Senaste inläggen

Av Göran - Tisdag 14 sept 05:03

Alltså... Är det bara jag ? Eller finns det fler som blir sjukt irriterade på den där nya reklaamlisten som poppar upp vid varje sidbyte här på bloggplatsen? Den skymmer de nedersta raderna och det räcker inte med att den kommer upp EN gång, första sidan man besöker. Nej, om du tittar runt hos bloggvännerna eller slumpar omkring så ska man måsta släcka ner den där förbannade reklamremsan vid varje sidbyte. Räcker det inte med den reklam som redan fanns?

Jag har mailat admin och uppmanar alla som håller med mig att göra dersamma. Blir det ingen ändring är risken stor att både jag och många med mig hittar oss en annan plattform att skicka ut våra tankar till v'ärlden ifrån.


Av Göran - Söndag 12 sept 08:55

Så har då den så efterlängtade SHL-premiären varit. Igår eftermiddag boade jag ner mig i soffan för att, som jag hoppades, få se mitt kära Timrå IK göra mos av Oskarshamn på bortaplan. Och det började ju, för all del, på bästa sätt. Efter 2½ minut ledde vi med två mål mot noll. Men sen sket det sig som rubriken idag också säger.

Det var nåt som låste sig i skallarna på mina hjältar och man drog på sig flera utvisningar på kort tid. Sånt brukar ofta straffa sig och gjorde så även igår. Smålänningarna kom både ifatt och förbi medan de flesta rödvita i stort sett bara tittade på. Man ryckte dock upp sig spelmässigt i tredje perioden och reducerade både til 3-4 och sen till 4-5. Men närmare kom man alltså inte.

I de FB-grupper som jag är med i där man diskuterar klubbens väl och ve började förstås de där domedagsprofeterna att oja sig och förbluffande många dömde ut både laget och ledningen efter EN enda match. Förstår mig inte på de där som gnäller och klagar efter minsta motgång och ändå säger sig vara supportrar. Nej, vintern är lång liksom hockeysäsongen och åtminstone jag såg ändå en hel del goda tecken också igår. Men det tar kanske lite tid innan alla kommer in i det högre tempot och lär sig göra allt aningen snabbare och minimera misstagen. Och då kommer framgångarna också. Så jag sitter lugn i bussen och litar på att de kan bättre.

Om det är min kropp som börjar gå in i nåt pensionärstillstånd eller nåt annat som gör att jag vaknar så tidigt på morgnaren kan jag också undra över. Det är ju väldigt vanligt att äldre människor vaknar väldigt tidigt på morgnarna. Imorse låg jag kvar i sängen i en halvtimme och försökte somna om eftersom jag tyckte att det var alldeles för tidigt att stiga upp men en kvart över fem gav jag upp och satte igång bryggaren innan jag ställde mig under duschen.

Med kaffekoppen på skrivbordet satte jag mig sedan här för att kolla av nyheterna och via FB fick jag ytterligare anledning att vara tacksam för att jag slipper vistas i fabriken mer.

Mitt skiftlag har sin natthelg just nu, jobbar nattskift fredag, lördag och söndag. Och redan det gör mig ju nöjd att jag slipper. Men dessutom drabbades de av ett långt strömavbrott som skapar mycket och slitsamt merarbete när man väl får strömmen tillbaka. Jag har upplevt det själv flera gånger och vet hur fruktansvärt kämpigt det är att ta sig igenom. Man ställer alla jobb utom själva ugnsdriften och sätter all personal på det tills det lugnar ner sig.

Med detta i åtanke är det nästan så att jag skäms över det faktum jag låg hemma i min sköna säng medan mina kamrater på skiftlag fem slet häcken av sig i en varm och dammig fabrik. Och jag hade alltså samma lön som de som säkerligen fick släpa sig till omklädningsrummen efter skiftavlösningen. 

