Senaste inläggen

Av Göran - Lördag 19 juni 20:01

Det blir en lite avslagen helg här. Dels är finanserna inte som starkast just nu. Jodå, jag klarar mig gott o väl men det finns inget utrymme för utsvävningar på något sätt. Regnat har det gjort också nästan hela dagen. Var är den där "värmeböljan över Sverige" som tidningar, radio och TV snackar om. Men det kanske räcker att den når från t.ex Norrköping till Uppsala så blir det väl "hela Sverige" för fjollträskarna. Här hos mig är det då ingen värmebölja.

12 grader. Plusgrader visserligen så jag ska väl inte klaga, det kunde ju varit värre...

Nåja, vädret rår vi ju inte på så man får helt enkelt gilla läget och försöka få lite gjort inomhus istället. Men det blev inte så mycket med det heller. Jag har mest softat (visst låter det mkt bättre än att säga att man har slöat elller latat sig?) i väntan på dagens EM-drabbningar. Har fördrivit en del av kvällen med Portugal-Tyskland och fick se en underbart bra match med många skickliga spelare i båda lagen. Tyskarna vann ju förstås, de brukar ju göra det när det drar ihop sig i större mästerskapsturneringar. Om en timme är det dags för Spanien-Polen i Sveriges EM-grupp och jag ska nog kolla en stund för att försöka bedöma hur bra/dåliga Polen är. Eftersom vi ska möta dem om några dagara.

Sen... har jag fått nåt oljud i bilen som jag inte vet vad det är. Det har väl liksom kommit smygande bit för bit och därför har jag inte reagerat tidigare. Men när jag skjutsade yngre dottern till jobbet i onsdags kommenterade hon det genast. Därefter fick hon låna bilen i förrgår och igår och när jag fick den tillbaka igår kunde jag inte säga emot att det var ett väldigt konstigt ljud.

Det börjar först då man kommer upp i c:a 50 km/h. Det låter lite som att motorn går på högre varv än den gör och min första tanke var att någon av alla de remskivor och spännrullar som håller kamrem och multirem för vattenpump, servo och annat på plats hade skurit. Men så prövade jag att trampa ur och lägga i friläge och ljudet förändrades inte förrän jag saktade ner till under 50. Alltså kommer det inte från själva motorn utan från drivningen på något sätt.

Min tama husmekaniker kom hit efter sitt dagskift igår och åkte en sväng med mig och han var inte heller säker. Trots att hans kompetens på området vida överstiger min. Men han mindes, liksom förstås också jag, att jag hade problem med växellådan i vintras. Spaken satt som hälleberget när det blev kallare än minus tio. Jag skaffade då en flsaka växellådsolja och en annan teknisk kamrat fyllde på åt mig. Det blev bättre men inte helt bra. 

Men kort tid därefter var det slut på den strängaste kylan och jag hade inga bekymmer sedan. Så kanske, kanske, om jag har tur så är det "bara" för lite olja i växellådan. Det var vad min privata expert gissade på i alla fall.

Men... man behöver en billyft och diverse annan utrustning för att fylla på och den kamrat som gjorde det i vintras har lämnat landet och åkt hem till sitt fädernesland, Libyen. Så honom kan jag inte be.

Det blir väl att åka ner till min lokala bildoktor, Magnus, när det blir måndag morgon. Till dess får hon väl stå på sin parkering och skämmas, den där franska ragatan...

Hon är ju 17 år och det är ju en ganska aktningsvärd ålder om man är bil. Att det kommer små krämpor är ju inte så konstigt. Får bara hoppas att hon inte ruinerar mig fullständigt nu när jag börjar förbereda mig på pensionärsliv.

Såg i AB att löpartjejen, Sara Wedlund, gått bort. Bara 45 år gammal. Minns ni henne, kära ordbrukare?
Den där tunna unga tjejen som slog igenom som långdistanslöperska lagom till fri-irdrotts-VM i Göteborg 1995. Hon sprang rakt in i svenska folkets hjärtan och utvecklades fort och mycket. Men inte länge. Efter bara något år försvann hon helt från löparbanor och även från media. Idag vet jag att det berodde på ätstörningar. Anorexin tog över hennes liv men jag vet inte om det var den som gjorde slut på det. Hur som helst är det tragiskt när någon såpass ung inte får leva ett fullt liv. Vila i frid, Sara!

