt för mig att se om trävirket i pallen var skadat.

I början av oktober stod jag med gaffeltrucken i ett utrymme mellan fabrikshallarna och väntade på att de jag servade skulle bli klara så att jag kunde köra bort grejer efter dem. Och när jag skulle åka igen visade det sig att truckens lyftstativ hade yippat framåt så att gaffelspetsarna stötte i golvet. Och just där finns en skarvplåt som täcker en skarv mellan två betongblock. Den körde jag rakt på med påföljd att den revs loss och blev ganska krokig. Antagligen satt jag med högerhanden på spakstället och lutade lite för mycket på just tiltspaken som tippar stativet framåt och bakåt. En del av förklaringen till att detta hände är, enligt mitt synsätt, det faktum att arbetsgivaren ökat arbetsbelastningen för bl.a truckförarna så mycket att man sitter alldeles för länge bakom ratten. För att serva andra människor som inte heller kan ta pauser i den mån man faktiskt behöver. Och vi är ju beroende av varandras arbete så... Vid tiden för denna händelse hade jag suttit i dryga 3½ timme i ett enda sträck bakom ratten så trötthet är absolut en del av förklaringen. Hur länge får yrkeschaufförer jobba utan rast?

Men visst medger jag också att det var klantigt. Har man kört truckar och specialfordon i så många år ska sånt inte behöva ske.

Så i torsdags skulle jag åter frakta mätvagnen mellan avdelningarna. Kollade åter mycket noga att den satt som den skulle och lyfte sedan upp den. Körde MYCKET sakta och försiktigt och backade åter nedför utfartsrampen för att grejerna inte skulle trilla av. Ute var det ju november och klockan var strax efter sju på morgonen, alltså svart som i en kolkällare. Därför märkte jag aldrig att lastpallen hasade framåt p.g.a gropar och gupp o asfalten (vi räknade ut att det var så det måste ha gått till) och framme vid porten in till den andra avdelningen bromsade jag för att se efter så ingen kom från andra hållet. Då tippar hela skiten av truckens gafflar och välter ner på marken framför mig.

Inget fel på lastpallen denna gång och utrustningen skadades inte alls utan var bara att plocka upp och köra vidare.

Men av min chef fick jag senare veta att "det har varit lite för många incidenter med fordon inblandat" kring mig på sistone och därför skulle mitt körtillstånd dras in i väntan på utredning.

Så jag fick parkera trucken och resten av skiftcykeln bara göra såna jobb där man inte behöver köra något på hjul. Fördelen med detta var ju att jag gjorde nästan oförskämt lite nytta för lönen men dagarna kändes ju därför ganska långa och farmför allt trista.

Och fr.o.m fredag ska jag tills vidare byta arbete och jobba på förrådet. Dagtid men åtminstone till att börja med ingen ekonomisk förlust. Sedan ska jag få gå på läkarundersökning för att kolla om det finns några hälsoproblem som kan ställa till det för mig. En synundersökning ska också göras men jag tivlar på att det ger något.

Hur sedan min arbetsgivare resonerar om inget av detta ger dem en förklaring de är nöjda med har jag ingen aning om. Det lär jag väl få veta med tiden... För... det kan väl inte vara så att de passar på att hämnas för allt besvär jag orsakade för dem under alla åren som facklig förtroendeman...? Kräva att de skulle följa lagen t.ex

"Kan di va´så jävvli´a?"

Nej, jag försöker att se positivt på det. Jag slipper nattskiften ett tag med behåller pengarna från dem. Jag ska inte heller jobba vanlig dagtid utan samma antal timnmar som på skift. Vilket gör att om jag är kvar på förrådet efter årsskiftet får jjag 14 dagar ledigt precis som mina ordinarie arbetskamrater.

Jag slipper också den höga ljudnivå i vårt fikarum som uppstår lite då och då när för månnga är inne på samma gång. Vi är det yngsta skiftlaget och många människor (Läs: "Unga män) under 35 har inte riktigt vuxit ifrån det där stojet som jag minns från högstadiet i skolan. Att vi sedan har ett par stycken som är kvar i det där fast de fyllt både 40 och 50 gör inte saken bättre. Framför allt på nätterna kan jag ofta tycka att det där stojet är väldigt jobbigt.

T.om vår chef, som är i trettioårsåldern, kan dras med i det där ibland.

Men jag slipper det nu. Hur långe återstår att se. Jag tror att förrådet passar mig utmärkt annars och skulle gärna jobba där de år jag har kvar om jag inte förlorade så mycket pengar på att lämna skiftgången. Det består av mycket kundhantering vilket jag ju är van vid från arbetet i portvakten. Jag har dessutom ett hyfsat ordningssinne och bra sifferminne vilket säkert också är en fördel. Dessutom jobbar två gamla skolkamrater där. Två¨damer varav den ena var klasskamrat under mina första tre skolår på sextiotalet. Så det blir nog bra.

