Senaste inläggen

Av Göran - Måndag 23 april 20:38

Hockeysäsongen är nästan över här i Sverige. Bara VM i Danmark kvar nu efter att Växjö pulvriserat Skellefteå i SM-finalen och bärgat klubbens andra svenska mästerskapsguld på 5 år. Jag såg inte alla finalmatcherna men got och väl tillräckligt för att fyllas av beundran över smålänningarnas sätt att spela hockey.

Nu har de ju norrland och Timrå att tacka för en del av framgången efter Elias Petterssons framfart både i serie- och slutspel. Förra vintern bildade han fruktat radarpar i Timrå IK med Jonathan Dahlén och denna vinte har båda tagit sjumilakliv på sina utvecklingskurvor.

Och därför är det också sååå synd att vi inte får se dem tillsammans i VM i Danmark i maj. Elias är, av någon underlig anledning inte uttagen ännu men det skulle förvåna mig mycket om han inte är given i den slutgiltiga VM-truppen. Och om jag vore Rickard Grönborg (svensk förbundskapten) skulle jag ha drömt våta drömmar om ELias tillsammans med radarpartnern från tiden i Timrå, Jonte Dahlén.

Men jonathan tillhör Vancouver Canaucks organisation och de bestämde att Jonte skulle åka till Nordamerika och spela AHL-sluspel istället för att få chansen i svenska landslaget. Så chansen är liten att det blir av. Inte i år i alla fall.

Däremot kommer de säkerligen att förenas i NHL efter sommaren eftersom båda är tingade av Vancouver.

Då är det ju tur att vi har "silly season", i brist på bataljer på isarna runt om i landet. Den tid på året då journalister och supportrar spekulerar skallen av sig i förhoppningen om klassvärvningar till favoritlaget.

Timrå har redan tappat två spelare som jag gärna sett vara kvar. Didrik Strömberg och Johan Johnsson har båda gått till Jönköping och HV71. Ryktena säger också att målvaktshjälten Henrik Haukeland kommer att lämna för spel i Finland. Tråkigt, det också.

Men kulturbärarna Anton Wedin och Jeremy Boyce stannar. Och Mattias Guter ansluter från Karlskrona, den spelare i KHK som jag tyckte var bäst under play-off-serien mot just Timrå.

Idag har man dessutom gjort klart att sportchefen med fingertoppskänslan, Kent "Nubben" Norberg blir kvar i minst tre år till. Och jag litar på att han kommer att bygga ihop ett slagkraftigt lag innan det drar igång igen i höst. Och det kommer att vara spännande och intressant ända tills lagbygget är klart!

Första arbetsdagen av fyra är avklarad, tre återstår. Och det är med suck och stön man släpar sig dit just nu. Vi är, i och för sig, ganska vana vid idiotiska påhitt som daggående tjänstemän och chefer kommer med men den detaljstyrning de håller på med nu kan driva även den lugnaste arbetaren till vansinne.

Alla som kan aldrig så lite om psykologi och hur människor i grupp fungerar vet att det är ytterst viktigt att man har åtminstone något lite inflytande över sin arbetssituation. Kan styra planering och genomförande någorlunda självständigt. Men våra scheman styr oss idag in i minsta detalj. En arbetskompis frågade imorse vår chef varför det inte står angivet några klockslag när det är tillåtet att gå och pinka. Chefen skrattade förstås och sa att "det får du självklart avgöra själv efter behov.

Men det är ju faktiskt inte så jävla självklart! Styr de över allt annat så är det väl bara en tidsfråga. Det känns som om det är nästa naturliga steg att ta på den väg man stakat ut.