Men ni, kära ordbrukare, hoppas jag stannar kvar på jorden länge än i Sotenäs, Mjällom, Risnnäset och Smygehuk.

Vi ses! När andan faller på...

Av Göran - Tisdag 15 juni 10:13

Rubriken handlar förstås om EM-premiären i Sevilla mot Spanien igår kväll. Mot alla odds lyckades vi hålla tätt i 90 min.

Jag kunde lika gärna ha skrivit; Spanien-Robin Olsen 0-0 för det var just han, vår målvakt, som vi främst har att tacka för den oförtjänta poängen. Spanjorerna hade bollen typ 80% av tiden och så fort svenskarna lyckades erövra den så tog Spanien tillbaka den. Man dominerade totalt under hela matchen och jag vet inte om jag någonsin sett ett fotbollslag bli så utspelade utan att förlora. Men, som sagt, så hade vi något de inte hade - Robin Olsen i målet. Det var han som räddade poängen till Sverige genom ett antal mer eller mindre omöjliga räddningar.

Kan tänka mig att domen faller ganska hård från de spanska sportjournalisterna över deras oförmåga att spräcka Sveriges nolla. Sverige skapade två målchanser värda namnet på hela matchen och det hade väl varit en verklig ödets ironi om vi lyckats peta in bollrackaren någon av de gångerna. Men riktigt så goda var inte gudarna ändå.

Poäng har vi inte tagit så många gånger mot Speniens landslag. De tillhör ju de där nationerna som nästan alltid är med och krigar om medaljerna i EM och VM. Så det är bara att buga och tacka för denna poäng som jag aldrig trott vi skulle erövra. Nu finns en bra chans för oss att bli tvåa i gruppen om vi rår på Polen och Slovakien (om jag minns rätt om motståndet). Fast med det spel svenskarna presterade igår vete väl tusan om vi har i åttondelsfinal att göra.

Den som lever får se. Och lever gör jag ju uppenbarligen trots gårdagens upplevelser. Hjärtat slår och jag andas själv och har även druckit mitt moirgonkaffe så det är hopp om livet.

Jag får väl leva med att jag just nu är inne i en fas av acceptans, där verkligheten måste få lite tid att sjunka in i skallen på en. Sen får jag väl fundera ut en plan för mitt fortsatta liv efter 64-årsdagen.

Och då är det ju praktiskt att ha ett fotbolls-EM som ger en lite annat att tänka på då och då. Och som om inte det vore nog så är det match för Giffarna ikväll också. Hemma mot GAIS från Göteborg. En av de städer som, liksom Sundsvall, fyller 400 år i år. Det är vi och dom och Borås som Gustav II Adolf hann med att grunda 1621. Kanske hann han ännu fller men det är de tre jag vet säkert.

Firandet här på Sveiges midja är dock uppskjutet till nästa sommar p.g.a pandemin. Det beslutet togs medan Covid19 grasserade som allra värst och det kanske var nödvändigt eftersom arrangemanget kräver en del planering.

Ha en härlig tisdag, kära ordbrukar i Hunnebostrand, Rasbokil. Hjoggböle och Junibosand. Själv planerar jag att leta fram mina gåstavar och dra till skogs för att kompensera för den fysiska aktivitet jag numera inte får på jobbet.

Vi ses! När andan faller på...

Av Göran - Måndag 14 juni 16:33

Nu är våndan över. Beslutet är fattat och avtalet underskrivet. Skrev ju häromdagen att jag slet med ett beslut jag måste ta och nu är det gjort.

För en vecka sedan, förra måndagens nattskift, råkade jag av misstag ställa till en kortslutning i fabriken. Smältugnarna står i långa rader och är seriekopplade med en strömstyrka på c:a 160 kA (Kilo-ampere vilket betyder tusen, alltså 160 000 ampere) Likström förstås så man får inte ström i sig av att röra vid en ugn. Däremot smäller det rejält om raderna av någon anledning får kontakt tvärs över.

Jag fick alltså nån sorts hjärnsläpp och svängde runt med gaffeltrucken på en för liten yta och en kraftig ljusbåge uppstod. Plus att det small ganska högt.