Som så många gånger förr har jag tvättstugan när jag skriver nåt här. Och det är dags att gå ner och hänga upp skjortor, strumpor, tröjor och dukar samt att köra igång en maskin med lakan så vi får rent i sängarna.

Kommer tillbaka gör jag säkert. Förr eller senare. Det beror på när andan faller på. Den faller liksom inte på lika ofta såhär års...

Men det betyder inte att jag har glömt mina kära ordbrukare i Kaunisvaara, Väckelsång, Dals Långed och Mehedeby. Ha en underbar decembertisdag! Vi ses!


Av Göran - Lördag 24 nov 11:05

November förnekar sig minsann inte! Gråmulet och ruggigt ute men inne finns det hopp ändå. Jag kokade fläskläggen igår och lade ärtorna i blöt över natten så nu puttrar stora grytan på spisen med ärtsoppa för att i någon mån trösta oss i höstmörkret. Längesedan jag gjorde det så det är verkligen dags. Och det är ju inte svårt heller även om det tar tid. 

Soppan ska sedan njutas framför TV;n och Timrå-Rögle i rutan. Unnar mig nog en ostmacka också och lite skånsk senap.

Min mormor ler kanske i sin himmel när hon ser att jag för hennes recept vidare till nästa generation. Kanske har jag lagt ut det här förr eller kanske inte. Spelar ingen roll för jag bjuder på det igen i vilket fall som helst.


Du behöver...

C:a 1½ kg rimmad fläsklägg med ben

1 kg gula ärtor

Vatten

1 stor gul lök (skuren i fyra klyftor)

1 stor gul lök (hackad)

10 korn kryddpeppar

3 lagerblad

1-2 morötter

1 buljongtärning

Salt, vitpeppar, timjan och/eller mejram efter behag


Blötlägg ärtorna i rikligt med kallt vatten i minst 12 timmar. Skölj dem noga under kranen då du slår bort vattnet och plocka bort missfärgade ärtor.

Koka fläskläggen c:a 1 timme per kilo vikt tillsammans med morötterna, den klyftade löken, kryddpepparn och lagerbladen. Ev. längre koktid - den ska släppa lätt från benet.

Lyft upp fläsket och sila av kokspadet men häll inte bort det. Mät upp spadet och slå det över de sköljda ärtorna. Soppan ska ha 3 liter vätska så fyll på med vanligt vatten om kokspadet inte räcker. Lägg ned buljongtärningen, den hackade löken och lägg sedan ner benen. Låt dem koka med tills soppan är klar. Tärna under tiden fläsket.

Soppan ska koka i minst en timme men smaka gärna av så alla ärtorna är mjuka. Lyft ur benet och lägg i det tärnade fläsket. Smaka av med salt och peppar samt timjan och/eller mejram. Låt sedan soppan puttra i några minuter till innan du serverar.

Smaken är olika förstås men jag har aldrig ätit en bättre ärtsoppa.

Och Timrå möter, som sagt, Rögle hemma i eftermiddag. Mina rödvita hjältar har haft det lite tungt ett tag så jag hoppas verkligen att de kan studsa tillbaka idag. Särskilt Rögle är ett av de lag jag tror vi kan få kriga med om platserna i tabelllens nedre del i vinter. Extra viktigt att vinna mot de lagen även om varje poäng räknas.

Men jag var ju, för all del, beredd på att vi skulle få slåss på nedre halvan av tabellen, nykomlingar som vi är. Tycker ändå att man gjort det ganska bra så här långt. Det är inte många gånger vi blivit utspelade utan även vid förlusterna har vi oftast varit med i matchen ända till slutsignalen.

Jag tror t.o.m att jag ska ta mitt gamla knep till hedsers för att hjälpa laget. För x antal år sedan var det så att om jag eldade i öppna spisen under matcherna så brukade Timrå vinna. Så lita på att det blir en brasa idag!

Och... Ni vet väl att det var för att lättare härda ut i vintermörkret som vår herre gav oss hockeyn! Undrar jjust om han inte hade samma tanke med ärtsoppa...?

Av Göran - Fredag 23 nov 23:34

Drygt halva min fjorton dagars ledighet har gått men själv står jag kvar och stampar på samma fläck. Liksom politikerna i vårt land. Tiden går men ännu har ingen regering kunnat bildas. 

Visst, jag fattar att S helst inte vill regera med L och C. Men om man utger sig för att vilja vara de som tar ansvar för Sverige så måste man kanske försöka se möjligheterna istället för hindren.