Den 3/5 ska vi ha ett extra möte med skyddsombuden och cheferna för att försöka hitta vägarna att samarbeta kring det de redan bestämt om skyddskommittéens arbete. Då ska jag fråga vem som gjort konsekvensanalysen på den här organisationsförändringen (jag VET nämligen att ingen gjort en sån) som företagets egen policy kräver. Plus vilka skyddsombud som deltagit i planläggningen av den (vet jag också att INGEN har gjort).  Det sistnämnda är de nämligen skyldiga att göra enligt lag - att låta skyddsombuden delta i alla större förändringar av verksamheten.

Får jag då inte jävligt bra svar så kommer jag att på stående fot lämna mina förtroendeuppdrag i protest. Och därefter göra mitt bästa för att ställa företaget inför arbetsdomstolen.

Det får liksom vara nog nu! Ny VD och ny personalchef håller på att ställa allt på huvudet som vi kämpat för i så många år. Dags att någon sätter ner foten och jag kommer inte att tveka.

Men... bitter??? Näää, hur kan du tro det?

ANNONS
Av Göran - Söndag 22 april 22:07

Verkar som om ordningen är återställd - idag är det 27 personer som beökt min lilla blogg. En helt ok siffra i vardagslag men efter gårdagens nästan trehundra beökare undrar man ju lite varför plötsligt såååå många ville läsa mina ord.

I bloggens backspegel ser jag att jag skrev om just det den här dagen för ett år sedan. För fyra år sedan skrev jag ett av de inlägg jag kanske är allra mest nöjd med. Under rubriken; "Den tursamma generationen" fick jag till ett av de inlägg som jag kanske är allra mest belåten över.

Med tanke på hur många riktiga skitinlägg jag har producerat så måste jag väl få glädjas åt det fåtal som blivit någorlunda bra. Dit hör "Den tursamma generationen" om singelfarsan själv får välja.

Imorgon är det arbetsdag igen och jag måste försöka foga mig i arbetsgivarens detaljstyrda schema. Hur det går får vi väl se men jag ska göra mitt bästa. Vi ses igen när andan faller på...

ANNONS
Av Göran - Lördag 21 april 21:26

Nu kanske det äntligen blir lite ordning på den här bloggen. Jag har idag, nämligen, fått tummen ur och installerat mitt alldeles nya trådlösa tangentbord med tillhörande mus. Jag har sååå länge varit såååå irriterad på det gamla. Och du som läser regelbundet här vet ju hur mycket onödigt som DET tangentbordet har åstadkommit. Det var orginalet, det som följde med i "paketet" när datorn inköptes och rent löjligt litet. Nu har jag ett som är mycket större och som jag redan nu gillar mycket bättre. Att det dessutom är trådlöst gör inte saken sämre. Alla tangenterna går lätt och inte en enda är utnött utan man ser tydligt både a, s och n som annars slits ganska snabbt.

Jag avstår dock ifrån att försöka porträttera bortgångne artisten Avicci. Mest för att jag kan för lite. Nog har jag hört hans allra största hits men han tillhörde mer mina barns favoriter än mina. Givetvis är det tragiskt när en 28-åring lämnar jordelivet, oavsett orsaken. Och oavsett om det är en kändis eller inte. Det känns som slöseri när det finns så många som ligger och bara väntar på sina sista andetag. Han borde ju ha haft minst femtio år kvar.

Funderade ett tag imorse på att lägga ut min V75-rad igen men det blev liksom inte av. VIlket i sig var en välgärning mot mina ordbrukare eftersom den inte ens inbringade satsade 120 kr tillbaka. Ett antal rader med fem rätt gav mig knappa femtiolappen i utdelning och det är ju såklart bättre än ingenting. Men det skulle vara roligt att någon gång få dela med sig av ett system som gav åtminstone några tusenlappar. Utifall någon skulle vilja kopiera min rad.

De senaste dagarna har det blåst småsspik här på Sveriges midja och detta har verkligen gynnat snösmältningen.

I onsdags kväll hade jag en snödriva framför bilens parkering som säkerligen var 120-130 cm ovan jord. Idag är den reducerad till en knapp decimeter tack vare sol och blåst. På södra sidan om huset tittar grågrön gräsmatta fram och imorgon ska jag gå ut och titta om mina krokusar kommit upp. Jag kallar dem mina eftersom de växer rakt nedanför min balkong.