Blev jag rädd? Nej, faktiskt inte. Jag har jobbat där så länge och upplevt så mycket att min ryggrad talade om för mig att man är skyddad på förarplatsen i alla fordon. Bara att sitta lugnt, alltså till endera någon del av det som leder strömmen brunnit upp eller att ställverket bryter strömen automatiskt som det gör efter en viss tid.

Men det fanns ju andra omkring platsen och de blev alla rejält skärrade. Inklusive min ena chef som var totalt hysterisk efteråt. Jag kallades förstås in på kontoret och fick förklara mig. Förklara var allt jag kunde göra för någon ursäkt för mitt misstag fanns ju inte. Jag hade ju absolut handlat mot bättre vetande.

Förståndsmässigt var jag tveklöst medveten om risken men tänkte inte alla de tankar som jag borde ha gjort. Delvis på grund av att skiftet före lämnat en massa jobb ogjort som jag måste göra klart. Och så var jag väl lite för ivrig i min ambition att serva de jag skulle serva så snabbt och bra jag kunde

Någon timme senare kom hon (min unga kvinnliga chef) och hejdade mig och sa till mig att parkera trucken och ägna mig åt ett annat jobb resten av natten för då hade hon kommit fram till att hon skulle dra in mitt körtillstånd i väntan på utredning.

Sedan kallades jag in för ett möte på personalavd. i torsdags och trodde väl att de ville knäppa mig lite på näsan och kanske ge en formell erinran eller varning.

Men då fick jag veta att de tänkte säga upp mig av personliga skäl eftersom jag inte kan utföra arbetena jag normalt gör om jag inte får köra fordon. Alternativet, eller erbjudandet som det kallade det, var att bli arbetsbefriad med full lön fram tills jag fyller 64 i december och därefter stämpla A-kassa eller gå i pension.

Det var alltså det jag våndades över häromdagen. 

Jag fick tid på mig till kl. 10 idag att säga ja eller nej. Och inom mig så vet jag att företaget har väldigt lite att komma med och ingen rättslig instans skulle godkänna deras anledningar som saklig grund för uppsägning. Jag hade inte skadat någon människa och de materiella skadorna var försumbara.

Mina fackliga företrädare rådde mig också att ta striden med dem eftersom de ansåg att jag inte kan förlora. Jag skulle  alltså, med all säkerhet ha vunnit över dem i en rättslig prövning, det är även jag ganska säker på

Men det slutade med att jag inte orkade, inte vågade ta risken att kanske förlora och stå utan inkomst. Även om risken var försvinnande liten.

Så från och med nu är det alltså färdigjobbat! I alla fall på det jag kallat min arbetsplats i dryga 45 år. Det står mig dock fritt att försöka hitta ett annat jobb och skulle jag lyckas med det så görs ingen avräkning på lönen för den skull.

Och så fort jag skrivit under deras avtal var det som om en sten föll från mina axlar, som om klumpen av oro i magen liksom gick upp i rök och jag kände mig bara lättad. Och jag har ju sex månader på mig att städa ur klädskåpet och lämna tillbaka nycklar och sånt.

Jag kände helt enkelt att jag inte orkar ta strid för en anställning som ju ändå ska upphöra inom något år. Nu blev det såhär och jag har redan börjat förlika mig med tanken på att gnugga dem på lön utan att behöva svettas för den. Inte heller behöver jag jobba ett enda nattskift till. Och varje gång jag åker förbi fabriken kan jag dra en lättnadens suck över att jag inte behöver svänga in på deras parkeringsplats utan bara kan passera.

Nåja, vi får väl se hur det känns om några dagar då tankarna har landat lite mer. Hoppas att den lättnad jag känner nu består även då.

Jag skrev ju i lördags att jag nog skulle återkomma i ärendet. Nu har jag gjort det och än så länge känns det faktiskt mest bra. Hur det blir sen får väl tiden utvisa.

Tackar därmed för visat intresse om du läste ända hit. Då är du en tålmodig människa, kära ordbrukare, i din egen metropol eller bondhåla någonstans i Sverige. Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...



Av Göran - Lördag 12 juni 16:52

 


Inte är det ofta jag lägger ut bilder av min mat. Eller bilder överhuvudtaget... Men det här blev så smarrigt i sin enkelhet att jag måste ta en bild. Stekt laxfile med smörstekta champinjoner och rödlök. Till detta en busenkel kall sås och rödlöken går igen även där tillsammans med creme fraiche och röd stenbitsrom. Och så färskpotatis till detta så är man liksom "hemma". Så nu är jag mätt och belåten en stund åtminstone.