Efter ett så långt avbrott som man hade inatt tar det lång tid innan allt är normalt igen så de har en natt till att genomlida även om det kommer att vara mycket lugnare än natten som var.

Säkerligen kommer det att kosta dyra slantar för företaget att reparera eller byta ut den transformator som brunnit och orsakade allting. Men dem bryr jag mig inte alls om. Mina f.d arbetskolleger lider jag dock med.

Söndag är det i Sverige och världen och jag har inte bestämt ännu vad jag ska göra med den. Vi har haft en flera dagar lång paus med våra skogsvandringar på grund dels av att sonen fick Covidspruta nr 2 i tisdags och reagerade rätt illa på den. Feber och huvudvärk. Sen har det ju regnat ganska ordentligt i flera dagar också vilket också spelar in. Jo, jag VET att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Men, handen på hjärtat, hur många vill ut och traska längs elljusspåren med paraply och gummistövlar när det dessutom blåser så att regnet inte bara faller utan kommer från alla håll som finns? Skulle du, kära ordbrukare? Nej, just det!

Därmed lägger jag tangentbordet åt sidan och går och ser efter vad jag kan hitta att frukostrera på. Gör det, ni också, kära ordbrukare i Vedevåg, Klintehamn, Robertsfors och Alsike.

Vi ses! När andan faller på...

Av Göran - Måndag 6 sept 23:25

Precis som jag var inne på den här dagen förra året så fyller jag alltså 45 år som bilägare idag. Det som började med den nyaste bil jag ägt, en Ford Taunus  av 1974 års modell har sedan sex år landat i en symbios mellan mig och min kära Madame Citroen. Hon fick nya bromsbelägg igår runt om. Hon fick också ny olja i motor och växeslläda samt oljefilter, luftfilter och kupéfilter. Men tro fördenskull inte att problemen är helt över!
Nej, då vi skulle släcka alla larm kring det som gjorts återstod ett larm som berättade om ett jordfel i motorfläkten samt eventuellt en tändspole som måste bytas (igen!).

Jag vet dock att allt som har med bromsar att göra är ok nu och det där andra får bli en senare fråga.

Nästa punkt på agendan får bli att skaffa nya vinterdäck. De gamla har gjort sitt och duger inte på långa vägar föör en vinter till.

Dagens skogspromenad stannade på 2800 steg men sen har jag ju fyllt på med ett besök på Lidl. Märkligt nog går man fler steg i en mataffär än man kanske kunnat tro så de femtusen stegen uppnåddes idag också. Nu väntar jag bara på att kroppen ska börja svara upp med bättre ork och kondition. Till sist måstev äl även det hända?

Men i väntan på mirakel önskar jag mina kära ordbrukare godnatt i Väckelsång, Oviken, Hörnefors och Klockestrand en underbar natt tillsammans eller var för sig. Välj själva!

Vi ses när vi ses! När andan faller på....


Av Göran - Fredag 3 sept 21:06

"Är´n´te kônstut?" Jag menar hur ljuset kan spela en små spratt när man tar bilder med mobilen eller vanliga digitalkameran. Under dagens motionstur i skogarna här ovanför mitt hem stannade jag till då jag såg den här formationen av stenar. "Stentroll" var min första tanke för det såg faktiskt ut som några grå troll som samlats för att diskutera ett eller annat. Så jag försökte mig på att föreviga dem med följande resultat...

 

Ser ni det också? Själv tycker jag inte riktigt att bilden gör min upplevelse på plats full rättvisa och det såg jag redan då jag kollade på den innan vi gick vidare. Så jag valde att ta en till ur en lite annan vinkel. Ingen stor skillad, något eller några steg bara. Och då fick jag följande resultat...

 

Är det måhända "det onda ögat" som trollen ger mig för att jag avbildar dem med såna moderna konstigheter. För de är ju förstås tusentals år gamla och har väl ingen förståelse för moderniteter som telefoner som kan ta bilder.

Håll med om att det är underligt!