Antagligen har någon tidigare hyresgäst stoppat ner lökar där och de har kommit upp varje vår sedan 2011 då jag var nyinflyttad. Tänk, jag har redan bott här i dryga sju år! Skulle jag bo kvar i tre år till blir det mitt längsta stopp på samma ställe någonsin. Och... varför inte? Jag trivs ju rätt bra även om vissa saker kunde vara bättre.

Och i nuläget tycks ju ingen av mina "gökungar" vara på väg ut heller så tills vidare blir jag kvar.

Imorgon ska vi köra hit det sista av yngstingens grejor så hans mor får rummet tömt innan hon själv flyttar. Och i den bästa av världar hinner vi det innan GIF-matchen (bortamatch mot nykomlingen Dalkurd) börjar vid 15-tiden.

Sen är det måndag och arbetsdag igen. På onsdag kan min tillvaro komma att förändras ganska radikalt men jag berättar om det OM det händer. (Har med arbete och arbetstider att göra.)

Våren är i alla fall igång nu. Snön har smält oerhört fort sista dagarna tack vare gynnsamt väder och jag börjar nästan tro att vi kan ha barmark till första maj.

Det gäller dock INTE Sundsvalls senaste turistattraktion - "Nackstafjället". D.v.s den snötipp som man skapat i stadsdelen Nacksta vid västra utfarten från stan av vinterns extrema snömassor. Försökte knycka någon bild eller länka till den men jag lyckades inte så ni får väl googla efter Nackstafjället (som folkhumorn har döpt snöhögen till) om ni är intresserade. 

DEN snöhögen lär säkert finnas kvar till midsommar och ett tag till också. Stenhårt packad av lastbilar som kört upp till toppen för att tippa och dessutom blandad med grus som isolerar bort värmen.

Kanske man kunde skylta upp vägen dit och ta betalt i sommar för att låta folk gå dit och rulla sig i snön under de värsta värmeböljorna. Snöbollskrig för turister för 50 kr per person. Eller nåt...

Så till dagens stora mysterium...

Jag kollar inte min statistik över besökare så ofta. Men idag råkade jag klicka där och fick något av en chock. Jag har, för det mesta, 15-25 besökare och ibland ännu mindre. Och det är ok. Jag är nöjd ändå.

Men idag säger statistiken att jag helt plötsligt haft 294 stycken! Hur går det till?

Jamen, självklart är alla välkomna men... Två-fucking-hundra-jävla-nittiofyra människor har tittat in på MIN blygsamma lilla blogg!!!

294!

294!!!

Jag sa, TVÅHUNDRANITTIOFYRA!

Det är ju hur mycket som helst! Vadan detta?

Kanske är det någon slumpgenerator på bloggplatsens stora högkvarter som hängt sig och råkat skicka ALLA som slumpar just till mig. För jag tänker inte låta framgången stiga mig åt huvudet och inbilla mig att alla dessa 294 VILLE just till mig. Nej, tillbaka ner på jorden och minns Jante! Jag ska inte tro att jag är något.

Det tror jag ju inte heller. Jag VET att jag är något - nämligen TRÖTT.

Så därför säger jag godnatt nu! Sov gott och vakna torrt i Fjärdhundra, Simlångsdalen, Vavd och Gånghester. Vi ses!





Av Göran - Lördag 14 april 18:47


"Early in the morning

Factory whistle blows

Man rises from bed and puts on his clothes

Man takes his lunch and walks out in the morning light

The work, the working, just the working life..."