Som det ser ut just nu så vill Kristersson gärna regera med vilken konstellation som helst. Hade M+KD+SD räckt för att få riksdagsmajoritet hade vi nog redan haft en regering. Så maktkåta är nog tyvärr både M och KD.

Men nu ser det mer ut som om Kristersson driver Annie Lööf och Major Björklund i armarna på Stefan Löfvén.

Och i så fall så kan vi juj snabbt dödförlara blockpolitiken så som vi känner den. För väljer C och L att samarbeta med ärkefienden S och även med MP så ter det sig självklart att M måste hitta nya lekkamrater.

KD har redan sällat sig dit och SD kommer nog. de med, bara Kristersson viftar med ministerposter.

Därför är det, i min värld, att föredra att S och MP hitar samarbete med de tidigare mittenpartierna, L och C.

Majoren har ju redan öppnat upp för den sortens samarbete och C är ju ett folkrörelseparti precis som S så nog borde de väl kunna komma överens.

Oavsett hur det slutar så tror jag att mina förslag är väl så bra som ett extraval. Ett sådant kan ge en än mer otydlig riksdagsmajoritet och tvinga fram än mer oheliga allianser.

Längst inne i hjärtat är jag väl fortfarande någon slags socialist och därför hoppas jag att S och V får åtminstone någon sortrs makt när regeringsbildandet är klart.

Samtidigt gnager en röst inom mig som säger att om SD fått nästan en femtedel av rösterna i ett riksdagsval så kanske man måste låta dem komma till tals också, oavsett vad man tycker om dem för övrigt.

Nej, jag hoppas att Sverige och resten av världen vaknar upp och inser sitt ansvar för mänskligheten i stort. För de människor som tvingas fly för sina liv och söker en fristad här hos oss.

Det är inte invandringen som sådan som är problemet utan vår oförmåga att ta emot och integrerar de invandrare som kommer hit. Tittar vi tillbaka på de som kommit under de senaste tio åren så finna ju massor som startat egna företag och därmed gett arbete åt både sig själva och andra.

Timrå IK förlorade hemma igår mot ett klart vassare Skellefteå. Imorgon står Rögle BK för motståndet i NHK Arena och jag hoppas verkligenm att TIK tar tre poäng efterfsom jag tror att Rögle kan vara ett av de lag vi ska ha bakom oss framåt våren.

Idag har det, förreseten, kommit ett betänkande/förslag, från den utredning som tillsattes för att avgöra hur kvalspel och annat ska se ut mellan SHL och Hockeyallsvenskan. Jag gillar tankenb att lag 13-14 ska kvalao om vilka som åker ur. Tycker att sista laget i en serie SKA åka ur liksom att seriesegraren i divisionen under ska gå upp till nästa nivå. Riktigt så var kanske inte förslaget formulerat men betydligt vettigare än förut i alla fall.

Därmed låter jag pennan vila tills vidare. November som det är... Kanske återkommer inspirationen och skrivlusten när ljuset kommer tillbaka. Ta hand om er, kära ordbrukare!

Av Göran - Torsdag 15 nov 21:59

Det känns som en sån dag idag! One of those days. D.v.s en sån där dag som aldrig riktigt blir nån dag. Mest på grund av att jag gick av sista natten imorse. Men nu är jag ledig i två veckor så då vore det väl f-n om jag inte skulle hinna "gå till mig" innan det åter blir dags för arbete.

3½ timmes sömn var allt jag lyckades få i förmiddags. Gick sedan som en zombie ungefär genom eftermiddagen och orkade inte ens vara kreativ nog för att hitta på någon läcker middagsmat.

Sådana dagar kan det bli hämtmat (pizza eller asiatiskt) om finanserna ser bra ut men idag fick det bli pyttipanna från påse ur frysen med rödbetor och stekt ägg. Helt ok, för all del och lättlagat är det ju så att det räcker.

Förhoppningsvis så återvänder andarna till min kropp efter en natts god sömn eller två. Då kanske jag också blir lite mer kreativ i köket. 

Förutsättningarna blev ju inte sämre av att Timrå IK äntligen vann en match igen ikväll. Mora var på besök i NHK arena och fick vända hem till Dalarna utan poäng. Timrå har fyllt på sin spelartrupp sedan serien startade och det senaste tillskottet Johannes Salomonsson var isens bäste denna kväll. Känns lovande inför fortsättningen.

Mina onda axlar värker fortfarande fast nog känns det som om sjukgymnastens tips om behnadling gör nytta även om det går förtvivlat sakta.