Av Göran - Lördag 12 juni 07:36

Godmorgon Sverige! (Och alla andra jävla länder också, för rättvisans skull!) Lördag morgon råder över landet och ett mjukt och stilla sommarregn strilar ner här utanför fönstren. Ett väder som litegrand matchar mitt humör sen ett par dagar tillbaka. Jag sliter med en fråga, ett beslut jag måste ta senast måndag morgon. Ett stort och livsavgörande beslut som får mig att våndas en hel del. Orkar inte gå in på det i ord just nu men kommer säkert att återvända i ämnet med tiden.

Och... kanske blir det bra till slut. Eller också inte. Vi får se, vi får se...

Hur som helst är regnet välkommet efter veckans värmebölja. Den har talat om för mig att luftkonditioneringen i min kära Madame Citroen som funkat så fint i alla år nu mer eller mindre lagt av. Jag konsulterade min bildoktor, Magnus som tror att hon behöver en påfyllning av kylmedium. Som kostar dryga 2500 bagis!

Så det är skjutet på en obestämd framtid p.g.a kostnaden. Fungerande AC i bilen är ljuvligt men inte absolut nödvändigt så det blir väl om och när jag får råd. Till dess får jag väl göra som jag gjorde i alla år innan jag hade AC i bilen - köra med rutorna halvöppna och svalka ner kupén på det sättet.

Just idag behövs ingen AC för sen regnet kom är det inte mer än 12 grader ute och alltså ingen värme att tala om. En koll genom fönstret talar också om för mig att den fula gula hinnan av frömjöl från björkar och annat numera är avspolad så hon ser ut som hon ska igen. Så länge det nu vara...

Annars... så läste jag igår en artikel i Expressen om Håkan, 77, som bor på ett av Attendos älderboenden där de gamla får för lite mat, dålig mat och allmänt dålig omvårdnad. I de privata vinstintressenas namn, Nog är det väl egendomligt att vi har råd att via skattsedeln subventionera städning, läxhjälp åt miljonärsbarn samt renoveringar av dyra villor på Lidingö och andra ställen. Men vi har inte råd att ta hand om de som byggde välfärden i Sverige på ett värdigt och bra sätt! På just Håkans äldreboende har man t.ex slutat att laga maten utan serverar microugnslådor till sina brukare. Och alla vet ju att de har små portioner och sällan är särskilt njutbara. Nej, skäms på er, politiker som inte gör något åt detta problem. Var det verkligen det ni ville ha, ni som skrek värst om privatiseringar?

Det här är dock inte den första och säkert inte heller den sista skandalen på området. Jag är säker på att mörkertalet är giganstiskt. Tror att det finns hundratals om inte tusentals sådana ställen runt om i landet. Där ägarna kasserar in miljonvinster som sedan kanske smugglas ut ur landet till något skatteparadis. Vad var det för fel på solidaritet?

Timrå IK fortsätter sitt lagbygge inför återkomsten till högsta serien och jag tycker faktiskt att det ser riktigt lovande ut. Två transatlantiska backar har signats i veckan och vad jag kan läsa mig till så är båda av hög klass.

På måndag kväll går Sverige in i fotbolls-EM som skjutits upp från förra sommaren liksom sommar-OS. Det ser jag fram emot och håller tummen för att inga fler spelare ska drabbas av Corona. Två har ju isolerats redan.

Dagen idag har jag inga direkta planer för utam att kanske tota ihop ett V75-system. Men nåt måste jag nog hitta på för att avleda tankarna lite och inte grubbla för mycket. Kanske tar jag en tur till syster och svågers stuga och pratar bort en timme eller två.

Ha en fin lördag, kära ordbrukare, i Väckelsång, Fjärdhundra, Ockelbo och Tanums Hede. Vi ses!


Av Göran - Lördag 5 juni 21:03

Junilördag som tillbringats till största delen i en lååååång fabrik. Två parallella ugnshallar där 242 ugnar står i totalt fyra raka rader, två i varje hall. Där har jag kuskat fram och tillbaka i en 7-tons gaffeltruck merparten av de 12 timmar jag var tvungen att vara där för att få betalt. Mycket krångel och många ovana bland personalen som fördröjer allt som annars kan gå ganska fort. 