Såklart beror det på en ytterst tillfällig brytning av ljuset och jag råkade kanske bara trycka av i exakt rätt ögonblick. Men jag gillar själv den nedre bilden  och det är därför jag ville dela med mig av den. En mer fotokunnig person kan säkert förklara fenomet bättre. Får väl kolla med brorsan som är hängiven hobbyfotograf och en kunnig sådan.

Tror jag döper bilden till "Regnbågsögat".

Annars... har jag egentligen inget intressant att skriva om idag så för ovanlighetens skull ska jag inte låta fingrarna gå på tomgång och producera en massa onödigt skit utan nöja mig såhär och säga trevlig helg på er.

Så... Trevllig helg på er, kära ordbrukare i världens alla skrymslen och vrår! Vi ses!

Av Göran - Tisdag 31 aug 21:08

Kanhända har jag lagt ut den förr. Jag vet inte och jag bryr mig inte nämnvärt. För den här suggestiva sången från h plattan "Måne över Haväng" tål att lyssnas på mer än en gång. En vacker sång i mina öron.

Men anledningen till att jag lägger den överst i mitt inlägg är mer en bild jag tog här hemma idag. Av just en "katt i fönstret". Det är sonens kolsvarta kattoxe, Batman, som från sin favoritplats där han brukar titta på fåglar istället fascinerat betraktar mina nyfångade kantareller. Drygt två kilo blev det.

 


När de var rensade hällde jag ut dem på mitt finaste skärbräde som jag fick i present av arbetskamraterna då jag fyllde sextio för snart fyra år sen. Och den skärbrädan skäms minsann inte för sig den heller. Signerad av självaste mästerkocken Leif Mannerström. De har bränt in hans autograf i botten på den så den är jag glad över att äga.

Minns att det även följde med en liten ostbrika i trä med små knivar som hörde till men dem har jag inte använt på långa vägar lika mkt som skärbrädet.

Annars... så har jag besökt vårdcentralen också idag. Min rosfeber från i våras har kommit tillbaka med röda och svullna vader plus en ögoninflammation som inte vill ge med sig. Köpte Noviform-salva för ögonen och lite bättre kanske det blev men det blev inte helt bra. Så nu äter jag årets andra penicillinkur och hoppas att den tar död på både ögoninflammation och rosfeber.

Hösten närmar sig med stormsteg . Om den inte redan har börjat. Märker att ljuset försvinner mer och mer nu. Det mörknar tidigare för varje kväll och nästa vår och sommar känns oändligt avlägsna.

Men det är ju bara "som vanligt". När man bor på dessa breddgrader är det ju bara att gilla läget. Och kanske behöver vi pinas av vinter, kyla och snö för att till fullo uppskatta våren och sommaren.

Och i år fick vi ju verkligen sommar på riktigt också. Många varma och soliga dagat att minnas när vinterkylan knarrar i husknutarna och vinden bits i våra kinder och öron.

Och för att stå ut med den så hade Vår Herre godheten att ge oss ishockeyn. 11/9 på årsdagen av terror attacken mot World Trade Center och Pentagon startar SHL för de som har ett lag man följer. Vilket jag ju äntligen har igen detta välsignade år. Timrå börjar borta mot Oskarshamn och om det är någon match jag önskar dem lite extra medgång så är det mot de där smålänningarna som spelade oss ut ur SHL förra gången det begav sig.

Imorgon är det augustis sista dag. Sista sommardagen enligt almanackan. Ta vara på den, kära ordbrukare i Sibbhult, Lönsboda, Kristinehamn och Långviksmon. Och... Var inte så förvivlat rädda om er! Lev istället! Lev som om varje dag vore den sista! Vi ses igen. När andan faller på...


Av Göran - Torsdag 26 aug 21:06

Mrphy´s lag har jag skrivit om ett par gånger förr. I händelse av att någon av ordbrukarna inte känner till den så kommer det från en film med samma lag. Murphy´s lag lyder (fritt översatt); "Kan nånting gå åt h-e så kommer det också att göra det!"