Så börjar den. Bruce Springsteens "Factory", en väldigt målande beskrivning av hur livet kan se ut för folk som får ihop till grötsaltet genom arbete på nån skitig fabrik. Av olika anledningar ligger den mig väldigt varmt om hjärtat. Mest för att jag känner igen mig i den. Det är lätt för mig att identifiera mig med mannen han sjunger om (Han sjunger om sin egen farsa). Han hittar stämningarna exakt och uppgivenheten man känner ibland inför makten. Makten som styr oss på våra arbeten, makten som styr oss i samhället för övrigt. Den fortsätter...


"Through the mansions of fear, through the mansions of pain

Seeing my daddy walking through them factory gates in the rain"


Och i just denna liverversion ser det ut som om han vet exakt hur det känns att stiga upp och gå till ett skitjobb en gråmulen morgon i november till exempel. Och värre blir det...


"End of the day

Factory whistle cries

Man walks thruogh those gates with big tears in hos eyes.."


Så startar vers 2 och samma känsla är kvar. Ett mästerverk om ni frågar mig. Lite som att läsa Vilhelm Moberg eller Fogelström.

Den spelades på radio i eftermiddag strax innan jag avslutade mina arbetsuppgifter för dagen och jag började nästan undra om Springsteen frågat någon som jobbar där jag jobbar innan han skrev den. För den är en klockren beskrivning av hur det känns ibland. "The work, the working, just the working life..."

Ännu mer klockren är nedanstående text som en av mina kvinnliga arbetskamrater delade med sig av idag. Den som skrivit detta MÅSTE vara anställd av samma arbetsgivare som jag. Trodde jag. Men det var inte så...

 


Jag har mailat ut det till mina kolleger bland skyddsombuden samt några till. Kanske borde tipsa företagsledningen att lägga in den i sin personalpolicy. Så att den blir mer lik verligheten. För där står idag bara en massa vackra ord som ingen efterlever!

Är det konstigt då om man blir lite bitter? Då man måste gå till ett sånt jobb fast det är lördag, strålande sol och blå himmel ute! Tur att vi har humorn i behåll i alla fall! Och varandra. Vad gjorde man utan arbetskamraterna?

Nåja, bara två nattskift kvar nu innan friveckan. Sovmorgon imorgon så man kanske ska unna sig ett glas vin och glömma eländet för en stund. Låtsas att man sitter på nån spansk, italiensk eller kanske grekisk uteservering en ljummen kväll i trevligt sällskap med gott att äta och dricka och ljuv musik som hörs från någonstans.

Ja, jag tror tamejtusan att det är det enda vettiga att göra just nu. Ha en fortsatt trevlig lördagkväll och helg kära ordbrukare i slott och koja, land och rike runt! Ska försöka vara midre bitter nästa gång!

Av Göran - Fredag 13 april 21:35

Fredag kväll för dig - måndag eftermiddag för mig! Jamen, lite så är det väl. Jag började jobba efter frivecka imorse, alltså är det typ måndag för mig.

Ännu en dag med ledningens detaljerade schema och jag kan lova att det är fiasko rakt igenom. Det enda vi är riktigt noga med är vilka klockslag det står "rast" eller "lunch" i schemat. Jo, det är sant - vi som aldrig någonsin kunnat veta säkert när vi får tid att äta vår mat ska helt plötsligt käka på fasta tider.

På gott och ont, kanske. För kroppen mår väl egentligen bäst av att ha fasta rutiner. Men det har vi ju inte ändå FAST vi har detaljerade scheman att följa. Vilken tid man får äta avgörs av vilken arbetsuppgift man är schemalagd på.

Själv har jag gjort tusen andra saker än vad jag skulle eftersom en annan avdelning misslyckades med att förse oss med vad vi behövde för att utföra ordinarie jobb.

Och där har förstås företaget tagit en liten seger för innan schemaläggningen hände det att man fick sitta i timmar och vänta på vad man behövde för att göra sitt jobb. Men nu har de kommit på att då kan vi ju göra annat. Som att städa med skyffel och piassava eller måla väggar eller städa källaren.