Men det är ju så att just idag började 7-8 av mina kolleger på skiftlaget sin semester. Så våra sommarvikarier är helt oundgängliga för oss. Från fackligt håll har vi försökt få föreaget att förlägga semestern i bara två perioder istället för tre som det är idag. Detta för att bättre hinna utbilda och trimma in dem på jobben de ska utföra.

Men för arbetsgivaren handlar allt om att göra av med minsta möjliga slant med pengar. Så de hänvisar bara till semesterlagen där det står att de är skyldiga att erbjuda sina anställda 4 veckors sammanhängande ledighet under perioden juni-augusti.

Att börja sin semester så tidigt som 5/6 är inte så populärt bland oss vanliga slavar och inte heller att avsluta den när augusti är på väg att bli september. Men det bryr man sig inte om alls från ledningens sida. De är nöjda med att de följer lagen för då kommer vi liksom inte åt dem.

Personligen hade jag tur i semesterlotteriet i år och hamnade på period 2 som börjar på midsommardagen. Med det rullande scema man tillämpar kommer jag nästa sommar, om jag fortfarande lever och arbetar kvar där, att få den tredje perioden. Men det återstår mycket annat lidande innan jag eventuellt kommer dit så det väljer jag bort att gruva mig för redan nu. Ser fram emot årets ledighet istället.

Innan dess ska jag dock jobba klart den sväng jag påbörjade idag. Ett dagskift och två nätter och fem dagar ledigt. Sedan ett till likadant fast på andra veckodagar innan midsommarveckan där jag alltså har "bara" tre dagskift som avslutas med svenskens käraste dag på året - midsommarafton. 

Får väl trösta mig med att jag tjänar bra med pengar åtminstone den dagen. Vilket jag även gör imorgon. För i vårt avtal räknas även nationaldagen som storhelg. Vilket passar mig fint för jag har aldrig haft några traditioner omkring den dagen. Till daggåendes stora förtret infaller den alltså i år på en söndag så de får ingen extra ledig dag i år.

Men jag kvitterar alltså ut 24 timmar storhelgstillägg på julilönen. Vilket säkert kommer väl till pass då man har slut på kanske både semester och pengar.

Därmed har det blivit läggdags för gamla utslitna fabriksarbetare som varit uppe sen halv fem imorse och ska upp samma tid imorgon.

Njut av den ljuva försommaren som ser mer ut som högsommar, kära ordbrukare i slott och koja! Vi ses!

Av Göran - Onsdag 2 juni 20:17

Så var man nystucken igen då. Imorse fick jag spruta nr 2 mot den där förb... Covid19, Enligt sköterskan som injicerade mig har jag om ungefär två veckor ett så bra skydd som man kan få mot det. Jag kan fortfarande bli smittad men blir inte på långa vägar lika sjuk som utan vaccinet, sa hon.

Och jag måste säga att jag är smått imponerad av vilken apparat de har byggt upp där på den nedlagda vårdcentralen. Det kryllade av folk både utanför och i den korridor där man måste sitta i en kvart för att de ska känna sig säkra på att man inte tuppar av. Det kan tydligen hända. Men av var det ingen som tuppade, i alla fall inte medan jag satt där.

Så efter mina 15 minuters väntan var jag åter en fri man och kunde traska iväg och sätta mig i bilen på årets andra sommardag. Och det inte bara almanacksmässigt utan vi har verkligen haft sommar här på Sverges midja både igår och idag. 25-26 plusgrader mitt på dagen och den ganska unga hägg som står rätt nära min balkong blommar så det står härliga till. Jag blev tvungen att tvätta mitt duntäcke imorse eftersom sonens svarta kattoxe hade pinkat på både det och påslakanet. Turligt nog var tvättstugan obokad så jag kunde tvätta det direkt och sedan, då det torkat, ställde jag mig på balkongen för att skaka om dunen i de små facken i täcket. Det har ju en benägenhet att lägga sig i små klumpar när man tvättar duntäcket så det behövs skakas om ordentligt. Och då kände jag doften från häggen utanför.