Jag har också tidigare, flera gånge genom åren, filosoferat kring det faktum att om jag nån gång har det lite bättre ställt ekonomiskt än annars så är det säkrare än amen i kyrkan att det händer nåt som berövar mig det lilla överskottet. Eller åtminstone decimerar det ganska ordentligt.

Dessa utgifter har nästan alltid samband med mitt bilägande. Ett år då skatteåterbäringen var god och just hade anlänt rasade turbon på den SAAB jag då ägde. Madame Ciroen är min plåtkompis sen dryga fem år och även med henne har det där hänt flera gånger. Tror att det är två år sedan jag tvingades lägga mitt lilla överskott på att renovera kopplingen på henne. Inte billigt...

De senaaste veckorna har jag misstänkt att det var något konstigt för det har känts som om framdelen kränger i vattenfyllda hjulfåror och skarpa kanter har känts mkt mer än annars. För kanske en vecka sen frågade sonen om det var början till vattenplaning han upplevde efter regnvädret då vi åkte genom en vattensamling. Nej, det vore konstigt, sa jag för jag visste ju att däcken bara är ett drygt år gamla och de var kanonfräscha i våras då jag bytte från dubbdäck till sommarditon. Så igår behövde dotra skjuts hem från jobbet och jag åkte till Timrå där hon jobbar. Och nu kändes det än mer konstigt. Så då jag plockat upp henne åkte jag till en mack för att kolla trycket i däcken.

Då får jag se att bägge framdäcken är HELT slut! Totalt nedslitna! Efter ett år och fyra månader!!!

Så jag ringde tills jag hittade en kombinerad verkstad och däcknasare som hade tid och körde ytterst försiktigt dit. Det visade sig att hjuliinställningen blivit felaktiig. Därav det onormala slitaget.

Så det var bara att svälja förtreten och låta dem justera in framvagnen samt lägga på två nya däck. Jag hade liksom inget annat val för de förra hade bara dagar till totalt förfall. 900 kr per däck och en tusenlapp för hjulinställningen är ju pengar som jag gärna haft kvar till annat. Och man vill ju inte köra omkring på farliga däck.

Men... det tjänar ju inget till att gräma sig. Det är bara att släppa det och gå vidare. Om än lite mindre glatt visslade och nynnande...

Men än en gång bevisades det alltså för mig att det där måste vara en naturlag lika självklar som "ståupparen" Jan Bylunds klassiska skämt: "Fall smörgås´n te potta´så nog klå´en ska smörsi´a neråt!"

Godmatt Sverige! Var du än är...

Av Göran - Tisdag 24 aug 21:01

Årets bästa måndag följdes av en ganska basic tisdag. Förutom att den sista av skulderna nu är löst, även den. Jag mailade dem igår och bad om betalningsunderlag. Konto, totalsumma och OCR-nummer men de svarade först idag. Så nu är den också borta och jag ser framtiden an med viss tillförsikt, som det heter.

Såg att Bartholomeus har namnsdag idag så om du som läser råkar heta det så gratulerar jag förstås på namnsdagen. Såvitt jag kan dra mig till minnes har jag aldrig träffat någon med det namnet så man kan ju undra hur många som fick fira namnsdag idag i vårt långsmala land.

Inatt vid midnatt tickar lönen in för det arbete jag numera slipper utföra och det unika inträffar att jag redan har betalt alla mina räkningar redan. Det blev lite över på lånet jag tog så jag passade på att rensa inkorgen hos banken och pröjsa hyra, el och parkeringsavgifter m.m Två gånger förra månaden har jag parkerat utanför exets bostad och totalt för 12 kronor. Men räkningen från DET parkeringsbolaget slutade på 40 spänn p.g.a av diverse avgifter. Får nog försöka att undvika dem framgent. Alternativt att lägga in begäran om e-faktura i fortsättningen. Nu är det ju inte så ofta jag besöker henne. Det är mest när sonen ska dit i nåt ärende och det passar bättre för mig att hänga med än att åka hem och vänta på att han ringer och ber om hämtning.