Imorse på jobbet, strax innan hemgång, dök en gammal bekant upp som jag jobbade ihop med för sådär 30 år sedan och han frågade hur jag mådde. Jotack, sa jag, båda knäna värker liksom bägge axlarna så det är ju en jävla tur att man har bara en rygg för den gör ont, den med. Därför är det ju tur att man inte har två ryggar också.

Fast just nu känns det ok både i knän, axlar och rygg tack vare Herr Speyburn som dövat det värsta. Whisky är alltså bra för mångahanda krämpor och om det inte hjälper så blir det ju i alla fall f-n så mycket roligare att vara sjuk.

Måhända får jag betala priset för det imorgon förmiddag i form av huvudvärk och annat men då får jag väl bjuda på det, i så fall. Just nu känns det i alla fall ganska okej!

Därmed ska jag sluta svamla och gå för att slå igång eltandborsten en stund. De trogna ordbrukarna tillönskas därmed en angenäm fortsatt kväll och natt tillsammans eller var för sig i Akalla, Rydaholm, Parteboda och Karlholmsbruk.

Fånga dagen - Annars gör nån annan det!

Av Göran - Onsdag 7 nov 20:47

Jag har varit tyst ett slag. Haft lite bloggtorka. Några dagar då jag börjat på inlägg men blivit avbruten och tvingats iväg på annat eller helt enkelt tröttnat på mina egna ord och kasserat utkasten. För skrivit har jag gjort flera gånger.

Bara att konstatera att jag, precis som Timrå IK, hamnat i en formsvacka. Och det är väl ganska meningslöst att kräkas fram inlägg "bara-för-att".

Kanske hamnar även detta försök i papperskorgen, vi får se.

Inte är det heller ett dugg konstigt att jag känner mig låg och allmänt oinspirerad. Kan man annat med en sådan arbetsgivare. Det råder anställningsstopp och såväl ekonomichefen som inköpschefen, IT-chefen, chefen för utvecklingsavdelningen har slutat liksom den avdelningschef som jag hade störst respekt för. Deras chefsposter ersätts nu av personalchefen och den tidigare chefen för vad man kallar "ständiga förbättringar". Två man chefar alltså för sex avdelningar och då är ingen av dem ens speciellt kompetent!

Men man klarar fortfarande av att sätta rejäla käppar i hjulen för oss som arbetar på golvet. Orkar fortfarande med att skapa kaos genom idiotiska förändringar och framför allt genom att lägga på oss mer arbete.

Nästan så man hoppas att Trumps sanktioner slår igenom fullt ut om en vecka och företaget tvingas stänga ner produktionen. I så fall, har man sagt, så ska den stängas på ett sådant sätt att det blir hyfsat lätt att starta upp den igen. Vad det sedan innebär för oss vet jag inte säkert men en arbetskamrat påstår envist att de är tvungna att permiottera oss med full lön i väntan på uppstart. Och det skulle jag inte alls ha något emot som det känns nu.

Om de däremot säger upp oss så är det ju A-kassan som gäller och då blir det hårt.

Men... Om man ska köra igång produktionen igen efter x antal månader så behöver de vår kompetens och uppsagda människor söker ju jobb och många får säkert också. Då blir det svårt för min arbetsgivare att rekrytera. Eftersom vi är den enda fabriken i sitt slag i landet så växer inte kompetensen på träd direkt. Och det är väl vad som talar för att vi får gå hem med lön åtminstone för en tid.

En annan anledning till att jag känner mig stukad och deppig är ju namnet på månaden; November!

Satans förbannade jävla fucking skit-november! En av årets absolut värsta månader i min bok. Mörkt och blött och vilken dag som helst kan snöhelvetet vara över oss också.

Därför tröstade jag mig (och sonen) med mat idag. Rimmad fläsklägg med hemlagat rotmos är bland det godaste jag vet och det lagade jag till middag idag. NÅT roligt måste man väl få ha!

Har skrivit förr om krönikören och författaren Torsten Ehrenmark som lär ha sagt att "All glädje utan rotmos är konstlad glädje". Vet inte om jag håller med helt och hållet men nog förgyllde rotmoset min onsdag i alla fall.

Nu väntar jag bara på att hästarna ska springa färdigt på Åby och Solvalla i veckans V86-tävlingar samt att (förstås) rätt hästar är först över mållinjen i alla loppen. SKulle dessa åtta rätt sedan inbringa några vackra miljoner på mitt konto så får väl Trump göra som han vill. Då skiter jag i det och spontanpensionerar mig själv med omedelbar verkan.

Från bloggen tvivlar jag dock på att jag kommer att pensionera mig helt så länge jag lever och andas. Så ert hopp, kära ordbrukare i slott och koja, får väl stå till att det kanske inte blir så många år till.

Eller så låter ni helt enkelt bli att läsa! Vi lever ju ännu i ett någorlunda fritt land!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se