När arbetsdagen ar över blev det en sväng till Willys och sedan hem för att se GIF Sundsvall ta sig an Malmö FF på hemmaplan. Matchen slutade 2-2 efter en hel del dramatik i andra halvlek.

GIF har alltås inte förlorat ännu i årets allsvenska. Men de har inte vunnit heller. För det här var andra raka matchen med oavgjort resultat. Och sett till hela matchbilden ska kanske GIF vara nöjda med det. För även om svenska mästarna inte imponerade så syntes det ändå att de har ett lag av betydigt högre kvalitet än Giffarna.

Dock fick jag mig en tankeställare om vilken nivå GIF egentligen håller i år. Expertisen har ju sagt sitt och placerat oss toksist i årets allsvenska. Men jag tyckte mig se kvaliteter jag inte riktigt vågat hoppas på i försnacket.

Nåja, det var andra matchen för i år och man kanske ska akta sig för att dra för stora växlar på den. Det lär visa sig men minns till hösten att jag sa i april att David Batanero skulle vara ett namn man säger med aktning innan året är slut. 

Nej, hörni, imorgon är också en dag. En arbetsdag. Så jag får väl se till att komma i horisontalt läge och lägga igen ögonen så jag orkar följa schemat även då, Vi ses!

Av Göran - Onsdag 11 april 21:52

Äntligen verkar det som om vintern är på väg att få ge sig. Körde till stan förut idag och framför grannhuset, på södra sidan om det, börjar faktiskt gräset att titta fram. Ännu gråbrunt förstås men ändå! Snödrivorna däremot ligger antagligen kvar ända in i maj, skulle jag tro.

Vaken måste jag vara c:a 1½ timme till eftersom dottern slutar jobbet kl.23 och jag har lovat att hämta henne. Så det fick bli en kopp kaffe för en stund sen för att pigga upp mig lite. Trots att jag nästan aldrig dricker kaffe på kvällen.

Imorgon bitti blir det till att stiga upp i hyfsad tid eftersom yngstingens katt ska till veterinären klockan åtta. Då förlorar han sina möjligheter att alstra nya katter. Vilket bara är en god gärning eftersom han stundtals, sedan han flyttade in här, gjort ansatser att försöka para sig med dotras katt. Som är en kastrerad hanne så den yngre kanske inte är den smartaste av katter. Han (den yngre) är också fullkomlikgt sjövild långa stunder och härjar med sin kattkollega tills gamlingen fräser ifrån och tufsar till ynglingen lite grand.

Förhoppningsvis blir han lugnare när han blivit hyvlad. De brukar bli det, kattoxarna.

Efter helgens städdille har jag latat mig ganska duktigt men imorgon tänkte jag försöka göra lite nytta igen. Skräpet jag röjde ut är ännu inte fraktat till tippen så det ska ske imorgon.

Ser i almanackan att det bara är fyra dagar till som man får köra med dubbdäcken men jag tror inte att polisen skulle säga något om de får sitta på bilen en vecka till. Vägar och gator är visserligen, i huvudsak, isfria. Men drivorna omkring tinar ju på dagarna och vattnet fryser sedan då solen går ner. För nätterna är fortfarande riktigt kalla. 

Därför väntar jag till nästa frivecka. Som börjar på tisdag morgon då jag går av sista natten.

Igår hade vi personalmöte på jobbet och som vanligt var det två av de inbjudna tjänstemännen som sket i att komma fast vi bokat in dem i god tid. När min chef till sist fick tag i dem sa de att de hade fått förhinder och inte kunde komma. Då rann ju sinnet på mig och jag blev heligt förbannad. Varför, undrar kanske mina ordbrukare.

Jo, därför att om man får förhinder så hör man ju av sig självmant i så god tid man kan och berättar det samt förklarar vad förhindret beror på. När man inte har hört av sig så har man glömt. Eller, som jag ser det, inte tyckt att det var tillräckligt viktigt för att kolla sin kalender.