Missförstå mig rätt, vi är "on speaking terms" med varandra men umgås inte annat än när något har med  våra gemensamma barn att göra. Jag tycker att man måste det när man har barn ihop, även om de är vuxna.

Det som var för länge sen har varit och kan inte ändras. Men har man levat ihop i många år och satt barn till världen måste man försöka respektera varandra åtminstone. 

Har tvättat idag men utan att blogga under tiden vilket jag ofta gjort annars under min karriär som skribent här. Lagade fiskgratäng till middag och den gick åt. Kalopsen jag tänkte koka får väl bli imorgon istället. 

Sen har jag varit på Jysk och köpt mig ett nytt sängtäcke för väldigt lite pengar. Mitt gamla duntäcke har blivit söndertvättat och läcker dun så fort man rör vid det. Så där är det soptippen nästa.

Den resan kanske jag gör imorgon när jag har gått igenom kartongen där jag förvarar gamla gardiner och andra tygstycken. Ska bara behålla det jag vet att jag kan tänka mig att hänga upp. Resten får gå till någon loppis eller till återvinning på Kretsloppsparken som soptippen här heter nuförtiden.

Ser också att min ganska nya visningsbild får det att se ut som om jag har en "Stig-Helmer-lock" som sticker upp från mitt huvud. Det har jag dock inte utan det ni ser ovanför mitt fula plyte är min morgonrock som hänger från en krok utanpå garderoben. Får väl ta en ny selfie nån dag när jag är så dum att jag tror att jag ser bra ut.

Därmed önskar jag god natt till hög och låg i slott eller koja i vårt avlånga land. Sköt om er, kära ordbrukare, i Hälsingtuna, Flyinge, Molkkom och Hunnebostrand. 

Vi ses! När andan faller på...

Av Göran - Måndag 23 aug 20:14

Fy fan, på ren svenska, vad jag känner mig nöjd ikväll. När jag, för snart tre månader sedan, insåg att jag kommer att tvingas gå i pension i december var det med blandade känslor. Å ena sidan kände jag såklart att det skulle bli skönt att slippa det där dårhuset som min arbetsplats mer och mer börjat likna. Inkompetenta chefer som befodrar sina inkompetenta svågrar, kompisar, syskon, grannar, kusiner och vad ni vill hellre än att bemanna med folk som kan nånting.

De senaste åren har det kryllat av idiotiska påfund från dessa nollor som inte vet vad de håller på med. Påhitt som bara tjänar ett enda syfte - Att visa för sina överordnade att de har idéer och försöker förändra och förnya. Att de "gör någonting"!

Idéer som skapar mer och besvärligare jobb för oss på golvet. Och som undantagslöst fallit platt och skrotats när någon lyckats få dem att inse att det inte fungerar. Samt en jävla attityd mot sin personal på alla sätt som finns. 

Men på samma gång fanns det också en oro som gjorde ont i magen och i själen. En oro för ekonomin. Jag hade svårt att se hur jag skulle kunna få det att gå runt på så mycket mindre pengar i månaden. Vilket förde med sig att jag mådde ganska risigt ett tag under sommaren.

Jag har en del gamla synder som släpat med länge och för 6-7 år sedan fick jag ett s.k ihopbakslån och löste bort det gamla. Men sen dess har jag lyckats skaffa mig flera nya småskulder som totalt sett blev dyra per månad.

MEN... så igår tog jag mig i kragen och gick in på en jämförelse-site för lån för att kolla läget. Ett tjugotal banker och kreditinstitut av varierande trovärdighet erbjöd mig lån till räntesatser från 10% och uppåt.