Ljuvligt tycker jag nu. Men en gång i min barndom var det inte lika underbart. Jag tror att det var kvällen efter skolavslutningen och vi hade samlats ett gäng ungar i olika åldrar på granntomten för att leka kurragömma. Där stod en gigantisk hägg och i den klättrade jag upp för att gömma mig. Men jag satt kanske kvar lite för länge för doften gav mig en sådan huvudvärl att jag fick lov att gå hem och lägga mig.

Och inte nog med det! När jag gick uppför den vildvuxna slänt som ledde till mitt eget hem råkade jag trampa i ett jordgetingbo och hela svärmen satte efter mig. Vet inte hur många som hann stiicka mig men många var det och jag blev sängliggande i flera dagar efteråt. Så dagens stick var bara strunt mot det!

Så akta er, kära ordbrukare, för att dofta för länge på häggen. Och givetvis ska ni också akta er noga för jordgetingar i Älandsbro, Fritsla, Jönåker och Grebbestad! Eller var ni nu framlever era liv...

Ha det! Vi hörs! Nån gång...


Av Göran - Tisdag 1 juni 21:54

Ikväll bänkade jag mig framför dumburken för att bevittna något stort. Nämligen den första fotbollsmatchen där man lättat på pandemirestriktionerna spelades på NP3 Arena. Eller det många Sundsvallsbor fortfarande kallar idrottsparken.

Inga andra matcher ikväll i de två högsta serierna i vår nationella fotbollsligor så GIF Sundsvall och Jönköping Södra var de som först fick uppleva lite mer publik på läktarna. 500 pers mot åtta som det varit ganska länge nu och det märktes, kan jag säga. GIF-klacken sjöng och hejade och gjorde sitt bästa för att elda på sina älsklingar på planen.

Men det hjälpte ju inte särskilt mycket, dessvärre. I första halvlek vaskade GIF fram chans efter cahns men målen uteblev. Man sköt över eller utanför hela tiden.

Smålänningarna däremot satte sin enda riktigas målchans och tog ledningen med 0-1. Norr-landslaget (som GIF gillar att kalla sig) kvitterade visserligen men i andra akten satte åter Jönköping ett mål och det blev matchens sista. Så trots spelövertag och många fler avslut mot mål fick giffarna bita i gräset och förlorade med 1-2. Surt! Riktigt surt!

Men det är ju målen som räknas och gör man ett mindre än motståndarna så förlorar man. Det är inte svårare än så!

Imorgon bitti ska jag iväg och få min andra spruta mot Corona-eländet. Hur skyddad jag egentligen är sen får väl tiden utvisa men en arbetskamrat som jag nämnt förut här är övertygad om att det är farligare att vaccinera sig än att få själva viruset. Han har hittat massor av info på nätet som går stick i stäv mot folkhälsomyndighetens rekommenrationer.

Och dessa tror han blint på oavsett varifrån de kommer. Han är nämligen helt besatt av tanken på att hela samhället är en enda stor konspiraton som syftar till att ta livet av så många som möjligt.

Och det fascinerar mig faktiskt lite, det där med att så många tror att det är jättefarliogt att ta de där sprutorna mot Covid 19 eller, för all del, andra vaccinationer.

Men jag väljer att tro att Sverige fortfarande i grunden är ett gott land med myndigheter som inte vill oss illa. Jag litar på Tegnell & c:o som råder oss att ta sprutan. Jag tog ju den första och det har hittills gått bra.

Sen... tänkte jag leka Carl-Jan ett tag och komma med ett litet vintips. För ett tag sedan fick jag själv tipset av en annan arbetskamrat att testa ett nytt rödvin som har Mona-Lisa-tavlan på etiketten och heter "Lisa 1503".

På systemet i Kvissleby (mitt närmaste) hittades en butelj på en hel liter av det märket som jag köpte och tyckte mycket om. Igår då jag åter besökte "bolaget" hittade jag en 3-liters box av samma vin för bara 169 kr. Pröva gärna, du som tycker om rödtjut! Passade alldeles utmärkt till lasagne t.ex

Annars.... så är det ju den första sommardagen idag, enligt almanackan. Och den har varit alldeles ljuvlig åtminstone här på mina breddgrader. 

Så passa på att njuta, kära ordbrukare i Nykvarn, Grebbestad, Funäsdalen och Sangis. Ingen vet hur mycket sommar vi får i år!

Vi ses! När andan faller på...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se