Där satt vi, två hela skiftlag, närmare 40 personer och väntade på två "storfräsare" från styrgruppen. Vi hade tvingats dit på vår fritid och många av oss hade åkt ganska långt. 4 st från Härnösand (drygt fem mil bort), från Stöde (4 mil) och från Harmånger i Hälsingland, ungefär lika långt som till Härnösand. Jag tycker att det är så jävla respektlöst mot oss och bevisar bara ytterligare hur höga tankar de har om sin egen betydelse och hur låga tankar de har om oss.

Det fick verkschefen veta när han anlände som ersättare för de två andra tomtarna. Jag föreslog honom att han skulle skälla ut dem ordentligt och gärna ge dem en formell varning också.

Det tvivlar jag väl på att han gör. Men säger åt dem hoppas jag verkligen att han gör!

Usch, jag känner ilskan komma tillbaka bara av att skriva om det!

Så därför avrundar jag här och slutar för idag. Med en from önskan om en angenäm natt för mina kära ordbrukare i slott och koja världen över! Vi ses!


Av Göran - Måndag 9 april 21:32

För att vara måndag har dagen artat sig riktigt bra. Tvättat har jag gjort samt träffat min hälsocoach. Där fick jag väl skämmas lite eftersom jag står stilla just nu och på grund av flera olika åkommor inte kunnat/orkat träna som jag vet att jag borde. Men en Hollandsresa, en förkylning och en krånglande rygg har gett mig precis de ursäkter jag behövde för att låta latmasken vinna. FAST jag så väl vet att jag måste skärpa mig om jag ska få några resultat.

Det gäller ju faktiskt liv eller död, krasst uttryckt. Om jag inte får ner vikten och blodtrycket eller får upp konditionen så minskar ju mina chanser att bli så värst mycket äldre än jag redan är.

SÅ imorgon bitti när jag slår upp mina blå är det bara att ta nya tag och strama upp både mat och träning. Samt, inte minst, få in motionen som en naturlig del av vardagen.

Jag villl ju vara i bättre form när SHL drar igång i september så att jag orkar stötta mitt favoritlag ordentligt.

Så... Imorgon! Då jävlar! Då SKA jag!!!

Imorgon är också en av de där hatfyllda dagarna då jag måste infinna mig på "gruvan" utan att få en enda krona för det. Fyra gånger per år har företaget rätt att kalla ut oss på möten eller kurser i fyra timmar utan ersättning. Undertid kallas det och är resultatet av att vår arbetsgivare tvingade igenom omläggningen till sexskift för sju år sedan.

Det visade sig då att vi jobbar 96 timmar mindre än arbetsmåttet enligt lag och avtal per år så facket gick med på att företaget fick rätten att använda 16 av dessa medan de bjuder på 80. En ganska bra deal, kan man tycka, men det bär liksom emot ändå att gå dit i vetskapen att man inte tjänar en enda krona medan man försöker hålla sig vaken när de visar sina kurvor och staplar på vita duken.

Imorgon kommer det dock att handlal om att diskutera det nya jag skrev om förra veckan. Den nya extrema toppstyrningen. Och eftersom jag känner mig själv så vet jag att jag knappast kommer att kunna hålla tyst. Tvärtom kommer jag att ge de ansvariga svidande kritik och ganska säkert ha alla mina kamrater på min sida.

Annars... så har min måndag, som jag sa, varit riktigt trevlig på flera sätt. När jag fyllde sextio i december sa mina två "mellanbarn" att de skulle bjuda ut mig på fin middag nån dag framöver.

Och idag inföll alltså "nån dag framöver". På restaurang Opus på Storgatan bjöds jag på oxfilé provencale med råstekt potatis, baconlindade haricots verts samt grillade tomater med chvevreost inuti. Mycket, mycket gott!

Egentligen borde man väl kanske ha tagit bussen för den tallriken hade varit än mer njutbar med ett glas gott rött. Men mineralvatten funkade, det också.