Ett erbjudande var dock lite bättre så jag tänkte först nappa direkt på det. Men tänkte sen att det kanske kommer fler bud om jag har lite is i magen och väntar. Och det visade sig vara klokt för imorse då jag tittade efter så låg där ett erbjudande från den bank där jag redan är kund sedan många år. Och med "bara" 5,6% i ränta!

Så imorse slog jag till direkt och från och med september kommer jag att betala ungefär 2600 i månaden på det som tills nu kostat mig över sjutusen varje månad. Nästan femtusen ner, alltså och nu är jag inte längre orolig.

Nu har jag skrinlagt planerna på att söka annat jobb. Bestämt mig för att låta min arbetsgivare försörja mig till december då jag fyller 64 och därefter bli avlönad av försäkringskassan varje månad. För det är väl de som betalar ut pensionerna?

Så det föll liksom en sten från mitt bröst, ett ok från mina axlar eller en kvarnsten som lossnade från min hals när jag insåg att framtiden ser ganska trygg ut. Under hösten fram till december ska jag försöka lägga undan pengar också så mycket jag bara kan för att ha en slant på kant under första pensionsåret också. Ersättningen är lägre då än efter fyllda 65.

Och inte blir det något lyxliv varken före eller efter 65 heller men jag klarar mig och det är huvudsaken. Som tur är har jag inte så dyra vanor. Det är väl Madame Citroen som då och då gräver djupa gropar i mina konton så  jag får fundera om jag ska satsa på att byta ut henne eller fixa till henne och hoppas på det bästa. Jag har beställt nya bromsbelägg runt om för de behöver bytas. Plus olja och alla filter samt tändstift ska hon också få liksom nya vinterdäck innan snön kommer. En f.d arbetskompis har en liten verkstad och jag har pratat med honom om att få hjälp där under nästa vecka.

Så... fast det bara är måndag har jag unnat mig ett glas rött för att fira mitt kommande nya liv. Sånt lär det ju bli mycket mindre av efter årsskiftet då man ska leva av statens knappa kaka.

Knäontet från helgen kändes lite bättre idag så jag gav mig på en skogsvandring i förmiddags. Men det borde jag ha låtit bli för nu har jag nästan lika ont som innan. Så imorgon blir det nog pausdag igen.

Då ska jag också koka kalops på den fina högrev som Willys hade godheten att sälja igår för 64,90 kr/kg. Också det en källa till glädje och tillfredsställelse. 

Måste ju också nämna statsministerns aviserade avgång. Kan tänka mig att många SD-anhängare jublar för åtminstone på nätet tycks han ju vara hatobjekt nr 1 för många av dem. Kan inte precis säga att jag är förvånad. Han är ungefär jämngammal med mig och var den första sosseledaren och statsministern som faktiskt har en arbetarbakgrund. I unga år jobbade han som svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik och innan han blev partiledare var han ordförande för Industrifacket som jag tillhört sedan 1975. Jag har faktiskt träffat honom på nära håll en gång under tiden han var vår förbundsordförande. Men nu är det alltså över för Löfvén och jag hoppas innerligt att socialdemokraterna, som jag en gång i tiden sypatiserade mkr mer med än jag gör nu, väljer sin andra kvinnliga partiledare. Mona Sahlin gjorde väl ingen större succé men jag tror att Magdalena Andersson vore som klippt och skuren för jobbet både som paritledare och som statsminister. Sveriges första kvinnliga statsminister i så fall!

Och det är väl på tiden? Jag menar... Både Norge (Gro Harlem Bruntland), Finland (Tarja Halonen) och Island (Vigdis Finnbogadottir) har ju haft tjejer i ledningen så nu är det väl ändå Sveriges tur. Men vi var ju sist i Norden med kvinnlig rösträtt också fast vi gärna slår oss för bröstet över vår påstådda jämnställdhet. Men historien säger ju annat...

Tack för att ni finns och för att ni läser, kära ordbrukare i Teckomatorp, Månkarbo, Lidhult och Kaunisvaara. Vi ses! När andan faller på...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se