Farmen V.I.P missade jag nästan helt men hann se att Ola-Conny från Ullared åkte ut ikväll. Måste försöka hitta tillbaka till Farmen-suget även för denna spin-off på orginalet.

Därmed gör jag kväll för idag och önskar mina vördade ordbrukare en angenäm natt tillsammans eller var för sig i Lennhovda, Flen, Äppelbo och Sävedalen

Av Göran - Söndag 8 april 20:18

I helgen har jag konstaterat att jag är en jävla lumpsamlare! Min yngste son har flyttat hit och behöver därmed eget utrymme i det rum som utgjort skräprum och förvaringsplats för bl.a lakan och handdukar. Efter någon tids funderingar beslöt jag att röja ur två av de tre garderoberna i hallen som också innehöll en massa saker som jag i något av livets skeden trott mig behöva nån gång.

Men nu har jag tänkt om! Jag började igår och blev nästan klar med det största av de två skåpen. Två sopsäckar fylldes och stuvades in i Madame Citroens rymliga bakparti för borttransport när Kretsloppsparken öppnar. Jag uppskattar att de väger 25-30 kg tillsammans. Och som om det inte vore nog så står nu i mitt kök tre säckar till som tillsammans väger nåt liknande. 

Jamen, det är ju inte klokt! Jag har röjt förr och tittat på t.ex de där blå påslakanen som jag och exet fick till julen 1979 av hennes mormor och tänkt att de ser ju ganska fräscha ut ändå. Det är ju bara det ena som är lite trasigt nedtill.

Och såna tankar har jag haft om fler saker som jag nu ratat. Vi bor 3 personer här så varför ska man ha 14-15 uppsättningar med sänglinne? Eller 10-12 urtvättade badlakan.

Nej, jag satte mig vid datorn och beställde hem lite nytt eftersom jag just nu är på lite grönare kvist ekonomiskt än annars. Och det kommer att både räcka och bli över även om vi skulle råka få nattgäster nån gång.

Skåpet gapar lite halvtomt just nu i väntan på leveransen från postorderfirman. Men jag har fått blodad tand nu. För sådär ser det ut på fler ställen i mitt hem. Jag förvarar en massa skit som jag aldrig använder.

Så de kommande fyra dagarna innan jag börjar jobab igen ska jag försöka röja ur ett litet skänkskåp som står i hallen fullt med saker i både skåp och lådor. För varje sak ska jag fråga mig om jag behöver den och om det är sannolikt att jag kommer att använda den. Nästa frivecka ger jag mig på mitt eget sovrum och rensar ut. Jag är också ganska sugen på att köpa en snygg tapet till den längsta väggen och färg till resten av väggarna. Har sett en tapet med vackra blommor på grå botten som jag tänkte ha bakom huvudänden på sängen och sedan måla resten i en grå nyans som matchar tapeten. Möblera om ska jag också göra i samma veva.

Men först ska alltså lumpen fraktas till soptippen. Såvida nu inte den container som min hyresvärd ställer ut vid den här tiden varje år står kvar. Då kastar jag det där. Till glädje för ett antal damer i hucklen som regelbundet rotar igenom containern. Troligen i hopp om att det slunkit med något av värde i det folk kastat.

Och skulle det sedan vara så att någon vill ha mina gamla örngott, påslakan eller handdukar så får de så gärna ta dem. Jag blir annars lite sorgsen då jag ser vuxna människor rota bland andras sopor. Det hade varit helt otänkbart i min barndom/ungdom.

Men tiderna förändras ju... På både gott och ont! Fast mest ont, känns det som. I höst kommer ett öppet rasistiskt parti att vara med och tävla om våra röster. Och dessvärre är jag rädd att de kanske kan ta sig in i riksdagen. Vad gör man då? Emigrerar eller begår harakiri? Fy för den lede!


Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6
7 8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se